Det blev en bra dag igår. Precis som jag sa. Det brukar bli som man bestämmer sig för att det ska bli. Det brukar bli som man tänker. Så att tänka att det blir en bra dag är att föredra mot att tänka att det blir en dålig dag.
Igår var en bra dag. Grävningen blev klar. Lätt. Det tog fyra timmar för dem. Om jag skulle grävt det för hand skulle det tagit fyra år. Jag överdriver kanske lite. Men det skulle tagit lång tid. Dessutom att frakta bort all jord. Det blev flera stora släp på grävaren. På vår släpkärra hade det nog gått åt tio vänder om inte mer. Kanske det dubbla ändå. Nu är det klart och nu kan vi lägga plattor. När tiden finns.
Garageplats till slåpkärran.Klart på framsidan.Före grävningen på baksidan.Efter på baksidan.
Nu har vi lite till att jobba med. Det var bra att det regnade också. För när man paddar så blir det bättre packat i bärlaget. När vi kom till mamma så regnade det inte längre. Det underlättade när vi fraktade all maten mellan bil och altan. Men annars hade det heller inte spelat någon roll.
Kräftkalas på gång.
Mamma var mycket nöjd med att vi kom. Hela bunten. Det var en bra dag. Av kantarellomeletten så gick det ner två portioner. Hon brukar aldrig ta om nu för tiden. Inte för att hon inte tycker om det utan för att hon inte är så stor i men längre. Men kantarellomelett slank det ner mycket av. Det slank även ner en del kräftor. Trots att hon meddelat att det behövdes inte. Men kantareller behövdes.
Maten höll sig också varm. Jag gjorde i gjutjärn för att de håller sig varma länge. Jag fraktade dem på frigolit med handdukar runt. De stod också på bordet på frigoliten. Det fungerade över förväntan bra. Det var en bra dag igår. Mamma var nöjd och vi var nöjda. Äldsta sonen och minstingen började frysa lite på slutet men det överlevde dem. Mamma hade mycket kläder på sig så det gick bra för henne. Äldsta sonen ordnade att hon fick filt också efter maten.
Även om gårdagen inte var så pratsam för mamma så såg man att hon var nöjd. Och när vi skulle gå så säger jag som vanligt: Jag älskar dig mamma. Då blev det en hel mening till svar: Jag gillar dig också. Igår var en bra dag. Så skönt.
Idag ska också bli en bra dag. Vi har saker att göra så att fylla dagen blir inget problem. Ta hand om dig. Du är lika viktig idag som igår. Vi hörs imorgon.
Idag känns det som att hösten är här. Det regnar och är ruggigt. Igår var det fint väder och svalare men fortfarande varmt. Solen värmde gott när man var ute. Idag håller de på att gräva upp vår tomt. Vi ska ha ett tak till släpkärran. Och jag orkar inte gräva mer.
Eller jag kommer ju få gräva mer när altanens golv är klart. Då ska det göras en nio meter lång rabatt. Så lite till gräva blir det. Men detta grävandet är på tjugo kvadratmeter. Det ska grävas bort djupt för att lägga bärlager så att det blir stabilt med plattorna sedan. Släpkärregaraget är tänkt att det ska göras i höst. Men när de ändå är här gräver så får de gräva lite till.
På baksidan ska det också läggas plattor. Det kommer läggas plattor någon gång när tid och pengar finns. Det är ca trettiofem-fyrtio kvadratmeter. Jag orkar inte gräva mer! Det räcker med att jag grävt bort hela hörnet och lagt sjösten. Det räcker med att jag grävt utmed hela kortsidan och lagt sjösten. Det räcker att jag grävt plinthål till altanen. Det räcker med att jag grävt utmed hela grannens sida och lagt sjösten. Det räcker att jag grävt för badkaret samt planteringsbordet. Det räcker nu.
Eller inte. Jag skulle ju visst gräva nio meter till. Men sedan räcker det. Jag orkar inte mer. Eller, hur mycket orkar man egentligen? Vart går gränsen? Grävandet har ju varit bra för kroppens fysik. Jag har varit tvungen att röra på mig. Jag har använt muskler som jag inte använder i vardagen. Träning är en av de viktigaste beståndsdelarna för min hälsa just nu. Inte bara enligt mig utan även enligt min läkare.
Att röra på sig är bra för alla. Vi rör på oss för lite. Så att då vara tvungen att gräva kan ju vara bra. Men sextiofem kvadratmeter och djupt. Där går gränsen för mig. Maken gör så mycket annat, så att han skulle hjälpa till med det är inte rimligt. Någonstans måste vi bli färdiga och då behöver vi hjälpas åt, på alla ledder.
Idag blir en bra dag. Trots att det är regn och höst. Idag blir det grävt. Idag ska vi åka till mamma. Det blir kantarellomelett. Mamma har önskat. Så det blir middag ute idag. Under tak som tur är. Vi valde dag efter hur vädret skulle vara. Förra veckan så var idag en fin dag. När tiden gått så är idag den enda dagen med regn denna veckan. Men kantareller och regn går bra ihop. Vi får bara klä på oss tillräckligt. Det svåra blir att hålla maten varm.
För vi måste ju ha med maten färdig. Vi kan ju inte låna och värma hos mamma. Det är besöksförbud (ja, fortfarande, trots att jag meddelade tidigare att det vore bättre för alla att häva det.), därför måste vi vara utomhus. Utan att röra vid varandra. Men kantareller blir det. Omelett blir det. Lite annat blir det också. För idag är en bra dag.
Ta hand om dig. Det är det enda du behöver tänka på, att ta hand om dig. Då blir allt väl. Vi hörs imorgon.
Tänk om du behövde fly. Fly för att överleva. Tänk om ditt hemland är i krig eller din dotter riskerar att bli bortgift. Tänk om dina åsikter inte är godkända och du riskerar att bli dödad för dem. Tänk om du behövde fly. Fly från ditt hem och dina nära och kära. Din plats på jorden där du tidigare var trygg. Tänk om du behövde fly.
Tänk om Sverige var platsen där du inte är trygg. Tänk om det var så i här att du inte fick ha dina åsikter. Tänk om du inte fick vara dig själv med vilken sexualitet som helst. Tänk om du inte fick jobba för att du är kvinna. Tänk om du inte fick gå ut och handla ensam för att du är kvinna. Tänk om bomber föll på gatorna och kanske i ditt hus. Tänk om…
Vi kan inte tänka om. Vi kan inte förstå vad det innebär. Vi kan höra orden men inte förstå innebörden. Vi kan inte förstå vad det innebär att lämna sitt hem och inte få med sig allt. Vi kan inte förstå vad det innebär att lämna nära och kära och fly ensam. Vi kan inte förstå hur det är om bomber faller runt omkring oss. Vi kan inte förstå om vi inte varit med om det.
Tänk om du då hamnar i ett land som Sverige, när du flytt. Tänk att du har kommit till ett land som bryr sig om dig. Tänk att du har kommit till ett land som har lagar och regler som fungerar. Tänk att du har kommit till ett land där alla förväntas att följa lagarna utan att muta eller fuska. Tänk att ha kommit till ett land där du får vara dig själv. Det kan vi inte heller tänka oss om vi inte varit med om det.
Jag kan inte förstå hur det är. Jag kan inte tänka mig hur misstroende man är mot myndigheter. Vill de mig verkligen väl? Jag kan inte förstå det. För jag är uppvuxen i ett av världens bästa länder, enligt mig. Jag är uppvuxen med vetskapen att jag kan bli vad jag vill om jag bara jobbar för det. Jag är uppvuxen med kunskapen att vi är ett välfärdssamhälle som tar hand om varandra. Så jag kan inte förstå eller tänka hur det är att komma till ett nytt land efter en flykt.
Jag kan inte förstå hur otrygg man måste vara när man kommer hit. Jag kan inte förstå hur lång tid det måste ta innan otryggheten försvinner. Det jag vet är att en människa som har kommit hit till Sverige efter en flykt är osäker. Jag vet att en vattenläcka som leder till att du måste lämna ditt hem, med grejer kvar, utan att veta när du får återkomma. Det leder till minnen som gör att du känner dig otrygg. Att lämna ditt hem en gång till och inte veta vad som händer. Att lita på myndigheter.
Jag vet att det är en svårighet för en människa som kommit till Sverige på flykt. En vattenläcka. För mig så är en vattenläcka jobbig för att den behöver lösas. För en annan så är den jobbig för att man behöver lämna sitt hem, igen.
Tänk om… Tänk om, tänk rätt. Tänk på din nästa och tänk på konsekvenserna. Jag hoppas du gör det. För vi vet aldrig hela historien bakom en annan person.
Ta hand om dig. Idag är en fin dag och du har rätten att njuta av den. Vi hörs imorgon.
I helgen har det varit mycket fokus på trädgården. Det börjar gå så långt att snart är det dags att gräva igen. Gräva upp en lång rabatt. Den ska gå runt minstingens altan. Nio meter blir den totalt. Fyra av dem blir det thuja och resten blir kameleontbuske. Både hona och hane, då kan det bli frukt på.
Jag har varit många turer till växtbutiken denna helgen. Jag har beställt thuja och kameleontbuskar. Nästa helg bör de finnas hemma. Nästa helg ska jag också bestämma slutgiltigt vad det blir för något i mitt badkar. Förgätmigej, allium, murgröna, alunrot, japansk sockblomma (röd) stjärnflocka, japanska gräs samt vintergröna står på listan över tänkbara blommor i. Murgrönan är tänkt att växa upp på trappräcket som är spaljé.
Den har jag kämpat med. Spaljén eller trappräcket. Det är ganska tungt. Om jag skulle ha det lodrätt hade det varit enkelt. För då skulle det bara kunna stå i badkaret och haft en krok för att hålla ut det från staketet (väggen) bakom.
Trappräcket.
Men nu har jag bestämt att jag ska ha det vertikalt. Vilket blir svårare. För då sjunker det ner i jorden och tappar halva räcket. På längden så skulle det ta emot badkarskanterna och inte kunna sjunka. Nu tror jag att jag hittat en lösning. Jag har införskaffat gjutjärnskonsoller som jag fäst på regeln under altanen. Som då räcket kan stå på. Då blir hela höjden på räcket användbart för att ha klättrande växter på sig. Finns ingen bild för det saknas hur jag ska fästa det upptill. Men det kommer snart en lösning på det med.
Jag har ju också en hel del skrot som jag ska göra något med. Jag har lagt täckbark vid nya thujahäcken vid uppfarten samt placerat ut mina plåtfälgar. Det blev tre där. De var lika rostiga och samma storlek. Nu ska jag bara bestämma vad jag ska ha i fälgarna. De är för små att isolera dem. Så antingen får jag ha sommarblommor och sedan ljung i. Eller helt enkelt chansa på att det kan gå.
Två till gömmer sig längre fram.
Jag har en del gamla hjul som inte är hjul längre. Det är bara plåten kvar som varit runt hjulet. Jag har en vattenskål i gjutjärn. Jag har flera olika kugghjul och hjul som jag inte vet än vad jag ska hitta på med.
Det stora kugghjulet väger nog 70 kilo. Inget att fästa på väggen alltså.Innan fälgarna placerades ut.Sätta på väggen med mossa i. Kanske ljushållare?Ingen aning vad som sker med dessa. Vattenskål för insekter kanske.
Mycket skrot är det. Jag har ett grenrör också samt en bränsledunk. När det är klart på riktigt så får fler bilder komma helt enkelt. Det har varit sol blandat med regn i helgen. På minstingen snart färdiga altan så finns det regnskydd. Där har jag hängt mycket medans maken har jobbat på. Jag har också flyttat lite jord. Men det tog inte så lång tid. Så jag hann med att se ut som jag jobbade. Fast jag egentligen gjorde som på bilden.
Jag ”jobbar” bra.
Vi har haft den första skörden av tomater också. Fast den stora vanlig plantan har dött ( den har i alla fall inga blad kvar) så har de små tomaterna som kommit mognat. Busktomaterna lever och frodas. Det blev en hel skål med tomater. Blev både tomatsås till pastan samt skivade på hamburgarna igår. Söta (små) och goda.
Ta hand om dig! Idag ska jag njuta ikväll. För då är städdagen över. Vi hörs imorgon.
Jag har druckit alkohol i mitt liv. Jag har egentligen aldrig druckit mycket. Men jag har haft tillfällen när jag druckit för mycket. Jag har nog aldrig tyckt om alkohol. Men alkohol är något som man ska tycka om. Normen i vårt samhälle kring alkohol är att vi ska dricka. Är det fest så finns alkohol där.
Vi hade diskussionen här hemma igår kring fest. Vad är fest? Enligt minstingen innebär fest alkohol. Enligt maken innebär fest att man klär upp sig och har kul. Ungdomarna som dricker alkohol idag säger inte att de ska festa, parta, umgås, träffas eller ha kul med varandra. När de ska umgås och ha kul så säger de att de ska dricka. Dricka är det nya ordet för kul. Vilket retar mig. Jag har nu mött flera ungdomar som säger så.
Det retar mig för det viktiga i sammanhanget är alltså alkoholen. Inte att få umgås med sina vänner och ha kul. Och om det då är drickat som är så viktigt varför träffas dem överhuvudtaget? Varför sitter dem bara inte hemma och dricker? För att det är inte alkoholen som är det primära, det är sällskapet och att ha kul som är det viktiga.
Det är inte konstigt att vi hamnar i detta läget. När jag tidigare hade vita perioder. Kunde vara ett halvår som jag inte drack något alls. Jag fick alltid kommentarer på det om vi var bortbjudna eller bjudit hem någon. Varför ska du inte dricka? För att jag har valt att ha en vit period. Ibland fick jag kommentaren tillbaka att det är bara de som har problem med alkoholen som tar vita perioder. Sådana som dricker för mycket. Hur lätt är det då att låta bli att dricka alkohol? Om när du säger nej tack, får till svar att då är du alkoholist.
Jag har sedan valt att bli nykterist. Vilket också fick sina kommentarer, ska du aldrig dricka igen? Men du som… Det är svårt att vara utanför alkoholnormen. Det är svårt att vara den som alltid är nykter. Det är svårt för du är alltid lite jobbig. Det är sällan jag känner mig bekväm i ett sammanhängd där alkohol ingår. Det är inte så att jag avstår pågrund av det. Jag är bara inte helt bekväm.
Om jag är bortbjuden till vänner så har jag inga problem. Jag har valt sådana vänner som jag vill vara med. Jag har vänner som ser till att det finns precis samma urval av dryck till mig som övriga i sällskapet som dricker alkohol. Det viktiga i det sammanhanget är att det ska inte vara, detta köpte jag till dig för att du inte dricker. Vill du ha det? Utan det ska vara detta finns hemma, vad vill du ha? Gärna då något mer än vatten.
Men jag har varit i sällskap där det funnits alkoholfritt vin som jag har valt bort. Och då fått kommentaren, men varför dricker du inte? Jag har ju köpt det särskilt för att du inte dricker alkohol. Man är inte alltid sugen på vin. Man är inte alltid sugen på att dricka vad som helst. Oavsett om det är alkohol eller inte i. Det vanliga om du dricker alkohol är att man tar lite vin till maten som man smuttar på. För att man ska slippa säga nej tack. Eller? Jag gjorde ibland så. När man inte orkade kommentarerna.
Hur lätt är det då att låta bli? Inte så lätt. Nu ska hemarbetet fortsätta året ut. Enligt rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Jag tror inte att folkhälsan mår så bra av det. För alkoholen finns även när vi inte har fest. Den finns som en tröst när vi mår dåligt. Den finns som en värmare i mörkret. Hur blir det när man kan dricka litegrann hela tiden? För jag ska ju inte åka någonstans. Jag är hemma och ingen vet någonting.
Jag önskar att alla kunde prova på en vit period. En period för att låta kroppen återhämta sig lite. Jag önskar att normen blir till att en vit period innebär att du tänker på kroppen. Inte att du är alkoholist. Att inte dricka alkohol innebär inte att man har tråkigt. Det innebär inte att man inte kan festa, umgås och ha kul. Det innebär att man låter bli att förändra sitt inre och sina tankar. Att man alltid är klar i huvudet och kan ta sunda beslut. Men kul det har man.
Det har förlängts. Det var väntat att besöksförbudet skulle förlängas. Trodde dock att de skulle förlänga det längre på en gång. Nu är det hela september också. Det blev besöksförbud den 1 april. Det har varit besöksförbud i fem månader. Med september så blir det sex månader. Enligt mig så gör besöksförbudet mer skada än nytta nu.
Folkhälsomyndigheten, fortsatt kallat FHM, hävdar att de inte kunde stänga ner hela Sverige för att det skulle inte kunna fortsätta i alla evighet. Att om man var tvungen att stänga Sverige så skulle det vara under en period som man visste var ganska kort. Anledningen var att människorna skulle bli galna av att vara instängda. Att vi inte skulle klara att vara i karantän för länge.
Hur är det skillnad mot ett besöksförbud. Dessa stackars personer på äldreboenden mår precis lika dåligt av att inte få träffa sin familj som om en familj karantän som inte får träffa andra. För en nedstängning av Sverige skulle innebära att du fortfarande får vara med din familj. Du är inte helt ensam. Ändå är risken att du blir galen för stor så vi kan inte sätta hela Sverige i karantän.
Men dem äldre går bra. Det går bra att offra dem som är skörast. Dem som som FHM säger att vi ska skydda. För nu skyddar vi inte. Nu skördar vi istället. Vi skördar de äldre psykiska hälsa och deras fysiska hälsa. Vad jag förstår så var det inte besöken som ledde till att äldre på boende fick covid-19. Utan det kom från personalen. Personalen som inte hade tillgång till rätt utrustning. Eller rätt kunskap för att kunna jobba på ett säkert sätt.
Nu har personalen rätt kunskap och förhoppningsvis rätt utrustning. Varför måste besöksförbudet fortfarande gälla? Varför inser inte FHM att de äldre skulle må bättre av att få träffa sina nära och kära? Man skulle kunna införa andra restriktioner. Man skulle kunna införa en tvättstation innan man får gå in på avdelningen. Det borde vara enklare än att se till att det inte sker några kramar under vistelserna som sker utomhus.
Hur gör man med alla saker som de äldre måste få hjälp med som personalen inte får göra? Som att klippa tånaglarna? Det är inte bra att låta naglarna växa i all evighet. Tänk om det blir året ut. Då är vi uppe i nio månader som de äldre inte fått träffa någon eller känna beröring.
Jag har träffat mamma. Det har varit enklare nu när det gått vara utomhus. Snart går inte det. Snart kommer höstrusk och vintern på det. Hur blir det då? FHM borde ändra sitt beslut till att införa restriktioner istället för ett besöksförbud. Självklart ska vi skydda dem äldre. Självklart ska vi ta hand om varandra. Men ett fortsatt besöksförbud är inte att ta hand om varandra. Det är att skörda.
Jag anser att FHM har gjort rätt som inte stängde Sverige. Vi hade varit mer utsatta ekonomiskt än vad vi är idag. Vi hade varit mer psykiskt sjuka än vad vi är idag. Men nu har vuxenutbildningarna fått sluta med distans. Nu måste vi och FHM inse att ett fortsatt besöksförbud är farligare än att inte ha det. Hur skulle du må om du aldrig fick träffa någon?
Det finns många som har det så utan besöksförbud. Vi har också hög psykisk ohälsa. Men nu är den högre. Högre än av den någonsin varit. Vi behöver tänka på vad FHM sa där i början. Vi kan inte stänga Sverige (än). Vi kan inte stänga Sverige förrän den dagen vi absolut måste. För vi kan inte hålla Sverige stängt hur länge som helst. Så är det med besöksförbudet också. Vi kan inte ha det hur länge som helst. Och snart är vi inne på den sjätte månaden.
Jag skulle kunna skriva hur många exempel som helst. Exempel från världen hur det gått för dem. Hur de stängt och sedan öppnat för det går inte hålla stängt. Men jag gör inte det. Jag nöjer mig med att skriva att jag jobbar på att få träffa min mamma. Att få möjligheten att ordna ett besöksrum som är avskärmat, som mammas sambo sa. Eller någon annan lösning för att kunna ses när det är kallt och regnigt ute.
Ta hand om dig. Du är viktig och gör skillnad. Vi hörs imorgon.
Vi har så mycket att göra på vårt bygge. Ibland så är det övermäktigt. Jag gör ändå inte det mesta utan det gör maken. Nu har vi kommit ett stort steg närmare slutet av bygget. Hela taket i carporten är målat. Halva målades förra året. Halva hann inte bli färdigbyggt förrän det var för kallt att måla.
Nu är det klart! Det är väldigt skönt. Målningen ligger på mig. Maken är lite för noggrann så det tar väldigt lång tid för honom. Jag tror dock att denna gången hade det gått fortare om han gjort det. Hela sommaren har gått utan att jag fått det gjort. Halva taket är tjugofem kvadratmeter. Jag har inte sett fram emot att gå och vrida nacken ur led med att titta uppåt. Nu är det klart!
Tre strykningar ska göras. Man måste vänta sex till åtta timmar innan du kan måla igen. Det blir drygt. Nu är det klart. sjuttiofem kvadratmeter och lite till är klara strykningar. Staketet är klart. Det finns ingen målning som är akut och måste göras i år. Det är klart nu.
Sedan kommer det behöva målas nästa år. Staketet runt vår altan behöver målas om. Som tur är så har vi inte så mycket staket runt om. Vi har thujahäck på större delen. Men det blir som sagt nästa år.
Detta året har vi nu att göra klart förrådet. När det är isolerat och fått väggar och tak så kan vi få el. El, när man inte har den så vet man hur mycket den gör. Jag längtar tills vi har el. Vi har idag ingen el på altanen, i carporten samt i förrådet. I förrådet är det ingen stor grej för där byggs det med bygglampa och förlängningssladd. Men att inte ha el i carporten innebär att vi har femtio kvadratmeter utan ljus. Och vi har ett mörkgrått hus. Det är mörkt på kvällarna när man går in. Dessutom genom en byggarbetsplats.
På altanen så överlever vi också utan el. Men det kommer bli skönt när vi har det. Väldigt skönt. Elen är också ett stort steg framåt. Förhoppningen är att det är klart innan vintern så vi kan nyttja vårt förråd. Vi har ingen dörr till förrådet. Vi vet heller inte hur vi ska lösa dörren dit. Ska vi bygga eller köpa? Jag hade velat ha en skjutdörr. För en skjutdörr är inte i vägen och slår i saker. Problemet är att det finns en takbalk så det går inte att skjuta en dörr förbi den. Då måste den gå under och då blir det en mindre dörr.
Får se hur vi löser det. Ett annan sak vi har varit tvungna att lösa är altangolvet utanför minstingens rum. Vi har letat och letat efter likadant golv som vi har idag. Det gick inte ta. Till att börja med så hade de vi köpt av slutat med den. Det har jag skrivit om innan. De kunde få in den men då blev bara frakten 3125 kr. Bara frakten. Sedan hade de ändrat avståndet mellan reglarna till mindre än vad vi har på stora. Det går inte för reglarna är redan gjorda.
Jag kan fortsätta i evighet med problem. Det är för långa brädor så det kommer bli 16 meter spill på att använda dem. Skulle vi hitta en annan som är liknande och klarar måtten så är de ändå längre och ger ännu mer spill. Eller tvärtom, för korta så det går inte att använda alls. Dessutom så är dem alternativen i den prisklassen så vi skulle kunna köpa dem, vilket är ett problem. För alla dessa kommer från Kina. De dyrare är vanligtvis från Tyskland. Jag har klimatångest som ni vet och då går Kina bort.
Jag har velat fram och tillbaka hur vi ska göra med detta golv. Nu är det klart. Check även på det. Det får helt enkelt bli ett trallgolv som vi kiselbehandlar. Det är 145*28. Så det är grövre plank och bredare än det vanliga trallgolvet man brukar använda. Bredden blir en millimeter mindre än det vi har idag. Och det är nära nog. Varje planka är knappt tio cm för lång. Det blir alltså fortfarande lite spill men inte alls så mycket.
All trall upplagd.
Det kommer bli bra när det är klart. Detta golvet kostar 2800 kr. Golvet, inte frakten. Virket kommer från Tenhult, vilket ligger väldigt nära oss. Träden kommer från Sverige men jag vet inte vart. Så allt är väldigt nära och minimalt med frakt. Inte bara ekonomiskt utan även väldigt bra för miljön. Nu har vi alltså ett golv som kostar mindre än frakten på det andra golvet. Det kostar också miljön mindre.
Vi kommer lägga lite extra på att sätta med dold skruv. Så inga flisor i fötterna. Vi kommer att kiselbehandla det så att det blir lenare att gå på men också grått och snyggare att se på. Det kommer bli bra när det är klart. Hoppas jag.
Det är många check nu. Mitt badkar har det inte hänt någonting med. Jag har hämtat mer skrot som jag kan plantera i. Men det kanske blir en del som får ligga tills nästa år. Kanske att jag åker bort till min expert och frågar hur jag kan göra idag. Nu ser jag mest fram emot en ledig helg och att målningen är klar. Vilken milstolpe det är. Målningen är klar.
Ta hand om dig. Dagen är din och du bestämmer om den ska bli bra eller inte. Du bestämmer över ditt liv, utgå från dig och dina förutsättningar. Vi hörs imorgon.
Jag har jobbat mycket. Nu kan jag knappt jobba. Om du jobbar mycket nu så kan du leka senare. Det är ett talesätt som används ofta. Jag har försökt att få in leken ofta. Jag har jobbat efter mål och när jag klarat det så har jag fått leka.
Jag kan inte jobba hårt och njuta senare. Jag har inte krafterna. Hur gör jag då. Får jag njuta alls då? Eller ska jag ha dåligt samvete hela tiden för att jag inte bidrar. Bidrar till samhället, till familjens ekonomi. Vad är godkänt i samhället som sjukskriven? Är det godkänt att må bra ibland?
Jag är på gränsen till vad jag klarar just nu. Det har jag skrivit om innan. Jag behöver stanna upp. Är det då okej att jag också njuter och mår bra? Fast jag inte kan jobba och bidra.
Faktum är att jag kan inte jobba hårt och leva på frukten imorgon. Jag måste leva idag för imorgon vet jag inte om jag lever. Ingen vet om de lever imorgon. Enda skillnaden är att jag har blivit medveten om det. Jag har ingen ny cancer. Men jag har fortfarande inte tillräckligt med sömn så att kroppen orkar.
Jag börjar glömma mer och mer, det har jag också skrivit om. Jag har glömt vänner, jag har glömt kunder, jag har glömt maken. Jag glömmer så fort att jag vet inte alltid vad jag ska hämta. Jag glömmer ibland att spola på toaletten. Då förstår ni hur fort jag glömmer. Jag glömmer alltså från att jag reser mig från toaletten och fått på mig byxorna. Sedan vet jag inte vad jag ska göra. Jag har inte glömt att tvätta händerna, det kanske får vara ett riktmärke.
Vi kanske borde ha ett motto som säger gör vad du kan idag för imorgon är det försent. Inte för att du är död utan för att idag finns inte imorgon. Det är så jag försöker tänka. Jag bidrar till vårt hus. Jag jobbar med det jag kan på huset. Jag har arbetstid tjugofem procent. Även om jag inte klarar tjugofem procent och också ha ett liv till fritid så vill jag inte släppa dem. För om jag kan jobba tio procent så får jag det. Ibland blir det femton procent. Och det känns bra.
Jag gör vad jag kan och jag lever idag. Imorgon är det försent. Ta hand om dig. Gör vad du kan och glöm inte att njuta. Vi hörs imorgon.
Det är många som kör för fort. Det har jag också gjort. Nu för tiden kör jag oftast på farthållaren med laglig inställning. Kan hända att jag har tio för fort på motorväg. Men oftast är det skönast att ligga lagligt för då slipper man köra om.
På vanlig väg så behöver man köra om lastbilar och traktorer. Det är ju inte konstigt. Lastbilarna kör jag gärna om för att man ser så dåligt bakom. Mer för det än att de har lägre hastighet. Och om man ska någonstans som man inte hittar till då måste man köra om. Annars ser man inte och missar riktmärkena.
Motorcyklister kör nästan alltid för fort. Jag har aldrig haft en motorcykel bakom mig som legat kvar där. De kör om. Igår hände det igen. Inget konstigt alltså. Men om man kör motorcykel och kör för fort, varför bromsar man in för fartkameran? Varför köra om alls då? Så gör ju bilar också. Jag kör lagligt, blir omkörd. Jag måste bromsa för att bilen som körde om bromsar på grund av kameran. Och så gasa igen efteråt.
Det är lika onödigt för mig när en bil eller en motocykel får mig till att bromsa. Fast jag ligger lagligt och inte kommer komma på bild. Det som jag inte förstår är varför bromsa om du är motorcyklist? För om du åker förbi en fartkamera på motorcykel så finns ingen registreringsskylt fram på motorcyklar. Vad ska de slå på då? Kameran tar ju bilden innan inte efter och bakom dig.
Om det skulle finnas en skylt fram så spelar det ingen roll ändå. För de har skyldighet att kunna identifiera personen som kör för att kunna bötfälla. Vilket är väldigt svårt med en hjälm på huvudet. Så varför kör man för fort på motorcykel och bromsar för fartkameran? Då borde du inte köra för fort alls. Om det är för att vara laglig. För ingen kan ju göra något även om du blir fotograferad.
Jag kör också för fort ibland. Sä är det. Det är ibland för att jag glömmer bort mig. Det är ibland för att jag känner mig stressad och vill fram fortare. Det finns ingen ursäkt för det. Men om jag kör för fort, då bromsar jag aldrig för en fartkamera och förstör rytmen om jag gjort en omkörning precis.
Om du anser att du har koll så kör fort. Det spelar inte så stor roll för mig. Men om du bromsar med motorcykel för en fartkamera, då har du inte koll. Då borde du inte köra för fort.
Idag ska jag åka till mamma. Det är skönt när det inte går en vecka emellan. Idag ska jag också pyssla om henne. Hennes fötter ska fixas. Förra gången gjorde vi det i ösregn. Denna gången blir det i värme och sol. Vi kom överens om att jag inte ska behöva godkänna det av enhetschefen igen. Så nu lever vi farligt. Mamma är rebell och jag skyller på att jag är lik henne.
Det har hon fortfarande koll på. Hon svarade direkt när jag bad personalen ta av och kolla läget. För det borde behövas. Mamma svarade omgående att det behövs. Det känns bra att hon har koll på det. Hennes skäggstrån hålls också efter ganska bra så förhoppningsvis är det mamma som får fram att det ska skötas.
Igår plockade jag blåbär igen. Fyra gånger har det blivit totalt nu. Jag plockade inte hela tiden igår för jag orkade inte rensa det som blev. Och med mitt sällskap så är det precis lika kul i skogen med eller utan blåbär. Nu är det sista versen för blåbären. De börjar bli mindre, många som har torkat. Och så allt bös som följer med hem. Igår var det så mycket så maken hjälpte till.
Inte så mycket för att jag bad om det, utan för att jag nämnde att man kanske kunde blåsa bort en del och suga med dammsugaren. Då blev det fart på blåbärsrensaren till make. Han hämtade lövblåsen. Vi har fortfarande ingen ström på altanen så hans lövblås fick det bli. Alla hans verktyg (nästan) är med batteri. En del på 36 volt men de flesta på 18 volt. Med hans menar jag så klart våra. Med den detaljen att jag använder dem fem procent av tiden.
Det var tur vi var utomhus. För det yrde löv och tallbarr överallt. Och maken var som ett barn på julafton. Det var synd att det var blåbär med i bilden för annars hade han ju fått blåsa med full kraft. Nu fick han stå och halvtrycka på lägsta effekt. När jag sedan rensade det sista för hand så lekte han med att blåsa rakt i hinken. Han gjorde mig gärna sällskap igår. Två aber: det första att lövblåsen inte hade lägre effekt och det andra att det var blåbär man skulle vara försiktig med.
Grannens plommon börjar bli övermogna. Jag har testat att lägga in plommon. Får se om jag tycker om det. Har aldrig gjort det innan. Som tur är dröjer det två veckor innan jag vet om det är gott eller inte. Så då kan jag inte göra fler förrän nästa år. Vilket är bra för att skala plommon var ingen höjdare. Om dem blir goda så var det helt värt det. Med lättvispad grädde tänker jag att det kan bli gott. Vi får se.
Det kommer inte bli fler blåbärsturer nu men kanske att det blir svamp. Jag får plocka dåligt då. För rensningen var ju sådär. Tror inte att det fungerar med lövbåsen då. Det borde finnas någonstans där man tipsar om hur man gör. Om man kommer på något smart så borde alla få veta det. Nu vet ni att lövblås fungerar på blåbär. Man måste bara vara utomhus. Annars blir städningen av huset värre än att rensa blåbären.
Ta hand om dig. Du är lika viktig idag som igår om inte viktigare. Vi hörs imorgon.
