Det händer ibland att det behövs. En utryckning med hjälp. Oftast är det mat som behövs. Igår kväll behövdes en utryckning. På det sättet så är det ju bra att jag sover så lite. Jag finns liksom mer (eller inte). Äldsta sonen behövde något att äta och affärerna hade stängt.
Anledningen till att han inte kunnat äta var att hans schema hade rubbats. Han hade haft en spelsession med rollspel tidigare i veckan. Den hade något hänt på. En person hörde av sig igår om det som hänt. Och då var allt förstört. Det är inte så viktigt egentligen om vad eller varför. Det som rubbade schemat var att personen hörde av sig.
Det var inte med i schemat från början. Sonen var nu tvungen att agera på något som inte fanns i planerna. Till en början fungerade det men ju längre dagen gick desto mer fel blev det. Efter mycket om och men så ringer han mig och vet inte hur han ska lösa det. Han tycker att han klarar sig på det han ätit under dagen. Men han har inget till frukost. Hur ska han göra?
Efter en lite pratstund så kommer vi fram till en lösning. En som han inte ville men som är den enda rimliga. Jag kommer förbi med något från frysen med en gång och jag åker och handlar imorgon. Han mår alltid lite dåligt varje gång han inte klarar sig själv. Men om man ska se på hela hans dag igår och hur han löste varje steg, så är det fantastiskt. Han hade diskussionen med personen. Via text inte tal. Och eftersom han är grav dyslektiker så var det en svårighet. Och utöver det ska han försöka leta efter nyanser om vad som sägs egentligen.
Amazing. Han är amazing. Enligt mig så hade han tolkat allt som jag tolkade det efter han förklarade det för mig. Och som sagt det spelar ingen roll om det är ett gräl eller en kul argumentation. Sonen vet inte hur han ska tolka signalerna. Han får lägga massor av energi på att tyda ord, kroppsrörelser och tonläge för att ha en liten chans på att tolka rätt. Och igår var det bara ord han hade att tolka via skrift. Dubbelt upp alltså.
Som sagt han löste det enligt mig och hans återberättelse. Vilken så klart är väldigt exakt. Min utryckning gjordes. Han fick något att äta. Även om han inte var hungrig så har hans förnuft lärt honom att kroppen och hjärnan mår bättre när den får energi. Idag ska jag ordna resten av maten åt honom.
Han har skickat ett mejl med vad han behöver. Precis som vanligt så är listan skriven så att jag kan plocka varorna eftersom jag passerar i butiken. Det har jag skrivit om innan. Det kan du läsa här om du glömt. Eftersom jag handlar ganska ofta åt honom nu för tiden så händer det att jag säger att han kanske ska handla något som inte står på listan.
Som för två veckor sedan när det var extrapris på köttfärs. Och på pizza av hans märke. Jag frågade om jag skulle köpa det fast det inte stod på listan. Svaret var ja, det kan du göra. Vad tror du hände då? Skulle det förändra något för någon annan? För sonen blev det att han kom sent till skolan senare den veckan.
Vilket var mitt fel, som alltid. Jag hade köpt för mycket mat. Vilket resulterade i att han inte behövde handla en gång till innan skolan. Vilket i nästa steg blev att han inte körde bil och såg att bilen behövde tankas. Så på skoldagen när han skulle ge sig iväg så upptäckte han det och behövde då tanka innan han åkte. Därför blev han sen till skolan.
Det går inte förändra något för då ändras allt. För mig är det inget svårt, för sonen kan det innebära livsförgörande saker. Denna gången betydde det att han blev sen till skolan. Vilket är ett framsteg. När han var liten kunde han inte gå till skolan om han blev sen. Det skulle då ha varit en livsförgörande sak. Han kunde inte gå på hela dagen. För det är inte okej att komma sent, enligt samhället. Nu har han lärt sig att inte okej kan ha flera olika betydelser fast det är samma.
Ta hand om dig. Köp inte för mycket mat. Bunkra inte så hörs vi imorgon.