Har du haft det jobbigt någon gång när det inte vågat säga sanningen. När du vet att den kommer att göra ont för den som tar emot sanningen. Som att någon gått upp i vikt eller har varit hos en dålig frisör. Listan kan göras lång på saker som kan vara jobbiga att säga. Oftast är det nog småsaker som vi tycker är jobbiga och säga.
Då kan vi komma undan med en vit lögn. När personen frågar vad man tycker om den nya frisyren kan man svara, jag ser att du bytt frisör. Modigt gjort. Det vet jag inte om jag skulle våga. Då är det inte ens en vit lögn. Jag har svårt att ljuga så kan inte ge ett bra exempel på en vit lögn. Jag skulle hellre säga något som jag tycker och hålla mig till det. Om tröjan inte är fin i formen men jag tycker om färgen så hade jag inte sagt det första men det sista.
Bara för att jag inte tycker om formen så betyder det inte att den är ful. Varför ska jag ge personen dålig känsla över den nya tröjan för något jag tycker. Nej, det är bättre då att inte säga något. För hur många andra är det som älskar formen på just den tröjan? Jag vet inte det.
Det är svårare med vikt att inte hålla sig till sanningen som gör ont. Vikt kan vara en hälsofara. Vikt kan betyda att något är fel. Vikt behöver sägas, men det är inte lätt att göra det på ett bra sätt. Jag tycker det är upp till familjen att tala om vikten. Eller med en person som man vet är trygg i vad som sägs. Att det inte handlar om utseende utan hälsa.
Min träning har varit noll under sista tiden så jag har gått upp i vikt. Det blir så när man måste äta massa olika gottesaker för att se om det stillar suget. Vilket det nästan aldrig gör. Träning behövs då. Jag hoppas att jag snart är redo att kunna träna och äta gott fortsatt. Maken säger aldrig till mig annat än att han tycker jag är snygg. Men när jag säger att kläderna inte passar så förstår han och vi kan prata om det men jag känner mig ändå alltid uppskattad. Det är viktigt.
Det finna andra sanningar som gör ont att höra men som måste bli sagda. Alkohol är en sådan. Alkohol är i dag tabu att prata om. Alla kan dricka utan att det är ett problem. Det är vad världen låtsas enligt mig. Hur kan man prata om alkohol utan att det blir ett problem? Åt ena hållet, om jag frågar varför någon dricker? Det är ett problem, men det är aldrig någon som funderar på när de frågar mig, varför jag inte dricker? Det är enkelt att fråga. Varför ska jag behöva rättfärdiga mitt icke drickande när alla andra inte behöver rättfärdiga sitt drickande? När jag fått frågan så har det hänt att mitt svar varit, varför dricker du? Det har alltid slutat med att jag skämtat bort det för det har blivit tryckt stämning.
Att prata om sex och intima kroppsdelar är också svårt att göra sanningsenligt om du inte har en intim relation med personen. Tänk om man är ensam och måste ha någon att prata med. Vem gör du då det med? Och blir svaret sanningen? Det finns många saker som är svårt att prata om och alltid hålla sig till sanningen? Det behöver inte bara vara intima kroppsdelar, det kan vara annat på kroppen också. Andedräkten. Har jag dålig andedräkt? Den frågan är en sanning som kan göra ont. Även om sanningen gör ont så vore det ändå det bästa att personen vet om att den har dålig andedräkt.
Skulle du tala om för någon okänd som kommer ut från toaletten att hennes kjol är fast i trosorna? Sanningen gör ont ibland men så glad den personen är att fått veta det innan hon går ut från toaletten istället för att alla ser det utanför toaletten.
Mitt förhållningssätt är att jag alltid ska säga sanningen. Vilket är väldigt jobbigt ibland. Jag anser dock att det är det rätta i längden och är också det bästa. Jag lär mig väldigt mycket av min underbara äldsta son. Igår så hjälpte jag honom och var hemma hos honom. Jag skulle var där kort och tog inte av mig jackan och ytterkläderna mer än skorna. Rätt som det var fick jag frågan, luktar det illa? Jag hörde fel. Mitt svar var nej, det luktar inte illa här. Han sa igen, luktar DU illa? Öh, nej, det tror jag inte. Han sniffar på mig och jag luktar inte som vanligt. Jag själv känner inget. MEN jag hade gått emot containern där man återvinner strax innan jag kom till honom, vilket jag sa.
Det var svaret. Då kunde han släppa lukten och fortsätta med det jag kommit för. Eftersom jag luktade som avfallet i en container. Japp, så var det. Eftersom jag snart skulle gå och det var inget i hans lägenhet som luktade, så var det inget problem. Bara han visste var lukten kom ifrån. Sanningen gör ont ibland. Men ibland så spelar den också ingen roll. Jag är en miljöhjälte som återvinner när jag ändå åker förbi en återvinningsplats. Jag åker inte enkom för det. Då gör inte sanningen ont. Jag är en hjälte. En superhjälte.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.