Bara för att jag har haft flyt i livet så innebär inte det att alla i familjen har haft det. Äldsta sonens dator har gått sönder. Det var några veckor sedan. Denna gången gick det inte att laga. För några år sedan gick nätaggregatet sönder och det var löst från fredag till måndag. Ändå var det livsförgörande den gången.
Denna gången har han varit utan dator i två veckor. Även denna gången var det en fredag som datorn gav upp på. En helg utan dator var ångestfyllt. När veckan kom och felet inte kunde hittas och påsken kom så ökade ångesten. Hela påsken utan dator!
Det är olika saker som påverkar våra liv. För sonen är det livsförgörande att vara utan dator. För mig så kan jag överleva. Det är bra enklare att ha en dator. Vi använder också datorerna till olika saker. Så att ge sonen en bärbar dator löser inte problemet. Det måste vara en med tillräcklig grafik etc, etc.
Igår så kom beskedet att det var paj för alltid och det gick inte få fram delar. På grund av pandemin så är det svårt att få tag på vissa saker till datorer. Extra svårt med äldre datorer. Hårddiskarna var hela så det är alltid något. Han kan få tillbaka allt som är sparat.
Vi gjorde en ansats att försöka hitta begagnade delar. Vilket vi gav upp ganska fort. Samtidigt som vi gjorde det hade jag satt sonen på att kolla på ny dator. En komplett som han inte bygger själv. Då går det att få tag på saker.
Ungefär samtidigt som vi (maken, jag och minstingen) inser att begagnat kommer bli svårt så ringer äldsta sonen och säger att han hittat en helt ny som kanske är något. Med lite diskussioner med sin bror som har koll på vad som behövs i en speldator så kom vi alla fram till att det bästa var att köpa en helt ny dator.
Den gick att beställa och kunde vara här på sex dagar. Jag ser att den finns att köpa en timma bort. Jag frågar om han tycker det är värt det. Han svarade innan jag sagt klart meningen. JAAAA, det är värt 1000 kr i extra kostnad. Sagt och gjort, fem minuter senare var datorn köpt och bokad och vi satt i bilen på väg.
Igår vid halvåtta så hade sonen en dator som han skulle installera. Mycket nöjd men koncentrerad. Koncentrationen beror på att han måste hitta exakta positioner för sladdar och tillbehör med den nya datorn.
Nu kan man säga att sonen också har flyt. Igår firade jag med crêpe. Maken med våffla. Sonen firade med en dator. För han var hemma och väntade spänt på uppdateringar. Vad gör man inte för sina barn. Särskilt för sina autistiska barn. Jag måste ändå säga att han har hanterat de här två veckorna fantastiskt bra. Men nu är det inte en helg till utan dator. Två räckte gott. Nu kommer snart livet tillbaka.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.