Vet inte vad det är med mig och min relation till tåg. Det händer väldigt ofta saker när jag ska ut och åka. Det kan vara att elen slutar fungera ombord. Eller att krängningsfunktionen inte är med oss. Eller att toaletter är ur funktion. Väldigt ofta så blir jag också sen när jag åker tåg.
Att jag blir sen har jag lärt mig så jag bokar ofta med väldigt god marginal för ankomst. På det sättet så kommer jag i tid till det jag ska. Om det inte blir som förra året i början på februari, snökaos och mer än fyra timmars försening. Då blev jag sen på ankomstdagen. Som tur var skulle jag vara där hela helgen.
Idag skulle jag åkt till Stockholm. Jag skulle varit över dagen. Tror ni inte att jag fick vända hem i Nässjö igen. Och det var inte ens SJ:s fel. Jag fastnade med klacken i rulltrappan, så den gick av. Alltså hur stor är risken? Jag steg upp kl 04.00 för att hinna till tåget 05.57 i Nässjö. Inget större problem för mig att vakna den tiden. För jag är oftast redan vaken då. Det är dock skillnad på att kunna vara hemma och såsa mot att stiga upp och göra sig iordning och ge sig ut i kylan den tiden.
Även om någon butik skulle varit öppen så är det inte helt lätt att gå in och hitta ett par skor till mig. Maken erbjöd sig också sina skor till mig. Men även om jag har storlek 44 (oftast) så skulle det bli lite halkigt att gå omkring i ett par boots i storlek 47 en hel dag i Stockholm. Därför är jag nu hemma i Vetlanda igen. Och kommer få träffa de jag skulle träffa via datorn istället. Hoppas på att tekniken håller bättre än min klack.