Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Mitt tålamod börjar att avta. Antagligen för att jag inte sover så mycket. Då finns inte orken för att ha tålamod. I vår lokaltidning har det stått om en ungdom som riskerar utvisning för att han inte hittat jobb efter skolan.
Varför kan det inte få skrivas en artikel om att en ung man har det svårt. Att han har ångest för att han riskerar att utvisas när han inte hittar jobb? Varför? Varför måste unga och gamla vita män kommentera denna artikel om hur deras situation är? Eller hur andra unga svenskars situation är? Jag orkar inte!
En ung kille som slutat gymnasiet har nu sex månader på sig att fixa ett jobb. Annars måste han åka tillbaka till Afghanistan. Han har till december på sig. Och han har inte hittat något jobb ännu. Han berättar om att han söker många jobb. Han knackar dörr hos dem som inte annonserar om att de behöver arbetskraft. Och alla säger nej. En tuff situation. Särskilt med rådande pandemi när många förtag har det tufft och inte kan anställa.
Kommentarer på det: ”Om det inte finns jobb till oss svenskar så finns det inte åt dom.” ”Varför skriver man inte om alla svenska ungdomar som har svårt att hitta jobb efter gymnasiet?” ”Jag har inget jobb och söker precis som han, men det är det ingen som skriver om.” ”Det är fritt för honom att åka hem och komma tillbaka igen, vad är problemet?” ”Jag ska flytta här ifrån för snart är vi minoritet i vårt eget land.”
Flera med samma innebörd också. Varför är det synd om honom när ingen tycker synd om mig. Det är mest män men faktiskt att någon äldre kvinna och har uttryckt sig i kommentarerna där männen får mothugg. Då är det mer av karaktären, jag har jobbat hela mitt liv och inte fått några bidrag. Nu är jag pensionär och kan knappt överleva.
Vad är det som gör att det blir ett sådant liv för att det skrivs om en ung man som kämpar för att överleva? Att ha rätten att få bo i ett av världens bästa länder. Varför kan vi aldrig lära oss av historien? Varför sitter en vit man och säger att han tänker minsann inte plugga för att skaffa sig ett jobb. Då får han skulder. Det vill han inte. Och det är en ung killes fel för att han inte får jobb. Lär av historien, säger jag bara. Plugga kanske är det som många behöver?
Det var samma visa när finnarna kom till Sverige. De var samma visa när italienarna kom till ABB som arbetskraft. Det var samma visa när bosnierna kom. De tar våra jobb. De kan inte språket. De är kriminella. De förstår vårt vackra land. Stick hem igen där du kom ifrån!
Nu är det, om de bara kom från europiska länder så skulle det inte vara något problem. Då skulle allt vara frid och fröjd. Då skulle vi komma från samma kultur. Och ni ser inte att det är några problem med dessa folkgrupper. Jag blir så trött. Alla dessa har fått uppleva precis samma sak som de som kommit hit nu. Att de inte är något värda och ska dra hem igen. Där de kom ifrån.
Migrationen till Sverige under 2010-2015 var, och det inkluderar då flyktingvågen som ”sköljde” in i Sverige: Asyl 21 procent. Anknytning 31 procent. Arbete 9 procent. Studier 4 procent. EU/ESS 19 procent. Återinvandring 16 procent.
Asyl 21 procent. Och vi har aldrig haft så hög asyl som 2015. Anknytning är ofta kärleken som lett någon till Sverige för att kunna leva ihop. Arbete är självförklarande. Någon har kommit hit för att de ska arbeta. Studier likaså. EU/ESS är vår fria rörelse över gränserna. De sköljer över Sverige. Jag vet inte hur vi ska överleva denna invandring. Återinvandring förklarar sig själv också.
Vi kan inte överleva utan invandring. Bara så ni vet. De som kommer hit gör rätt för sig. Och om det inte funnits en flyktingvåg 2015 så kan jag säga att min mamma hade varit utan personal där hon bor. Om vi ska utesluta all invandring så hade hon varit utan hälften av den hjälpen hon har idag. Många som dessutom pluggar samtidigt som de jobbar.
Jag orkar inte ha tålamod kring denna fråga längre. All okunskap från människor som vill att någon ska tycka synd om dem istället för någon annan. Varför kan det inte vara synd om båda? Jag kan också påtala att då det har skrivits om svenska ungdomar som har det tufft att få jobb, då är det tyst. Och inga kommentarer på den där dessa länkas till.
Skärp er! Klaga på det som händer dig. Om någon gör något mot dig. Klaga på. Men håll k**ten (rent ut sagt) när ingen har skadat dig eller förstört för dig. Du är inte utan jobb för att någon annan också är utan det. Du är inte utan jobb för att någon annan har tagit det. Du är utan jobb. Punkt. Fortsätt försök att hitta ett.
Nu är tålamodet slut. Ta hand om dig. Imorgon hörs vi igen och kanske har jag fått tillbaka lite tålamod.
