– mina tankar och texter
Det finns ingen ork för blogg idag. Men jag kan säga att tårarna räckte hela tiden. Det var en perfekt begravning som återspeglade mamma. Det var mängder med fina blommor. Imorgon kanske jag orkar berätta mer. Idag har det varit många fina minnen både med mamma och utan. Dessutom så ordnade vi ett nytt minne idag med mamma.
Vi hörs imorgon. Ta hand om dig.
Det är min tanke just nu. Att gå framåt. Vilket jag gör. Några steg bak ibland. Det är väl som det ska vara antar jag. Jag har kommit till läget från att tyckte det är väldigt jobbigt att dagen närmar sig till att det är ganska skönt att den närmar sig. Imorgon är begravningen. Imorgon kommer vara en helt värdelös dag som jag tror kommer bli väldigt fin. Ingen kommer kunna ersätta mammas plats men jag kommer lära mig att fylla tomrummet med hennes minne och mina andetag.
Igår var elektrikern här. Vi har det ganska stökigt i vår carport. För att vi har så mycket grejer som inte fått någon hyllplats. Vi har en massa överblivet virke som vi inte vill slänga. En del kanske blir hyllplan i förrådet. Problemet med att man ska ta hand om allt är att det måste förvaras tills det används. Igår skulle det upp spotlights i vårt tak på carporten. Elektrikerna fick dansa lite emellan för att komma åt. Bland annat ligger det 15 gipsskivor eller fler som inte använts. Vi skulle sätta gips för brandsäkerhetens skull. Men sedan fick vi reda på att man inte behövde det. Då lät vi bli. Jag är inte så förtjust i gips.
Nu är då bara frågan vad vi ska göra med alla gips och så länge ligger de fint där under carporten. (Och är i vägen). Elektrikerna löste det och fick upp lamporna. Jag hade tänkt att jag skulle få undan den jättestora kartongen med komposten. Vilket jag inte hann. Jag hade en del som behövde ordnas så jag var redo att montera komposten efter elektrikerna var klara. Vilket inte gjorde något för de fick upp lamporna. Fördelen var att jag hade ljus när jag monterade den.
Jag sa tufft till maken att jag fixar att sätta ihop den där själv. (Vilket jag inte gjorde.) När jag kom till momentet att sätta på panelerna så höll en och en skruvade. Med tjock isolering som behöver pressas ner samtidigt som man skruvar så var det bra att min make kom ut strax innan det momentet och tyckte att han kunde hjälpa till. Även om han inte behövde.
Nu är den på plats och påbörjat att kompostera i den. Grannen är påtalad att om den skymmer på något sätt eller är ett annat problem så ska de meddela det. Då får vi flytta den. Det enda vi behöver göra är att meddela kommunen att vi flyttar den. Vi har anmält denna platsen och kommunen hade inget att säga om platsen. Men grannen kanske har det. Som tur är har vi bra kontakt med våra grannar så det kommer lösa sig.
Jag är nöjd med att komposten är monterad. Den heter Joraform JK270. Jag hoppas att jag kommer bli nöjd med den som kompost också inte bara att den är monterad. Ännu nöjdare är jag med att en massa kartonger är körda till återvinningen. Fyllde bilen med gamla kartonger så nu kan man gå in i huset igen utan att gå i en labyrint. Det var kartonger från alla flyttar men också från köksrenoveringen och så klart komposten.
Idag blir det att städa. Imorgon på städdagen har vi viktigare saker att göra. Jag behöver städa lite för att få plats med gästerna som också ska gå på begravning. Det är ganska många saker som bara har tryckts in här för att det är två boende som flyttat hit. Mammas och vännens. Många av sakerna är sådant som inte kan stå ute. Vårt förråd är utan ytterdörr så även om det är isolerat så är det kallt. Ett steg i taget. Och snart kommer det steget att vi har allt på plats. Hyllor i förrådet är på gång. Dörren har vi inte bestämt hur vi ska göra med så det dröjer ett tag till.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. När imorgon vet jag inte. Men någon gång hörs vi.
Sömnen har förändrats. Jag sover inte mer utan det är på andra tider. Jag behöver hitta en väg framåt. Vilket är svårt. En väg skulle kunna vara att dra ner på datortid. Mest på morgonen och förmiddagen. Allt är relativt. Morgon för mig kan vara förmiddag för någon annan. Elektrikern kommer idag. Vi ska få ström ut i vårt förråd. Han sa att de kommer på förmiddagen och la till tiden kl 08.00. För mig är det morgon.
Det spelar ingen roll. Det är utomhus och påverkar inte mig idag. Grejen är att vi är olika. Jag behöver dra ner på skärmtiden (tror jag) på morgonen. Jag har haft några veckor nu när det är morgonen som jag har kunnat sova. Om jag då har min datortid då så blir det en stress. Jag få helt enkelt flytta fram den så det blir senare på dagen.
Med datortid så menar jag tiden som jag jobbar vid datorn. Att sköta de administrativa sakerna. Fakturering, mejlsvar och annat som behöver göras i jobbet. Men även bloggandet är i den tiden. Jag behöver flytta på det. Att mina inlägg kommer ut på morgonen går ju ändå. Jag får bara tidsinställa det.
Jag upplever ingen stress själv. Men kroppen är så finurlig att den har inställningar som vi inte vet om. Nu kan det vara så att jag somnar vid sju och vaknar ändå vid åtta. När jag borde vakna vid nio. Innan så har jag somnat runt sex och har vaknat vid åtta. Innan det så har jag somnat vid fyra och vaknat runt sex. Det har förflyttats. Det har det gjort under denna hektiska tid som varit den senaste tiden.
Nu när jag inte får sömnen som innan så blir det ännu svårare att fungera. Det går eftersom jag har den bästa maken. Han gör så mycket åt mig för att det ska fungera. Men allt kan han inte göra. Han har också en gräns. Jag flyttar datortiden så får vi se om det hjälper.
Begravningen närmar sig och gör sig också påmind. Jag förstår inte hur det ska kunna gå. Men det finns ju inget val.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Det är hos oss just nu. Det är väldigt mycket som händer hos oss för tillfället. Det känns så hur som helst. Jag upplever det säkert så för att sorgen är stor. Jag ordnar ganska många saker själv också. Som att jag har beställt en varmkompost. Den kom igår. Det ska bli spännande att börja kompostera. En väldigt stor paket kom igår.
Sedan har jag bett sonen att kapa ett fat åt mig. Det har jag gjort under ganska lång tid. I helgen sågs vi och jag påminde honom (igen). Igår fick jag ett kapat fat. Så nu har jag en regntunna. Så länge den håller. Han gjorde den jättefin. Jag ska få dit en kran längst ner så det är lätt att få ut vattnet.
Allt det är roliga saker fast det är mycket på en gång. Regntunnan har pratats om sedan föra sommaren. Nu hände det. Det som är mindre roligt är vad som hände med en av rabatterna i söndags. Det kunde gått väldigt illa. Denna rabatten vid infarten. Min första rabatt som jag gjort. Den är några år nu. Förra året fick den gräset på hörnet eftersom klematisarna inte riktigt har trivs med mig. Som jag nu tror att jag kommit på hur jag ska göra. Så här såg den ut i somras.
I söndags blev rabatten överkörd. Ett öngblicksverk. Jag lider med personen som körde. Det måste ha varit jättejobbigt. Som tur är gick det bra och inga personer skadades. Däremot så blev det skador i rabatten. Gargoylen är helt död. Det finns ingen spaljé kvar. Den är helt sönder. Och därmed också alla klematisarna som växte i spaljén. De slets av. Det kommer många nya skott som nästan alla överlevde. Det blev heller inga skador på bilen (i stort sett). Sådan himla tur att det gick så bra.
Idag finns inge spaljé kvar. Men krukan höll. Den stod precis bredvid gargoylen. Den flög några meter men höll. Krukan narcisser som stod bredvid den i sin tur höll inte. Den var i plåt och blev helt demolerad. Står nu bredvid kvarnhjulet på bilden. Jag har bänt upp den lite gran men fick inte ut lökarna. Ska försöka lösa det. Allt gick som sagt väldigt bra även om rabatten blev demolerad. Dessutom så regnade det ganska mycket innan. Men när det hände regnade det inte. Det regnade heller inte när vi fixade till det. När vi var klara och gick in då började det. Allt gick väldigt bra. Jag lider med personen som körde. Det måste ha varit jättejobbigt.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Det finns flera möjligheter idag vid gravsättning. Fler om man kremeras. Du kan begravas på en plats i en grav. Om du är kremerad eller inte så kan du bli begravd med en gravsten. Du kan också bli spridd i en minneslund som kremerad. Då får du ingen gravsten. Du får ingen särskild plats heller. Numera finns det ytterligare ett alternativ för kremerade. Det är askgravlund. Då blir du gravsatt på ett särkilt ställe.
Man kan också ansöka om att få sprida askan lite var man vill på Länsstyrelsen. De säger nej mycket. Det kan inte vara var som helst alltså. Det är inget som vi funderar på nu med mamma. Det viktiga för mamma är att få vara hemma i byn. Där hennes mamma och pappa ligger på kyrkogården. De ligger i en familjegrav. Nu finns det en askgravlund på ”hennes” kyrkogård. Och det har vi nu valt att hon ska ligga i.
I en askgravlund så kan man vara med vi gravsättningen. Det får man inte i en minneslund. I en askgravlund så finns det en plakett vid platsen. Det gör det inte i en minneslund för det finns ingen särskild plats. Mamma skulle vara mycket nöjd med alternativet. Att få vara på den kyrkogården är det viktiga. Tyvärr är inte begravningen i den kyrkan.
Det beror på att kyrkan är för liten. Eller jag tycker inte det men sådana som bestämmer har gjort bedömningen att man inte får vara mer än åtta i den kyrkan. Vi kommer vara flera, inte alla tjugo som är tillåtet men nästan. Då tänkte vi att om det är mindre restriktioner i sommar så skulle vi kunna ha en gravsättning med minnesstund. Dricka kaffe och äta ostkaka. Det var mammas grej. Ostkaka. Det skulle det vara på alla stora firanden. Även om det var annan efterrätt också så skulle ostkaka finnas.
Vi hoppas helt enkelt på att restriktionerna avtar. Då kan vi ha gravsättning i askgravlunden med ostkaka efteråt. Helt i mammas stil. Om du inte har pratat döden med dina nära och kära, gör det. Det är så mycket enklare att veta vad personen vill. Om personen inte vill något, då är det också enkelt. Då gör du som du själv tycker. Pappa till exempel ville absolut inte kremeras. Sedan brydde han inte sig så mycket. Helst hade han velat snickra kistan själv. Men det var han för sjuk för att kunna.
Ta hand om dig. Prata döden, om du inte gjort det. Vi hörs imorgon.
Jag längtar efter värme och sol nu. Att kunna vara ute mera. Idag så är jag väldigt tung i kroppen. Det känns som att den sugs neråt. När jag låg i sängen kändes det som att sängen sög fast mig och omslöt mig. Väldigt svårt att ta sig upp. När jag står upp känns det som att jag inte orkar lyfta kroppen. Jag antar att det är sorgen som påverkar men också att det nu har varit för mycket. Jag orkar inte tänka på elände. Därför längtar jag till sommar och sol.
Att kunna greja utomhus. Att kunna se växterna frodas. Att kunna fortsätta projektet i trädgården. Jag behöver något att se fram emot. Det får bli sommaren. Även om jag älskar hösten så är den för långt borta. Jag längtar efter sommaren för att jag måste. Jag måste veta att det blir bättre. Allt blir bättre. Sommaren kommer och allt kommer att blomma.
Jag hade minstingen här igår. Vi firade hans födelsedag. Vi grillade (i regnet) och åt tårta efteråt. Då pratade vi om sommaren. Förra året hittade jag en del skrot och detta vill jag omvandla. Så det pratade vi om. Att han kan hjälpa mig med att svetsa lite. Vi har ingen svets men det har han tillgång till. Han ska också ordna en regntunna åt mig. En röd. Det kommer bli bra. Sommaren kommer och allt kommer att bli bra.
Äldsta sonen var också med. Inte så långe men tillräckligt för att vi skulle kunna prata lite om klimatet. Han vet om min klimatångest och lyssnar på andra kanaler än mig. Han lugnade mig på flera punkter. Med att min ångest är överdriven. Men också att jag tänker rätt med att bojkotta produkter som industrin är dålig för miljön. Som att inte använda palmolja. Även den som är certifierad. Det var skönt samtal för min klimatångest.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Sommaren är snart här.
Det är något som jag aldrig gjort innan. En bouppteckning. Jag var inbjuden till min pappas bouteckningen men närvarade aldrig. Nu har jag lärt mig att jag hade kunnat avstå arv från pappa. Nu behövdes inte det för det fanns inget att ärva. Men om det gjort det så hade jag alltså kunnat avstå.
Jag har lärt mig en massa andra saker också. Som vad en bouppgivare är. Eller en förrättningsman. Dödsbodelägare kunde jag innan. Något annat jag lärt mig är hur krångligt det är att göra en bouppteckning om man inte har ett dödsintyg med släktutredning som man står med på. Jag lovade att hjälpa min vän. Vilket jag gör. Krångligt är det.
Det mesta jag får göra mest hela tiden är att fråga generella saker för att kunna få reda på hur de vill att man gör om det skulle ha varit ett dödsfall. Sedan får jag invänta posten där siffrorna står. För alla gör olika. Nu är det månadsskifte så man måste också flytta fram alla betaldatumen på räkningar som finns. För jag får inte betala något förrän bouppteckningen är gjord. Eller vet att det finns pengar till allt.
Om det finns pengar så kan man skicka in räkningarna till banken så betalar banken. Då måste du vara säker på att det inte dyker upp fler räkningar. Jag vet till exempel om att min vän hade skjutande räkningar på hyran. Alltså hon betalar i efterskott och dessutom med två månader. Vilket innebär att hon har mars och april att betala för. Men hon får ingen mer pension. Nu råkar jag ju veta att det är så. Men om jag inte vetat det hade det kunnat bli jobbigt.
Utöver det så går begravningskostnader och bouppteckningens kostnader före alla andra kostnader. Det är lagen. Säg att jag hade betalat räkningarna nu och det hade räckt till räkningarna men inte funnits till begravning och bouppteckning. Vad hade hänt då? Hade jag fått betala det då? Eller hade det blivit banken? Banken borde veta att lagen, eller? För om det inte finns pengar i dödsboet så kommer alla räkningar som är kvar att avskrivas.
Om det inte finns till begravning och bouppteckning så kan man ansöka hos kommunen. Då går de in med pengar och tar hand om bouppteckningen. Fast då heter det dödsboanmälan. Som ni förstår eftersom jag gör en bouppteckning så finns det pengar. Frågan är bara hur mycket just nu. Just nu så tror jag att jag har koll och att det kommer bli pengar över.
Allmänna arvsfonden är inbjudan till bouppteckningen. Jag visste att det var dit pengarna gick om det var dödsfall och inga arvingar finns. Jag visste inte att de skulle vara med på bouppteckningen. Nu kommer de inte att närvara. Jag ska få ett brev som visar på att jag har kallat men att de inte är med.
Jag är glad att jag valde att göra bouppteckningen. För jag lär mig en massa. Men framförallt för jag hade fått göra allt i alla fall. För jag är bouppgivare. Det innebär den som har koll på boet. Det kan man vara utan att vara släkt eller dödsbodelägare. Nu skriver jag ner allt som jag vet. Annars hade jag fått berätta för någon allt jag vet. Typ skillnaden. Nu får jag också jobba lite på banker och andra för att få exakta uppgifter. Men det hade jag säkert fått se till att ordna det med.
En annan sak jag har lärt mig är att inget sker automatiskt. Eller väldigt lite. Så allt som måste sägas upp måste sägas upp. Det kommer inget på automatik så att det blir uppsagt. Utan det måste någon göra. I detta fallet jag. Boxer och Allers har varit de absolut enklaste så här långt. Det har räckt med att jag har hört av mig och meddelat bortgången. De har de sagt upp det och kommer själva bekräfta att det har skett ett dödsfall. Telia är de som har varit krångligast. Jag har ringt många samtal med olika svar varje gång. Där det känns som att jag kan mer än Telias personal just nu.
Som när jag ringer in för andra gången och försöker få reda på hur jag ger dem dödsfallsintyget. Trygg-Hansa kunde få det elektroniskt. Telia måste ha det med snigelpost. Tror ni att det har blivit registrerat än? Svar nej. Tror ni att man kan låta bli att betala räkningen tills den kommer in? Svar nej. Nu har jag tillslut fått dem att skjuta på betaldatum. Till Telia betalar man i förskott. Vilket innebär att jag får inte ta med den i bouppteckningen. Vilket innebär att de inte kommer att få betalt oavsett.
Det bästa av allt här är att Telia kommer att avsluta abonnemanget från dödsdagen. De är alltså redan skyldiga pengar till dödsboet. Ändå har de försökt få mig till att betala räkningen för maj nu. För att de sedan ska betala tillbaka pengarna. Jag blir så trött. Tänk om de hade kunnat öppna ett mejl. Då hade de sett att jag inte ljuger. De hade kunnat avsluta abonnemanget och allt hade varit klart.
Nej, de ska ha ett fysiskt papper. Ett dokument som kan skrivas ut hur många gånger som helst. Ett dokument som jag har skrivit ut på min skrivare. Ett dokument som jag sedan har vikit och stoppat i ett kuvert men porto för att skicka till Luleå. Där ska någon öppna det och hantera det. Ingen kommer höra av sig till mig. Vilket innebär att jag måste ringa ännu en gång för att se att pappret har kommit fram och att räkningen är krediterad. Ett dokument som de alltså själva hade kunnat skriva ut på ett papper från deras e-post.
Trygg-Hansa som sagt kunde få det på e-post. Däremot kunde de inte säga upp något eftersom jag då inte var med på släktutredningen. Så det kan sägas upp först när bouppteckningen är klar. En bouppteckning kan ta tid. Den behöver göras. Det tar tid för att få alla dokument som behövs. Men det som tar längst tid är Skatteverket. Idag tar det sex till åtta veckor för dem att godkänna en bouppteckning. Detta på grund av pandemin. De har annat att göra också.
Då kan allt sägas upp. Och om jag har den så kommer ingen neka mig att göra någonting. Då kommer jag få göra allt. Innan dess blir det spännande. Jag är mest förundrad över alla som inte är medgörliga. För det blir ju bara extra arbete för dem. Det kan till och med vara så att de skickar till inkasso. Men vad spelar det för roll. Inkasso kommer ju heller inte få betalt. Ja, ja, jag lär mig mycket. Det är det bästa. Det tråkiga är att jag behöver lära mig.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Kungen fyller sjuttiofem år. Det är värt att fira. Tyvärr kommer många ungdomar att fira med att dricka alkohol för första gången. Idag är den vanligaste dagen för debut. Även om det är en annan tid vi lever i så tror jag inte att det har ändrats. Vi är i behov av att träffas. Vi är i behov av att få bekräftelse. Att ta sin första fylla ger både socialt umgänge och bekräftelse.
När de vuxna runt omkring säger att det är inte så farligt om vi träffas. Bara det är ute. Det är inte så farligt bara… Vi har haft några som velat ha en loppis som är ute. Då man går mellan olika stationer. Det har blivit annonserat om det på sociala medier. Någon har reagerat på detta och anmält det till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen har naturligtvis reagerat och kontaktat den som skulle arrangera det.
Det blir ingen loppis. Oavsett hur den genomförs så blir det en allmän sammankomst. Det får inte vara mer än åtta personer vid hela tillfället oavsett om man går utomhus i mindre grupper. Jag trodde det var något alla förstått men så är det inte. Det är lika med tipspromenader. Det är max 8 som gäller.
Loppisen blir inställd. Nu är det som det händer. Det som jag tycker är konstigt. För mig är det inte konstigt att någon reagerat och uppmärksammat på det. För att ta reda på är detta inom restriktionerna. Det konstiga är hur upprörda vuxna blir på att någon har gjort det. Att man har anmält det. Inte att någon skulle göra fel utan att någon gjort rätt.
Det är utlägg om hur viktigt det är att vi måste få träffas. Särskilt nu. Det är utlägg om hur vi kan gå tillbaka till andra världskriget och angiveriet som var då. Det är så osmakligt att jag inte kan beskriva det ens. Att jämföra med angivarna från andra världskriget. Det är detta som då visar hur tydligt det är att vuxna tycker att ungdomarna ska prova alkohol. För vi behöver det.
Vuxna som själva gjorde det och tycker att de har inte tagit skada. Vuxna som själva törstar efter att få umgås och tycker att ungdomarna ska få göra det. Jag blir bara trött. Jag hoppas att jag har fel. Jag hoppas vi alla kan fira kungens födelsedag utan att öka spridningen av Covid-19. Jag hoppas vi alla kan tänka ett steg längre utan att anklaga varandra för en massa.
Jag är tacksam för att jag och min familj försöker så gott vi kan. Jag är tacksam att man får vara tjugo på begravningar och inte åtta. Jag är tacksam för att minstingen ska fira att han har fyllt år tillsammans med sin familj och inte ha en stor fest. Vi kan om vi bara tänker ett steg till.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Att bli lämnad är svårt. Det är svårt även att lämna i vissa fall. Mamma lämnade oss nu men vi kommer ses igen även om det dröjer många år. Mamma ville inte lämna oss och det var svårt för oss alla. Men man kan bli lämnad på andra sätt.
Mamma blev lämnad i sitt liv. Hennes man, min pappa, lämnade henne när hon vari fyrtioårs åldern. Han lämnade också oss. Eftersom jag har haft den bästa mamman så dröjde det många år innan jag förstod att han också lämnad oss barn. Det var en svår tid för mamma. Jag är bara några år äldre än mamma när det hände. Jag har svårt att förstå hur hon kunde hantera det.
De hade varit gifta i många år, nästan 25 år. De hade fått fyra barn under den tiden. De hade överlevt sitt första barns dödsfall. En tragisk olycka när han var ett och ett halvt år. De klarade det tillsammans. De reste mycket tillsammans. De flyttade runt mycket. Allt tillsammans. De hade hundar och var mycket på hundutställningar. Allt tillsammans. Med oss på släp eller med barnvakt. Men de var tillsammans.
Mamma började längta hem till byn. Antagligen gjorde inte pappa det. Vi flyttade hem igen. Bodde ovanför mormor och morfar. Vi började skolan och pappa var hemma på helgerna. Pappa hade ju jobbet i Göteborg. En dag kom inte pappa hem på helgen. Mamma sa att han skulle jobba. Nästa helg kom han inte heller hem. Då skulle han vara med på en hundutställning för att döma hundar. Det fortsatte så. I sex veckor. Pappa kom inte hem.
Problemet nu är att mamma visste inte vart pappa var. Pappa jobbade inte över. Eller mamma visste inte om han gjorde det för hon fick inte tag i honom. Vad som helst hade kunnat hänt. Det fanns inga mobiltelefoner på denna tiden. Den oron över att inte veta och samtidigt försöka hålla oss barn utan oro. Jag fattade ingenting. Min bror vet jag inte. Men min syster som är ett antal år äldre än mig, hon förstod att något var fel. Sex veckor är lång tid.
Till slut kom helgen när mamma visste vart han skulle vara. Han skulle vara hunddomare kommande helg. Mamma visste också vem han skulle döma tillsammans med. Så mamma ringer henne. Hon ringer henne och ber henne meddelande hennes make när de ses på hundutställningen att han ska ringa sin fru. Mamma förklara att hon inte vet vart han är och därför ber henne. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det samtalet måste ha varit.
Att ringa en hunddomare som man enbart är bekant med och tala om för henne att jag vet inte vart min man är men när du ser honom kan du be honom ringa mig. Det gick inte så lång stund efter det samtalet så ringde pappa. Pappa ringde så snabbt för det var hos henne han var. Han hade helt enkelt flyttat till en annan kvinna utan att göra sig besväret att tala om det för sin fru. Som han dessutom hade tre barn med.
Att bli lämnad så är oförlåtligt. Det går inte att förlåta. Jag förstår inte hur mamma kunde fortsätta efter det. Men det gjorde hon och hon sa inte ett ont ord om pappa till oss. Utan hon berättade bara att pappa kommer inte komma hem mer. Min kommentar spontant var tydligen: Vad skönt då slipper vi se honom på soffan. Jag var så liten att detta kommer jag inte ihåg. Mamma har berättat det för mig i vuxen ålder. Däremot kommer jag tydligt ihåg hur pappa låg på soffan i köket varje helg han var hemma.
Mamma fortsatte och hon var lämnade ensam med oss. När mamma frågade hur de skulle göra med oss så var pappas svar: Du kan behålla dem. Jag vill inte ha dem. Och mamma sa inget till oss. Aldrig ett ont ord. Först när jag var vuxen så fick jag reda på vad som hänt egentligen. Pappas historia är inte densamma kan jag avslöja.
Pappas historia går däremot inte ihop med det som jag själv kommer ihåg. Som samtalet när mamma ringer och ber pappa att vi ska få komma och hälsa på. För två av oss barn vill fortfarande träffa honom. Då förstod jag inte men senare har jag ju gjort det. Pappa ville inte träffa oss. Min äldre syster ville inte träffa honom. Men jag och min bror ville det. Pappas historia går inte ihop med min. Den går absolut inte ihop med mammas.
Jag visste först i vuxen ålder hur mamma blev lämnad. Jag förstod att det måste varit en jobbig resa. Men jag kommer aldrig förstå hur jobbig. Det jag vet är att det är jobbigt att bli lämnad. Även när den andra egentligen inte vill lämna. Jag är tacksam för att mamma var stark. Den händelsen har också gett mig lärdomar om hur man är som människa. Hur mamma alltid har stått upp för oss i alla lägen. Även när vi ville träffa vår pappa men han inte ville träffa oss. Då såg hon till att vi fick det. Tack mamma för att du var du!
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Igår var det mycket tårar. Sorgen tog över dagen. Och jag är helt utmattad. Jag var med äldsta sonen hos tandläkaren. Jag kunde hålla tårarna under den tiden. Äldsta sonen och jag byter tandläkare. Den han har varit hos har fått honom att byta för många gånger. Så nu ringde jag runt och kollade om det fanns någon som kunde tänka sig att ta emot honom och försöka att ge honom en tandläkare.
Eftersom det var första gången hos den nya så var jag med. Det gick väldigt bra. Pedagogisk och väldigt genomtänkt vad som sas. Hon vill träffa honom igen för att verkligen ha koll på hans tänder. Något som kan vara bra att veta är att om man är autistisk så finns möjlighet till tandvårdshjälp. Så mycket att man kan få det i sitt hem till viss del. Fantastiskt bra. Mina tänder var det bra med också. Men jag behöver inte komma tillbaka förrän om ett år. Hoppas jag.
Jag var rödgråten när jag kom dit. Jag höll tårarna för stunden. Jag fortsatte gråta efteråt. Hela vägen till blomsterbutiken. Där vi skulle välja blommor till kistan. Det var tungt. Allt som ska tänkas ut och igenom. Men mamma kommer inte vara med. Det blir skogstema, med hennes älskade rosor och orkidéer. Hennes sambo kommer hugga granris från granar som mamma har planterat. Jag kommer inte orka den dagen.
Tårarna fortsatte och idag är jag totalt utmattad. Kroppen protesterar högljutt. Jag har ont på ställen som jag inte visste jag kunde ha ont på. Men jag sov nu på morgonen. Så kanske att kroppen fick lite återhämtning och det blir bättre under dagen. Jag vet inte. Jag vet ingeting just nu. Världen har gått under men den snurrar på som vanligt. För mig är det så.
För äldsta sonen så är det helt annorlunda. Han är ledsen är mormor gått bort men jorden har inte gått under. Han vet dock inte hur han ska agera. Han vet inte hur det är lämpligt att agera. Han frågar om saker för att han vet inte hur man gör nu. Till exempel så visste han inte om det var lämpligt att ha ett möte med psykologen två dagar innan mammas begravning. Vad tycker ni? Mitt svar var att det är mycket lämpligt. Inte för att han pratar om döden. Men kanske han kommer prata om hur han är i denna stund. Och att han kan få reda på att det är okej.
Döden för äldsta sonen är något helt naturligt. Vi kommer alla att dö. Även om han blir ledsen. Döden för mig är också naturlig men denna gången när evigheten tog slut så är det helt förgörande för mig. Det är inte så, jag vet. Men det känns så just nu. Och döden är det enda som är helt rättvist. Vi kommer alla dö. Det som inte är rättvist är hur och när.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon