Idag börjar veckan ”Var den du är”. Det är en vecka som hyllar alla våra olikheter. En vecka fylld med aktiviteter för att visa hur viktigt det är att vi alla får vara precis den vi är. Alla diskrimineringsgrunderna finns med, kön/könsidentitet, religion, etnisk tillhörighet,funktionsnedsättning, sexuell läggning samt ålder.
Alla finns med för att visa på att du får vara den du är. Detta året är det extra fokus på funktionsnedsättning. Nästa år är det något annat. Alla är representerade varje år men med lite extra fokus på en av dem. Regnbågsflaggan är ett självklart element. Vår granne har en flagga som säkerligen kommer vaja hela veckan. Hade vi haft kvar vår flaggstång så hade jag varit tvungen i år att flagga med regnbågsflaggan också. Nu har jag ingen stång så jag får se och vara väldigt nöjd över grannens.
Det är tråkigt att en sådan här vecka behövs. Tyvärr gör den det. Vi kan inte vara som vi är. Inte fullt ut. Eftersom vi är flockdjur så har vi normer vi behöver följa. Normer som skapas av att gruppen accepterar de olika reglerna. Regler som inte är uttalade utan bara görs. Som att första semesterdagen måste börja med en öl på flygplatsen även om klockan är 06.00. Och om du inte har lagt upp det i sociala medier så är du inte på väg på semester,
Om du då har en funktionsnedsättning så kan det vara svårt att ha koll på alla normer som ska följas. Det kan vara så att du inte ens vet om att det finns. Bara för att du inte har fungerande ben så behöver det inte betyda att hjärnan inte är snabb i tanken. Bara för att du har en hjärna som inte är så snabb i tanken betyder det inte att du inte har känslor. Allt vi gör mot andra uppfattas på något sätt. Vad gör du?
Jag är lång. Det går inte jämföra alls med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Det jag vill säga är att jag vet vad jag utsätts för. Vad utsätts då inte personerna som faktiskt har problem i vardagen för? Jag har personer som pekar och pratar om mig när jag jag går förbi. Jag vet att de pratar om min längd. Ofta hör jag vad de säger för de kan inte vänta tillräckligt länge så jag är utom hörhåll. Ibland så säger de det till mig direkt.
Jag tar inte illa upp. Även de gånger jag borde göra det. Jag har kommit förbi det. Men jag har ju heller inget problem. Jag är bara lång. Jag slår i mitt huvud ibland. Eller trycker mina knän i sätet framför mig. Eller hittar inte tillräckligt långa kläder. Även om alla de sakerna är lite jobbiga så når jag väldigt bra till saker. Jag får alltid ner väskan från hatthyllan på tåg, buss eller flyg själv. Att vara lång är bara bra.
Jag vågar vara den jag är. Jag har högklackat på mig och trivs väldigt bra i det. Jag har inte gärna för korta byxor eller långärmat på mig. Om det inte hade gått att hitta alls så hade jag kunnat lära mig att sy bra. Allt kring att vara lång går att lösa. Att ändra sin sexualitet går inte att lösa. Vilket gör att mängder med människor som är homosexuella inte vågar vara den de är. De försöker att anpassa sig till att inte älska den de vill.
Det finns mängder med människor som inte vågar träffa andra människor för att de har en funktionsnedsättning. För att de vet att de inte följer normerna och inte kan göra det. De vågar inte vara den de är. De håller sig undan istället för få pekande fingrar och tislslande bakom ryggen.
Jag vågar vara den jag är och jag är tacksam för att det uppmärksammas att alla inte vågar. Att också alla de som passar in i normerna faktiskt visar sitt stöd. Det kan vara som mig att jag passar in i normen med villa, vovve och volvo. Alltså hus, man, barn och stor bil som rymmer allt. Att jag visar att jag hoppas att alla vågar vara den de är oavsett kön, sexualitet, religion, estnisk tillhörighet, funktionsnedsättning eller ålder.
Ta hand om dig, du är viktig oavsett vem du är. Vi hörs imorgon.