Jag har samlat på mig en del ris från trädgården. Inte bara från i år utan också längre tillbaka. Stora grenar och kvistar försvinner inte i komposten. De ligger bara och förstör, då man inte kan gräva runt eller använda den nya jorden som blivit runt omkring. Pinnarna gör att man inte kan kan gräva ut något heller. Nu är alla pinnar och grenar körda genom en kvarnkompost.
Igår var dagen då jag skulle bli av med allt ris. Jag har ett utrymme som är mellan våra två altaner som är samlingsplatsen för det mesta som inte används. Min komposthög finns där också, den jag har som skräphög. Igår blev det upprensat och det är bara skräphögen kvar. Det var en befrielse. Naturligtvis så behövde maken vara med när den drogs igång. Det är alltså en kvarn som har en behållare under sig med hål i toppen för att stoppa i pinnarna i. Sedan har man delade pinnar i behållaren. Vilket går att lägga i komposten eller använda som täckbark.
Jag var den som skötte kvarnen. Maken var med och övervakade. Du ser den lilla öppning där uppe där pinnen är. Det är där man kan se kvarnen när den maler. För alla normala människor så lutar man sig inte över den och tittar ner i den öppningen. Maken är inte normal. Maken lutar sig fram gång på gång och ska titt ner hur den snurrar runt. Även när långa grenar sticker upp. En gren är oftast inte rak. Om en gren inte är rak och stoppas i en kvarn så åker den inte rakt ner. Den snurrar runt.
Om du då står över öppning och tittar ner i den samtidigt som en gren mals ner, då kan alla normala människor räkna ut att man kan få en gren i ansiktet. Eller ett öga utstucket. Maken är inte en normal människa. Det hjälpte inte ens att glasögonen höll på att flyga iväg så stack han fram näsan när nästa gren stoppades i kvarnen.
Eftersom han ändå alltid dör eller blir utan en lem så kan väl likväl ett öga ryka när kompostkvarnen är framme på var gata stan. När jag talar om det för honom (igen) så fnittrar han och steppar lite på tårna för han tycker det är så spännande att se grenarna malas sönder.
Alla grenar är borta och kvarnen står i förrådet. Vilket är är bra för min hälsa skull. Min hälsa över att slippa oroa mig för maken när jag vänder ryggen till och tar upp mer ris för att mata kvarnen. Han var som ett barn på julafton med dödslängtan.
Ta hand om dig. Vi hörs i morgon.