Jag har många smeknamn på maken. När jag säger hans namn så brukar han påtala att jag är arg. Vilket har helt fel i (läs kanske lite rätt). Han svara alltid tillbaka med mitt namn i dessa situationer.
Jag får nog skylla mig själv lite då jag väldigt ofta säger något annat än hans namn. Älskling är det mest givna och även använda smeknamn. Flera andra har jag skrivit om här, Byggar-Bob, Rivar-Nisse och inte minst Surikaten. Det är inte bara jag som har det smeknamnet på honom.
Ibland är han Gull-rumpa. Eller min springpojke. Jag vill påstå att jag har mest gulliga eller talande smeknamn för min Loverboy.
Annat kan man säga om vad maken kallar mig. Som sagt mitt förnamn är när han vill visa på att han vet att jag är arg. Fortfarande fel antagande av honom. Han har ett gulligt smeknamn. Inte så ofta som han använder det. Lillan. För att han tycker jag är så liten.
Lillan var hans första smeknamn på mig. Före älskling, som också är gulligt, men det räknas inte riktigt. Älskling säger väl alla om sin partner. Kanske inte alla, men många. Oavsett så är det många fler smeknamn som inte är så gulliga. Duvan. Myran. Plojnoja. Fjushsusha. Har jag fel? Är dessa smeknamn gulliga?
Det värsta är nog ändå det senaste som han kallar mig: Fjäderfä. Gulligt?! Mitt lilla Fjäderfä. Jag vet att han tycker om fåglar men då är väl Gullhöna bättre än Fjäderfä! För jag tycker att fåglar är flygande råttor och inte speciellt gulliga. Oavsett sort av fågel.
Han tycker att jag är hans lilla Fjäderfä. Och för att kompensera lite (då han såg min blick första gången han sa det) så är han min Fähund. Jag kallar alltså inte honom för Fähund. Han kallar sig själv för Fähund.
Jag heter mitt förnamn. Jag lyssnar på alla andra smeknamn han har på mig med. För jag älskar honom. Även när han säger att jag är ett Fjäderfä.
Dagens ord: Klok. Jag är klok som en bok.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.