Månad: mars 2023

Publicerat

Ommöblerat

Nu kan skåpet komma hem när som helst. Jag möblerade om på mitt kontor innan jobbet igår. Att jobba kväll passar mig ganska bra. Jag får mycket mer gjort när jag har dagen på mig att göra saker mot att komma hem och göra dessa efter jobbet. Dessutom så får jag sovmorgon. Vilket passar perfekt med min sovrytm som är att sova på morgonen istället för natten.

Igår fick jag massor av saker gjorde. Jag flyttade över dokument till backupen. Vilket jag gör alldeles för sällan. Alla bilderna är verkligen viktiga att de finns kvar. Nu finns de på en extern hårddisk och jag kan vara lugn ett tag. För självklart är det när min inte har gjort backup som det händer.

Den viktigaste saken som blev gjord igår var nog ändå träningen. Jag kommer inte ihåg senast jag tränade. Nu har jag börjat så smått. Det blev styrketräning igår. Jag kollade också lite alternativa träningsprogram. Som att yoga med styrka. Det tror jag skulle passa mig bra. Nästa steg blir att köra kondition på cykeln. Ett pass avklarat och jag är mycket nöjd.

Jag blev också nöjd med ommöbleringen. Maken tyckte aldrig att det vi skulle ha bäddsoffan där den står nu. För där stod skrivbordet innan. Vilket var bra det med. Detta är bara bättre. Vilket maken upptäckte när han satt i soffan efter den var flyttad. Han tyckte det blev bättre flöde i rummet. Nu är det fri väg fram till altandörren. Jag kan bara hålla med. Skrivbordet kommer att flyttas lite mer in mot rummet. Men det är en sänggavel i vägen. Får se om den blir såld. Den är också anledningen till att soffan stod där den gjorde innan.

Altandörren till vänster bild.

Ljuset blev mycket bättre för skrivbordet nu. Dessutom så kan jag sitta helt ostört utan att någon ser in på mig. Innan så folk utifrån som passerade på gatan att man satt vid skrivbordet. De såg bara ryggen/sidan, vilket är ännu skönare att sitta på andra sidan. För man visste inte om någon stod och tittade eller ej.

Lite trångt mot fönstret men ändå väldigt bra.

Veckan har börjat bra. Träning på riktigt och lite mer träning med ommöbleringen. Som sagt nu är det bara skåpet kvar. Jag är inte så sugen på att åka och hämta det i regn med fel däck på både bil och släp. Även om jag är mycket sugen på det eftersom jag har möblerat om nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inget äventyr i helgen

Förra helgen hade jag äventyr i Bratislava med fullt schema. Det var en mycket härlig helg. Det gör dock inte denna helgen mindre härlig. Snarare åt det andra hållet, den har varit mycket härlig. Jag har inte gjort något vettigt alls. När man haft mycket att göra och då inte göra någonting, DET är härligt.

Det är vad jag gjort i helgen. Ingenting. Om man inte räknar in att jag gjorde chokladpudding till efterrätt igår. Jag tycker inte det räknas. För det är väldigt enkelt att göra chokladpudding. Du blandar alla pulver, sedan mjölk (och grädde), värm upp och häll i formar. Jag lyxade igår med både grädde och kakao samt 70 procentig choklad med apelsinsmak. Det tillsammans med lite vispad grädde blev mycket gott.

Chokladpudding.

Jag besökte också Erikshjälpen, vilket inte räknas till att göra någonting. Trots att jag råkade göra ett stort impulsköp där. Ett STORT skåp. Jag blev helt kär i vitrindörrarna. Det är två meter brett och 170 centimeter högt. Det behöver mycket plats. Det behöver dessutom släpkärra för att få hem det. Vi har inte dubbdäck på släpkärran så vi kan inte hämta det riktigt än. Vilket passade bra med min helg. Att göra ingenting. Skåpet är köpt och väntar på att hämtas. Jag har dessutom räknat ut var det ska stå. Det behöver möbleras om lite sedan får det plats i mitt kontor.

Nya skåpet.

En mycket bra helg måste jag säga. Nu önskar jag en mycket bra vecka som avslutas med äventyr.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Drakklor

Jag har ärvt mammas drakklor. Jag hjälpte henne många gånger med manikyr innan hon blev sjuk. Hon hade alltid målade naglar men hon gjorde det sällan själv. Som sagt många gånger hjälpte jag henne. Jag skojade ofta om hennes drakklor. Jag tyckte väl att jag hade hårda naglar men de blir mer och mer drakklor, precis som mammas.

Det är mycket praktiskt många gånger att ha hårda naglar. De är hållbara och man kan få långa naglar om man vill. Jag gör som mamma, låter de växa tills en går av, och då ryker allihop. Jag har inte ork för att pyssla om naglarna varje dag. En nagelfil är alltid bra att det finns till hands. Inte för att putsa och dona utan att ta hand om en trasig nagel. En som skulle rispa upp annat om den inte åtgärdas. Annars är det inget knussel med mina naglar.

Något som inte är så bra med drakklor är att de är just hårda. För om du slår i något så bryts de inte alltid av på toppen. Utan mer ofta lite längre ner där du inte kan klippa av den. För det är där nageln sitter i huden.

Inte jätteskönt när nageln är av så långt ner.

Jag har klippt av nageln så jag inte riskerar att böja mer. Dock så fastnar brytpunkten i allt. Vilket gör att risken är mycket stor att nageln fastnar och slits upp mitt på. Det har hänt och är inte en härlig upplevelse. Det hjälper inte att måla nagellack på. Det hjälper dock att tejpa över. Men då ruttnar istället fingern bort. Tejpen måste sitta så länge innan nageln har vuxit upp så det går att klippa bort sprickan.

Denna gången har jag lyckats med att få spricka på båda mina långfingrar.

Att jag sedan lyckas spräcka långfingernageln på båda mina händer är ändå en bedrift. Trots mina hårda drakklor. Jag är mer glad för mina drakklor än vad jag är ledsen. Men det är inte alltid bra. Ibland är det mindre skönt att behöva hantera sprickorna som uppstår. Jag kanske inte ens kan skylla det på mina klor utan på hur jag använder mina händer. Vad vet jag? Det jag vet med all säkerhet, det är att det gör ont när sprickan fastnar och rivs upp mitt på nageln. Mycket ont dessutom.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Närheten till sorgen och mamma

Igår var det en helt värdelös dag. Just då kändes det så. Inga dagar är värdelösa. Den började långsamt med att jag inte hade några körningar. Det var helt oväntat och jag kände hur kroppen blev tyngre. Kroppen var redan tung och jag skulle egentligen inte kört serviceresor för jag hade annat jobb att göra. Ändå sa jag att kunde köra även igår. Att börja dagen med att inte ha någon körning blev så meningslöst.

Jag vet att det inte var det logiskt. Man vet inte hur dagarna ser ut som chaufför. Kunderna kan boka sin resa en timma innan så det hade kunnat vara att varenda bli var upptagen. Igår råkade det bara var lugnt på morgonen. Ändå blev kroppen tung och inte blev det bättre ju längre dagen passerade.

Jag fick tidig rast som blev mycket längre än vanligt. För att det var en lugn dag. Först så blev jag matt över att jag inte var hemma och kunde spendera tiden med att bara vara hemma. Utan sitta i bilen och tycka synd om mig själv. Eftersom jag inte är så mycket för att tycka synd om mig själv så åkte jag till rummet för andakt på sjukhuset.

Där blev allt mycket bättre. Den tiden jag var där var som en paus från verkligheten. Samtidigt som den blev mycket tyngre, för mamma var väldigt nära. Hon var där, bredvid, ovanför och inuti. Varken kroppen eller sinnet blev lättare, men det kändes ändå bättre. Kanske för att mamma var där och kunde känna med mig.

Har du känt så någon gång. Att man pratar med någon om sina sorger och bekymmer och det är precis samma problem men ändå är det inte ett lika stort problem längre. Tyngden och sorgen är lika påtaglig men inte med samma känsla. Jag har svårt att beskriva det men tårarna rann där jag satt i tystnaden med mammas närhet.

Hos mamma

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Att ändra sig är inte lätt

Speciellt inte om man är autistisk. Vilket jag har en son som är. Den bästa läraren jag har haft och antagligen någonsin kommer att ha. Min fantastiska son har som sagt svårt att ändra sig. Förändring kan vara svårt för många. Jag kan också tycka att det är jobbigt ibland. Dock inte till utseendet. Att flytta är en förändring jag kan uppleva jobbig, utseende inte direkt.

Jag ändrar mitt utseende hela tiden. I helgen fick jag en kommentar om att jag haft samma frisyr så länge vi känt varandra. (Vi har känt varandra ett antal år, men ses inte så ofta.) En person bredvid som också känt mig några år men inte lika många, grimaserar hela ansikte. Han kan för sitt liv inte förstå uttalandet. Jag fick visa bilder för att övertyga den som gjorde uttalandet på att jag ändrar mig ofta. Han fick ge sig. Dessutom när jag bara gick tillbaka knappt ett år och det var en annan frisyr. Vi uppfattar ju också allt olika. Dessa båda hade verkligen upplevt mig olika. Den ena som konstant och den andra som föränderlig.

När man är autistisk vill man vara konstant. Man vill att allt runt omkring är konstant. Så fungerar inte världen riktigt. Eftersom världen är föränderlig så har min äldsta son sedan ett bra tag mustasch. Det är en stor förändring i utseendet som många inte vågar göra, av rädsla för vad omgivningen ska säga. Min icke föränderliga son har gjort den förändringen.

Det kommer sig av att en dag så hade sonen en munsår på läppen. (Han har ärvt min herpes som kan bli jättestora blåsor.) Munsåret gjorde att han inte kunde raka sig. För att det gör ont och med risk för infektion om blåsorna går sönder. Problemet var att han var TVUNGEN att raka sig. Han skulle ha något möte (kommer inte ihåg med vem, men någon utomstående). Om han ska gå utanför dörren så måste han ha gjort ett antal saker, där rakningen är en av dessa.

Han ringde mig. Han behövde få alternativ för en lösning som han kunde leva med. Ett alternativ är alltid att ställa in. Det ville han inte om det gick att undvika det. Vi pratade om det en stund och vi hade videosamtal. Jag höll med om att han behövde raka sig. Ett av förslagen blev att han skulle raka runt munsåret som slutade precis i mungipan. Jag tyckte om han började med att raka allt utom en mustasch så kunde han ju känna efter hur det skulle kännas.

Så blev det. Jag fick komma det och titta på det i verkligheten för att bekräfta att han kunde ha det så. Som ni förstår var svaret att det gick bra. Det var en början på att skaffa en mustasch och såg inte alls konstigt ut. Hans glesa skäggväxt hade sett konstigt ut. Resultatet blev att han aldrig rakade av den. För munsåret höll i sig några veckor och då satt mustaschen kvar och hann bli en riktig sådan.

Att gå ut med ett munsår var aldrig något problem. Det var att gå ut men orakat ansikte som var problemet. Munsår kan man inte hjälpa, det får många och alla förstår det. Att vara orakad är inte alls samma sak. För man är mer ovårdad då. Vilket många tycker och det vet sonen. Då går det bort. Nu har han en mustasch som kan dölja munsår. Vilket jag skulle tycka vara praktiskt. Men sonen tycker bara det är praktiskt att inte raka på munsåret.

Hur som helst. Han gjorde en STOR förändring och det gick bra. Innan jul så gick jag och sonen och klippte oss samtidigt. Då föreslog jag att hans frisör skulle kunna få honom till att byta frisyr. Hans stackars frisör som lärt känna honom väl, stannade upp i sin klipprörelse och sneglade förskräckt på mig. Samtidigt utbrister sonen:
-Om det är någon som kan få mig till att byta frisyr så är det du och ingen annan.

Frisören började andas igen och utbrast glatt:
-Precis vad jag tänkte.
Sedan om det blir en ny frisyr eller inte vet vi inte än. För då diskuterade vi både det ena och det andra. Det var invändningar mot allt utom det han redan har. Om han inte får ett munsår i huvudet som kräver att han inte klipper sig, så kommer det nog ta ett tag innan det blir en ny frisyr. Jag tycker det är dags, för jag är föränderlig. Sonen, han är konstant, så för honom är det inte dags. (Än).

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Man vänjer sig vid hur ett system fungerar

Jag har Mac. Har haft det i många år nu och är väldigt nöjd med det. Den datorn som jag sitter och skriver på nu är tio år. Jag har fortfarande bra batteritid. Jag kan ha den igång hela dagen utan att strömmen tar slut. Om jag sitter i ett möte på Zoom klarar jag minst fem timmar. Den är helt fantastiskt bra. Det som börjar ge upp är att jag inte längre kan uppdatera den. Vilket innebär att jag snart måste skaffa en ny.

Det finns inte en chans att jag kommer byta sort. Det kommer fortsätta med MacBook för min del. Även om jag använder Microsoft produkter, eller mjukvara snarare, ganska mycket. Som Teams till exempel använder många organisationer och företag så det har jag. Jag och Teams är dock inte vänner. Teams meddelar mig inte när den ska. Vilket är det värsta men ibland får Teams för sig att skicka mig hundra notiser om samma sak. Både på mejl och andra notisvägar. Det är oerhört irriterande. Dessutom så håller min dators batteri max en och halv timma om jag kör videomötet genom Teams. Inte vänner!

Jag har faktiskt vana med både pages, numbers och övriga program på Mac samt word, excel och windows program, torts det så väljer jag lätt Mac. Excel och numbers går inte ens att jämföra. Det är så mycket lättare i Numbers än Excel. Kanske för att jag är mer van med Mac-kortkommandon, men jag använder Excel minst lika mycket som Numbers. Ett exempel: Man måste markera alla kolumner som du vill ändra ordningen på i Excel. I Numbers så trycker du bara på den kolumnen som du vill sortera och övriga bredvid hänger på i raderna.

Fast det som verkligen har cementerat att jag inte kommer välja något annat vid nästa byte är att Microsoft är helt skruvat. Fastighetsskötaren har skaffat en ny till sitt uppdrag. Det är en PC med windows. Den måste ha ett konto för fungera. Inget konstigt med det. Det har Apple också. Problemet är att jag kan inte ha Business-kontot kopplat till datorn. Jag måste har ett personligt konto som är kopplat till datorn och sedan lägga till Business. Vilket innebär att det finns två olika konton på samma dator.

Varför måste jag har två konton när det bara är ett jag behöver. Det blir ju bara besvärligt att jag måste välja vilket moln som det ska sparas på. Det personliga har fem gigabyte och Business har TUSEN gigabyte, en terabyte. Det är stor skillnad. Dessutom om man inte är så van så kanske man vill spara något direkt på datorn men det blir det personliga kontot. Då blir det fullt ganska fort med fem gigabyte. För mig är det helt skruvat att ha det så.

Dessutom så måste dessa två konton var sammankopplade. Du kan alltså aldrig ta bort det personliga när du väl fått in Business. Den enda fördelen är väl att det personliga ändå är gratis. För Business kostar pengar varje månad. Vilket är rimligt med lagringsplats på en terabyte. Det jag menar är att de likväl hade kunnat ta betalt för det personliga också. Så man måste ha dubbla månadskostnader utöver dubbla konton.

Snart blir det en ny MacBook för mig. Den till jobbet är inköpt och vilket århundrade som helst är den också installerad så att jag kan använda den. (Har dessutom ansvaret för en till som tillhör föreningen och som är nyinköpt.) När det händer då ska jag köpa en lott. Eller så borde jag köpa lotten nu. Kanske jag vinner massor eftersom det inte är så lyckosamt med installationen av Microsoft.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man prickar fel eller rätt

Ibland klaffar allt och bland så blir det kanske inte helt rätt. Som när man är väldigt godissugen och man får ett erbjudande om tjugo procent extra på redan nedsatt lakrits. Lakrits är ju det godiset som fungerar bäst för mitt godissug. Det stillar det inte alltid men fungera bättre än allt annat godis.

Matsmart hade sänkt priset på all lakrits och nu alltså extra tjugo procent. När jag räknade på det så var det jättebra priser. Dessutom så var det svinnsmart med omgjorda julkalendrar från Lakritsfabriken. De hade tagit alla askar från julkalendrarna och sorterat om till liknade smaker, som de då säljer billigare. Min klimatångest fick sig en kick tillsammans med godissuget och köpet var i full gång.

När jag jag kom hem väntade därför en låda på mig i hallen. Efter drygt tolv timmars resande tyckte jag att lådan behövde öppnas och provsmakas. Jag kan avslöja att köpa godis när man är godissugen tillsammans med klimatångest är ingen bra kombination. Det jag kan säga är att jag kommer inte behöva köpa lakrits på ett tag.

Råder ingen brist på lakrits här hemma på gatan nu. Om någon undrade.

Om du är godissugen och har vägarna förbi så finns det minst lite lakrits att få. Jag kan också ha något bakverk i frysen eller nygjort. Det vet man inte. Men lakrits, ja det lär finnas.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Att resa

Igår kom jag hem efter härliga dagar i Bratislava. Trots att jag flög så var det ganska lång restid som behövdes. Jag började resan på morgonen och var hemma ganska sent på kvällen. Att resa är helt underbart. Själva resan är inte alltid lika underbar. Ibland är det bara en transportsträcka som ger frustration och ibland så flyter det bara på. Igår var det en resa som flöt på men som fick mig att tänka mycket på hur vi reser.

Som tur är så är vi alla olika. Men ibland är alldeles fr många människor lika. När man ska board ett plan så är det alltid någon eller några som försöker innan de borde. Det finns alltid personer som har för mycket bagage. Personer som aldrig är förberedda innan säkerhetsdelen. Personer som har för mycket vätska med sig. Man får bara ha en påse per person och den måste gå att stänga. Eller så har de inte tagit av sig bältet som har ett stort metallspänne.

Sedan har vi gruppen av människor som kastar sig upp från flygplansstolen innan planet står helt stilla. Där skylten med bältet definitivt lyser fler minuter efter personerna rest sig. Sedan står de där i evigheter innan planet öppnas och man kan gå av. Samma personer börjar också ta ut sitt bagage från hyllorna ovan trots att personen under sitter kvar. Så den stackaren får något i huvudet.

Igår var den en äldre dam, gissar på sjuttio-plus, som hade sin mockavinterrock i en resegarderob liggandes på ett ställe. Sin bag på ett ställe (där det också flög ut en väska som var någon annans utan respons). Till sist sin handväska på ett annat ställe. Allt detta med uppmaningen att alla små saker ska förvaras framför dig under sätet. För planet var nästan fullt. Och många flög med handbagage. Jag har svårt att ha en väska framför och under oavsett storlek. Jag har för långa ben.

Försök få plats med en väska under det sätet!

Vi ska inte prata om bagagebandet. Där står alla precis vid bandet trots att deras väska inte ens syns på bandet. Alltid likadant. Det spelar ingen roll hur många gånger jag flyger så är det samma visa. Jag är tacksam för att resan flöt på och att jag är hemma. Jag är tacksam för att jag har medresenärer som jag kan observera och inse hur lyckligt lottad jag är. Både för att jag är lång som kan stå långt bak och ändå se min väska på bandet. Men också för att jag har resvanan att jag kan observera och veta vad som kommer ske och ta det med jämnmod.

Damen, ja, hon visade sig ha ytterligare en väska med sig som hade behövts checkas in. Hon trodde hon kunde få den av flygvärdinnan när vi klev av. Icke, hon fick gå till bagagebandet som alla andra. Nu är resan över för denna gången. Jag hade inte varit ledsen för några dagar till. Jag är heller inte ledsen för att resan är över och att jag får gosa med maken igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

På väg hem till Sverige

Vilka härliga dagar det varit i Bratislava. Det har varit mycket på schemat. Det kan vara tufft att sitta ner länge och fokusera. Det har kompenserats med att vi har varit ute ibland och arbetat. Vi har haft många fikapauser. Trots späckat schema så har vi hunnit med mycket roligt och mycket god mat.

Jag har skrattat massor och igår när vi var ute på middag så var det pricken över i. Igår så var vi några stycken som inte kunde resa hem för vi hade inte kommit hem hela vägen. Jag hade kunnat komma till Sverige men inte hem. Istället för att åka en del av vägen hem och bo på hotell så valde jag att stanna och bo i Bratislava på hotell en natt till. Mycket smart drag med tanke på middagen.

Som sagt vi var några som valde att stanna en natt till. Vi valde också att umgås tillsammans på middagen. När man kommer från olika delar av världen och har olika matpreferenser så är det inte helt lätt att hitta något som alla vill eller kan äta. Tidigare kvällar när vi var nästa tredubbelt så många så gick vi till foodcourt på kvällen. Två av oss var inte så sugna på det en gång till. Vi gick till gamla stan denna gången.

Jag har skrattat så mycket hela denna resan och igår var alltså ingen skillnad. Till slut blir det av vi bara måste välja ett ställe för klockan börjar bli mycket. I Bratislava är det inte samma tider som i Barcelona. Dessutom inte på en söndag. Det blir ett ställe med kontinental mat. Lite av varje som borde passa till oss som kommer från tre olika kontinenter och sex olika länder.

En av oss vill välja något från frukostmenyn utan att veta det. Vilket jag påtalar. Hm, nej, då gick ju inte det. Vi är nu fem hungriga personer som bestämt oss men den sjätte vill inte ha ris, inte gris, inte ost, listan fortsätter och den stackars servitören stor där med ett stort leende och undrar vad vi vill beställa. En av oss frågar nummer sex om det finns något han äter? Det fanns det tydligen. Bara svårt att hitta något där. Ska tilläggas att han är en av oss som inte är från denna kontinenten. Så maten skiljer sig mycket åt. Han hade lika roligt som oss övriga åt eländet.

Fem har alltså beställt och då vill den sjätte veta om det kommer ta lång tid. Vi pratar engelska allihopa med varandra. Han frågar mig om jag kan fråga servitören om det kommer ta lång tid. Servitören hör vad vi båda säger. Jag tittar på servitören, han ler och väntar på att jag frågar. Sedan svarar han att det kommer gå fort. En fråga till, kommer våra olika rätter samtidigt? För de ser komplicerade ut! Denna gången svara servitören direkt till personen utan min mellanhand. Ja, maten kommer samtidigt.

Till slut blev det från mig: VILL DU HA DEN RÄTTEN? Tydlig röst samtidigt som jag skrattar och pekar på bilden som han visat intresse för. Jag fick ett snabbt ja och jag beställde. Det var maten. Vi är inte klara med drycken. Den beställdes dock väldigt smidigt. Trots att några börjar med kaffe och te men ytterligare dryck till maten när den kommer. MEN när drycken serveras så känner nummer sex på vattenflaskan och säger att han vill ha rumstempererat vatten. Servitören är lika trevlig. Inga problem, klart du ska ha rumstempererat vatten och inte kylskåpskallt.

Vi skrattade alla åt det detta. En söndagkväll kommer sex personer in och ska beställa mat och beter sig helt galet. Allt ska frågas om och det är en som tolkar på samma språk. En som aldrig kan bestämma sig om något. Och alla skrattar precis lika mycket. När vi ska betala så frågar han den som betalar var vi kommer ifrån. Ja, det är blandat, vi är sex personer från sex olika länder blev svaret.

Maten? Den kom samtidigt och var mycket god. Även den sjätte personen blev mycket nöjd. Han behövde bara lite chili så var allt perfekt. Mycket bra service och trevligt bemötande trots våra besvärliga frågor och ändringar. Jag har sagt det innan, Bratislava är helt klart värt ett besök. Ta gärna tåget hit och gör en längre semesterresa.

Gamla stan.
Gamla stan.
Ser ut som ett rymdskepp men är antagligen en restaurang.
Gamla stan.
Slottet.
Gårdagens middag som maken är avis på. Med rätta, så gott.
Mitt galna och mycket underhållande middagssällskap. Gör gärna om det många gånger.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon och då är jag hemma i Sverige igen.

Publicerat

Han bestämmer mer och mer.

När jag är ute i världen och far (vilket jag inte borde med den klimatångest jag har) så får maken sköta uppdraget som fastighetsskötare. Han har blivit väldigt duktig med all träning han haft. Först var det taxiresorna som gjorde att han fyllde in för mig. Sedan blev jag sjukskriven och han fick göra ännu mer.

I början så tog han inga egna beslut alls. Om någon boende frågade om något så var hans standardsvar att han skulle kolla med mig. Alltid. Nu har det ändrats. Ganska mycket. Så han både ser till att hjälpa boende utan att fråga mig och även lova saker utan att bekräfta mig att det går bra. Inte alltid men många gånger.

I veckan när jag åkt så var det inbokat en tekniker för fastigheten. Teknikern kunde bara vissa dagar då han utgick från annan ort och då krockade det med att jag inte var hemma. Maken svarade snabbt att det kunde han fixa. Inga problem. Han visste precis vad som skulle visas och vad som skulle sägas och om det eventuellt skulle bli några fler ställen på området. Inga problem.

Han trodde han hade förutsett allt. Han är duktig på det min make. Att förutse saker. Han hade också varit med mig tidigare och visste precis hela ärendet. Han hade till och med kollat en omgång helt själv vid ett tillfälle. Han hade full koll. Dagen kom. Det snöade som bara attan och maken var förfarande lika tillitsfull att detta skulle gå jättebra. Teknikern ringer när han plogar. Han ringer när det är bestämt så maken svarar så klart.

Då säger teknikern att han är förkyld. Maken svarar nog fortare än hjärnan hinner processa, att det är inga problem. Vi håller avstånd bara. Teknikern kom. Maken visade vad han skulle visa. Båda höll avstånd. Det bestämdes en ny träff och mötet vara över. Maken fortsatte ploga och teknikern åkte till nästa uppdrag.

När maken berättar det här för mig så har hans hjärna hunnit med att processa vad som hänt. Teknikern hade varit förkyld! Tror du att jag kommer bli förkyld nu? Frågar han mig. Innan jag hinner svara så tillägger han, ja, jag kommer nog bli sjuk nu. Tänk om jag blir jättesjuk? Tänk om det kommer ännu mer snö och jag ligger sjuk? Då kommer ingen kunna ploga.

Maken hade inte riktigt koll på allt. Han hade inte räknat med att någon kunde vara på jobbet förkyld. Inte efter pandemin. Han hade dock koll på allt väsentligt, för teknikern gjorde vad han skulle och maken visade rätt saker. Sedan att maken kommer bli dödssjuk nu, det är en annan femma. (Vilket han inte blivit än och han har passerat inkubationstiden med några dagar). Det är tur att jag snart är hemma och kan pyssla om honom när han ligger för döden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.