Författare: Josefin

Publicerat

Krockar i tid

Dessa timmar som jag har börjat få på morgonen är så värdefulla. Tyvärr så krockar det med min äldsta sons tider. Jag väcker honom varje dag. Året om. Men vissa dagar så har det nu börjat att krocka i tid. Vissa dagar så måste han komma upp tidigare än andra. Jag vet inte hur vi ska lösa det.

Som det är nu går han före mig. Att jag har larm på för att veta att jag är vaken för att kunna ringa. Men när jag verkligen behöver dem två timmarna som äntligen har kommit till mig, hur gör jag då? Det tar ungefär två timmar och ett antal samtal innan man vet med säkerhet att han är uppe. Hur gör jag nu?

Jag vet inte är svaret. Än. Men jag vet att jag är så glad när jag kan få dem två extra timmarna. Och idag så var det extra värt. Efter några nätter med nästan ingen sömn alls.

Kanske fick jag sova mer för att de äntligen har insett att besöksförbudet måste hävas. Att de också säger att det beror på att många har farit illa under denna tiden. Och det har de, farit illa av att inte få besök. Idag ska jag åka till mamma. Vädret är fint och vi ska ha fotvård har vi bestämt.

Halleluja!

Jag ser fram emot att få sitta i mammas fåtölj och läsa medan mamma sover bredvid. Att bara kunna få finnas och få hjälpa som innan. Mamma mår bättre och nu lär det bli ännu bättre. Tack Gode Gud att du sett till att upplysa dem som bestämmer.

Idag är det (ännu) en bra dag. Solen skiner och jag har på schemat att besöka mamma. Inget annat. Jag skulle kunna tvätta och putsa fönster och göra saker här hemma. Men det får bli en annan dag. Smutsen finns kvar imorgon också. Bra eller dåligt, det beror nog på vem man frågar.

Mamma ska också få sin födelsedagspresent. Det blir spännande. Jag har inte sett den. Det är syster yster som har ordnat. Den är från oss alla tre. Jag tänker att det är roligare om mamma får öppna.

Paketet. Svårt att gissa vad det är.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mördare

Det är höst och allt börjar att gå i dvala. Naturen börjar ställa in sig på att ta det lugnt och inte växa mer. Fjärilarna börjar att leta upp sin plats att vara på. Vårt förråd är en sådana plats för fjärilarna.

Maken håller på att bygga igen väggarna i förrådet. Maken har flyttat ett antal fjärilar. Den första hamnade i sopsäcken. Nästa rörde på sig. Maken fick ångest och inser att han mördat en fjäril. Han letar i sopsäcken men den går inte att finna. Inte nog med att han mördat den. Den sista vilan blir i sopsäcken.

Alla andra fjärilar han flyttar på är med största omsorg och försiktighet. Han har handskar och lägger dem på olika ställen i trädgården. Han försäkrar sig om att de inte är kvar senare. Han blir lite glad igen. Att han inte dödade alla små fjärilar. Min make, mördaren.

Jag vet inte om jag tycker mest synd om fjärilen eller maken. Maken har så dåligt samvete att han dödade en fjäril. Efter en stunds (terapi)samtal så kom vi fram till att den första kanske redan var död. Den kanske hade gått till sin sista vila på grund av andra orsaker. Den rörde sig ingenting på hela vägen ut till sopsäcken. De andra rörde sig lite försiktigt så fort maken rörde dem.

Maken blev lite lugnare. Maken tycker synd om de små liven. Han försöker att inte skada någon när han bygger. De enda som han skadar med flit är spindlarna. Han tycker inte om spindlar. Och man hör tydligt när han springer på en. Grannarna tror nog att han skadar sig då. Men jag vet att nu är det spindeljakt på gång.

Först ser han den. Då hoppar han till och låter lite (mycket). Sedan måste han hitta ett vapen. Som kan vara en kvast, pinne eller något annat helt värdelöst att döda en spindel med. Vilket innebär att väldigt ofta överelever spindlarna jakten. Först för att de får försprång när han måste hämta vapen. Sedan för att vapnet är inte avsett för att jaga spindlar.

Om jag är med så är det mycket större risk för spindlarna. Jag HATAR spindlar. Och kryp och annat som inte ska vara där jag är när jag inte vill det där. Nu har jag fått lära mig att krypen är bra. Jag låter de söta krypen vara ganska mycket. Mest för klimatet skull. Men spindlarna, de dör. Om jag är ute så har jag ofta skor på mig. Så när maken hoppar till så tar jag fram foten, beklädd med en sko och spindeln är död.

Ibland så kan jag stå kvar utan att använda min fot. Bara för att få se makens jakt. Att försöka få ihjäl en spindel med en spillbit från pärlsponten är inte en effektiv jakt. Till mördarens försvar så ger han sig efter de stora spindlarna. (Jag tar alla, om jag inte ska roas av maken.) De som låter när de kryper fram. De som man ser ögonen på när man tittar på dem. Dem tar han (eller försöker i alla fall.)

Vapen du inte ska använda för att döda en spindel är: En kvast mot grusgång. Ingen bra metod. Maken intygar det. Spillbitar mot vilket underlag som helst. Hammare mot vilket underlag som helst. Skivstång, fungerar inte ens när spindeln är fångad i en tvättho och är stor som en pingisboll. Större risk att tvätthon går sönder av kraften från paniken och skivstångens tyngd. Maken intygar på alla dessa att de är ineffektiva. Då har han testat många gånger på flera av dem.

Effektiva vapen för detsamma: En fot, gärna med sko på så du slipper få klägg på dig. En spade, endast mot fast underlag och liggande vinkel. Släggan, samma villkor som spaden med underlaget. Vinkeln är inte lika viktig med släggan. Du behöver alltså ett vapen med en större platt yta. Det blir lättare att träffa spindeln då. Maken låter meddela att i vissa tillfällen krävs insektspray. Dock ska du gärna undvika den. Då den är dålig på många fler sätt än bara för spindeln du jagar.

Jag hoppas maken slipper döda någon idag. Det tar på krafterna att mörda. Han vill ju bara att alla ska ha det bra och ta hand om varandra utan att för den delen störa varandra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Såg för j*kligt ut

Mamma mår så mycket bättre än i våras och tidig sommar. Hon kan äta själv igen. Hon har larmknappen på handleden istället för runt halsen. Men det bästa av allt är att hon har tillbaka humöret.

Om ni undrar så ser det för j*kligt ut efter jag varit hos frissan. Min frisyr bliv ingen fördel av att ha varit hos frisören och klippt. Det stora problemet är att det fortfarande är lila kvar. Tror jag. Så långt kom vi inte i diskussionen kring frisyren. Vi enades om att det viktigaste var att jag var där. Jag försökte också avleda med att visa makens frisyr. Han har inte klippt sig på flera månader.

Men det hjälpte inte. Han fick ingen kommentar om att han behöver klippa sig. Men jag var inte snygg i håret. Kanske det beror på att maken fått sin beskärda del. I början av vårt förhållande så tröttnade nog mamma lite. Vi har alltid varit kärvänliga och uttryckt vad vi tycker om med varandra.

Mamma sa ifrån och tyckte att vi kunde lugna oss lite. Jag menade att det inte gick eftersom han är så snygg. Mammas blixtsnabba svar: Så snygg är han inte. Maken var i samma ru,. Kanske att det ligger och gnager någonstans och hon vill kompensera det. Eller så har alla åren tillsammans gjort att hon faktiskt inte ser några brister hos sin svärson. För klippa sig det behövda han inte.

Vi satt ute (under tak) i en dryg timma. Mamma kom väl påklädd och jag hade med både filtar och ullponcho till henne. Om det skulle behövas. Hon var varm när hon ville gå in igen. För oss andra så var det lite sisådär. Det blir kallt att sitta ute även om man är klädd. Det hade behövts långkalsonger eller filt runt sig och dyna att sitta på för att inte bli kall igår.

Kaffe, choklad (det viktigaste) och bulle. Nöjd mamma.

Det var ett härligt firande. Vi hade kul och skrattade mycket tillsammans.

När det regnar ute och som jag inte dricker kaffe så blir man kall. Det blev inte bättre hemma med massa filtar och kläder. Jag var kall hela kvällen. Uppvärmning kom vid läggdags.

Mina varma tofflor.

Att värma tofflorna och lägga dem i sängen medan man gör sig i ordning för sängen. Det var en riktigt höjdare. Att sedan lägga sig och dra på sig varma tofflor och lägga på sig ett delvis varmt täcke. Det var lyxigt. Mikrovågsugnen är verkligen här för att stanna. Jag hade rätt. (Som alltid).

Nu ska det bli varmare och sol resten av veckan. Passa på och njut av höstens sol. Snart kommer höstens regn. Då får vi njuta v det och tända ljus. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Han har nog fortfarande fel

Mikrovågsugnen har flyttat in. Vi har haft den i två nätter nu. Första natten gick smärtfritt. Maken tyckte det var väldigt bra att han flyttade in i vårt sovrum. Han kunde inte hitta några andra bra lösningar på mitt problem med kalla fötter. Detta var ju den bästa av alla.

Han påtalade också att det fanns en annan bra funktion med att ha en mikrovågsugn. Då behöver den inte vara i sovrummet. Men det är en sak vi har saknat med att inte ha mikro. Och det är att poppa popcorn. Vi värmer våra rester i ugnen och på spisen. Allt blir så mycket bättre på det sättet. Popcornen blir också fantastiskt bra på spisen. Men det blir så mycket krångligare. Och risken för att bränna vid är jättestor. (Inte för mig men för maken, en kastrull är redan sönderbränd. Då skaffade vi en särskild för popcorn.)

I mikron så går det väldigt enkelt. Vi har en silikonform som vi lägger popcornen i. Utan någon olja. Bara popcorn. De blir lika goda som om du poppar dem på spisen. Om du tänker på att du inte vilja i dig fett så är det också bättre eftersom du behöver olja på spisen. Sedan att jag har massor av smält smör på mina behöver vi inte prata om.

Popcorn har blivit mitt lördagsgodis. Jag har alltid tyckt om popcorn men nu är det godare. Sedan Tamoxifenen så är många smaker förändrade. Godis är inte så gott längre. Vilket är jobbigt när man blir godissugen. Men då fungerar det ofta att ta popcorn istället. Eftersom jag äter det ganska ofta om man jämför med innan så är mikro jättebra att ha. Bara inte i köket. Vi har ingen plats och vi vill inte ha en mikro (där).

Igår var det lördag. Igår blev det popcorn (med massor smör). Igår poppades dem i mikrovågsugnen i sovrummet. Det var jättegott. Mitt sug släppte. Vi tittade på film och hade det toppen. Sedan skulle vi lägga oss. Popcorn. Det luktar när man poppar. Kanske lite mer lukt kvar sovrummet om de poppas just där. Bara kanske. Maken har fortfarande fel. Eller? Om det varit popcorn på spis med olja så hade jag nog fått ge mig. För det blir liksom oljigt då. Som klibbar.

Men nej, jag behöver inte ge mig. Maken hade fel. Han ändrade sig och vi har nu en mikrovågsugn i sovrummet. Han är här för att stanna. Han smälter in bra och stör ingen. Lukten han avger är när vi har blivit bjudna på innehållet. Så han är välkommen att stanna. (Ett tag till.)

Idag fyller mamma år. Idag ska vi åka på födelsedagsfika hos mamma. Jag har klippt mig sedan vi sågs förra veckan. Vilket jag hoppas är bra. För hon satt och spanade på mig förra veckan. Och så säger jag att jag har satt upp håret, och ska klippa mig nästa vecka. Mammas omedelbara och felfria svar: Bra, det behövs! Hoppas hon tycker om det. Annars får jag fjäska med blåbärsbullarna som är födelsedagsfikat.

Ta hand om dig. Njut av dagen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vad man tänker och gör

Det började bra. Igår började dagen bra. Jag kunde ta det lugnt i en halvtimma, eller två. Sedan städade vi. Maken har föreslagit att vi ska städa oftare men mindre noggrant. Vi får se hur det går. Vi städade kortare tid igår och på ett annat sätt än vad vi brukar. Jag hoppas det fungerar. I slutändan kommer det bli mer tid på att städa men mindre per gång.

Vid lunch så hade vi besök. Det var väldigt mysigt. En låååånglunch med sagostund. Vi har alldeles för lite högläsning i vårt land. Det var väldigt skön avkoppling. Fin saga med perfekt sensmoral. Sagostunden var uppdelad under lunchen. Så vi hann med en hel del skvaller också. Spännande saker som hänt i våra liv avhandlades. Jag är glad för mina fina vänner.

Sedan fortsatte den lediga tiden. För mig, maken jobbar på med bygget. Jag hjälper och håller ibland. Snart så kommer vi nog kunna boka elektrikern också. Små steg framåt hela tiden.

Under min ledig tid så tänkte jag på mina blommor. Jag vet inte hur jag ska göra med de i krukorna. De blommar massor. Men snart så börjar det bli frost på nätterna. Vi hade bara några grader häromnatten. Dahliorna är frostkänsliga. Men de blommar ju så fint än. Och de vill inte komma in i värmen. Jag måste kanske flytta in dem under taket. Då kommer inte frosten åt på ett tag.

Sedan har jag palmen. Vad gör man med en palm. Det var maken som ville ha en palm. Vilket är helt okej. Det enda med det är att jag inte gjort några efterforskningar kring palmer. Kanske bäst att jag gör det nu. Jag har en annan blomma som jag inte kommer ihåg namnet på. Den hade heller ingen lite lapp i sig så jag kan inte kolla den. Den vet jag dock är känslig. Den ska stå frostfritt och ljust under vintern. Men jag har ju inget växthus. Inget uterum. Så den ska stå i källartrappan. Där har mina rosor stått och överlevt. Då tror min expert att den också överlever där.

Frågan är när den ska ner där. Den har inte kommit i blom. Antagligen för att jag inte gör rätt. Men kan också bero på att den inhandlades sent. Eller att den behöver flera år på sig att komma i blom. Den påminner lite om ett olivträd fast buskform. Det kommer bli röda ludna blommor på. Hoppas jag i alla fall.

Jag har mina smultron. Men dem tror jag överlever allt. Så jag skulle kunna glömma dem på altanen och de överlever bottenfrysningen. Jag har taklökarna, pelargonen, stjärnögonen samt diplendiorna i kruka. Pelargonen vet jag ska stå svalt. Den får följa med dahliorna in i förrådet. När det är klart. Taklökarna vet jag inte riktigt vad de skulle må bäst av. Att flytta in eller frostfritt. Funderar på det sista. De andra är sommarblommor och får klara sig så länge de klarar sig.

Idag kanske det blir att mina tankar utförs delvis. Att sätta dahliorna i frostfri trygghet ett tag innan förrådet. Sedan blir det att göra efterforskningar.

Ta hand om dig. Och dina blommor om du har sådana. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Maken har fel

Det är inte ofta som maken har fel eller gör fel. Men nu måste jag tala om att jag har rätt till ALLA mina läsare. Inte så att jag kan säga att hela världen läser eller ens hela Sverige, men några av mina vänner i alla fall. Maken har fel och jag har rätt. Bara så ni vet.

Jag är ju frysen av mig. Det vet nog hela världen. Maken är väldigt omtänksam och har sett till att jag har diverse saker som värmer mig. Bland annat så har han gett mig ett par jättesköna tofflor som är fyllda med vete. Dessa kan man värma i ugnen eller mikrovågsugnen för att få varma fötter.

Det har börjat bli kallt ute. Då har det också börjat bli kallt inne. (För mig, kanske ingen annan.) Jag har tofflor och ullkoftor på mig på dagarna. Jag har extra filtar och om vi sitter på altanen (som vi gjorde igår) så har jag terrassvärmaren vid mig. Nu till problemet som maken har fel i.

När man går och lägger sig är sängen kall. Mina fötter blir som isbitar. Då är det väldigt skönt med ett par värmda tofflor. Vi har ingen mikrovågsugn längre. Jag måste alltså värma dem i ugnen. Är det troligt att jag går ner och värmer ugnen för att värma tofflorna när jag gått och lagt mig? Inte särskilt. Jag har föreslagit för maken att mikrovågsugnen som vi inte vill ha längre, att den kan flytta in i sovrummet.

Det är här han har fel. Han säger att den inte ska bo i sovrummet. Han säger att det kan vi använda ugnen istället. Igår var en sådan kväll när jag hade kalla fötter och skulle behövt värmda tofflor. Jag säger det till maken. Jag fick en varm hand på ryggen som hjälp. Vilket var väldigt mysigt. Och som hjälpte till slut. Men det ger honom inte rätt.

För ingen av oss gick och värmde ugnen. Jag har använt ugnen flera gånger för att värma mina vetesaker jag fått av maken. Aldrig när jag gått och lagt mig. Det har varit på kvällen eller på dagen som det har skett. Han har fel, eller hur? Mikrovågsugnen behöver flytta in i sovrummet. Eller i alla fall in garderoben utanför sovrummet. För då skulle jag värma mina fötter med varma tofflor när jag lagt mig.

Eller så hittar vi en annan lösning. Att jag värmer mina KALLA fötter på någonting annat. Eftersom jag inte sover så mycket så har jag tid att komma på något. Frågan är om det finns något varmt att värma sig på? Något nära i sovrummet? Förslag någon?

Idag blir det en dag i lugnets tecken igen. Nu har det varit några dagar med för mycket igen. Så nu blir det att pausa. Ta hand om dig. Se till att vara varm (om fötterna) så hörs vi imorgon.

Publicerat

Solen skiner

Det är alltid skönt när solen skiner. Idag ska maken slänga en del skräp. Det är inte så mycket skräp som blir när vi bygger (längre). Vi försöker att använda allt som vi införskaffar. Men stenen som kommer upp ur marken, den har vi svårt att få användning för nu. Och jag tänker att om vi har grävt upp den så är det inte riktigt samma sak som skräp. Det är en betongplint från förra ägaren, också uppgrävd.

Lite skräp blir det alltid när man bygger. Jag är glad över att vi lyckas hålla ner det till så lite som vi gör. Att vi inte har spill på 15 meter på altanen till exempel. Vi valde till slut kortare bitar så spillet blev mindre. När vi byggt klart så har jag ordnat annat skräp i och med mina planteringar. Så det behöver vi tänka ut något smart kring. Ska vi skaffa kompost?

Vi har i denna kommunen kompost i vår soptömning. Vi har en grön påse som vi slänger alla våra matrester i. Sedan har vi en röd påse som går till förbränning. Självklart så har jag återvinning på papp, plast, metall, glas och papper. Jag tror att vi skulle kunna skaffa en mindre soptunna om vi skaffar kompost. Det finns ett annat alternativ.

Det är att vi har ytterligare en tunna. Den tunnan är för trädgårdsavfall. Den hämtas separat. Det tråkiga med den är att vi bidrar till transporter. För även om mitt trädgårdsavfall blir jord på tippen, som jag sedan kan åka dit och hämta av. Kostnadsfritt. Så blir det en massa transporter. Om vi har en kompost så kommer vi kunna slänga här. Hämta jord här. Och minska vårt avfall i soptunnan.

Jag ser mest fördelar med en egen kompost. Då är frågan vad för sorts kompost ska man ha. Varm eller kall? Varm går allt fortare med. Man kan slänga i stort sett vad som helst i den. Du behöver dock tillstånd från kommunen. Den kan lukta. Kall går allt långsammare med. Du kommer garanterat få dit kryp i den. Jag antar att skadedjur inte kommer eftersom man inte behöver tillstånd.

Men om jag väljer varm, då kommer nästa. Vilken i djungeln av alla som finns på markanden. Vilken storlek? Även om vi inte är stort hushåll så vill jag få mycket jord för att kunna jordförbättra rabatterna. Och det svåraste, vart ska den stå?

Sådant är trevligt att tänka på medan solen skiner. Jag tror inte att det blir något beslut än på ett tag. Vi har för mycket byggande än. Maken håller på med förrådet nu. Planen är att det ska användas i vinter. Då måste vi prioritera det just nu.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Göra ingenting

Jag älskar att göra ingenting. Men det är ganska svårt att göra ingenting. Igår så var en sådan dag när jag skulle vara ledig och bara tänka på mig själv. (Då räknas inte äldsta sonen in. Han måste jag alltid tänka på och finnas för). Dagen började med frukost på sängen. Som alla andra dagar. Just igår var det äggröra och smörgås med ost på. Tillsammans med te.

Vi hade städdag i måndags så det finns en heldel tvätt. Och det är här det svåra kommer in med att göra ingenting. För om man tvättar, räknas det till att dagen är ledig och att man inte gör någonting. Jag bestämde att jag kunde tvätta två maskiner. Som är det absoluta bästa att dem två var som fyra med den gamla. Nu är alla lakan tvättade. Och idag ska jag mangla.

Resten av dagen spenderades i min favoritfåtölj. Den finns i vår garderob och är stor och har hög rygg. Den rymmer två personer. Det är en Loveseat och det namnet passar verkligen. För man sitter nära när man är två. (I alla fall när man är i våran storlek på person.) Jag tittade på filmer och bara stängde av hela kroppen. Så otroligt skönt att inte göra någonting och bara få vara på sina egna villkor.

När vi skulle äta middag så hade lite energi letat sig tillbaka. Självklart hade maken servat med lunch och pysslat om mig under dagen. Vid middagen, som maken också gjorde, så passade jag på att lägga in tomaterna.

Inte så många men tillräckligt som tillbehör till några måltider.

Jag hoppas det blir gott. De var perfekta i storlek. Som ni ser ganska många gröna. Jag tog persilja och oregano som ett lock ovanpå. Hoppas att det ger lite smak också. Att de är upponer på bilden är för att jag läst att de ska svalna så. För då dör eventuella bakterier och det blir lättare vakuum i. Nu står dem på rätt håll i kylskåpet. Nu är det till att vänta och se om det blir bra.

Det blåste igår. Till viss del därför tomaterna togs omhand. Det blåste som det aldrig har gjort förr. Eller det kanske det har men inte när vi haft blommor. Det var karusell med blommorna igår. Den ena krukan efter den andra blåste omkull. Alla överlevde som tur var. Nu står dem alla mer skyddade så att vi kan njuta av blomningen ett tag till. Självklart så var det maken som ombesörjde det.

Idag är det saker på schemat så idag är det inte en slappardag. Men det ska bli en bra dag idag också. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vad är vi?

Vad är det som formar oss som människa? Vad är det som gör att vi är vad vi är. Vem är det som gör att vi är vem vi är? Hur ser vi på oss själva? Hur ser andra på oss? Vem tycker du att du är? Vem tycker jag att jag är.

Jag tror att vi formas av allt genom livet. De vi umgås med. De vi jobbar med. Platsen vi bor på. Platser vi har bott på. Våra föräldrar, vår släkt. Allt formar oss. Jag tror också att vi kan välja att bli goda eller inte. Men för att kunna välja det behöver vi någonstans veta att det är möjligt att välja det. Någon eller något behöver ha visat oss godhet.

Jag tror att de flesta tycker att de är goda. Att de har ett gott hjärta och gör så gott de kan hela tiden. Jag tror dock inte att det är sant. Jag tror att många är elaka och tänker bara på sig själv och sin egna vinning. Men som sagt de tycker inte så om sig själv. De tycker att de är goda.

Jag tror att, vi tror vi är det som vi kommer ihåg. Det som är bra. Men ibland är vi det som vi önskar att vi kunde glömma. För oftast är det så att saker vi kommer ihåg är bra saker. Och då kopplar vi oss till det bra. Allt det dåliga blir ofta förträngt och försvinner i vårt minne. Det är ju en försvarsmekanism, att vi inte kommer ihåg allt. Och då förvaras det bra bäst. Men gör det oss mindre dåliga för att vi inte kommer ihåg det?

Vad är det som gör att vi blir en god människa? Kan vi bete oss som svin genom livet och be förlåtelse innan vi dör? Blir vi goda då? Kan man vara elak ibland och ändå vara god? Finns det något tillfälle när det är godkänt att vara elak, men också vara god?

Jag tror att man kan vara elak men ändå vara god. Jag tror att man ibland är rättfärdigad att vara elak. En tand för en tand etcetera. Men du måste vara det för rätt sak och vid rätt tillfälle. För annars ska du vända andra kinden till. Hur vet man det?

Att göra mot andra som du själv vill bli behandlad. Det är en bra utgång. Men vet du hur du vill behandlad av någon elak? Nej, för du är ju alltid god. Hur ska man då veta att elakhet är rimligt i det tillfället?

Jag är elak! Jag har varit elak mycket i mina dagar. Och jag är inte så gammal ännu. Vi kan hoppas på att det avtar. Men elak är jag. Jag har varit elak mot alla som behandlat min äldsta son illa i skolan. Jag har inte vikit mig en centimeter från rättvisan och då har elakhet krävts. Men frågan är om jag då också kan vara god? Vad är jag? Vem är jag?

Antagligen är jag god. Annars hade inte tanken funnits. Men det finns också massvis av människor som anser mig vara elak, dum och jobbig. En person som de önskar att de aldrig hade träffat. Som tur är finns det några som anser mig vara en god person. En person som de gärna umgås med. En person de skulle hjälpa om det behövdes och de kunde.

Jag är lyckligt lottad som har en make som älskar mig. Han underlättar mitt liv så att jag orkar. Att jag orkar igenom dagen. Han är god. Men det finns människor som inte tycker om honom också. Vad är vi? Vem bestämmer vad vi är? Vem bestämmer hur vi ser oss själva? Vad är du?

Ta hand om dig! Idag är en fin dag och du kan välja att vara god hela dagen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Nio år sedan

För nio år sedan hade jag privat trädgårdsmästare. Mamma (och hennes sambo) var min trädgårdsmästare. För nio år sedan vad de här och planterade två ormhassel. De satte stenar runt om. Det blev jättefint.

De där orhasselbuskarna levde nog inte ens sommaren ut. De dog i min vård. För även om jag hade en privat trädgårdsmäster så vad det jag som skulle ta hand om planteringen sedan. Vi hade inga andra växter som behövde omvårdnad i trädgården då. Vi hade buskar runt altanen. Vi hade buskar utmed husväggen. Samt ett litet träd på hörnet av huset. Allt som förra ägaren hade planterat.

Ormhasseln dog och stenarna blev överväxta. Vi tog bort den gamla altanen. Vi dränerade runt huset. All växtlighet försvann. Den nya altanen blev klar. Nu har det gått några år sedan ormhasseln dog. Jag har fortfarande privat trädgårdsmästare. Mammas sambo sätter häcken runt altanen. På min begäran.

25 stycken thujor planterades för fyra år sedan på våren. Idag lever alla även efter min omvårdnad. Idag har jag ingen privat trädgårdsmästare. Idag är det jag som är trädgårdsmästaren. Och ingen är gladare än mamma. I fredags blev det till och med en hel mening om det. Att hon är glad för att jag kämpar på med trädgården.

Idag har vi ytterligare 20 thujor planterade. Som jag med viss del av maken har grävt och planterat. Tio av dem planterades i våras och tio förra veckan. De från i våras växter och frodas under min omvårdnad. Vi har ytterligare tre rabatter. En gjorde jag förra året. Eller förrförra. Spelar igen roll. Det var klematis som planterades och nästan alla lever och frodas. Nästan för en dog klematisdöden. Det var inte mitt fel enligt min expert.

Jag har i år gjort en rabatt utmed vägen samt en för insynskydd till nya altanen. Allt lever och frodas. Jag är nöjd med min insats. Jag ska ny ta hand om det på ett sätt så att dem lever. Jag har till och med funderat på att få ner en ormhassel för att visa att jag kan. Och jag tycker att ormhassel är väldigt fina. Det ska bli kul att se hur allt ser ut nästa år. När allt har tagit sig lite och blivit frodigare. För det ska bli så. Det har jag bestämt. Så efter tio år, så fick mamma fason på mig.

Ta hand om dig. Bestäm dig för att ha en bra dag. Vi hörs imorgon.