Dagen började sisådär. Jag har fått dille på att förvara allt i glasburkar. Allt vad gäller mat i köket. Mjöl, socker, frön, müsli, ströbröd, te, allt egentligen som är torrvaror. Eller sylten som är köpt i tub är också i glasburk. Det går åt en del glasburkar. Jag tycker inte om att en massa nytt ska produceras, vilket innebär att jag har en del gamla burkar. Som är köpta på second hand av något slag.
Jag har i vårt kök sett till att det är en linoleum-matta. För att klinker är kallt att gå på men också hårt och allt som landar där går sönder. (Sedan att jag har stenskiva till köksbänk låter vi vara osagt). Igår så lyckades jag med konststycket att tappa (självklart) glaslocket till en av mina typ antika burkar och landa på golvet. I en miljard bitar. Lite överdrivet men många bitar. Hur lätt är det på en skala att hitta ett nytt lock? Svaret är -100 000 på en skala 1-10.
Om jag tappat locket i stenskivan så hade jag inte varit lika bitter. Nu gled locket ur fingrarna i slowmotion när jag skulle lägga på det på burken. I slowmotion. Jag hinner till och med att stoppa fallet mot fronten på bänken samt med foten. Det går så långsamt samt stoppet med foten gör att jag är inte ens orolig. Jag hinner tänka vad skönt att jag inte har klinker. Krasch!
Sedan skulle vi slänga lite skräp på tippen. Som vårt gamla balkongräcke som nu är borta. Ruttet och dant. Det tillsammans med emballaget från dörren samt annat från stenläggningen. Allt skulle köras bort. Det gick bra. Vi vara klara innan regnet kom, konstigt nog. En bra sak under dagen.
När vi var klara med skärpet såg jag en knopp på min klematis som jag trodde var död. Som helt plötsligt dök upp efter några månaders död. Det har bara varit en liten slingrande stjälk som gått uppåt lite försiktigt. Nu är det en knopp på. Vilket var kul först, sedan inser man att det är nästan mitten på oktober. Det ska inte finnas några knoppar nu. Då satte klimatångesten in i full kraft.
Efter det så var det en stunds paus. Ganska lång sådan. Lunchen kom. Maken gjorde maten så fanns inget att klaga på. (Mer än att den var masugnsvarm och den brände sönder hela munnen.) Allt var frid och fröjd. Dagen fortsatte med arbete. Jag hade inte så mycket ork till det så dagen blev inte så lång på arbetet som den skulle. Bra att jag kan gå hem när jag inte kan jobba mer för att hjärnan inte hänger med. Dåligt när man inte känner sig tillräcklig.
Jag försökte att inte vara på dåligt humör. Jag vill påstå att det gick väldigt bra. Jag fick vila, mat, värme och kärlek. Kvällen blev faktiskt fin. Maken och jag såg på Murders in the building. Lite knasig men helt okej att stänga av hjärnan framför. Tända ljus, filt och maken fjäskade med en kaka till mig. Inget tjurig alls, DÅ.
Nu kommer vi till avslutning på dagen. Det är nu allt bara raserar och tjurigheten tar över. Eller tystnaden borde jag säga. Vi ska gå och lägga oss. Vi har gjort kvällsrutinen och det enda som kvarstår är att klä av sig. Som alla andra kvällar står jag på våran 3 gånger 4 meter ryamatta. Vi har haft den i måååååååånga år. Mer än 12 år. När jag tar av mig sista plagget över huvudet så fastnar MAMMAS örhänge och flyger iväg. Plupp och alltihopa. Ner i mattan.
Nu ska tilläggas att för ett antal år sedan tappade jag ett litet örhänge när jag tog ut det ur smyckeskåpet och skulle använda det. Lite mindre än det jag nu tappade MEN, ploppen satt på örhänget. Inte två delar för sig utan två delar tillsammans. Vi hittade aldrig det. Vi gav upp för det var svalt av mattan. Det var heller inget viktigt örhänge. Det var ett billigt med en liten sten i som jag bara hade ensamt i övre delen av örat. Det har varit borta i flera år.
Igår letade vi tillsammans i en och halv timma. Under den tiden så hittade vi pluppen i guld OCH det borttappade helt oviktiga örhänget som varit borta i flera år. Förstår ni hur många gånger den mattan har varit dammsugad under dessa åren? Inte nog med det, vi har dessutom ett antal gånger haft städare här med special-dammsugare som verkligen rengör mattan. Ändå så kom det igår fram. Ungefär på den platsen där jag trodde det landade för flera år sedan.
Jag gav upp efter en och en halv timmas tröstlöst letande i en långhårig (dammig) ryamatta. Jag kände igenom mattan kvadratcentimeter för kvadratcentimeter med händerna. På området som den borde landat. Inget örhänge. Många upptrasslade matttofsar var det enda som jag lyckades med.Maken fortsatte i tjugo minuter till. Skam den som ger sig. Han HITTADE det!
Från att ha haft en väldigt o-rolig dag så blev det ett väldigt lyckligt avslut. Mammas örhänge som hon hade varje dag som natt hittades. Jag kommer fortsätta att ha henne nära. Att det inte var sista gången ett av örhängena tappades, det vet jag. Nu är jag bara glad att maken fortsatte att leta i natten. Fast att det blivit ny dag i det tröstlösa letandet. Det hittades ungefär där det borde ha hamnat. Helt makalöst vad en matta kan svälja mycket.
Idag blir det en väldigt rolig dag. Även om saker går sönder, för örhängena är på och jag är lycklig. Jag ska dessutom strunta i fogsanden och baka istället. Det blir jag också glad av.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.