Sova naken

Jag har sovit naken nästan så länge jag kan komma ihåg. Mamma sov naken. Pappa sov, tyvärr även på husvagnssemestern, naken. Jag har även begåvats med en sju år äldre syster som talat om hur bra det är för hela kroppen att sova naken

Jag har alltså med mig från uppväxten att sova naken. Jag har varit mycket nöjd med detta. Tills nu. För lite sedan så köpte jag ett nattlinne. Inte för att ha hemma utan för när jag skulle resa bort. Det kan var trevligt om man behöver stiga upp på natten att inte gå naken till toaletten. Eventuellt att man delar rum med någon annan, då är det också trevligt med någon form av nattplagg.

Jag ville  prova detta nattlinne innan jag reste bort och gjorde det således hemma. Nu sover jag lika mycket med nattlinne som utan. Fördelen med något på sig när man sover är att man inte behöver två täcken. Jag har länge haft två täcken på vintern. Nu räcker det som sagt med ett täcke och nattlinne.

Egentligen skulle jag klara mig med en polokrage, ett par ärmar och ett par strumpor. Då skulle jag kunna ha några tår utanför täcket och mer än nästippen skulle kunna titta ut. Men nattlinne är kanske enklare. Hur som helst så är jag nöjd med att jag har ett nattlinne som jag kan ta till när det är kallt. Maken är lika nöjd han som slipper mina kalla lemmar mot hans varma kropp.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Halshuggningen

I förrgår så hade vi storm. Om jag ska var ärlig så vet jag inte hur mycket det blåste men man kan ju hoppas att det var minst storm, för blåsten halshögg min vän. Om det inte var minst storm så borde den stackaren inte ha dött. Han har överlevt massor av blåst. Inte minst i somras. Men i förrgår så gick han vidare. Jag hoppas att han snart kommer tillbaka. Det måste han, för stackarn hade ju inte ens fått något namn innan han dog.

Stackarn som dog i stormen

Den fina fågeln har jag haft i flera år som hängt på min björnbärsspaljé. Den har klarat så många blåsiga dagar och nu klarade den inte mer. Jag har fått upp hoppet efter kontakt med hans skapare om att hans liv ska gå att återställa. Jag lovar att han ska få ett namn när han är tillbaka hel och i livet igen. Kanske du har ett förslag?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Satinbröllop

Igår firade maken och jag satinbröllop. Vi har varit gifta i 18 år. Tiden går fort när man har roligt. Vi har dessutom känt varandra längre. När man ser bakåt så är det så himla kort tid. 18 år framåt är så lång evighet att man inte kan greppa det.

Igår hade vi en god middag tillsammans med minstingen på det nyöppnade stället i stan. Det har varit stängt ett antal år och har nu öppnat med nya ägare. Kul när någon vågar satsa. Vi kommer att komma tillbaka även när det inte är högtidsdagar.

Maken och jag

På tal om långt fram i tiden, jag kan se till vår porslinsdag. Vi kommer fira den lite för tidigt det året. Jag har stora planer på vad vi ska hitta på. Jag ska få med maken på det också, fast jag tror inte han är svår övertalad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Fyra besök på lika många dagar

Är det favorit så är det, kanske inte så konstigt med fyra besök på fyra dagar då. Jag har besökt favoritbutiken. Jag handlade också alla fyra gånger. Nu får jag låta bli på ett tag, minst några dagar.

Första besöket skulle jag ha ljung. Då var maken med och vi hade annat som skulle göras också. Även om jag gick ett varv i trädgården så var det kort och fokus låg på ljungen. Det blev bara ljung då.

Nästa besök skulle jag ha mer ljung. Det var så skönt att få lite färg och blommor på altanen och med vår jättealtan så behövs mer än en plats med färg. Nu började det.

Ensam och inget annat planerat så fanns tiden att gå och kika. Både inne och ute. Då såg ja rabarbern och lät bli. Hade ju ingen plats talade jag om för mig själv. Däremot så såg jag vårlökarna.

Dem har jag sneglat på några gånger. Denna gången så tänkte jag att jag kan fylla en kruka när det faktiskt var 50 procents rabatt. Det blev alldeles för många lökar och krukan fick bli väldigt stor.

När jag höll på med den utmaningen hemma så kommer jag på att jag kan plantera rabarbern i den ”lilla” krukan vid sparrisen. Jag behöver alltså åka dit en tredje gång. När jag är där för att köpa en planta med rabarber så går jag förbi vårlökarna igen och tänker att några kanske jag kan få ner i rabatten på framsidan vid vår släpvagnscarport. Ännu en gång följde alldeles för många lökar med hem. Nu blev problemet att jag blev kär i en hyacint som inte passade med färgerna jag köpte denna gång.

Rabatten vid slävagnscarporten.
Från vänster till höger är de planterade. Första hålet rabatten de tre första sedan en boll nästa hål, hyacinter framför flädern och sedan likadant på nästa sida fast andra sorter. För många lökar för lite plats.

När jag då är hemma och fixar krukan till rabarbern och sätter lökarna så inser jag att jag har lite plats mellan thujorna ut med gångvägen och vägen. Sista besöket och den aprikosa hyacinten fick följa med hem med några tulpaner och lite annat. Ännu en gång fick för många lökar följa med hem. Vad vore livet utan blommor?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Fixat ”lilla” krukan

Det behövdes bara lite grävning igår. Jag tog bort litegrann för att få halva tunnan stabil. Den är kupig i botten utan ben. Då behövs lite hål för att den inte ska välta.

Jag tog bort vattenrör som stack ut först. Enkelt gjort med vinkelslipen. Då grävandet gick ganska fort så var det en ganska enkel plantering. Sedan att den är stor som ett a* och kräver mängder med fyllnad, är en helt annan sak.

80 liter lecakulor i botten. Markduk och sedan jord. Vilket gick åt 360 liter jord. Ingen liten kruka alltså. Sedan 20 liter täckbark efter att den lilla rabarbern var planterad.

Rabarbern på plats

Rabarbern är liten nu men den kommer bli ungefär en meter i diameter. Inte så liten nästa år alltså. Det ryms inte mer fast det ser pluttigt ut nu.

Det är en höstrabarber, vilket innebär att den kan skördas även på hösten. Det ska bli spännande att se hur det blir. Rabarbermarmelad och paj lär det bli. Gott.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu kan han inte säga nej

Jag är gräsänkling denna helgen. Maken är på galej med vän. Jag har en lugn och skön hemmahelg. Där inget står på schemat mer än att ta hand om mig själv.

Något som jag mår bra av är att vara i trädgården. Även om jag kämpar just nu så gör jag det. För att peppa mig lite till så besöker jag favoritbutiken. Den där alla växter finns. Jag satte ljung på altanen. Igår ordnade jag mer ljung till andra sidan.

Jag cyklade dit. Självklart använde jag huvudet och räknade ut att det inte bara skulle fungera att ha cykelkorgen dit. Jag satte på både lådan och lastdelen. På den sistnämnda spände jag fast en kundkorg.

Nu kan maken inte säga att den inte behövs. Jag har flera gånger velat köpa en rosa kundkorg. Maken har svarat att vi har sådana korgar hemma och inte behöver någon mer. Jag hade så klart kunnat köpa en rosa ändå, men har inte gjort det. Hans argument har varit tillräckligt bra så jag har låtit bli. Nu kan han inte säga nej!

Kanske följde med några lökar hem också.

Eller hur måste jag ha en rosa korg när jag handlar med cykeln? Om jag inte kan få tag på en cykel med rolig färg (är man lång så blir det tråkfärger), så kan jag väl för hela livet ha en rolig färg på korgen! Ljungen? Ja, den blev fin den med.

Ljungen på nya altanen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

17 oktober blev döden

Igår så fick sommarblommorna dö. I år har jag bara haft två krukor med sommarblommor förutom dahliorna då. Men dahliorna är inte döda bara femtungorna fick dö. De har varit underbart fina hela sommaren OCH hösten. Vi har haft några frostnätter och nu orkade de inte mer. Insekterna har också gett upp så det har inte varit mycket aktivtet sista tiden. Femtungorna har varit helt fantastiska för alla insekter.

Lite blommor kämpar på men väldigt sorgliga. Inte som innan frosten.
Femtungorna innan frosten.

Nu har det blivit ljung i en av krukorna. Det blev så fint att jag kanske orkar åka till favoritbutiken och ordna fler ljung så jag kan sätta det in den andra krukan också. Det återstår att se hur det går med orken. Om det blir så kommer den stå på nya altanen.

Ljungen på plats.

Jag plockade också de sista blåbären. Några blev ätna direkt. Inte varje år man kan äta blåbär direkt från busken mitten på oktober. Goda var dem och nu är de sista i kylskåpet för att ätas som de är. Kanske med grädde och mjölk eller glass. Det återstår också att se. Hoppas på en lika solig dag idag som igår. Fast antagligen så stämmer prognosen som säger mulet.

Sista blåbären på busken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ett till inne

Igår blev det en riktigt lugn dag. Solen sken och jag försökte njuta så mycket jag kunde. Jag älskar verkligen hösten och försöker att påminna mig om det nu när jag inte är på topp.

På eftermiddagen och kvällen så blev det både mys och träning med minstingen. Han kom till oss direkt efter jobbet. Då brukar vi träna med en gång. Igår blev det tid för att ha lite prattid innan.

Efter träningen så passade jag på att använda mig av både minstingen och maken för att få in olivträdet. Det som är omplanterat. Nu är ett till träd inne i förrådet. Det måste klippas i vinter någon gång. Annars är det helt kört nästa år att komma in någonstans. Mc:n kom in i förrådet igår också.

En till inne av växter och träd.

Nu ska jag bara lyckas räkna ut hur resten ska få plats. Jag måste och kunna komma in och vattna. Inte så ofta men även om det bara vore en gång så måste jag ha utrymme att komma fram. Det löser sig nog. Har ju bara 8 till som ska in.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon

Sista turen

I alla fall för i år. Igår var jag ute på den sista motorcykel-turen för i år. Det var strålande sol och ganska behaglig temperatur. Med rätt kläder, handtagsvärmare och sätesvärme så var det en härlig sista tur. Den innehöll alla färger som det ska på hösten. Jag hade massor av ställen som jag hade velat ta bilder på. Men det är svårt när man kör motorcykel. Alla bilder som togs är i minnet.

Den blev också enkelt tvättad så nu kan den ställs in för vintern. Dock måste växterna in innan den åker in. Får se om jag kan hitta hjälp för att få in den stora oliven. När den är inne så tror jag att jag kan få in resten av växterna även om mc:n är på plats.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det gick bra när jag bestämde

Det blev precis som jag bestämde igår. Om man inte räknar in punkteringen på bakdäcket. För det hade jag inte bestämt. Antagligen missade vi något grus i däcket när det byttes. Som tur är så var det lätt löst. Minstingen hämtade makens cykel i förrådet och jag plockade bort min från trainern. Resten stämde enligt plan.

Dagen började alltså med träning. Kroppen var väldigt svag men jag klarade hela passet. Det var bara lättare växlar som gällde. Minstingen och jag kom överens om att vi behöver bättra listan på låtar som spelas. Vi har en vecka på oss till nästa cykelpass. På styrketräningen så spelas vad som helst. På cykeln vill man gärna ha något som man kan trampa till.

Jag hjälpte också äldsta sonen, vilket blev väldigt bra. Han behövde ingen större hjälp så jag passade på att ta med stolarna till honom. De han ska ha runt sitt köksbord. Nästa år kanske de ska göras om, men det är ju bra att ha några stolar under tiden. Det har han nu.

Varje gång jag går utanför dörren så blir jag glad just nu. Min aronia har helt underbara färger just nu. En sak som jag gillar med hösten. Alla färgerna på utsidan. Sedan gillar jag också att tända ljus och dricka varmt, te eller choklad. Extra mycket om man varit ute i kylan innan.

Min lilla eldröda aronia som är mitt i blickfånget när man kommer hem och uppför trappan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.