Vad skulle vi göra utan uppförsbackar? Bara glida nerför hela tiden? Hur kul skulle det vara? Jag har alltid gillat uppförsbackar lite extra. Hur skön känsla är det inte när man väl är uppe på toppen? Att man klarat det. Och då kunna njuta av nedförsbacken ett tag.
I livet har vi också uppförsbackar. Än så länge finns det ingen av mina uppförsbackar som jag inte skulle velat ha. För jag har klarat alla. Det kan ha varit så sjukt tungt ibland. Att jag orkar inte mer. Det finns inget kvar att ta ifrån psykiskt. Allt känns nattsvart. När jag låg i skilsmässa kändes det så, många gånger. Jag hade lämnat mina barn hos exmaken. Jag träffade mina barn varannan vecka. Jag flyttade fyra timmar bort enkelresa från barnen. Det var tufft att inte finnas för dem.
Från att vara den som hade huvudansvaret om barnen, till att vara den som bara träffar dem två gånger i månaden, det var svårt. Att då dessutom ha en son som har särskilda behov och veta att man inte kommer att finnas där. Den känslan.
Jag tog mig förbi smärtan. Jag klarade mig igenom med tankekraft, arbete och träning. Jag berättade för mig själv hela tiden: Om inte jag mår bra så mår inte mina barn bra. Om inte jag … Det var ett mantra och ändå kom mörkret krypande. I dag vet jag vad jag kan prestera. Tack vare alla svåra uppförsbackar. Det har också hjälpt min barn, kanske främst min äldsta son. Att aldrig ge upp. Att alltid hitta lite kraft någonstans i tanken och bara fortsätta.
Min äldsta son kanske inte hittar kraft någonstans i tanken men han vet hur han får hjälpen. Han vet att det alltid går att lösa. Hur svårt det än är. Även om han idag säger att det är mitt fel att han inte är duktigare än vad han är. För att jag alltid sagt att detta fixar vi. ”Du är jätteduktig, det gör inget att du inte kom iväg i tid till skolan. Det är en ny dag imorgon. Då kommer du i tid.” För att jag alltid låtit honom veta att det alltid löser sig så har han aldrig behövt vara rädd för att misslyckas. Det var inte bra enligt honom.
Samtidigt är det misslyckandet som han känner hela tiden, som inte är bra. Det är tanken på att allt kommer gå fel som gör att det låser sig för honom. Men han vet att då går att lösa och ber om hjälp. Så då misslyckas han inte.
Du behöver inte njuta av uppförsbacken. Men när du väl kommer upp, glöm inte att njuta av utsikten och framgången.