Man kanske ska satsa på politiken

Jag har en vän som blivit medlem i ett parti för hon tycker att det är för mycket trams i politiken. På lokal nivå. Tyvärr är det ju inte bara där som det pågår dumheter. På nationell nivå så är det inte trams utan otäcka saker.

Det första och som är en dumhet är att regeringen har beslutat att gå emot att domstolars beslut om att neka fortsatt brytning av cement i Slite på Gotland. Mark- och Miljödomstolen har gett nej till förnyad ansökan om fortsatt brytning. Inte för att de vill vara dumma. Utanför att företaget har inte kommit in med bra underlag som visar på att det går att fortsätta brytandet. De har inte kunnat påvisa att det är riskfritt för grundvattnet. Deras underlag är helt enkelt kass och fick därför nej.

Då kommer regeringen och säger att det är klart ni ska få bryta. Ni får ett år till på er att ta fram nytt underlag för att visa att det inte är någon risk för miljön. Men det finns ju redan bevis för att det är risk för miljön. Är det verkligen så svårt att förstå att vi kan inte fortsätta som vi gör? Vi kan inte leva som om vi har fyra jordklot! Jo, då det tycker regeringen. Fortsätt bryt med risk för allas väl. Fortsätt bryt så att ni kan känna mer pengar och planeten betalar och vi som bort på den. Det är lugnt. Ett år till.

Det är trams. Något som inte är trams utan otäckt är allt kring Sverigedemokraterna. Det är ett parti som är nazistiskt. Det är ett parti som har bytt om till kostym men alla värderingarna finns kvar. Det kommer nya saker hela tiden som påvisar att inget är ändrat. Ändå har vi nu tre partier som beslutat att om det är möjligt så bildar de regering med stöd från SD. De sista partier röstar om det i helgen och jag gissar på att även Liberalerna säger ja. Detta är inte trams, detta är farligt.

Hur kan någon tro på vad Kristersson säger längre. Han har så många gånger sagt att det kommer aldrig ske ett samarbete med SD. Nu har de kommit överens om budget tillsammans, M, KD och SD. Hur är det möjligt att någon litar en sekund på honom? Han som lovade till förintelseöverlevaren att det kommer aldrig ske och tog henne i hand. Nu står vi där och det är snart sant.

Jag kan gnälla på hemma runt köksbordet. Ofta om småsaker. Jag kan också berömma runt köksbordet om småsaker. Eller den senaste var att arbetsgivaravgiften slopades i tre månader under pandemin. Det var ett bra tilltag. Vissa saker sitter man och säger kring köksbordet och det stannar där. Nu är det för allvarligt för att det ska stanna vid köksbordet. Om SD kommer till makten så kommer mycket av vår frihet att försvinna.

Om det händer så hoppas jag att de som röstat upptäckter det fort så vi kan ta uppförsbacken tillbaka till demokratin igen. För om SD kommer till makten som är demokratin hotad. Jag är rädd, för denna vägen vi går, den är en återupprepning av historien. Att då sitta och knyta näven hemma hjälper inte.

Kanske jag ska göra som min vän och bli medlem i ett parti. Då kommer problemet, det finns inget parti som jag idag känner mig hemma i. Det enda som skulle kunna vara något för mig är Centern. Då kommer vi till gårdsförsäljningen, det är trams. Det är trams som centern håller på med. Och ensam i den fighten går inte.

Jag skulle kunna starta ett eget parti. Det blir nog svårt att på knappt ett år bli tillräckligt stor så någon hör vad jag säger och komma in på en nivå så jag gör skillnad. Jag tänker att min röst är viktig så jag kommer att rösta, frågan är bara på vem. Alla som kan tänka sig att samarbete med SD går bort. Det är det enda jag är helt säker på.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Sanningen gör ont ibland

Har du haft det jobbigt någon gång när det inte vågat säga sanningen. När du vet att den kommer att göra ont för den som tar emot sanningen. Som att någon gått upp i vikt eller har varit hos en dålig frisör. Listan kan göras lång på saker som kan vara jobbiga att säga. Oftast är det nog småsaker som vi tycker är jobbiga och säga.

Då kan vi komma undan med en vit lögn. När personen frågar vad man tycker om den nya frisyren kan man svara, jag ser att du bytt frisör. Modigt gjort. Det vet jag inte om jag skulle våga. Då är det inte ens en vit lögn. Jag har svårt att ljuga så kan inte ge ett bra exempel på en vit lögn. Jag skulle hellre säga något som jag tycker och hålla mig till det. Om tröjan inte är fin i formen men jag tycker om färgen så hade jag inte sagt det första men det sista.

Bara för att jag inte tycker om formen så betyder det inte att den är ful. Varför ska jag ge personen dålig känsla över den nya tröjan för något jag tycker. Nej, det är bättre då att inte säga något. För hur många andra är det som älskar formen på just den tröjan? Jag vet inte det.

Det är svårare med vikt att inte hålla sig till sanningen som gör ont. Vikt kan vara en hälsofara. Vikt kan betyda att något är fel. Vikt behöver sägas, men det är inte lätt att göra det på ett bra sätt. Jag tycker det är upp till familjen att tala om vikten. Eller med en person som man vet är trygg i vad som sägs. Att det inte handlar om utseende utan hälsa.

Min träning har varit noll under sista tiden så jag har gått upp i vikt. Det blir så när man måste äta massa olika gottesaker för att se om det stillar suget. Vilket det nästan aldrig gör. Träning behövs då. Jag hoppas att jag snart är redo att kunna träna och äta gott fortsatt. Maken säger aldrig till mig annat än att han tycker jag är snygg. Men när jag säger att kläderna inte passar så förstår han och vi kan prata om det men jag känner mig ändå alltid uppskattad. Det är viktigt.

Det finna andra sanningar som gör ont att höra men som måste bli sagda. Alkohol är en sådan. Alkohol är i dag tabu att prata om. Alla kan dricka utan att det är ett problem. Det är vad världen låtsas enligt mig. Hur kan man prata om alkohol utan att det blir ett problem? Åt ena hållet, om jag frågar varför någon dricker? Det är ett problem, men det är aldrig någon som funderar på när de frågar mig, varför jag inte dricker? Det är enkelt att fråga. Varför ska jag behöva rättfärdiga mitt icke drickande när alla andra inte behöver rättfärdiga sitt drickande? När jag fått frågan så har det hänt att mitt svar varit, varför dricker du? Det har alltid slutat med att jag skämtat bort det för det har blivit tryckt stämning.

Att prata om sex och intima kroppsdelar är också svårt att göra sanningsenligt om du inte har en intim relation med personen. Tänk om man är ensam och måste ha någon att prata med. Vem gör du då det med? Och blir svaret sanningen? Det finns många saker som är svårt att prata om och alltid hålla sig till sanningen? Det behöver inte bara vara intima kroppsdelar, det kan vara annat på kroppen också. Andedräkten. Har jag dålig andedräkt? Den frågan är en sanning som kan göra ont. Även om sanningen gör ont så vore det ändå det bästa att personen vet om att den har dålig andedräkt.

Skulle du tala om för någon okänd som kommer ut från toaletten att hennes kjol är fast i trosorna? Sanningen gör ont ibland men så glad den personen är att fått veta det innan hon går ut från toaletten istället för att alla ser det utanför toaletten.

Mitt förhållningssätt är att jag alltid ska säga sanningen. Vilket är väldigt jobbigt ibland. Jag anser dock att det är det rätta i längden och är också det bästa. Jag lär mig väldigt mycket av min underbara äldsta son. Igår så hjälpte jag honom och var hemma hos honom. Jag skulle var där kort och tog inte av mig jackan och ytterkläderna mer än skorna. Rätt som det var fick jag frågan, luktar det illa? Jag hörde fel. Mitt svar var nej, det luktar inte illa här. Han sa igen, luktar DU illa? Öh, nej, det tror jag inte. Han sniffar på mig och jag luktar inte som vanligt. Jag själv känner inget. MEN jag hade gått emot containern där man återvinner strax innan jag kom till honom, vilket jag sa.

Det var svaret. Då kunde han släppa lukten och fortsätta med det jag kommit för. Eftersom jag luktade som avfallet i en container. Japp, så var det. Eftersom jag snart skulle gå och det var inget i hans lägenhet som luktade, så var det inget problem. Bara han visste var lukten kom ifrån. Sanningen gör ont ibland. Men ibland så spelar den också ingen roll. Jag är en miljöhjälte som återvinner när jag ändå åker förbi en återvinningsplats. Jag åker inte enkom för det. Då gör inte sanningen ont. Jag är en hjälte. En superhjälte.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Döden

Maken tror ofta att han ska dö. Han kan ha ångest över den minsta lilla grej. Som i somras när det låg en död humla på altanen. Ännu värre när vi hade inte en utan två döda fåglar. Fåglar som flugit in våra stora fönster. Första gången var det en fågel med en kompis som väntade på att han skulle börja röra på sig. Det gjorde den aldrig och till slut gav kompisen upp. Maken fortsatte att hoppas. Andra gången var det en ensam fågel och maken hoppades att den skulle börja röra på sig. Han fick också ge upp.

Det är inte roligt för mig att två fåglar har dött men för maken är det en tragedi som gör honom mer dödlig. Han kan känna hur nära livets slut vi är hela tiden. Medan jag lever och njuter av att jag är frisk. Maken vet om att han är frisk men minsta lilla så kommer tankarna som gör att slutet är nära.

Egentligen är det bra att tänka på att slutet kommer. För det gör det. Det är det enda vi vet med största säkerhet. Att vi dör. Vi vet inte hur, vi vet inte när men vi vet ATT. Då maken har dessa tankarna så tänker han också på vad som händer när han kommer till slutet. Om jag är kvar, vad händer då? Kommer jag kunna bo kvar i huset? Om jag dör samtidigt vem ärver då honom?

Det är väldigt mycket som är bra att ha gått igenom innan man dör. Om man inte har några barn, vem ärver då. I makens fall blir det föräldrar om jag är borta också. Om inte föräldrarna finns, så är det syskon. Sedan är det stopp. Finns inga syskon så är det allmänna arvsfonden.

Säg att maken skulle gjort ett testamente. Där han väljer vem han vill ska ärva honom. Allt detta om jag också dör. Annars är det jag som ärver. Och ja, en dag ska jag också dö. Vi ska alla dö. Åter till testamentet, om han har det och valt några som ska ärva, då ska ändå arvsfonden vara med. Arvsfonden måste godkänna testamentet. Då kommer en massa frågor till personen som ärver om hur och när och varför maken gjorde testamentet. Vilket arvtagaren kanske inte ens har kännedom om. Allt detta är bra. Jag vill ha ett säkert system så att ingen kan lura till sig pengar.

Det jag menar är att det är bra att ha koll. Maken och jag ordnade för länge sedan att vi kommer åt varandras banker om något skulle hända. Om vi skulle bli sjuka eller att slutet kommit. För i verkligheten är det så att om döden inträffar så har du några dagar på dig sedan är allt fryst. Du kommer inte åt någonting förrän bouppteckning är klar. Vilket kan ta månader. Eller snarare, det tar månader.

Om det finns räkningar som är gemensamma liggandes på fel konto så kan det bli inkasso och andra kostnader som inte går att göra något åt. Maken gör allt han kan för att jag ska klara mig om han dör före mig. (Vilket han inte ska, det har han lovat mig). Om jag dör före honom så spelar det ingen roll. Jo, det spelar roll om jag dör, men inget annat. Vilket jag så klart också tänker på. Vi driver ett företag ihop. Vad händer om en av oss lämnar?

Om du ser en död humla, vad startar hos dig då? Nu vet du vad som sker hos maken. Om jag ser en död humla så tänker jag på allt gott den gjort för oss och att vi har något att äta. Jag ger den ingen begravning. Jag kanske lägger den i rabatten för att slippa gå på den. Maken skulle nog helst vilja ordna en fin begravning. Också för att han är glad för allt slit den gjort för oss men kanske mest för hans ångest att slutet är nära.

En död humla som maken hoppades länge på att den skulle flyga igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Var det bättre förr?

Jag har börjat bli så gammal nu att jag säger och gör sådant som jag tyckte var dumt när jag var yngre. Jag kan inte säga när jag var liten. Jag har aldrig varit liten. Ha, ha, det har jag varit men jag var stor redan när jag föddes. Sedan har jag legat på övre kurvan eller utanför hela tiden. Skämt å sido, jag börjar nu uttrycka mig som man gjorde till mig förr i tiden.

Att det var bättre förr är ett exempel som jag inte har kommit till fullt ut. För jag tycker inte det var bättre förr. Jag tycker inte att det är bara för de som föds med en penis som ska ha rätt att gå i skolan. Eller ha rätten att arbeta. Eller vara den som bestämmer vad som helst. För så var det förr, männen bestämde allt. Jag tar i men du förstår vad jag menar. Om jag inte ska vara så allvarlig i bristerna förr så finns en hel del till.

När jag var yngre så fanns inte reklam på TV. Jag har alltid haft TV, så gammal är jag inte att jag inte haft det. Jag har dock inte alltid haft videospelare, eller dvd, som idag är streaming. Vi hyrde både spelare och film på macken när jag var liten. Det började med att man kunde hyra en film ett dygn. Om den inte var tillbaka-spolad när man lämnade in den så fick man straffavgift. Sedan blev det att man kunde hyra över helgen två eller tre filmer. Vilket var praktiskt eftersom vi fick åka en bit för att hyra och då också lämna tillbaka.

Att det inte fanns reklam var skönt ibland, men reklam är också bra. Som att alla hjälporganisationer kan synas och höras bättre. Det finns fördelar och nackdelar med det mesta. En fördel i dag är att du kan mycket lättare streama och på det viset så har du ingen reklam. Eller så betalar du lite mindre och ser reklam. Det är bra tillfällen i reklamen att gå på toaletten eller hämta något att äta. Hur många gånger har man inte försökt hinna båda innan reklamens slut mitt i filmen? När det inte fanns reklam så fanns ingen paus att gå på toaletten. Då fick man hålla sig.

Allt var inte bättre förr. Allt är inte heller bättre idag. Vi har en bit kvar innan det är perfekt. Det bästa vore om vi kunde titta i backspegeln för att se vad vi gjort bra men också dåligt för att kunna göra fortsatt bra och mindre misstag. På bilen så har vi en liten backspegel och en stor framruta. Det är viktigt att kunna se bakåt men inte så mycket. Det viktigaste är att vi blickar framåt, genom den stora framrutan. Allt var inte bättre förr. Och vi kan fortfarande bli bättre.

En sak som absolut inte var bättre förr var mina bakverk. Igår blev det en nötkaka som ett första experiment. Botten på mördegsvariant med mandelmassa i och täcke av massor av nötter och fröer i kolaknäck, typ. den blev mycket smarrig. Den ska bli bättre i framtiden för jag lär mig från förr. Två filmjölkslimpor blev det med. De är svåra att misslyckas med. Ta vad du har hemma och in i ugnen så blir det bra.

Mina bakverk.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Diskmedel

Jag har alltid använt Yes diskmedel. För att jag tycker det är bra men mest är det nog för det var alltid det mamma hade. Jag har fortsatt tycka att det är det bästa diskmedlet. Jag har provat andra märken men har inte blivit nöjd och då gått tillbaka till Yes.

Min klimatångest gör att jag försöker kolla på allt som vi använder hemma. Jag köper aldrig godis med palmolja. Det finns i väldigt mycket på marknaden. Inte bara godis. Allt möjligt konstigt finns det i. Det är lite jobbigare med godis när det kommer till lösvarianten. Jag är nu den jobbiga som förutom att jag inte äter så många sorter så måste jag kolla varje sak på den lilla, lilla lappen på burken innan jag kan ta något. Om det är i påse kan man akta sig för andra medan man läser påsen. Visste du till exempel att romerska bågar innehåller palmolja? Palmolja förknippar jag med att hålla något mjuk. Geisha är mer förståligt att de har palmolja (vilket de gör), inte hårda romerska bågar.

Tillbaka till diskmedlet. Jag kollar alltså upp saker. Många saker har bytts ut i vårt hus. Det är många, många år sedan jag använde sköljmedel. Eller tvättmedel som inte är svanenmärkt. Hur kommer det sig att det tagit så många år innan jag kollat diskmedlet? Jag vet inte. Yes är ett absolut NO, NO att använda. Det är den största boven du kan tänka dig. Vad säger du om detta? Läst i Kloka hem:

Yes Original och Yes Platinum innehåller allergena parfymer, konserveringsmedel och ämnen med långvarig miljöeffekt. På grund av sitt innehåll måste Yes diskmedel ha varningstexten ”skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer” på baksidan av flaskorna.

De måste ha varningstext. Alltså de är så skadliga för oss och miljon att de måste ha varningstext. Jag har aldrig sett den där texten. Jag har bara tagit flaskan från hyllan, kanske tittat på priset mellan olika Yes och sedan gått till kassan. Yes måste bort från vårt hem. Nu till frågan, vad använder du? Vad finns det för diskmedel på marknaden som är bra men ändå inte skadar oss eller vår planet?

Jag upplever att Yes inte är lika drygt som det var tidigare. Kanske det är lättare att hitta ett bra diskmedel idag. Ett som klarar av min klimatångest. Så klart ( ett märke) har fått väldigt bra på många tester. Jag tror att det finns på Willys bland annat. Där jag inte handlar. Fast jag hämtar paket där ibland så då skulle jag kunna passa på att handla. Jag kan ju inte åka enkom för att köpa diskmedel för att det ska vara bra för miljön. Precis som jag inväntar om jag vet att jag ska få fler paket. Eller ändå är ute och ska passera och då svänger in för att hämta. Har du provat Så klart?

Vore spännande att få reda på om det är någon som bytt bort Yes och är mer nöjd nu än innan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tur jag har något att skylla på

Igår putsade jag fönstren. Det tog hela dagen och det blev en lång paus i fåtöljen efteråt. Det blev ett par under tiden också. Lunchpaus blev det även det. Vi har många fönster men inte så många att det ska ta hur lång tid som helst. Hade vi haft våra gamla fönster så hade det gjort det. Nu har vi nya och smidiga fönster att putsa. Dessutom med hjälp av en maskin. Den är verkligen toppen.

Anledningen till att fönstren putsades är att det snart är advent. När stjärnorna kommer upp är det så fint med rena fönster. Det syns tydligt när man byter från nedåtvinklat ljus till att lysa helt runt om. Eftersom min ork är lite sisådär så börjar jag i tid. För att hinna med att få fram allt som ska fram till advent. Det är tur jag har något att skylla på, för jag längtar verkligen till julen.

Igår när fönstren blev putsade så kom även stjärnorna upp. Jag satte maken i jobb att byta lite kontakter så vi kan använda våra nya fina fönsterlamputtag ovanför fönstren istället för att dra förlängningssladdar över hela huset. Ja, ja inte hela huset, men långt blir det. Särskilt med våra nya stora fönster. Detta blir ju dessutom första julen när vi inte är i renovering och fönstren är på plats. Jag är så glad över att stjärnorna är uppe. Och jag tänker skylla på att det är för att jag inte kommer hinna för att orken tar slut för fort. Det har ingenting med min jullängtan att göra, alls.

Andra våningens stora stjärna.

Tyvärr så behöver stjärnorna rengöras på insidan. Om någon vet hur man enkelt gör det så får man gärna dela det tipset med mig. Kanske att det bästa sättet är att göra som mormor rengjorde kristallkronan. I diskmaskinen. Den stora skillnaden är att man kan lägga in bara glas-delen av stjärnan. Ingen el behöver följa med in i maskinen, som den behövde på mormors lampa.

Snart så kommer det också komma upp tomtar. Inga troll med snögubbar också. Det kan vara så att mammas samling har ökat sedan den flyttade hit. Det låter jag var osagt. Snart får alla komma fram ifrån gömmorna. Det är det viktiga. Snögubbarna utan tomtar skulle jag kunna ta fram redan nu. Det kan komma snö vilken dag som helst. Då kan man göra snögubbar. Då kan man också pynta inne med snögubbar.

Snart är det jul. Eller snart är det advent. Nästa helg så tänds lamporna på stan. Snart börjar den mysigaste tiden på året. ÄNTLIGEN!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ingen klimatkris

Idag ska jag inte skriva om någon klimatkris. Den finns ju ändå tydligen inte, enligt vissa länder. Så därför blev det inget bra avtal på toppmötet. Idag ska jag istället fråga om hjälp hur jag späder på den pågående (icke existerande) klimatkrisen.

Jag behöver köpa en kruka. Det behöver jag hjälp med. Även om jag skulle vilja så tror jag det blir svårt att köpa en begagnad kruka. Den behöver nämligen vara STOR. När jag skriver stor så menar jag stor. Inte som vissa tror när de sätter ihop en annonstext på en auktion, att stor betyder över 15 centimeter i öppningen. Testa och sök på stor kruka på auktioner med begagnat så får du se vad du får upp. Du skulle få upp en större glasburk om du sökte på stor glasburk.

Stor betyder att den behöver vara kanske 100 liter stor. Jag gissar på över 70 centimeter hög och kanske samma i öppningen. Jag vet inte men den behöver vara stor. Kanske till och med 200 liter. Fyra säckar jord. Ja, det skulle inte vara orimligt. Stor, betyder alltså stor. Inte någon liten fjuttkruka.

Helst skulle jag vilja att den var lätt. För det den ska innehålla är mitt olivträd. Japp, mitt träd för det är jag som gullar och tar hand om det. Det är också jag som kommer ha sorg OM (inte när) det dör. Maken skulle bara bry sig för att jag bryr mig. Trädet är alltså mitt. Dock har maken rätt att det går att skaffa nya träd. Det borde bara vara bra för klimatet. Oavsett kris eller ej.

Jag vill att krukan är lätt för att kunna förflytta trädet enkelt. Det är redan så stort så det är inte helt enkelt nu. En keramik kruka kommer bli tung att flytta. Men inte bara tung, ömtålig också. Gärna en hållfast kruka behövs alltså. Som tål att den flyttas på. Det bästa hade varit att skaffa ett växthus. Jag är inte bitter. Jag tjurar inte det minsta för att jag inte får bygglov. Det kommer bli jättebra. Om man gör impulsköp på dyra träd innan man vet att man får bygglov så får man leva med konsekvenserna.

Vad har ni för förslag på kruka? Ett alternativ skulle kunna vara att köpa en stor, tung och otymplig kruka som tål att stå ute året runt. För att stoppa i en innerkruka i plast som man lyfter ur på vintern. Så man bara flyttar trädet med en ful plastkruka och låter den fina krukan stå kvar där den står. Lägga i något annat fyllnadsjox under vintern med granris på toppen. Så den är fin även då.

Har du något bra tips? Jag har googlat en massa på en stora utekrukor och jag har bara hittat otympliga som är på gränsen till för små. Eller fula i plåt som jag inte vill ha. Då skulle jag kunna ta ett oljefat som jag kan få tag på gratis. Fast jag vet inte hur ett olivträd skulle må av rost. Vissa växter mår ju extra bra av rost. Samtidigt som jag läst någonstans om det är ätliga växter, som mina blåbär, hallon och björnbär så ska de inte ha rostvatten. Helst inte kranvatten heller på grund av kloret. Det bästa är regnvatten, helt enkelt. Som INTE regnar ner i en plåttunna som rostar då. Vilket jag har.

Jag har klimatångest. Jag tror på att växter och träd hjälper till att motverka. Fast när det ska läggas en massa utsläpp på att kunna förvara den då är jag inte lika säker. Vilket innebär, att förutom stor, lätt, slagtålig och snygg kruka, så vore det bra om den också var miljövänlig och inte fraktad så långt. (Oljefat som är tomt går alltså också bort av miljöskäl.) Det är bara fem kriterier som behöver uppfyllas, ska det vara så svårt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Klimattoppmötet

Hur många följer detta möte egentligen? Klimattoppmötet som pågår i Glasgow. Eller det kan vara slut nu. Det borde vara slut men det senare jag läste var att det skulle bli en lång natt i förhandlingsrummet. De är långt ifrån 1,5 graders-målet.

Alla vill tydligen att vi ska nå det men ingen är beredd att betala priset för det. Eller vissa är mer beredda än andra. Problemet är att alla måste vara med. Bara i Sverige förbrukar vi vårt planet som om vi hade fyra stycken. Det har vi inte. Vi har bara ett. Hur ser det ut i Kina? Hur räknar de ut siffrorna. För det mesta som jag använder här hemma kommer från Kina.

Det är kanske en överdrift, men det känns så. Datorn jag skriver på är det mesta från Kina. Även om varumärket är USA så är den tillverkad i Kina till stora delar. Kläderna gissar jag allihopa har något med Kina eller Indien att göra. Jag har en tysk bil. Där säkerligen massor av delar är gjorda i Kina. Om jag bidrar till utsläppen i Kina, räknas det då in på min konsumtion i Sverige?

Hjälper det då att jag äter all mat från Sverige. Hjälper det att jag väljer Haupt Lakrits framför Lakrits by Bülow för att den är från Sverige och inte Danmark? Hjälper det, närjag inte kör mindre bil? Jag flyger mindre och då flög jag inte jättemycket innan. Bilen däremot har gott varm, även på resor för semester till andra länder.

Om vi ökar till 2,4 grader så kommer Maldiverna att försvinna. Det är tydligen ett faktum. 2,4 grader är det som vi jobbar oss till just nu. Med det sagt så har alla förutsägelser varit fel hittills. Fel med decennium. Och då menar jag fel med att vi trodde vi skulle ha längre tid på oss innan världen dog. Vi har kommit mycket längre i förstörande av vår planet än vad vi förutspådde.

Om vi förutspår 2,4 grader idag kanske det betyder en mycket högre siffra när vi väl är där. Det är 2030 vi pratar om. Inte så många år bort, jag hoppas att de som ska ha koll har koll. Vad måste vi då göra för att inte komma till 2,4 grader utan till 1,5? Idag är vi uppe i 1,2 grader. Det är bara 0,3 grader vi har att röra oss med på nio år. Och de tror att vi just nu kommer öka med 1,2 grader. Alltså dubbelt mot idag. Vi måste minska ner till att förbruka en planet istället för fyra. Klarar vi det? Allihopa?

Hjälper det att jag planterat en massa i vår trädgård? Ett carport-tak på 88 kvadratmeter som är täckt av växter. Svaret, som är jobbigt, är nog nej. För carporten har gjort med nytt virke. Gamla garaget är slängt. Sorterad men slängd. Så det vi har byggt har ätit upp förtjänsten av takets växter. Då tar det några år innan vi är på plussidan för allt som är nytt och allt som är slängt på att vi har växter.

Är det verkligen någon som bryr sig? Tillräckligt mycket så att vi kan vända detta? Eller ska vi dö allihopa i naturkatastrofer?

Med det så säger jag, trevlig lördag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Hoppas jag.

När man tycker synd om sig själv

Jag har fler dagar med urinvägsinfektion på en månad än vad jag inte har på en månad. Ibland tycker man då synd om sig själv. Igår var en sådan dag. Jag tyckte väldigt synd om mig själv. En stund. När man gör det så får man äta glass. Direkt ur burken är bästa sättet.

Första gången med denna sorten. Mycket god. Kommer bli flera.

Att tycka synd om sig själv är helt okej att göra, ibland, för en stund. Men sedan måste man ta sig därifrån. Att sitta ett tag i fåtöljen och bara äta glass och känna sig liten gör att man snabbt kan bli stor igen. Det tär på en att inte ha orken som man hade innan. Att då bli trött i kroppen från infektioner bättrar inte på direkt. Glass och värmedyna gjorde det bättre.

Maken försökt så gott han kunde att bättre på humöret på mig. I början så lät han mig bara vara. Det är bäst. Glassen och ensamheten är bästa medicinen till att börja med. Som han så klart serverade till mig. Sedan pratade vi lite och allt såg ljusare ut för var minut som gick. Som sagt att vara nere går bra om man bara tar sig därifrån.

Jag har tidigare skrämt min kära make. Det gör mig alltid på gott humör. Problemet är att han blir så rädd, att jag (han) är rädd att han ska få en hjärtinfarkt. Jag skrämmer inte honom längre av den anledningen. Faktiskt har jag inte gjort det en enda gång sedan jag sa att jag skulle låta bli. Jag har däremot sagt till honom några (många) gånger att jag hade haft världens bästa läge att göra det. Som jag lät bli. Det roligaste är att bara stå utanför toalettdörren och vänta på att han ska bli klar. Att bara stå utanför jättenära och inte säga någonting. Han hoppar en meter bakåt och uppåt. Mycket roligt.

Igår så var jag först in på toaletten. Eftersom det var synd om mig så daltade maken med mig. Sedan tystnar maken. Det behöver inte vara något med det. Men han svarade inte på tilltal. Ibland gör han så, går in i sin egen värld och hör inte. Inget konstigt med det alltså. Förutom att igår var det något konstigt. För när jag öppnar dörren så står han där jättenära och bara glor på mig.

Jag tittar tillbaka och undrar vad han håller på med. Om han stått så nära så kunde han ju svarat. Samtidigt som jag tänker det så förstår jag varför han inte svarat. Samtidigt som allt det sker så säger maken, att det är klart att du inte blir rädd! Han skulle skrämma mig för att göra mig glad. Det sista lyckades, det första inte så bra. Han gjorde mig dock jätteglad även om han inte lyckades skrämma mig. Jag skrattade tills jag kiknade där vi stod precis utanför toaletten och kramades.

Nästa gång kanske han säger bu. Då kanske jag blir rädd. Vi får se om han vågar. Uppenbarligen så blir vi rädda för olika saker. Han blir rädd för att något oväntat händer. Medan jag blir inte rädd för det, så länge det är han som är det oväntade. Det viktigaste är att jag är glad igen. Pity-stunden är över och glassen är slut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Idag är en annan dag

Igår skrev jag om att många saker kan irritera mig av vad media skriver men att det skulle vi ta en annan dag. Idag är det en annan dag. Idag ska vi ta det ämnet. Just nu är gårdsförsäljningen på tapeten med en tredje utredning. Redan där har vi ett problem men det är inte medias fel.

Det problemet är politikernas. Medias del i det är rapporteringen. Varför den är skev gissar jag beror på att de flesta (90 procent av vuxna befolkningen) dricker alkohol. Om man gör det så vill man kanske lättare ha tillgång till den? Jag vet inte men det som rapporteras är bara gulligheterna.

Att det skulle vara så pittoreskt med att få åka ut till en vingård och köpa en väldigt dyr flaska vin med sig hem. Alla skulle vinna på det. Hela samhället och framför allt vingårdsägaren. Ägaren skulle få det så lätt att överleva på sin produkt. Mitt svar är nej. Hela samhället skulle inte vinna på det. De 320000 barnen som lider av deras föräldrar dricker för mycket skulle inte vinna på det.

Ingen som har alkoholproblem åker ut till en vingård för att köpa en dyr flaska vin, säger du kanske då. Då skulle jag hålla med dig. Det skulle den personen antagligen inte göra. Det är inte det som är problematiken. Att några vingårdar får sälja lite dyra viner. Problematiken är att det handlar inte om några vingårdar. Det handlar om butiker inne i stan. Butiker, för det är vad det skulle bli. I kravställningen för vad det innebär att producera egen alkohol så ingår inte ett bryggeri. Du skulle kunna köpa in ren sprit och smaksätta den. Så får du sälja ”din” egna sprit från din egna ”gård”.

Det är det som är problemet. Om det sker, vilket det kommer om det godkänns, så kommer väldigt många ”gårdar” att öppnas för att sälja sprit. Dessa ”gårdar” kommer då att göra att EU kommer ta bort vår dispens för att få behålla Systembolagets monopol. Nu snackar vi om att barnen inte kommer vara vinnarna. Nu kommer det inte vara 320000 barn vi pratar om längre. Nu kommer den siffran att stiga.

När det finns alkohol att få tag i dygnet runt hela tiden så stiger alkoholintaget. När alkoholintaget stiger så stiger skadorna från alkoholen, både direkta och indirekta. Om media hade rapporterat en riktigt bild av vad som skulle ske med att godkänna ”gårdsförsäljning” så tror jag de allra flesta skulle vilja ha kvar vårt monopol. Dessutom, är det inte mycket enklare att ha det stora utbudet på samma ställe, istället för att behöva åka runt till en massa olika butiker för att se om det finns det du vill ha?

Vill vi verkligen bli av med monopolet? Är det därför vi har en tredje utredning som pågår. De två första har kommit fram till att vi kan inte godkänna gårdsförsäljning utan att bli av med monopolet. Det är ganska självklart. Vi har dispens för vårt monopol av folkhälsoskäl. Om vi då säger att nu är det okej att dricka lite mer om det bara är dyrt och bara finns på den gården, då har vi inte argumentet folkhälsa längre. Rättare sagt, vi bryr oss inte om folkhälsan längre.

Och media, sluta låtsas om det bara kommer säljas några flaskor vin på en gård långt ute i bushen. Om detta går igenom så kommer det att säljas inne i städerna. Det mesta antagligen bara smaksatt för att få sälja det på sin ”gård”.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.