Äldsta sonen har en massa frågor om teologi. Alltså frågor som är typiska för äldsta sonen. Sådana som knappt går att besvara. Det har varit frågor om Jesus och korset. Hur vi hädar med att säga att vi är bäst. Varför heter kvinnor präst? Eller heter de det? De borde heta prästinnor. Hur kan en kvinna vara präst och gift samtidigt? En präst är överhuvudet av kyrkan. Men enligt bibeln så är mannen överhuvudet i familjen. Hur kan kvinnan vara överhuvudet av kyrkan men inte sin familj?
Vissa saker är helt omöjliga att besvara. Det finns inga självklara svar. Vilket det måste vara. Det finns inget grått, bara svart eller vitt. Man kan krångla in sig i frågor som blir svårare och svårare. Det är inte bara jag som får de svåra frågorna. Hela familjen får dem. Som när storebror frågar lillebror om han ska ha sex före äktenskapet?
Vissa svar vill inte äldsta sonen ha. Eller snarare han kommer argumentera till han förstår svaret. Om han kan förstå logiken så går det bra. Om inte så fortsätter diskussionen. Nu har vi bokat en tid med en präst. En kvinnlig sådan. Hon verkade väldigt glad över att få träffa äldsta sonen och mig. Hon har fått veta en fråga. Den om kvinna, präst och giftermål.
Jag tänker att hon är förberedd på att det kommer tuffa frågor. Det är en tid kvar tills vi ska ses. Vilket innebär att sonen kommer ha ett antal fler frågor än vad han har nu. Hans hjärna går på högvarv och han läser bibeln för att förstå. Om du inte älskar dig själv, hur ska du då älska din fiende? Om du älskar dig själv, kan du älska din fiende lika mycket? Eller mer?
Att leva med autism sin närhet är fantastisk. Man blir hela tiden utmanad att vara sitt absolut bästa hela tiden. Han sa något väldigt fint sist vi hade diskussion. Att mamma inte var i livet och inte tyckte om smörkräm längre. Men att vi minns hur hon tyckte om sakerna när hon fanns med oss i livet. Vi finns nu. Stanna upp och var här i detta nu och lev med kärleken.
Jag har aldrig varit helt bekväm med att vara naken. Badkläder har också varit lite obekvämt. Jag tror det är ganska vanligt. Det skämtas mycket om Beach 2023 eller vilket år det nu är. Att man måste se till att ha en snygg kropp för stranden den sommaren som kommer.
Med snygg kropp så innebär det för män sexpack på magen och kraftiga biceps. För kvinnor innebär det väldigt smal och slank. Gärna med en byst. Dessa ideal har vi haft väldigt länge. På romartiden skulle man vara lite kraftig för det visade på att man var tillräckligt rik att man kunde äta mycket mat. Det ändrar sig i tid och kultur. Fast nu är det väldigt länge sedan det ändrade sig för oss här. Även om det börjar lätta lite på hur fotomodeller alltid är smala.
Jag har inte heller alltid varit bekväm i kläder. Det beror mycket på min längd. Byxor är nästan alltid lite för korta. Nu när jag är äldre så finns vissa e-handelsbutiker som jag kan få tag på långärmat och långbyxor. Men mitt utbud är väldigt mycket mindre än för andra. Vilket gjort att jag har inte alltid varit nöjd med hur känslan varit med kläder på heller. Jag har dock alltid varit mer nöjd med kläder än utan.
Tills nu. Nu när jag tittar på mig själv med kläder så känns det mer fel än när jag ser mig själv naken. Jag är väldigt tillfreds med min kropp när jag är naken. Den är kurvig, lite slapp och mjuk men precis lagom. Sedan när kläderna kommer på så rullar det upp sig eller ner sig eller väller över. Med väller över så är det inte mycket men det lägger sig över kanten.
Kläder har nog aldrig varit så obekväma som de är just nu. Jag är mycket hellre naken eller i bikini än har kläder på mig. Vilket är en mycket märklig känsla eftersom jag alltid känt mig naken när jag varit lättklädd. Jag ser fram emot denna sommaren när jag kommer vara mycket nöjd över att gå omkring i strandkläder hela tiden. För min strandkropp är perfekt. Mindre perfekt för vår- höst- och vinterkläder.
Har du känt så någon gång? Om jag frågar maken så har han nog aldrig känt så. Inte ens när han hade sexpacken och var i superbra fysisk form. Nu har han precis som mig ett antal extra kilon. Han är nog minst lika obekväm nu med att vara naken som när vi först träffades. Inte som mig som svängt i frågan.
Ingen har missat att jag inte sover så bra. Det blir bättre och bättre och jag är mycket tacksam för det. Jag behöver fortfarande mycket vila för att orka. Som i förrgår när det blev en hel dag för mig själv och trädgården. Jag hade aldrig orkat trädgården om det inte var för att jag hade fått vilotiden också.
Nu till sömnen. När jag sover så drömmer jag väldigt mycket. Jag har aldrig tidigare drömt som jag gör nu. Jag kommer också ihåg drömmarna. Ofta väldigt tydligt. Tidigare var det att man kanske kom ihåg drömmen precis när man vaknade sedan var den helt borta. Kom ihåg att man drömt och känsla i drömmen men inte vad.
Varför drömmer jag om att jag tar för mycket schampo? För det första så duschade jag tillsammans med andra. Män och kvinnor. Vilket inte någon brydde sig om. Det de brydde sig om var att jag tog så mycket schampo. Jag som faktiskt har kort hår. De pekade finger och tisslade och tasslade. Som sagt att jag var helt naken och även alla andra berörde varken mig eller någon annan.
Jag blev inte arg eller ledsen över att det tasslades om mig. Jag blev förvånad. Precis som jag är nu. För det första, det är flera år sedan jag slutade med schampo. Jag använder bara balsam. Det var en sak som jag var förvånad över i drömmen också, utöver tisslandet, att jag använde schampo. För det andra, vad spelar det för roll hur mycket schampo jag tar?
Jag tog dessutom inte överdrivet mycket, utan den mängd som är lagom för mig med kort hår. Däremot så tog en av männen så lite att det knappt tvättade håret på hans härlösa del på toppen. Så jag tog, i drömmen, en del av mitt skum och drog av på hans hjässa. Och sa, du kan få lite av mig om du inte har något eget schampo.
Mycket bisarr dröm. Varför var jag inte brydd över att jag duschade med en massa andra människor? Inga jag kände heller. Vi var nakna, precis som man borde vara i en dusch. En tolkning skulle kunna vara att jag är väldigt tillfreds med min kropp. Men varför skulle det sättas ihop med schampo? Eller är det en undermedveten tanke på att jag kanske borde börja med det igen? Vilket jag inte tror. Jag är mycket nöjd med kvaliteten på mitt hår nu mot innan.
Eller är det en miljöaspekt? Min klimatångest gör sig påmind varje dag. Kanske hjärnan processar hur mycket det är som förgås i onödan varje dag. Men igen, varför visar det sig i schampo?
Min sömn är inte den bästa även när jag sover. Sedan fortsätter hjärnverksamheten under dagen med att funderar kring alla konstiga drömmar som jag har. Trots min sömn- och drömsvårigheter så är jag väldigt tacksam. Igår var extra tacksam för att jag kunde välja att städa trappor istället för att vara ute och beskära gräskanter i hagelstormen. Schampot hade löddrat sig för mycket.
Jag var ute i det snöblandade regnet igår och fixade i trädgården. Mina känsliga växter är inpaketerade och jag hoppas de klarar av denna kylan som är nu. Igår var det vansinnigt äckligt ute. Det var isvindar och snö på det. Jag saknar våren! Förra året så jobbade jag så mycket och ingen ork fanns kvar efter jobbet. Igår tog jag en dag för arbete hemma och struntade i att tjäna pengar.
Det var inget trevligt men jag är väldigt nöjd med det som blev gjort. Jag har nu ett nytt lite skjul som jag kan ha jord, redskap, krukor och annat smått och gått. Vi köpte det förra året men det blev bara halvt monterat då för att det var en del som var fel. Vi fick en ny del men det är först nu som vi fått det klart. Eftersom det är först nu som det egentligen behövs.
Maken hjälpte mig lite med monteringen. Sedan tog jag bort gamla planteringsbordet och all dekorsten under. Sedan blev det till att jämna makadamen och markduk för att lägga sista lagret med stenkross. Nu står det på plats och ett mindre planteringsbord bredvid nya skjulet. Jag är så himla nöjd.
Framför badkaret är gamla planteringsbordet. (Bild från denna tiden förra året.)Gårdagens resultat.
Jag gjorde lite annat också. När jag flyttade stenen till andra sidan till hörnet så kunde jag inte ignorera att blåbären behövde mer täckbark. Då fick de det. Magnolian fick också påfyllt. Lite ogräs försvann också. Det är skönt att vara igång. Vädret var inte det men känslan när jag var klar var desto bättre.
Igår var det utflykt. Eller för mig var det uppdrag men maken passade på att få utflykt. Vi var på Öland. Maken har fördelen att han kan jobba lite var som helst i världen. När mitt uppdrag pågick så jobbade också han. Vi hade restid och vi fick lite tid innan vi åkte hem tillsammans på ön.
Om du inte riktigt har lärt dig min make än så är han höjdrädd. Utöver att han är paranoid och hypokondriker. Han har bacillskräck och är extremt klaustrofobisk. Det är alltså väldigt roligt att hänga med maken. Vi åkte till Öland. För att komma dit behöver man åka över en bro. Maken körde för att jag förberedde mig till föreläsning. Det har varit en pandemi och jag är lite rostig.
När vi kommer till bron så inser han att den är HÖG. Det är två filer hela vägen över och till vänster, får enbart bilar ligga och alla andra fordon tillsammans med bilar till höger. Det är knappt ett enda fordon på bron. Så fort vi kommer ut över vattnet så säger han med ängslig röst att han lägger sig i vänsterfilen. Jag påtalar att det får han INTE. Den filen är till för att kunna köra om långsamma fordon. (Vilket vi är med maken bakom ratten med höjdrädsla.)
Han gör som jag säger men Kalle Anka börjar komma fram. Varför i hela världen gör man höga broar? Det är som att köra på en kamelpuckel! Varför är filen så smal? Vi har för stor bil, JAG FÅR INTE PLATS! Nästan så han går upp i falsett. Han ligger så nära mittlinjen, att om det skulle varit trafik så kulle ingen vågat köra om. Vi kommer till andra sidan och både han och jag lever.
När uppdraget är slut så ska vi bara njuta lite av havet och havsluften. Ingen lång turiststund men väl så härlig. Tångluften som slår emot en. Havet som slår mot vågbrytarna. Det var en väldigt härlig stund. Självklart tar vi bilder. Både maken och jag. Maken tar bilder på mig, UTAN att kolla hur jag ser ut. Eller så tycker han på riktigt att jag alltid är fin. Ett exempel på hur jag ser ut när maken tar bild.
Inte bästa huvudpositioneringen. Jag vände mig om och fick en telefon i ansiktet.Tur jag älskar honom oavsett. (Jag är fotografen här.)Kamelpuckeln.
För det är dags för hemfärd så kommer nackdelarna med havet fram. Det finns en massa fåglar. En lägger en spillning (på den Nytvättade bilen). Naturligtvis mitt i synfältet för föraren. Jag säger till maken (som trots kamelpuckeln vill köra hem också) att den måste torkas bort. Jag tar fram våtservetter till honom och han har inget val. Jag ger honom fler servetter även en som inte är våt. Det är inte första gången som maken råkar ut för fågelbajs. Denna kom dock inte på honom. Bara i vägen för honom.
Han torkar med dubbla våtservetter och ändå lyckas han på något sätt smeta ut fågelbajsen och få det på händerna. Han hämtar fler våtservetter. Han torkar rutan. Han torkar händerna. Han torkar rutan. Han torkar händerna. Och händer igen. Och igen. Och bara en gång till. Till slut säger jag att han är klar och får inte fler servetter.
Vi kör över puckeln och vi överlever även denna gången. Maken har hittat en lastbil som han ligger långsamt och tryggt bakom. Han var mest nöjd över att lastbilen körde som maken hade velat köra om jag inte varit med i bilen. Han höll sig dock i filen. Lastbilen å andra sidan åkte över mittlinjen hela uppförsbacken på bron.
Maken hade också velat ligga på andra sidan mittlinjen.
Makens största bekymmer hela vägen hem är fågelbajsen på hans händer. Han kan hålla i ratten. Men han kan inte ta en halstablett. Han försöker att få i sig en tablett från en papperspåse som är folierad, utan fingrar. Han försöker att få upp en tablett med munnen utan att röra påsen. Ingen lätt uppgift. Han har en mun att använda men tydligen inte till att fråga mig om jag kan ta upp tabletten. Vilket jag till slut gjorde utan att han frågade för hans grimaser med en påse i munnen som är tillsluten var alldeles för rolig för att jag inte skulle göra på mig.
Inte bara jag överlevde utan även maken. Både hans höjdskräck, bacillskräck och hypokondri fick jobba för fullt igår. Paranoian var lite mildare, men det var ändå en släng av den med puckeln och att vi skulle dö i bilkrock för att bilen inte fick plats i filen.
När citrusträden fick flytta ut så var ju oliverna tvungna att också få komma ut. Det kan inte vara orättvist. Känsla att få ut saker från förrådet är himmelsk. Snart kan vi få in lampor i taket i förrådet. Men nu var fokus på träden. Olivträd klara mer kyla än vad citron och lime klarar. Eftersom min fantastiska expert sagt att jag skulle flytta ut dessa citrusar så måste ju oliverna klara det med.
De har inte flyttat så långt. De står under carporten. Då är de lite skyddade samt att värsta vårsolen inte bränner sönder bladen. De få blad som är kvar. Det gick åt lövblåsen till att få bort alla löv från förrådet. Och denna gången var det inte maken som ansvarade för löven utan jag. Då blev det lövblåsen.
Nästan allt vinterförvarar är ute nu.
När oliverna åkte ut så fick pelargonerna hänga på. Får se om det var rätt eller fel. För på onsdag natt är det risk för nollgrader och snöblandat på torsdag. Jag tror att det går bra. De är fortfarande skyddade under carporten. Ingen frost som tar där. Jag måste dock täcka lusträden då. De får inte vara i närheten av alla min lusfria växter. De är åtskilda på motsatt sida av huset. Ska mycket till om lössen kan ta sig från ena sidan huset till andra.
Jag hann också med en fikapaus på baksidan. Det går bra att fika ute även när det är mulet. Jag ville mest njuta av min magnolia. Maken ville nog mest vara mitt sällskap. Han kom snabbt i alla fall när jag frågade om han ville fika ute. När vi satt där kom jag på att jag så klart ska sätta en dahlia i den stora krukan som det varit gräs. Som har dött två vintrar i rad. Dahlian ska ju ändå tas upp på vinterm. Kommer bli jättefint med en dahlia i den.
I denna stora blir det en dahlia.
Något som inte dör trots att det varken är en riktig kruka eller någon isolering runt är kungsängsliljan. Den har överlevt många år nu. Utan något som helst gullande. Bara för att den är så snäll och bara blommar år efter år så fick den faktiskt lite gödning nu. Ibland är jag också snäll. Särskilt när jag lyckas.
Nu håller jag tummarna för att experten har rätt. Vilket hon alltid brukar ha så jag behöver inte hålla så hårt. Igår fick citronträdet och limeträdet flytta ut. Det jag håller hårt för är att lössen nu ska dö på riktigt. Jag skaffade lusmedel som är riktigt illa för alla. Ingen frukt kan ätas. Vilket inte gör något då den ändå inte går att äta på grund av lössen. Experten förslog att jag flyttade ut träden till ett skyddat läge.
Vilket jag gjorde. Maken fick hjälpa till på ett hörna. Det största jobbet han hade var att samla ihop alla döda blad efter att lössen knaprat upp allt gott. Limen har till och med många nya knoppar så den finns det mycket hopp om. Citronen är jag inte lika övertygad om. Frukten som nästan var klar såg inte så glad ut. Alla fina små knoppar som jag lyckats att pensla har alla frukter dött av lössen.
På tre grenar fanns det knoppar på Limen.Lusskadad citron.
Självklart så hittade jag annat än lusmedel i favoritbutiken. Krusbär fanns det. Maken valde en med röda bär som var en sort som inte ska drabbas av mjöldagg. Det känns mycket kul att den ska ner i jorden någon gång i veckan. Jag blev också kär, i en dvärgpersika. Den har vit frukt som tydligen blir väldigt saftig och god. Just denna sorten lämpade sig där krukodling. Vilket passar bra eftersom jag inte har något växthus. Men den skulle eventuellt kunna flytta ut till min kära vän och hennes växthus.
Tur man har bil så man kan frakta mycket.
Jag har nog dessutom kommit på den bästa krukan till dvärgpersikan. (Som kan bli upp till två meter hög, dvärg men inte liten alltså.) En korbokorg i syrafast stål med planteringssäck i. Då finns också handtag för att lyfta den. Jag känner mig som värsta hackern som kom på idén. Sedan att korgen kostar som dubbla träd är en helt annan sak.
Maken och jag hann med många saker. Förutom att vara lusdödare så slängde vi resten av alla löven på majbrasan. Vi fixade hårdvax till vårt bord (som så klart inte fanns hemma, då jag alltid vill ha konstiga saker.) Jag hann också med att bara njuta lite i trädgården. Igår var magnolian alldeles underbar. Den hade massor av utslagna blommor. Magiskt! Tänk när den är flera meter hög.
Underbara magnolia som klarat alla köldknäppar.
Allt det roliga avlutades med en räksmörgås och aioli. Inget grillväder igår. Praktiskt att ha räkor kvar från påsken som aldrig åts upp. Igår gjorde maken mycket god räkmacka av dessa räkor.
Lyxmiddag
Mycket spännande saker kommer hända i trädgården i sommar. Ser så fram emot att få jobba på med den. Ser fram emot att få äta massor av grillat. Allt som kan testas att grillas kommer att grillas. Ser fram emot att få vara med maken och äta god mat även när grillen inte kan användas. Som en räkmacka igår.
Jag är mycket nöjd med min aktivitet igår. Den gick ut på att ta tillvara på solen. Vilket jag gjorde. Jag var ute hela dagen igår. Även ett tag efter solen gått ner. Från morgon till kväll och knappt ett handtag gjorde jag.
Jag låg mest hela dagen på altanen i soffan eller satt i skuggan någonstans. Det var det viktigaste jag gjorde. Sedan nyttjade jag också solen till tvätten. Precis som jag planerat. Ibland blir det precis som man tänkt. Så blev det igår.
En del i solen och en del i skuggan. Men utsikt vid ett av tillfällen under dagen.
Jag älskar solen och värmen. Dock är jag ju gärna i skuggan men får njuta av ljuset och värmen. Parasoll och filt var perfekt igår. Att var helt täckt med filt i solen gick dock inte. Filten åkte av och på många gånger. Grillen drogs också igång som planerat. Igår blev det helstekt på grillgallret. Aioli och pommes med stekt sparris till. Fördelen är att så mycket kan göras på grillen. Tidigare så hade sparrisen gjorts inne och köttet ute. Pommesena görs fortfarande i fritösen inne.
Även detta blev mycket gott.
Snart kommer det inte fler grillbilder. Vi kommer njuta lika mycket men det är extra kul att dela med sig om det nu. Igår var en magisk dag. Nu ska det komma regn några dagar. Det är bra för regnet behövs. Allt ska ju växa och bli fint nu, då behövs inte bara sol utan vatten också. Kanske att jag tar mig till favoritbutiken och ser om jag hittar något och beställer en krusbär. (Om det inte finns hemma redan.)
Min blogg är rena mirakelkuren. Kur är väl inte rätt ord, men mirakel är nära sanningen. Jag skrev ju häromdagen att maken kanske inte ville sälja vår gamla trotjänare. När han läste här i bloggen om det så är det som att han får en klarare insikt. Så när jag frågade honom igen om grillen, blev svaret väldigt snabbt att jag skulle sälja den. Igår la jag ut den. Den blev såld innan det var kväll. Idag hämtas den.
Undrar om maken inser vilket övertag jag har. Om det någon gång skulle bli så att jag vill få honom att ändra sig så skriver jag om det i bloggen. Fast det kanske är kört nu, när jag skriver detta? Hur som helst. bloggen gjorde mirakel denna gången och vår trotjänare är såld. Den andra är inte såld. Än, eller vi får se. Den är åtminstone mindre och lättare att förvara.
Igår var det fullt ös. Underbar soldag som vi var ute i nästan hela dagen. Vi tömde gamla pannrummet på all bråte. Fullt skåp på bilen och fullt släp som vi sorterade på tippen. Underbart när allt var rensat och tömt. Vet inte om jag vet en bättre känsla än att få rensa bort sådant som är skräp eller inte används. Väl spenderade timmar och underbart att få vara i solen.
Efter jobbet så var det altanhäng. Första årets bikinistund. Kan inte ens beskriva hur skönt det var. Samtidigt så har den nya grillen tagit plats. Först matlagningen på den blev smashburgers. Med stekt lök och ost. Det kommer ta tid men åh, vad den är värd sina pengar. Så goda burgare. Idag kanske vi får prova grillgallret? Eller nya smashburgare?
Bikinivärme.Så gott. Den står på byggplast för att altanen inte ska bli rostig vid första regnet. Ska bort senare alltså.
Grill i solen lär det bli igen. Idag dessutom utan jobb. Innan grillen startas så blir det att hänga tvätten ute. Vilket också är en underbar känsla, att sätta på sig nytvättade kläder som torkat ute. Det andra miraklet, oljekannan stod på grillen när den var varm, ställd där av maken!
Så är det ganska ofta för mig nu. Därför blev det bara administrativt jobb för mig igår. Maken skötte det praktiska med att ta bort brädor på jobbet. Igår fanns inte orken för att göra fysiska saker. Det var helt tomt. Tur att maken inte hade tappat orken helt.
Telefon och pappersjobb måste också göras så inte mindre viktigt. Det syns bara mindre. När jag var klar med det så gick jag ut i solen igen. Det var frukost ut som vanligt men på eftermiddagen gick jag ut och kollade in trädgården. En runda för att se om något nytt har hänt. Då såg jag den.
Julrosen på framsidan.
Den har säkert funnits lika länge som den vita på baksidan. Denna var ju mörk och syntes inte för mig då. Igår såg jag den och blev så lycklig. Den lever och mår bra. Extra härligt med blommor nu när inget annat kommit än.
Vi har många humlor hos oss. Magnolia slår snart ut men innan dess måste ju humlorna hitta något att äta. Hoppas de tycker om julrosorna. Inga maskrosor finns heller än. Inte mycket mat som finns för de små nu.
Att få återhämta sig i solen och hitta en julros kommer man långt med. Vilket är tur, för idag så är det stora ”slänga skräp”-dagen. Nu är bergvärme bytet på jobbet i princip klart. Så nu kan massor av bröte slängas. Då imorgon blir det nog lugnt igen.
