Men den räcker inte till just nu. Fast det gör den ju. Det är jag som behöver göra för mycket saker på för kort tid. För tiden den är rättvis. Det finna lika många timmar på dygnet för alla. Ingen förfördelas. Jag hade velat ha lite mer tid för vila. Bara ett tag. Som tur är så finns det det efter imorgon.
Imorgon är dagen då lägenheten ska städas så då måste det vara klart och tömt. Vilket det också nästan är. Vi har lite skärp att hämta idag. Och några kartonger med böcker. De tog inte Röda Korset emot. De får slänga böcker en gång i veckan för att ingen köper böcker. Vilket är spännande i sig.
Ett skåp står redan här hemma på golvet mitt i rummet. Det är sålt. Men kan inte hämtas förrän i helgen. Och vi är så vana att vi har kaos så att ett stort skåp står vägen för allt det gör inte så mycket just nu. Vi har lyckats rensa av halva köksbordet. Vilket innebär att allt det står nu på köksbänkarna. Inget har kommit i lådorna (ÄN! men snart kanske).
Igår fick vi också bort allt från kökssoffan. Så igår gick det faktiskt att sitta vid köksbordet att äta. Det fick minstingen och maken uppleva. Jag hade ett digitalt möte med påverkansutskottet i Junis. Det är kongress i sommar. Då ska handlingar finnas. Vilket vi jobbar på nu.
Jag fick äta min middag tillsammans med påverkansutskottet och minstingen och maken fick känna känslan av att äta vid matbordet. Jag längtar tills lunchen och jag också kan känna den känslan. Att kunna använda gaffel och kniv utan att riskera att tippa allt i knät. Härligt!
Minstingen och jag har också kommit fram till att vi måste köpa en semla till innan säsongen är slut. Han tyckte också att det var den godaste semla som han ätit. Vi kommer nog också övertala maken om att han måste prova en. Vi får se hur det går med det.
Ta hand om dig. Förvalta din tid väl. Vi hörs imorgon.