Författare: Josefin

Mamma var alltid den som kunde stötta mig. Om det var någon som kunde backa upp mig så var det mamma. Hon har alltid sedan jag varit liten uppmanat till att lyssna på mig själv och strunta i andra. Att lita på att jag vet själv vad som är bäst. Jag har aldrig ljugit för min mamma. Även om det varit jobbigt att berätta. Någon gång så kan jag ha låtit bli att berätta men mamma har alltid vetat. Hon har väntat ut mig tills jag berättat. Hon har då, oavsett vad, alltid stöttat mig. Hon har hjälpt mig att göra rätt sak.

Även när jag varit vuxen så har jag gått till mamma och berättat. Inte så mycket att jag har behövt stödet att våga utan att jag vet att mamma vet. Att mamma är med och jag fortfarande gör rätt. Som när jag sa upp mig på NBV. När jag skrev hur man avgör saker i helgen så började jag tänka på den händelsen. Detta inlägget menar jag https://josefinsdagbok.se/hur-man-avgor/. Nu ska jag berätta vad som hände när jag sa upp mig.

Jag har varit nykter många år. Det är eget beslut av solidaritet för de som har det tufft. IOGT-NTO är de som stod bakom verksamheten som fick mig till det beslutet. TIll slut fick jag frågan om medlemskap och jag sa ja. Efter det började jag engagera mig i alkoholfrågan. Orimligheten i att så många människor far illa av alkoholen och dess baksidor ville jag göra något åt. Där kom jag i kontakt med NBV. Studieförbundet som är i nykterhetsrörelsen. Folkbildning är inte samma som att driva påverkansarbete.

Men mina barn var i den åldern att de ville klara sig själva. Jag hade ett jobb men när flera hade sagt till mig att jag borde söka tjänsten som fanns på NBV så gjorde jag det till slut. När jag kände att det kunde bidra med något bra för min familj, för samhället OCH för mig. Jag sökte och fick jobbet. Det fungerade bra att ha två jobb och samtidigt vara aktiv i IOGT-NTO. Mina barn såg mindre av mig efter att sett mig väldigt mycket. De fick stå på egna ben och vi hade mer kvalitetstid än kvantitet.

Nu har det gått ett antal år. Jag har gjort saker inom IOGT-NTO som gjort att min namn nu fanns i kretsar för att kunna bli en person som kunde vara med i förbundsstyrelsen för IOGT-NTO. Det är en stor sak. Eftersom IOGT-NTO är medlemmar i NBV så frågade jag min chef om det skulle kunna vara ett problem om jag satt i förbundsstyrelsen för IOGT-NTO samtidigt som jag jobbade på ett lokalkontor för NBV. Jag tyckte själv att det inte borde vara ett problem.

Chefen kollade med chefen över hela NBV och kom tillbaka med att det är inget som vi rekommenderar men vi kan inte hindra det. Jag svarade då att jag kommer tacka ja till nomineringen och kandidera. Jag sa också att om det skulle vara att jag behöver välja så väljer jag IOGT-NTO. Allt var frid och fröjd. Trodde jag.

Förbundsrektorn, chefen nationellt, får reda på att jag ska kandidera. Han ser till att jag plockas bort från valberedningens förslag. Jag vet inte det än. Jag kandiderar utan att vara valberedningens förslag. Vilket för mig var självklart då jag tackat ja från början. Det är inte valberedningen som bestämmer vem som sitter i en styrelse. Det gör kongressen och medlemmarna. Nu börjar det hända saker.

På kongressen, som pågår nästan en vecka, så går förbundsrektorn runt och försöker övertala medlemmar att de ska ta bort min nominering. De som förslagit mig från början. När de sa nej så försökte han påverka hur folk skulle rösta. Jag är på plats som ombud. Så klart får jag reda på vad som pågår. Nu får jag också reda på att jag varit med på valberedningens förslag från början men att han såg till att jag inte fick vara med på grund av att jag var anställd på NBV.

Om valberedningen då bara pratat med mig så hade inget problem funnits. För jag hade valt IOGT-NTO. Jag hade avslutat min tjänst för att kunna kandidera. Nu avslutade jag min tjänst i samma ögonblick som jag fick reda på att förbundsrektorn för NBV hade varit med och påverkat valberedningen. Han har varit inne som en diktator och styrt demokratin. Innan jag visste om jag blev en del av IOGT-NTO:s förbundsstyrelse eller inte så sa jag upp mig.

Jag blev heller inte vald. Jag var två röster ifrån att komma med. Jag fick antagligen fler röster på grund av att han gjorde som han gjorde. Men jag kom inte med. Det ögonblicket när jag sa upp mig fanns ingen tvekan. Jag hade inte kunnat arbete för en organisation som drivs av en person som gör en sak men säger en annan. Värdegrunden som han pratade om stod han inte för.

Han kom efter valet och frågade mig hur det gått. Jag frågade om han undrade över NBV eftersom det är det enda han har att göra med så har jag sagt upp mig. Han tappade sig lite och frågade varför. Mitt svar kom snabbt och självklart: För att jag kan inte ha en skitstövel som dig till chef. För att jag har inget förtroende till en man som ljuger och manipulerar. Sedan följde ett samtal på 40 minuter under pågående fest med tusen personer, där han talade om för mig att jag hade fel och han hade rätt. Att han hade rätt i att göra som han hade gjort.

Jag var väldigt arg. Men väldigt stolt. Stolt över att jag står för mina principer. Stolt över att jag inte backar när det blir jobbigt. Stolt över att jag står upp för mig själv. Allt detta kommer från mamma. Mamma har lärt mig att alltid vara rak i ryggen och stå upp för mig själv men också andra.

Jag gjorde klart för honom att det var sista gången jag pratade med honom. Vilket det också varit. Vi har varit i samma sammanhang efter det och jag har aldrig sagt ett ord till honom. Han är inte värd min energi. Jag kan också vara långsint. Det är inte från mamma. Det har jag helt av mig själv. Jag vet att man ska förlåta. Jag kommer inte göra det. Inte denna gången. Men jag startar heller inget krig på grund av det som hänt. Jag bara låter det vara. Jag lämnade situationen och på det sättet kan världen vara fri från bråk från mitt håll.

Även om att det bästa är att man är vänner så kan man inte vara vän med alla. Denna historien är längre än så här. Den har förvecklingar som är värre än det här. Det som varit är att jag har tänkt på hur mycket min mamma har gjort för mig. Utan mamma hade jag inte tagit det beslutet som jag gjorde. Jag hade säkert oroat mig för både det ena och det andra. Det fanns ingen annan väg än den jag tog och det är mamma som gett mig styrkan att våga när det väl gäller.

Det är jag tacksam för. Jag är tacksam för att jag sagt det till mamma, att det är hennes förtjänst att jag är jag. Jag är tacksam för att jag alltid berättat för mamma om allt som hänt i livet. Nu får jag fortsätta berätta i mina tankar. För mamma är med mig oavsett. Sekunden tog slut men andetagen lever vidare.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att prata om vädret är det bästa vi har att prata om. I alla fall om man vill vara neutral. Om vädret kan alla prata utan att det kan bli något problem. För ingen kan bestämma över vädret. Vi förändrar vädret genom vårt klimatavtryck men vi kan inte påverka det. Du kan titta på vädret och se att det ska ösa ner regn. Sedan blir det ganska fint när dagen väl kommer. Eller precis tvärtom. Sol är utlovat men regnet öser ner.

Man kan titta i väder appen och få veta att det ska regna men när du tittar ut så är vädret ganska bra. Vädret är därför det perfekta samtalsämnet. Om du inte vill fördjupa dig i långa invecklade berättelser. Då pratar man bara vädret. Sedan är det också många som är intresserade av vädret. Alltså om det skiljer sig mycket mot där du befinner dig. Har du regn men inte jag. Eller liknande. Ofta vill vi ju vara extrema. Om någon sagt att det är rekord i hög temperatur där de bor så vill vi gärna ha lite högre. Eller lägre på vintern. Lite mer regn eller snö. Alltid lite mer.

Vädret är så tacksamt att prata om. För vi påverkas alla av vädret. Både bra och dåligt. Maken tycker allt är lit elättare i livet om det är sol ute. Det behöver inte vara varmt, bara ljust. Jag uppskattar om det är ruggigt ute. Filt och tända ljus blir tillåtet då. Jag tycker om alla vår årstider i Sverige. Vi har vår, vinter, sommar och höst. Det är få förunnat med årstiderna.

När våren kommer så har vi det ombytliga vädret att prata om. Hur det kunde hagla på förmiddagen men sol på kvällen. När sommaren kommer så är det för varmt eller kallt. Det är aldrig bra enligt många. Hösten är allt ruggigt och man vill bara kura in sig. Sedan kommer vintern med kyla och snö. Eller blask och tö. Vi har fyra härlig årstider som ger oss något att prata om. Och att njuta av.

Vädret kan vi alltså alltid lita på. VI kan lita på att det är ombytligt och vi har något att prata om. Alltid. Ännu mer nu då klimatet blir varmare och varmare. Zombiebränderna är en sådan sak som kan uppstå då. Eller det blir fler och fler. En zombiebrand är en brand som man tror att man släckt men som lever. Den fortsätter att brinna under jord. Den över lever vintern och hur kallt som helst. Den är så varm att den överlever kylan under marken och blommar upp igen då värmen kommer.

Vädret. Ja idag ska det regna. Det ska regna massor. Det skulle det i förgår också. Alltså regna idag. Igår så var det nästan inget regn kvar på prognosen. Idag visar den fullt utslag igen. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att ställas inför förändringar kan vara jobbigt. Det kan vara onödigt och nödvändigt. Även om det är nödvändigt så kan det vara jobbigt. Är det lättare om det är onödigt? Jag vet inte. Jag vet inte heller alltid hur man gör när det väl är en förändring på gång. Det kan vara stora saker men också små som påverkar oss.

Maken och jag har nytt kök. De har blivit maken som är där mer än mig. Jag trodde det var jag som skulle vara mest i köket och framför allt uppskatta det mer. SÅ blev det inte. Det är maken som härbärgerar köket mest. Även om jag är där med. Han gör mycket spännande mat nu för tiden. Det senaste är att han gör sina kryddblandningar själv. Grillkrydda bland annat gör han. VI har pepparkvarn och saltkvarn för det behövs när man lagar mat. Jag har inte hittat bra kvarnar så därför har jag inte haft behov av det. Hoppas vi nu har hittat bra.

Köket är en jättestor förändring. Vi har varit väldigt överens på vägen. Vi har bland annat en liten frys i köket och en stor box i källaren. Jag är den som mest har organiserat grejerna i köket. Maken byggde mer än mig. Jag har ställt många frågor om vad han tycker och vice versa. Utom vad gäller frysen. Jag tyckte att det var självklart med att ha frysen indelad i olika sektioner. Som fisk för sig och kött för sig. Då frysen inte är så stor så var tanken att vi har det som används ofta i köket och resten i boxen. Den sista delen är vi väldigt överens om.

Det är det andra som är en förändring som antagligen aldrig kommer att ske. Eftersom maken är mer i frysen än mig så var det ett tag mellan mina gånger i frysen. När jag tog blåbär i frysen häromdagen så hittade jag inte riktigt. Jag frågade då maken om vi har ett system i frysen? Maken svarar att jag har inte sagt något om något system. Men det var ju inte frågan. Frågan var om vi hade något system? Jag hade ett. (Ett som han inte hade sett.) Svaret alltså att VI inte hade ett system. För makens system är att finns det plats så hamnar det där.

Nu har VI ett system. Och det är makens. Om det finns plats så får det ligga där. Annars får det vara någon annanstans. Den förändringen kommer vara lite svår för mig som vill att allt ska ha en egen plats. Jag som har indelat i byrålådorna för strumpor och bh:ar och allt annat. Inget kan flyttas eller blandas. Särskilda fack för allt. Men om det inte är jag som är den som är i frysen mest borde ju inte vara den som bestämmer hur det ska vara. (Även om mitt sätt så klart är bäst.) Det borde ju vara den som använder mest som får avgöra hur det ska göras. Hur avgör du?

Det kan ju vara andra förändringar som är svårare att hantera. Som att en förälder går bort eller att det är omstrukturering på jobbet eller… Frågan är hur man avgör åt vilken riktning man ska gå? När det är svårare beslut kanske man behöver flera som tycker till. Om det gäller ett jobb som förändras där det är din tjänst som ska bort blir det ju svårare att se varför den förändring behövs. Hjälp utifrån kan ju då vara avgörande för att gå vidare.

Vi löste det med frysen. Maken och jag har löst det mesta genom åren tillsammans. Ibland har vi fått hjälpa varandra att tänka. Ibland har vi fått kramas när vi som mest behövde det men var som minst gosiga att krama. Ibland är det svårt att avgöra hur man gör. Kärleken klarar av mycket. Problemet är kanske att det är inte alltid kärlek inblandat. Som när jag sa upp mig på NBV, då fanns ingen kärlek till jobbet som kunde lösa någonting. Det avgörandet var dock väldigt enkelt. Det var tufft att göra men enkelt beslut. Ibland är det inte så enkelt.

Hur avgör man? Ibland är det svårare än vad man klarar av själv. Jag har än så länge haft insikten att förstå att prata med andra när det behövs. Jag hoppas den kvarstår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår hörde rörmokaren av sig. Elementet som beställdes i oktober har kommit. Det skulle vara på plats i Januari från början men kommer alltså nu i maj. Om jag ska vara lite snäll så har de hört av i sig och först sagt april för leverans och sedan med juni för leverans. Nu kom det ju innan juni. Bra så. Nästa fredag kommer de och sätter in det. (Nu när det behövs *ironi*).

Vi har tillsammans med grannarna bestämt att vi ska asfaltera om vår väg. De skulle göras i vår. Jag har ringt någon gång till han vi beställt ifrån. Igår kom beskedet att asfalteringen görs 31 maj. Innan det måste jag flytta en massa sten som ligger utmed kanterna. Och få tag på ny kantsten och sätta den. Vi har ju cortenplåt som kantsten och den sista biten är mot vår egen väg som måste bytas.

Nu är det många positiva saker som händer samtidigt. Det är det där med orken och allt som ska fixas runt omkring. I vår carport ligger en miljard saker som behöver flyttas om vi ska asfaltera där. Och om det ska asfalteras där den 31 maj så måste det förberedas för asfalt innan dess. Nästa vecka alltså. Nästa vecka så måste det tömmas och förbereda allt med kant och stenar på tomtgränsen.

Det kommer bli en spännande vecka alltså. Med mycket fix och trix. Tur att vi inte har något annat att göra som att försöka ordan in inkomster till oss för att överleva. Tur vi är fullt friska och har hur mycket ork som helst. Så nu är gnället klart. Nu går vi över på att det ska bli fantastisk skönt att få ordning i carporten. Att vi ska få asfalt och slippa allt grus som följer med in. Att vi kommer få en helväg och uppfart utan potthål. Det ska bli toppen. Det bästa av allt är nog ändå att det är utgifter som är förväntade och planerade.

Dessutom så har jag nu på morgonen fått besked om att jag kan få levererat plåten som kantsten i nästa vecka. Jag hade kunnat köpa en variant som är utan armeringsjärn fastsvetsad. Men det hade inte blivit lika stabilt för snöröjning. Det är bra. Den hinner bli klar och vi kan få ner den i marken innan 31 maj. Allt löser sig till slut om man bara hänger i. Nu ska jag mäta och se hur långt jag ska beställa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vad ska man hitta på då? Då när det går dåligt. Allt går liksom lite fel eller helt fel hela tiden. Att mamma inte finns mer är självklart en del i det. Det var dåligt. Dåligt att mamma blev sjuk. Dåligt att mammas kropp inte orkade längre. Men annat går också åt pipan. Äldsta sonen kämpar med precis allt just nu. Maken kämpar med mycket. Jag kämpar med sömnbrist. Minstingen tycker det är jobbigt att inte kunna vara med kompisar och vara social. Det gör vi alla.

Vad gör man då? Min del i vårt företag har lidit länge eftersom jag varit sjukskriven så länge. Jag har försökt att hjälpa maken med vad man ska tänka på. Nu när jag jobbar halvtid som jag inte orkar så fungerar det inte att ha ett liv också. Att det pågår en pandemi som man inte får träffa någon i spelar inte så stor roll för mig. För jag hade inte orkat. Eller så hade det behövts för att fylla på.

Makens del i vårt företag har blivit drabbat av pandemin. Det kom med en gång. Alla kunderna, som är myndigheter och kommuner, fokuserar på Covid-19. De har ökade kostnader också kring Covid så många säger upp avtalet och våra inkomster minskar. Den största bördan hamnar då maken. Att hitta nya inkomster för att vi ska överleva. Han får kämpa dubbelt. För han vet hur jag mår och vill inte belasta mig och försöker då själv.

Äldsta sonen är den delen som ingen av oss kan tumma på. Han behöver hjälpen och han får den. Maken hjälper mig även här. För min kapacitet inte räcker till. Nu är alltså maken trippelt belastad för att jag inte kan. Äldsta sonen har det alltid tufft. Nu är det lite extra. Vad gör man? Att inte ha några vänner att vända sig till gör inte saken lättare för sonen. Han har en vän som vi pratat om tidigare. En vän som han inte riktigt litar på stannar kvar om han är sig själv. Vad gör man då?

Det är många delar att tänka på. Det är många saker som kan gå fel. Hur vänder man skeppet? Jag vet inte just nu. Det jag vet är att mycket går fel. Det blir liksom aldrig helt bra. Även om det är något positivt så finns det en flik av negativt med. Som när krattan kom hem med posten, det var fel på den. Inget konstigt att skicka tillbaka, men det ska göras. Man ska kontakta någon som ska svara. Vilket någon inte gjorde i detta fallet. Allt blev fel kring krattan. Då försvinner glädjen i att kunna kratta i trädgården. Särskilt eftersom krattan inte går att använda.

Just nu går mycket på fel sätt. Jag är ändå tacksam. Jag har en make som slår knut på sig för min skull. Jag har mig själv som slår knut på mig för att få det att fungera. Det är jag tacksam för. Att jag kan slå knut fortfarande om en slapp sådan. Jag undrar bara vad man gör när allt går fel? Är det jag som ser fel saker eller är det så att allt är lite extra jobbigt just nu? Jag har en positiv syn på livet. Jag gissar att allt bara är extra jobbigt just nu. Och sömnbristen gör att det då syns mer.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hur många vänner har man i livet? Är det självklart att man har vänner? Är det självklart att man har anhöriga? Jag vet om människor som inte har några vänner. Jag vet om människor som inte har några anhöriga. Jag vet om människor som är helt ensamma. Bara för att man har släkt behöver inte det betyda att man har någon som bryr sig om dig.

Om du har en vän så hoppas jag att du värdesätter den vännen. Om du har flera så kan du skatta dig lycklig. Att ha vänner är inget självklart. Det är inte heller så för att man skaffat en vän att den stannar resten av ditt liv. Saker förändras i livet och vänner kan försvinna. Då är det inte säkert att en ny kommer in.

Hur gör man för att skaffa vänner? Om du aldrig träffar någon hur gör du då? Du har inget jobb att gå till. Det är heller inte säkert att det är det bästa stället att hitta någon på. Jag vet om personer som inte har några vänner på jobbet. Jag vet om personer som inte pratar med någon på flera dagar även om de har jobbarkompisar. Vad är det som gör att man är ensam?

Vem är det som är ansvarig för det? Är det personen som inte har några vänner som får skylla sig själv? Kanske, men jag skulle tror att det inte är så enkelt. Jag tror att många som inte har en enda vän har försökt många gånger att få eller skaffa en vän. Det har i dagarna stått om i tidningen en Pelle neråt landet som hittade en ny vän. Som visade sig att han inte var en ny vän. För han gjorde så att Pelle tog en massa lån och gav pengarna till sin nya vän. Totalt en halv miljon kronor.

Är det Pelles fel som valde fel vän? Eller är det så att Pelle var så glad att en enda människa faktiskt ville vara med honom. En enda person som lyssnade på honom. En enda person som ville vara med honom. Jag blir så ledsen. Jag har inte så många vänner men några stycken. Jag är så glad och tacksam för alla mina vänner. Vänner som jag inte tar hand om så bra just nu men som jag vet finns där ändå.

Man ska vara försiktig med de vänner man har. De som är bra. Man måste vårda och ta hand om sin vänskap. Hur gör man det? Om du då aldrig haft en vän, hur gör du då? Även om du har någon släkt så är det samma där. Vill du har kontakt och finnas i din släkts liv så behöver du vårda och ta hand om den. Att vårda kan vara att man hör av sig. En av sakerna som jag verkligen är dålig på just nu. Men för att kunna var dålig på det just nu så måste jag varit bra innan.

Om man har en vän så ska man kunna vara dålig på vårdandet en tid men inte för länge. Det är också då en bra vänskap innebär att den andra hör av sig. Som i mitt fall kan det innebära att jag får ett sms med, jag tänker på dig. Det räcker. Då vet man att den andra väntar och finns kvar när jag mår bättre igen. Tänk att inte ha det.

Tänk att bli sjuk och ingen bryr sig om att du är sjuk. Vården tar hand om dig (om du ringer för vård). Men i övrigt så är du ensam. Ingen… Ingen hör av sig och kollar läget. Ingen kommer med en paj eller lite mat. Ingen frågar hur du mår. Ingen finns där.

Jag hoppas du värdesätter dina vänner. Jag hoppas du kan se en annan människa som är ensam. Personen på jobbet som aldrig är med. Kanske du kan se den personen. Kanske skulle det vara den bästa personen du någonsin haft i ditt liv. Jag vet inte, men jag vet att vi måste hjälpas åt. För det kan inte bara ligga på personen som inte har några vänner. Det kan inte bara var en persons ansvar att se till att det finns andra människor i livet.

Hur många vänner har du?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Sverige är verkligen fantastiskt. Vi har ett enormt utbud av natur. Natur i alla dess möjlig former. I Småland där jag bor så har vi djupa skogar och massor av höga träd. Skog som man kan gå in och förlora sig i en stund. Det i en kombination av öppna ängar och massor av djur.

Igår gick jag en lång promenad i skogen. Det regnade och solen sken om vart annat. Fördelen med den djupa skogen då är att det inte kommer så mycket regn på en. Det tar skogen åt dig. Det kom också hagel en stund. Blandat med regn. Det var inte så mycket men en del hagel studsade upp från marken.

Inne i skogen finns porlande bäckar som rinner fram. Ljudet från vattnet är tröstande. Det är mossa på stenarna runt omkring. Ja, vår natur läker på ett fantastiskt sätt. Det var en härlig tur i skogen. En tur för själen. Jag hoppas på att kunna ut och resa i vårt land snart. Att kunna uppleva hela vår fantastiska fauna. Vaccin är på gång. Och att då resa ansvarsfullt i Sverige rekommenderar jag, framför lång resa utomlands.

Det var också en massa jobb igår. Jobb som tar ut sin rätt idag. Dagen ska också gå åt till att jobba. Det ska bli spännande och se hur det går. Igår blev det mer än halvtid i jobbet. Det gick liksom inte att avbryta. Ibland är det så att vissa saker måste göras klart. Jag försöker att få in träningen igen i livet. Men kombon att både träna och jobba fungerar inte ännu. Det är tur att jag inte kör några stora skogsmaskiner i mitt yrke.

Idag ska det inte regna. Det blir ändå ingen skogspromenad idag. Och för den delen regnet var inget problem. Det kylde inte ner eller gjorde en sjöblöt. Att det är fint väder idag gör alltså inget. Det är skönt att våren blir mer på riktigt och värmen kommer mer och mer. Även om sommarvärmen varit här och vänt så hoppas jag att den återkommer igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.