Som vanligt så är det inte allt som det borde vara med mig. Igår var det dags för tandläkaren igen. Jag har varit så många gånger med tanden nu så jag har faktiskt tappat räkningen. Eftersom det aldrig har blivit bra så bestämde vi sist att den skulle rotfyllas. Dra bort nerven och fylla igen.
När jag var där förra gången så var det lite otydligt med mina kanaler. Hon gissade på tre stycken men det kunde vara flera. Igår när hon öppnade allt så hittade hon tre stora kanaler. Dock hittade hon två stycken mindre också. Dessa hoppas vi nu på var sammagående med en av de stora. Men det vet vi inte förrän nästa gång.
Så enkelt skulle det alltså inte vara. Inte för att jag trodde det. Allt annat brukar ju vara konstigt på mig. Anledningen till att jag haft ont och det aldrig blivit bra, vad som än har gjorts? Ja, självklart så var den inflammerade. Och när något är inflammerat så sväller det. En tand kan inte svälla. Inte konstigt att det varit som det varit. Tandläkaren sa förra gången att hon misstänker att jag har hög smärttröskel, vilket hon fick bekräftat idag. I snart två år har vi försökt fixa min tand. Hade jag haft mer ont hade vi gjort detta tidigare.
Ja, ja, nu har jag en provisorisk fyllning som ska borras bort och kolla läget i mars. Då hoppas jag på att det är sista gången för denna gången. Men om jag har otur så är de där två små kanalerna helt egna och då måste de göras något åt. Men det är flera månader tills dess. Idag är jag glad att jag slipper bedövning. För det måste man tydligen ta vid en rotfyllning.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.