Jag gör för mycket, jag vet. Det gör det inte bättre att jag också behöver göra mer för äldsta sonen. Jag lyssnar inte så bra just nu, på kroppen alltså. Jag har svårt att återhämta mig på min villkor. Mest för att jag har extra som inte jag styr över, med sonen.
Sonen kan jag inte prioritera bort. Det blir jag som blir bortprioriterad. Enkel matte. Det är dock pinsamt när jag inser att jag glömt något som jag lovat att jag ska göra. Jag glömmer saker hela tiden. Inte så konstigt när jag sover så dåligt. Jag glömmer ord när jag pratar. Jag glömmer bort saker som jag ska gå och hämta. När jag kommer fram vet jag inte vad det var. Jag glömmer massor.
Jag måste skriva upp allt. Eller be om hjälp att säga det till någon som kommer ihåg. Det är ju inte alltid jag glömmer men väldigt ofta. Känns också konstigt för jag har alltid kommit ihåg allt. Ibland glömmer jag även om jag skrivit upp saker. Som nu, i fredags lovade jag bort mig själv. Igår kväll kom jag på att jag skulle varit någonstans som jag inte var på fredagen.
Det är pinsamt och tydligt att jag gör för mycket nu. Jag vill inte riktigt prioritera bort så mycket som jag behöver. Jag överlever och det gör de som jag lovade också. Men det blir ändå jobbigt. Jobbigt tydligt att jag är inte som mig själv. Jag klarar inte allt. Och nu är det lite mycket. Jag önskar att denna pandemin kan sluta vara en pandemi. Jag önskar att jag kan finnas för min son precis så mycket han behöver utan att behöva åsidosätta mig själv.
Det är tydligt att jag behöver tänka mer på mig själv och mindre på andra. För om jag inte fungerar så fungerar inte annat. Det är som de säger på flygplanen: Sätt på dig själv masken först och hjälp sedan andra. För om du inte har din mask på dig så kan du inte hjälpa andra. För du tuppar av från syrebristen. Från början så sa de på planen hjälp dig själv först och sedan barn. Men nu säger de andra. För det finns andra vuxna som kan behöva hjälp också. Det är svårt att veta hur man reagerar i en paniksituation.
Det behöver jag påminna mig själv om nu. Ta på dig syrgasmasken. För om jag mår bra så mår andra bra. Om jag inte tar på mig masken så mår andra också dåligt. Ta på dig syrgasmasken!
Jag får väl göra det då. Staketet blev klart igår. Idag är det en dag som inte har något i kalendern. Det finns inget som kan bli bortglömt. För det som gäller sonen blir inte bortglömt. Hans hjälp finns fortfarande. Jag måste bara tänka på att ta på mig masken så att den hjälpen inte försvinner.
Ta hand om dig. Använd syrgasmasken om det behövs. Du är viktigt och du behövs. Vi hörs imorgon.