Författare: Josefin

Publicerat

Mat, träning och sömn

Varje gång jag kom till min läkare i början av min sjukskrivning så började han föreläsningen om mat, träning och sömn. Att äta bör man annars dör man. Det är självklart att mat är viktigt. Det tror jag alla har koll på. Jag tror att alla vet att träning också är viktigt men en del prioriterar det inte. Och så då sömn, det är så självklart att man behöver sova så ingen tänker nog på hur viktigt det är.

Efter några gånger av samma föreläsning så blev jag lite sur. Jag undrade om han trodde jag var lite trög som inte förstod de första gångerna han sa det. Dessutom så har jag prioriterat träning de sista femton åren av mitt liv. Jag älskar mat, så att jag inte äter är inte något som finns på kartan. Och jag behöver mycket sömn. Tio timmar per natt så mår jag som bäst. Men nu är det ju det som är problemet. Jag kan inte sova. Enbart på grund av djävulens påfund, Tamoxifen.

Jag trodde att han inte förstod vad det var jag sa. Att jag måste träna mer, äta bättre och sova mer. Om jag bara gjorde det så skulle allt bli bra. Jag blev nog lite knäpp. Maken fick följa med mig för att jag inte skulle bli dumförklarad. Samma visa igen. De tre viktigaste sakerna för att vi ska fungera som människa är, mat, träning och sömn.

Nu gör han inte så längre. Och jag har börjat förstå att det var hans sätt att visa för mig att han förstod. Han förstod att jag inte fungerade som människa för att jag får ju inte sova. Och sömn är en av de tre viktigaste sakerna för att vi ska fungera.

Jag börjar bli lite knäpp. (Mer än bara galen som jag var innan.) Knäpp på att jag inte är som jag vill vara. Knäpp på att jag inte kan sova och bara få fungera. För om jag bara fick sova, då skulle allt vara bra. Jag äter bra. Jag tränar bra. Men jag sover INTE bra.

Nu har jag börjat med att jag kan somna om mellan sju och åtta på morgonen. Men då är det ju uppstigningstid. Ska jag verkligen sova då? Jag har gjort det ett antal söndagar. På söndagar känns det som att det är legitimt att sova på morgonen. Idag sov jag till halvtio. Somnade strax efter halvåtta. Två timmar. Två timmar som är så behövliga. Frågan är om jag ska försöka i veckorna också?

Problemet då är att jag inte kan fungera i samhället. Även om jag blir mer fungerande människa av att få två timmars sömn. Fast det hjälper inte om jag sover när alla andra är vakna. Hur gör alla som jobbar natt? Det är kanske det jag ska satsa på?

Det kanske inte är en så bra idé. Att jobba natt och sova i genomsnitt fyra timmar per dygn. För en person som behöver tio. Nej, jag får nog fortsätta att vara knäpp. Knäpp för att jag inte kan sova. Jag får se det positiva, att jag äter bra och tränar bra. Två av tre är ganska bra. Det finns säkert dem som bara sover bra. Men äter och tränar dåligt. Vet inte vad som är att föredra?

Jag är glad för mina två timmar på morgonen idag. Igår var det Awrds Night på altanen med maken. Vi har varit på många Awards och ingen av dem som denna. Att sitta ute under filtar och med terrassvärmare och titta på Awards har vi aldrig gjort innan. Det har alltid varit galakläder och tjusigt värre. Igår var det filt men ändå tjusigt värre. Danny och Carola spelade för oss och alla utmärkelse fick vi uppleva. Detta året digitalt.

Rosa dagen till ära. Så klart.
Det går bra att följa det digitalt också.

Hitta något att glädjas över. Jag gläds över mina två timmar. Vad är du glad för? Ta tand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Reklam

När man har en sjukdom så försöker man allt för att bli av med den. När man har en sjukdom så är man nedsatt. Även om det kanske är mest psykiskt. Jag har en hudsjukdom. Psoriasis, jag har skrivit om det innan. Du kan läsa mer här. Jag har stoppat den på de flesta ställena på utsidan kroppen. Men öronen är jobbiga. För en tid sedan började psoriasisen gå utanför öronen och ut på kinden.

Det tuffa med psoriasis är att det kliar och man ”mjällar”. Denna sjukdom är att huden blir klar för fort. Huden dör fortare än vad den ska. Vilket innebär att den blir som ett berg av hudavlagringar på varandra. Dessa släpper och man ”mjällar” från kroppen. Kliandet är det jobbigaste. Nu till reklamen. Vilket jag gjort innan men det är värt att göra igen.

TimeWise Body™ Targeted- Action® Toning Lotion, det är produkten du ska använda mot psoriasis. Jag vet inte hur det kan fungera men det gör det. Sedan i maj så har jag använt kortison i öronen för att stävja psoriasisen. Och det har hjälpt men inte fullt ut. Det finns fortfarande kvar och kliar. Det slår lock och är allmänt jobbigt. I slutet på augusti så kom det ut på kinden. Då kände jag att jag måste göra något.

Min badrumshylla måste ha denna fantastiska produkt.

Det gjorde jag. Jag började smörja med den fantastiska bodylotionen i öronen. Samt på kinden. Det var den 28 augusti som jag upptäckte det utanför örat. Då började jag smörja. Nu den 5 september så är det borta. Den är väldigt bra alltså. Det tog inte ens en vecka så är det borta. Amazing! Jag kan inte rekommendera att smörja inne i öronen. Men samtidigt så tror jag det är bättre än att hälla in kortison i flera månaders tid.

Jag kommer få fortsätta att smörja ett tag för att det inte ska komma tillbaka. Sedan tror jag att jag kan sluta i öronen och bara göra kroppen som vanligt. Psoriasis har man för resten av sitt liv. Man kan få det från stress. Vilket jag fick i samband med finanskrisen 2008. Då vi höll på att förlora huset på grund av att vi inte hade pengar. Ekonomi är en stor orsak till stress för många. Jag har haft stora problem med denna hudsjukdom men har hittat hur jag håller den i schack.

Ingen kan vara nöjdare. För när du har en sjukdom som du kan bli av med, då kan priset vara nästan vad som helst för att slippa den. Och där kommer min tacksamhet till Sverige. Att vi alla får hjälp oavsett ekonomiska möjligheter. Att det inte är dem rika som överlever utan alla får vård i Sverige. Men det kan jag skriva om en annan dag.

Idag var det reklam på schemat. Timingen på den är spännande. Att just idag så var allt borta och kliet i öronen inte finns mer. För idag startar Mary Kays seminarie. Den stora utbildningshelgen för alla som jobbar med dessa produkter i hela Norden. I år blir det lite annorlunda. I år blir det digitalt. Det ska bli spännande.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Grävningen

Äntligen kan jag säga att grävningen är klar. ÄNTLIGEN! Det är så tungt att gräva. Att köra jord till tippen tar sin tid. En kärra där jorden inte ens går över släpets kant väger så mycket att däcken ger sig. Vi har fått köra flera gånger till tippen.

Vi har också fått åka flera gånger och köpa jord. För att förbättra den vi har. Första biten på nästan fyra meter var det sten. Och åter sten. Vi har så mycket sten att jag vet inte vart allt kommer ifrån. Fast man brukar säga att det är stenigt i Småland så kanske det är lika för alla.

Stenen från första biten.

Resten av sträckan så var det andra problem. De sista fem meterna var det sand. Vi har fjärrvärme. Fjärrvärmeledningen går precis på kanten till rabatten. Vi kom på bandet som visar att det finns en ledning snart. Då var vi femtio centimeter ner. Men sanden. De har återfallit med sand. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att det inte fryser så. Thujorna ska ha sandblandad jord så det var ju bra. De har fått fin blandning.

Björnbär, kiwi och blommande blommor vill inte ha sandblandad jord. Det blev mycket jordförbättring på den sidan. Det är dock lättare att gräva i sand än i sten. Men det blir en massa sand kvar som ska ta vägen någonstans.

All sand/jord som blev över.

Igår så fick den ge upp om sitt boende här hos oss också. Så nu är alla växter i jorden. All sand/jord är borta som inte ska vara här. Nu är det spaljén kvar. Det är två halvnät armering som ska upp. De är mer än två och en halv meter breda. Det är inte helt lätt att få upp dem. Snyggt och stabilt. Ett steg i taget.

Igår blev det att slänga sand/jorden. Jag städade lite i carporten. Sedan vilade jag. Och så vilade jag lite till. Idag kommer inte heller nätet upp. För idag ska jag åka till mamma. Mamma ska få smaka på de inlaga plommon. Jag lovade henne det, om de blev bra. De blev okej. Så därför blir det plommon och grädde idag till fikat. Eller kanske glass. I den bästa av världar så blir det båda.

Tredje stolpen är uppe nu. Så detta är nästa klart. Men nätet är inte på plats än.

All grävning är klar! Eller i alla fall tills nästa år. Då har jag säkert något nytt på gång. Som en rabatt för mina rosor. Som blir uppätna av dumma insekter. Jag vill bara ha snälla insekter. Eller kanske en klätterhortensia runt en soffa, eller hammock. En hammock vore något. Minstingen tycker vi måste ha ett träd. Vem vet, ett dvärgträd kommer kanske till vår trädgård nästa år.

Men nu blir det ingen mer grävning. Det är det viktiga. Jag önskar dig en härlig grävfri dag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Förändringar

För ett år sedan hände många saker samtidigt för oss. Allt på samma dag till och med. Det började med att jag var ute med bilen. Ljuset fungerade inte. Vi har automatiskt ljus och den ska sköta allt. Vi ska också få felmeddelande, men det var det inget. Än.

Om man tittade på lyktorna så såg allt bra ut. Det lös som det skulle. Men inte när man körde. Vi bokade en tid på verkstad för att se vad problemet kunde vara. Då ringer äldsta sonen. Han har inget internet. Och det är illa. Han kan inte göra någonting om han inte har tillgång till internet. Så nu felsöker vi både på bilen och på internet.

Först hittar maken att det är en lång spricka på höger framlykta. Med hål rakt igenom. Det syns bara i vissa vinklar. Strax efter hittar jag vad som är problemet hos äldsta sonen. Det var elektrikern som gjorde något i hela huset. Det var inte förannonserat för det skulle gå så fort. Och nu var allt klart. Skönt sonen har tillgång till sin dator med internet igen.

Ringa verkstaden för att avboka felsökstiden. Ringa polis och försäkringsbolaget istället. Polisen för att det måste varit någon som sparkat in. Det fanns inga andra märken någonstans. Dessutom kräver försäkringsbolaget det om man inte är orsaken själv eller det är en parkeringsskada.

Nytt samtal från äldsta sonen. Nu har strömmen gått i hela lägenheten. Mitt svar blir, utan att kolla med någon, att avvakta. Det pågår arbete i huset så det kanske dök upp något oväntat som de behövde bryta strömmen för. Nu är stressnivån hög hos sonen. Först inget när sedan ingen ström. Allt utan förvarning. Och ingen tid när det är löst.

När strömmen kommer tillbaka så är det katastrof. Nytt samtal från sonen. DATORN fungerar inte. Han hade testat allt men den var död. Maken få rycka ut för att se om han kan lösa det. Men nej, det kunde han inte. Datorn är död och det går inte att väcka den till liv. Maken tar med sig datorn för att lämna in den. Innan maken har hunnit ut till bilen från sonen så har jag ett nytt samtal från densamme. Samtalet:

Sonen -Han svarade inte på mina frågor. Hur lång tid är jag utan dator? Jag -Svårt att svara på, för vi vet ju inte vad som är felet. (Vilket maken svarat redan). Sonen -Detta är en LIVSFÖRGÖRANDE katastrof. Hade jag inte bott i Sverige så hade jag stämt sk**en ur dem! De skulle få en hög nota för sveda och värk.

Datorn lämnas in. Det är moderkortet som gått sönder. Kanske för att strömmen bröts men då bara för att det var dåligt från början. Det kommer ta tre dagar innan han får sin dator. Kostnad 750 kronor. För arbete, felsökning och kortet. Inte så farligt alltså. Det farliga är att han är utan datorn i tre dagar.

För att han ska överleva så är vi där och hjälper honom med teknik. En bärbar dator får ersätta gamingdatorn. Enbart för överlevnad, för så illa är det. Då börjar nästa problem. Han har ett jättestort skrivbord. Men den bärbara behöver stå så att han sitter som han brukar. Den går inte ställa någon annanstans. Då kommer frågorna.

Sonen -Vart ska jag ställa skärmen? Det är inte bara att flytta på det som han snart ska använda igen. Sonen -Kan den stå där? Jag -ja. Sonen -Vart ska jag göra av tangentbordet? Som just nu ligger i sängen. Trots hans stora skrivbord. Jag -Du kan lägga den bakom den bärbara datorn på skrivbordet. Sonen -Det fungerar. Vart ska jag göra av musplattan? (som är elektrisk med ljus runt). Jag -Den kan du lägga bakom skärmen till din gamingdator. Sonen -Hm, eller så använder jag den. För jag har ett usb-uttag från min hub. Jag -Det blir bra.

Det är inte lätt att vara autistisk när allt ändras. För oss kanske inte så mycket men för honom dramatisk. Livsförgörande för att vara exakt.

Bilen löste sig efter några veckor. Det behövde beställas och godkännas och jag vet inte allt. En ny framlykta kostade 21900 kr. Jag är glad att vi har försäkring. För när vi åkt med bilen i två veckor med trasig lykta så kan jag säga att hela systemet i bilen fick krupp. Det var fel på allt. Som tur var det kortslutning från allt vatten som kommit in. Men det blev ändå extra kostnader för att det inte åtgärdades med en gång.

Ta hand om dig. Idag blir en bra dag.

Publicerat

Andra sidan

Jag höll på att sätta upp en markduk runt altanen. För att växter inte ska ta sig in under. Jag håller på i godan ro när det låter som något skrapar. Jag stannar upp och lyssnar. Men det hörs inget. Det var nog bara inbillning. Jag fortsätter, då skrapar det igen och duken rör sig från andra sidan. Jag hoppade högt (inombords) och tänker dem mest konstiga sakerna. Som att det är en grävling på andra sidan.

Jag springer runt för att kunna se in under altanen. Jag ser inget så klart. Det är mörkt där under och jag inbillade mig ju bara. Jag fortsätter att sätta upp duken. Då börjar det ingen. Och fortsätter. Det är något på andra sidan som slår på duken. Då förstår jag utan att titta så vet jag att det är en av alla katter som vi har här. Han ser mig igenom och försöker ta eller slå mig.

Maken kommer presis när katten har en paus. Då börjat han igen, katten alltså. Maken hoppar inte högt inombord. Han skuttar till på riktigt. Jag säger att det är en katt. Gissa vem som ska jaga katten. Maken. Han försöker att jaga bort katten med diverse hjälpmedel för att nå katten. Det går så där, kan jag säga. Maken får ge upp. Katten är kvar.

Till slut är jag färdig med duken. Då är det inte roligt för katten längre och han går. Katten lämnar andra sidan. Jag kommer in på andra sidan. För jag är klar. Ibland känns det som att jag är på andra sidan fast jag inte är det. Denna gången kändes det så och jag var det. Klar alltså. Ibland känns det som jag är på ANDRA sidan, fast jag inte är det. Död alltså. Då är jag bara helt mörbultad och hjärnan fungerar inte. Denna gången var jag på rätt andra sidan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon

Publicerat

Långsamt lärande

Jag är lite trög men så kan det vara ibland. Inatt har det varit en h*** natt. Men jag får skylla mig själv. Det är för att jag grävde igår. Jag tyckte ändå att jag var duktig och bara grävde lite. Jag tog bort grästuvorna och tre skottkärror jord. Jag tänker inte avslöja hur många kärror grästuvor det var.

Maken var med och slängde allt på trädgårdsavfall på tippen. Det som var problemet kanske var att jag hittade en rot. För det var ett träd där innan. Vilket jag visste eftersom det är vi som kapat det. Det gjorde vi när den andra uteplatsen försvann i samband med dräneringen av huset. Det gick åt ett spett mig och hjälp från maken. Till slut så kom den loss.

Idag hade jag tänkt att fortsätta gräva. Eftersom jag var så duktig igår och inte gjorde allt. Jag får se vad kroppen orkar. Kanske i eftermiddag. Jag fortsätter med mottot att träning är bra. Även enligt min läkare.

Före grävning
Efter grävning av tuvor. Roten är kvar och spettet med.

Snart finns både thujor, bärbuskar, blommor och framförallt plintar på plats. Vi hade tänkt göra med markspjut. Men nu har jag en tanke kring att det ska bli pergola över för skugga. Så då blev det plintar och grövre stolpar. Vi får se hur det blir med pergolan. Det kan bli det nästa år. Nu är det möjligt utan att behöva göra om allt.

Jag önskar dig en fin dag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Döda

Vi har drygt 832000 personer döda från covid-19 i hela världen. Det är oerhört tragiskt. Och säkerligen så är det fler ändå. Finns säkert ett mörkertal. Och det spelar ingen roll, det är alldeles för många som behövt sätta livet till i covid-19. Vi är i den åttonde månaden på året. Och covid kommer finnas kvar. Kanske för alltid.

Det är bra att vi söker efter vaccin. Det är bra att vi har restriktioner. Frågan jag ställer mig är: Varför är vi inte lika snabba och handlingskraftiga när det gäller klimatet? Vi har vetat i decennier att klimatet lider. Ändå gör vi inget eller ytterst lite.

Jag gissar att människor har ställt om sina liv på grund av covid ganska mycket. I vissa fall kanske drastiskt. Vilket skedde snabbt och utan diskussion. Vi bara gjorde det. Det var självklart (för dem flesta) att göra ändringarna. Det gäller ju våra liv. Men för klimatet så är det inte självklart (för dem flesta) att göra ändringar för klimatet.

Varför är det så?

Jag kör för mycket bil. Men jag flyger mindre. (Vilket alla gör just nu.) Om jag behöver flyga så försöker jag att kompensera det med tåg andra tillfällen. Och ni som känner mig vet att tåg och jag är inte kompisar. Men jag försöker tänka på det för klimatet. Jag äter annat kött. Jag äter mer vegetariskt. Jag planterar en massa här hemma. Jag försöker låta bli att köpa nytt. Om jag måste så försöker jag kompensera.

Ett exempel är vårt kök. Det är från tidigt sjuttiotal. När vi flyttade in så bestämde vi med en gång att det får vara tills det inte går mer. Och nu börjar vi hamna där. Tolv år senare. Maken och jag är överens om nu att kylen håller på att ge sig. Men den får gå tills den dör. Stommar och annat håller på att vittra lite varstans. Men det sitter ihop.

När det väl blir nytt kök så kommer det vara med hållbarhet i tanken. Det ska hålla länge. Det kanske går att återvinna vissa delar av de gamla skåpstommarna. Jag vet att andra tänker så här också. Dock alldeles för få. Och kök är fortsatt ett bra exempel. För vad är det som oftast renoveras i hus? Vad är det som ryker ut först när ett hus byter ägare?

Vad är det som gör att vi kan tänka oss att göra alla dessa snabba och handlingskraftiga ändringar för covid men inte klimatet? Ingen flyger, eller nästan ingen. Trots att det är konkurs som hotar för flygindustrin. Ingen kan dock tänka sig att göra det för klimatet skull. Då lyfts aspekten med att konkurs hotar. Jag tycker det är märkligt. Märkligt att vi inte bryr oss om att klimatet far illa. I slutändan så betyder det att vi alla dör. Då är det miljarder vi pratar. Inte miljoner.

Vad behöver det till för att vi ska förstå? Om inte covid kan visa oss tillräckligt, så vad behövs? Under denna pandemin så har det blivit väldigt tydligt vad som krävs för att klimatet mår bättre. Ändå väntar alla bara på att få ge sig iväg på flygsemester igen.

Fast detta är bara mina tankar. Kanske är de helt oviktiga. Vad vet jag. Jag är bara en människa som lever i vår värld tillsammans med en massa andra människor.

Jag önskar dig en bra dag. Ta hand om dig och klimatet. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Steg för steg

Snart, eller inte, men det blir klart steg för steg. Igår så hämtade jag växterna. Jag fick ner växterna i badkaret. Övriga växter får dröja lite. Jag måste orka gräva innan. Svårt att plantera något utan att ha en rabatt. Men växterna finns hemma nu. Ett steg närmre.

En del blev det.

Thujorna och kameleontbuskarna var det som jag beställde. Sedan hade vi pratat om vildvin och lite annat i. Men när jag varit hemma och grunnat så blev det inget vildvin. Det blev björnbär. Om jag ändå ska försöka få till kiwi på kameleontbusken så kan jag försöka med björnbär också. De ska alltså växa tillsammans på insynskyddet på nya altanen. De växer lite fortare än vad thujorna gör. Därför blir det olika. Samtidigt är det kul med bär och variationen.

Nedanför bärbuskarna ska det vara alunrot och rudbeckia. Samma som jag har i den andra rabatten. Allt för att få en helhet i trädgården. Då kommer det också bli lite blomning och fint nertill. Annars hade det blivit sten eller bara kalt. Jag valde blommor. Rudbeckia är också väldigt tacksamma för humlorna. Vilket är bra. Jag försöker tänka på den biologiska mångfalden när jag håller på i trädgården.

Jag tror det kommer bli bra när det är klart. Som sagt, jag ska bara orka gräva också. Men badkaret planterade jag i. Och det blev bra. Det är numera vintergröna, stjärnflocka, flocknäva, japanska sockblomma, brunnera och allium i. Det ska också i en vintergrön murgröna. Som kan klättra upp på spaljén (trappräcket). Det syns inifrån altanen också. Då spaljén är på altanstaketet.

Murgrönan ska vara bakom alliumen.

Jag vet inte vart jag ska ha skoporna på räcket. Mitt skrotupplag ligger ju vid sidan om. Där jag ska ha mitt planteringsbord. Det blir nog ett nästa år. Eller senare i år. Jag måste gräva först.

Mina växter som inte är planterade ännu.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med björnbären. Om man läser på så säger experterna att man ska klippa ner de vid plantering. Till 50 centimeter ovanför jord. Men samtidigt så säger de att man ska klippa bort efter skörd. Och nu är det ju skörd. Är 50 centimeter när man planterar på våren? Ska jag vänta eller ska jag klippa?

Jag köpte också höstsilverax till mina stora krukor. Som ska stå under carporten. Nu vet jag dock inte om jag vill plantera längre. För de måste ju flyttas när vi ska lägga stenarna. Vad ska jag då göra med mina höstsilverax? Köpa en annan mindre kruka och plantera i under tiden? Och sedan nästa år göra det på rätt ställe när jag kan placera ut krukorna? Alla dessa beslut.

Ta hand om dig. Idag är en fin dag. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inte överens

Maken och jag, vi är inte överens. Vår tvättmaskin gick sönder i somras. I mitten på juli. I höstas gick vår diskmaskin sönder. När diskmaskinen gick sönder var allt frid och fröjd. Maken och jag var överens. Även när tvättmaskinen gick sönder var vi överens.

När diskmaskinen gick sönder sa maken att han diskade för hand ett tag. Då kunde vi fundera på hur vi skulle göra. Vi var överens. Han diskade för hand, i tre veckor. Sedan gav han upp. Vilket jag förstår och vi var överens om att vi behöver en ny diskmaskin.

När tvättmaskinen gick sönder så sa maken att han tvättar det som låg i maskinen och jag fixar en ny tvättmaskin. Vi var överens. Jag fixade en ny och han tvättade i lika många timmar som jag letade efter en ny tvättmaskin.

Innan någon av dessa maskiner gick sönder så började vi att märka det innan. Maken mest på diskmaskinen och jag mest på tvättmaskinen. (Eller bara jag på tvättmaskinen. Maken tvättar inte, han diskar.) Nu är det så att det har börjat att märkas på kylskåpet. Och det är nu vi inte är överens. Maken menar att det brukar vara så på sommaren. Jag menar att det har aldrig varit så i denna omfattning.

Vårt kylskåp fryser vår mat. Och maken har rätt. Det har hänt även tidigare. Då har det varit väldigt varma sommardagar och många har öppnat och stängt kylen. Då har det kunnat hända att något som varit nära bakre delen, har frusit. Nu är det inte varma sommardagar längre. Det har inte varit varma sommardagar hela sommaren. Vår kyl håller på att dö.

Jag vill dock inte ha rätt. Jag vill att maken har rätt. Vi har inte tid, pengar eller ork att fixa med ett kylskåp nu. Tyvärr har maken börjat inse att vår kyl inte mår bra. Han har hela förra veckan försökt att ställa in den så att den inte är för varm. Eller för kall. Och när han hittar en bra inställning så hoppar den iväg. Antingen till varmt eller kallt. Nu pendlar den mellan fem och åtta grader. Med risk för frysning om det står långt in.

Risken är överhängande att vi står utan kylskåp snart. Det blir inte bättre av att jag trycker in ett kärl i ugnen och fastnar i värmerslingorna. Vi var två personer som löste det. Att få ut den alltså. Utan att slita med hela ugnsinredningen. Så nu är risken stor att vi snart behöver en ny spis. Jag hoppas att det är det enda. Att inte huset brinner ner för att spisen kortsluter.

Om kylskåpet går sönder så får vi använda vår extra kyl i källaren. Vårt kylskåp som vi hade på kontoret. Nu har vi inget kontor av flera olika anledningar. Men kylskåpet är kvar. Det kan vi använda. Det är dock inget stort kylskåp. Vilket innebär att det är inte hållbart i längden. Som makens handdiskning när diskmaskinen gick sönder. Det går ett tag.

Vi har också en frysbox i källaren. Den införskaffades när vi skulle ha fest. Så att vi kunde laga mat till en hel drös människor och förvara maten innan festen. Den frysen går att göra om till kyl. Då tänker ni snabbt att vad bra. Då flyttar vi upp blåbären (som är det enda i frysen) till frysen där uppe, och gör en kyl av den. Då är det längre hållbart.

Eller inte, för om kylen håller på att lägga av. Tror ni inte att frysen från samma tidsepok, kommer lägga av samtidigt som kylskåpet? Det tror jag. Trots att det är avfrostat och omskött så tror jag det. Då behöver vi också frysen i källaren. Det är ju egentligen inte synd om oss. Vi har backup. Det är inte många som har det. Men vi vill inte behöva använda backupen. Vi vill göra klart vårt förråd så att vi har någonstans att göra av allt.

Vi får se hur det blir. Och om kylskåpet inte lägger av inom rimlig tid så kommer maken att bli neurotiskt av att behöva kolla kylen hela tiden. Då föredrar jag att leva med backupen. Att leva med vetskapen att något kommer att hända kan vara värre än att det händer.

Igår blev det blåbärsbullar. För att jag var sugen på det. Jag är ju inte sugen på godis längre. Då blev det bullar när suget slog till. Och goda var dem. De blev klara sent. Men det gjorde inget eftersom det var fredag. Hela familjen provade när de var klara.

Blåbärsbulle med vaniljkräm och mandelmassa. Smarrigt.

Igår kom också mina växter. Jag skulle behöva åka och hämta dem. Tyvärr är det inte en enda centimeter grävt för dem där växterna. Och min kropp håller på att stänga av. Det ska regna hela dagen. Och det kanske är bra. För då hämtar jag växterna men låter bli att gräva. Min psoriasis håller på att sprida sig ut i ansiktet från öronen. Det är ett tecken på att jag ska ta det lugnt. Eller vad säger ni?

Spännande att se vilka växter som följer med mig hem idag. Jag återkopplar imorgon om det. Tills dess så önskar jag dig en underbar dag. Njut av livet. Du lever varje dag och dör bara en gång. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ännu en bra dag

Men en med lite på agendan. Jag har överarbetat mig (igen). Jag behöver en helg med vila och åter vila. Det är svårt när det är så mycket som måste göras. Och även om inget måste göras i renoveringen så måste man finnas.

Man måste leva. För att leva måste man äta. För att äta måste man handla. För att handla måste (bör) man ha kläder på sig. För att ha kläder på sig måste man tvätta. Och så fortsätter det. Det finns ingen hejd på vad som tar på krafterna när man inte får sova och mår bra. Ibland så är det jobbigt att bara finnas.

Men det ska bli en bra dag idag. Och det kommer det bli. Av den enkla anledningen att jag bestämmer det. För jag har det bra. Igår fick jag äta kräftor igen. Mammas sambo var kocken och bjöd oss på kräftorna. jag älskar kräftor. Väldigt bra är också att maken inte gör det. Han får äta mer av det som är innan. Sedan kan han hälla upp dryck och bara vara sällskap. Och fler kräftor till mig.

Minstingen tycker om kräftor också. Vi hade lyx igår.

Idag ska jag ta hand om skalen. Det får bli skaldjurs- eller fiskgryta idag. Allt för att nyttja kräftorna till fullo. Det blir lyx idag med. Vi har det bra. Vi har det lite för bra. Det är lätt att se allt det dåliga när man har det så bra. Jag försöker att se allt det fina vi har. Allt det fina vi presterat och presterar. Jag försöker att alltid ha en bra dag. För det är jag värd. Jag är värd att få njuta av allt det fina vi har och gör.

Du är också värd att få må bra. Även om kroppen inte mår bra så kan du må bra i huvudet. Jag hoppas att du kan se det och njuta av dagen. Vi hörs imorgon.