Jag har hittat grejen som fungerar på mig. När jag börjar känna symptom på urinvägsinfektion så värmer jag kudden i ugnen och sitter med den på magen en dag. Den har kommit att bli min bästa vän just nu. Det är ett antal gånger i månaden som jag får ha en dag i fåtöljen. Jag får springa och värma den med jämna mellanrum. Då jag inte använder micro så är ugnen på ganska mycket. Som tur är så när ugnen väl är varm så håller den sig länge och när jag slår på nästa gång så går det fort.
Det tar en dag med kudden samt mycket att dricka. Och massor av citron. Igår blev det två citroner som jag drack samt en dag i fåtöljen med vetekudden på magen. Det är konstigt för även om jag är varm så är det väldigt behagligt med den extra värmen när den behövs. När dagen har gått och symptomen har försvunnit då får jag panik av värmen. Alltså jag blir så varm att det blir obehagligt. Då är behandlingen klar. När värmen blir obehaglig då vet jag.
Det är så skönt att ha hittat något som fungerar. Och fort också. Att slippa ringa vårdcentralen. Ibland lämna prov, ibland inte. Om jag har varit för ofta så vill de inte ge antibiotika trots utslag. Nu är det länge sedan jag behövde ta antibiotika. Så himla skönt. Min bästa vän har jag självklart fått av maken i julklapp för många år sedan. Då var den för att jag är så frusen och skulle kunna värma mig när jag går och lägger mig. Nu är den kompisen i vardagsrummet tillsammans med fåtöljen.
Jag är glad att man får vara med några vänner. För det börjar kännas att inte få besöka någon eller bara vara med sina vänner. Vi har ställt in allt som är med vänner. Vi har inte haft besök och vi har inte besökt någon sedan i somras. Vi har inte haft vårt traditionsenliga glöggmys. Vi har inte haft vårt traditionsenliga julbesök till norr. Vi har inte haft halloween med vänner. Allt som vi har gjort tidigare år har blivit inställt. Även vårt julbord med familjen. Fast det gjorde vi ju hemma så det ställdes ju inte in fullt ut. Det var toppen.
Mycket är inställt och ändrat. Jag har gjort vad jag kan för att hindra smittspridningen. Vi har inte blivit smittade inom familjen (än), men många runt omkring oss. Det är tufft nu. Och tuffare blir det. På något sätt känns det som att alla inte gör vad de kan för att hjälpa till. När man läser inlägg på instagram att de ska ha middagsbjudning får en bunt människor och folk kommenterar ”att jag ska också ha middagsbjudning. Inte heller lydig”. Då blir jag fundersam. Vad är det som gör det?
Jag har fler vänner än min vetekudde. Men jag ska bara träffa en vän ett tag till. Eller så länge det behövs. För om jag inte får träffa min vän vetekudden när det behövs, då blir det jobbigt. På riktigt jobbigt.
Ta hand om dig. Hoppas du har en vän som du också får träffa på riktigt. Utöver min vän så har jag ju maken. Det är en stor tröst i eländet. Vi hörs imorgon.