Ändå så insåg jag när min kära svägerska lade ut ett inlägg på instagram att tiden har sprungit ifrån mig. Jag är inte försent ute än. Dock så hade jag planerat att jag skulle lära mig en massa innan jag behövde göra något. Den tiden är nog borta nu. Det jag pratar om är mitt gullande med Dahliorna.
Svägerska berättade att hon nu har satt sina Dahlior för grodd i värmen nu. Det var ju det jag hade tänkt att göra detta året också. Först när jag såg hennes inlägg så blev min tanke att det är ju alldeles för tidigt. Tills min hjärna hann med och insåg att på lördag så är det 1 april. Ingen mars mer. Inte alldeles för tidigt alltså.
Om jag inte hade två jobb som går in i varandra och på det lite ideella uppdrag så hade man kunnat tänka att jag hade tid i helgen att fixa. Men det har jag inte. För som sagt jag har också lite ideella uppdrag. I helgen ska jag vara med på Distriktsårsmöte. Vilket är jättekul men jag måste övernatta för att kunna vara med där. Då försvinner fredag och lördag. Sedan försvinner söndag också. För då ska jag köra taxi på eftermiddagen, kväll och natt.
Tiden är konstant. Den gör inga undantag för mig. Den gör inga undantag för någon. Vilket är alldeles som det ska vara. För om någon kunde bestämma över den så hade det antagligen varit katastrof. Nu kan ingen det och jag lägger tid på arbete, betlat och obetalt, lite tid med maken och träning. För träningen SKA bli och vara regelbunden. Jag är på gång!
I värsta fall så får det bli så att Dahliorna sätts direkt i krukan när det är dags för att ställa ut dem. Det gjorde jag förra året. Det gick ju ändå ganska bra. Enbart en som inte ville från de köpta. De övriga som jag sparat var ju mer bonus att vissa faktiskt ville vara med. Jag har dock inte gett upp hoppet om att min gulltid är körd. Hoppet är det sista som överger människan har jag hört. Än kan jag hinna.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.