Igår var det mammas födelsedag. Vi hade en fin stund tillsammans med nära och kära. Vi sågs på kyrkogården. Eftersom det har varit (och är) en pandemi så blev inte mammas begravning som en traditionell begravning med minnesstund efteråt. Vi kan säga att den var igår. Även om det inte var enligt tradition så kändes det helt rätt att mamma fick komma hem igen på sin födelsedag.
Vi var alla tillsammans när mamma firades ner och jag läste min tankar som var precis när mamma gick bort. Andetagen lever vidare. Det inlägget ligger här: https://josefinsdagbok.se/andetag/ Tårarna rann nerför kinderna medan jag läste. Känslorna från den 18 april var tillbaka. Att sekunden gick fort. Att evigheten var slut. Igår var en strålande dag. En dag som solen sken på och värmde oss ända in i själen. Mamma var med oss.
Sedan gick vi och åt ostkaka tillsammans. Med hjortronsylt och grädde. Och inga tårar. När mamma hade ostkaka så fanns det alltid hjortronsylt. Det fanns också någon annan sylt, för mamma tänkte alltid på andra. Hon visste att det finns alltid någon som inte uppskattar hjortron. Igår fanns det jordgubbssylt också. Det var kaffe i mugg. Som min kusin sa, när man kom till Gumme så fanns det inte att man drack kaffe ur kopp. Det var mugg som gällde.
Det blev en fin och varm eftermiddag tillsammans. Vi delade minnen och mamma var med oss. Min syster hade ett fint kort på mamma. Från ett träningsläger i Kroatien med systersonen. Mamma var med oss. Mammas minstingen hade tagit blommor från trädgården för att ge bort en födelsedagsbukett. Precis som förra året. Med den lilla skillnaden att fler blommor har kommit till. Mammas minstingen har blivit en trädgårdsmästare. En hon kan vara stolt över. Som jag också vet att hon var. Mamma var med oss.
Vi hade ordnat en anteckningsbok som alla fick skriva i. En del skrev ett minne och en del skrev sitt namn. Mammas bok har omslaget av Toni Morrisson. Toni Morrisson har vunnit Nobelpriset i litteratur. Den första afroamerikanska kvinnan att vinna det. Hon har också vunnit Pulitzerpriset för sin roman ”Älskade”, Att ha just henne som omslag är rätt på så många sätt. Mamma läste allt och in mängder. Mamma kunde låna hur många böcker som helst och ända fick hon vänta på bokbussen innan hon kunde få byta till nya.
Vad blir då bättre än en kvinnlig nobelpristagare i litteratur på omslaget? En kvinna som har lett vägen för andra kvinnor. Den första som vinner nobelpriset i litteratur. Mamma har alltid varit en förebild, inte bara för oss barn. För så många andra med. Hon har alltid visat vägen. Framför allt den rättvisa vägen. Hon gav också alltid av sin kärlek. Hon var älskad och älskade. Toni Morrisson fick bli den som prydde mammas ”bok”. För det blev så rätt på så många sätt.
Igår hyllade vi mamma genom att föra henne hem igen. Hem till byn där hon nu kan vaka över alla. Mamma är med oss. Mammas andetag lever vidare.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.