Alla människor är olika. Vi är alla unika. Det är tur. Det är tur att vi inte alla gör samma sak. Det är tur att vi alla inte tycker om likadan saker. Det är tur att vi har olika åsikter. Det är tur att vi inte ser likadan ut. Det är väldigt mycket tur på många plan.
Det är tur att olikheter kan mötas i likheter. Maken och jag är väldigt lika men också VÄLDIGT olika. Maken och jag är båda ensamvargar. Jag har skrivit om det innan. Vi tycker om vårt egna sällskap och behöver också få vara ensamma. Allt för att hinna med och samla ihop all information som tagit in under tid.
Vi är olika i hur mycket eller vad det är som gör att vi behöver ensamtiden. Jag kunde (när jag var frisk och sov) ha massor av olika saker på gång samtidigt och ändå kunna fungera så under en längre tid. Sedan kunde det bli en dag helt ensam(även med maken är jag ensam) med ett eget projekt, som att cykla eller måla. Cykla gjorde/gör jag med maken, måla gjorde/gör jag ensam.
Maken däremot gör bara en sak i taget. Han kan inte få en inbjudan med kort tidsaspekt och snabbt kunna ställa om fokus. Eller han kan men han mår bäst om han får lite tid på sig. Och som jag sa vi är alla olika vilket innebär att allt är relativt. Kort tidsaspekt för mig kan vara ett dygn medan det kan vara tio minuter för en annan. Maken kan ställa om på tio minuter men kanske är lite Kalle innan han har ställt om.
Vi är olika i våra likheter. Fast vi är också bara olika. Maken är varmblodig och jag (har inget blod) är kallblodig. Jag fryser nästan alltid och maken gör det inte. Han svettas bara han rör sig på sommaren. Det är inte riktigt sant men mot mig så är det sant. Jag svettas också men jag behöver röra på mig betydligt mycket mera.
Jag har därför dubbla täcken. Har haft hela sommaren. Även när det var nästan 35 grader. Jag älskar värmen. Maken däremot fick ett nytt täcke i våras. Han fick ett svalt täcke. Ett täcke som inte är ett täcke enligt mig. Det är tur att vi alla är olika. Det hade blivit dyrt om alla skulle behöva dubbla duntäcken för att kunna sova.
Nu till det väldigt roliga från igår. Vi byter lakan när vi har städdag. Jag brukar vara den som byter lakanen. Mest för att mitt är så krångligt. Igår hjälpte maken till. Han städar alltid toaletterna men pausade det för att hjälpa till med lakanen. (Kan bero på att jag var s…sur för att det var städdag.) När han lagt i sitt täcke så är han så nöjd. Han är så nöjd över vilket fluffigt täcke han har. Jag tittar på honom och undrar om han skämtar. Nej, han skämtar inte. Han är så nöjd över sitt fluffiga täcke.
När du ser bilden, skulle du kalla hans täcke fluffigt? Alltså hans täcke är allt annat än fluffigt. Det är som en pannkaka. Om mitt täcke är som en pannkaka så det dubbla amerikanska pannkakor mot maken svenska platta.
Som sagt, det är tur att vi alla är olika. Det är tur att vi uppskattar olika saker. Det är tur att jag kan få skratta åt min make ibland (väldigt ofta) också väldigt ofta med honom. Det är tur att vi är olika i våra likheter för annars hade vi inte skrattat så mycket tillsammans som vi gör.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.