The Help heter på svenska Niceville. En film som handlar om mörkhyade hembiträden på 60-talet i Jackson Mississippi i USA. På 60-talet var det segregering mellan vita och svarta. Det var även olagligt för någon att försöka påtala att det skulle vara ett problem. Med segregeringen alltså, varken vit eller svart fick påtala det. Det kunde leda till fängelse.
Helt sjukt. Det är bra att bli påmind om historien. Jag levde inte på 60-talet och har aldrig upplevt det. Men jag har ändå fått lära mig hur det var. Alla har väl hört talas om Rosa Parks som vägrade flytta på sig när hon satt på bussen.
När man läser historien så är den jobbig men att se den på film i ett scenario som antagligen har hänt på ett eller annat sätt är fruktansvärt. Har du inte sett den så gör det. Man blir berörd över hur människor agerade.
Som vit gick det bra att äta maten som en mörkhyad hade tillagat men inte att äta den om hon hade vidrört dig när hon ställde ner den. De fick inte gå på samma toalett. Inte sitta tillsammans på bussen. Inte gå i samma skola. Om de ens fick gå i skola. Inga böcker som någon mörkhyad haft fick sedan användas av en vit. Inte behandlas på samma sjukhus.
Jag blir arg och frustrerad för historien är inte så långt bort och ändå glömmer människor idag och gör precis samma saker. The Help är antagligen ingen ögonöppnare för dessa personer som idag inte vill bli behandlad av en mörkhyad läkare. Vilket man hade hoppats. Det är för mig en påminnelse om hur illa det varit och hur illa det kan bli. Det är snart val. Jag har hoppet om att vi slipper uppleva historien. Se filmen the Help.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.