Man lär sig allt om man bara övar tillräckligt mycket. Ovanor lär man sig också om man bara gör det tillräckligt mycket. Vi har handlat online under flera år nu. Den vanan har satt sig. Man har glömt hur det är att handla som man gjorde förr. Innan pandemin men också innan tekniken.
Vanans makt är stark. Som jag skrev, vi har handlat online länge. Innan det så handlade vi med självscanning. Vilket är en fantastisk möjlighet. Den har räddat både mig och äldsta sonen. Den underlättar för honom att handla själv. Han slipper alltför mycket kontakt med andra människor.
Maken å andra sidan tycker att självscanning har många nackdelar också. Han ser fördelarna men nackdelarna är oroväckande för honom. Som att man kan inte plocka varor med handen som du hållit scannern med. För scannern är full av bakterier. Maken har också råkat ut för att det varken har scannat eller dubbelscannat varor för honom som inte visats sig förrän vid avstämningen. Följden på det är att han måste kolla scannern maniskt att allt är med.
Det finns fler saker men bakterierna är det som är värst. (Och som i värsta fall kan leda till döden.) Detta har han lärt sig att hantera. Han har en stor vana med att scanna. Trots att vi under så lång tid har handlat online så sitter det med scanningen. Han kan fortfarande störa sig på personer som scannar sina varor framför öppen kyl femton gånger. Istället för att sätta ner femton liter mjölk i vagnen och sedan scanna när man lämnat kylen fri.
Igår så var han och handlade i samband med jobbet. Jag var redan på jobbet och försökte lösa bajsproblemet. Han skulle sköta den vanliga städningen. Han satte på sig ett par nya arbetsbyxor. Jag gissar att dessa byxor distraherade honom så mycket att han glömde plånboken. Utan plånboken så har han inget kort som ger honom en scanner.
Han skulle inte köpa så mycket. Han hade pengar i bilen så han kunde handla. MEN han fick handla som man alltid gjorde förr i tiden. Handlingen går snabbt och lätt. Lite fortare antagligen eftersom han inte behövde scanna något. Eftersom han är manisk och ska göra allt med rätt hand och inte vara i vägen för någon så tar det säkert två minuter längre än att handla som man alltid har gjort. Plocka sina varor, köa, lägga upp varorna, ta pris och sedan betala.
Han ställer sig i kö. Lång kö. Det är snart påsk. När det gått ungefär sju minuter så inser han att han står i en kö med enbart kortbetalning. Om han inte lämnade varorna då och gick hem så var det nära i nästa steg. För han bytte till en annan kö.
I den andra kön hamnade han bakom två äldre kvinnor som veckohandlade, TILLSAMMANS. De hade samma vagn men olika hushåll. Så när de skulle lägga upp varorna på bandet så var de tvungna att lyfta varje grej och se vems det var. DÅ höll det på att brista för maken. Att behöva stå extra länge och se på när de tittar på varje vara tillsammans och kommer fram till vems den är. Inte bara det, dessutom vansinnigt långsamt. Nästan så han hade hunnit GÅ hem och hämta plånboken och kortet två gånger om, innan de var klara. Han dog en tyst stilla död bakom dessa kvinnor.
Maken tycker helt plötsligt att scannern är värd att riskera livet med vid varje tillfälle. Att hålla i scannern kommer vara en glädje under lång tid framöver. Dessutom finns det handsprit innan man går in tack vare pandemin. Vilket innebär att han kan ta lite handsprit även på scannern innan han använder den. Vanans makt är stor. Ibland behöver man påminnas om att det är en bra vana man lärt sig.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.