Författare: Josefin

Publicerat

Kris

Att som egen företagare hamna i en pandemi är inte helt lätt. Jag har många som har blivit väldigt påverkade. Inkomster som har blivit noll. Där är inte jag och maken (än). Jag har varit i en kris i flera år nu. Pandemi hjälper mig dock inte.

När jag blev sjukskriven så hamnade mitt företag i en kris. När man jobbar med personliga relationer och de upphör då är det kris. Mina kunder försvann. Hade det varit ett år så hade jag nog klarat mig ganska bra. Men med flera år så har min verksamhet försvunnit med 90 procent.

Att fylla på med en pandemi gör det inte bättre. Nu är det inte bara jag som är egen företagare i min familj. Även maken är det. Vi driver ett bolag tillsammans med olika inriktningar. Vi hjälper varandra när det behövs. Att jag då är sjukskriven till 75 procent i denna krisen är inte optimalt. Jag har inte så mycket tid (eller kraft) att kunna hjälpa till på.

Alla blir ju drabbade nu. På ett eller annat sätt. Jag menar inte att det bara drabbar oss som är egna. Men det händer andra saker för en egen när man hamnar i en kris som denna. Som egen när inkomsterna sinar så måste du jobba mer än innan. Du jobbar mer och får ut mindre pengar. Som egen har du också valet att jobba mer. Att inte ge upp ditt företag.

Det börjar kännas i magen. Hur kommer det gå? Hur långe kommer vi (mest maken) att orka? Förra gången kunde vi avbryta renoveringarna för att leva på sparpengar. Denna gången har vi precis satt in nya fönster och bytt panel i somras på huset. Mycket av sparpengarna är använda. Vi klarar oss för nu. Men hur länge?

Det är väl det som är det mest otäcka för alla. Att man inte vet någonting. Jag hoppas det vänder snart. Jag hoppas att vi alla gör vad vi kan för att förhindra att det blir värre. Igår fick jag veta att permitteringen från en av de största arbetsgivarna här kanske ska minska nästa vecka. Hoppet lever och är det sista som försvinner.

Publicerat

Regnet kom

Som lovat så kom regnet. Det är inte alltid som väderprognosen stämmer. Det var skönt att vi fick ner thujorna igår.

Tillräckligt glest för att kunna se emellan för trafiken.

Vi behövde idag köpa lite extra jord. Trots att vi grävt upp halva gräsmattan (känns det som, men det är inte sant) på baksidan så räckte inte jorden. Den stora säcken på bilden innehåller grus. Som låg i diket innan vi grävde ett dike. På släpkärran är grästuvor och massa sten som vi inte vill ha i häcken.

När vi var där så frågade jag lite också så klart. Bland annat så dök en liten sten upp (stor så in utav...). Kollade om de trodde thujorna skulle överleva på varje sida om stenen. Mycket vatten och fingrarna i kors, var svaret. En av thujorna hade väldigt lite rötter berättade jag också. Det slutade med att vi fick en ny thuja. Vilken behövde ner i jorden på platsen där den andra var. Så det blev till att gräva lite mer idag, i regnet.

Nu är alla på plats. De har fått droppslang för att kunna vattna mycket. Särskilt vid den lilla stenen. Vi hade tänkt stort avstånd mellan plantorna men nu blev det lite större. Vilket inte gör så mycket för att då kan man se trafiken när thujorna blir större.

I övrigt så har det varit en vilodag. Tvätten ligger och väntar så fint på mig i tvättstugan. Det gör den rätt i. Dammråttorna ligger också och väntar på mig/oss. Allt har sin tid. Jag tar det steg för steg så blir det bra. Jag behöver verkligen vilan nu och då tar jag det.

Väldigt nöjd. Och nu behövs inte vattning för hand heller. Även om maken skötte det fint igår.

När styrkan är tillbaka så ska det i en cortenkant bakom häcken också.

Att mamma idag har blivit förkyld låter jag vara till onsdag. Då får vi veta om det är Covid-19 eller om hon bara är förkyld. Nu håller jag tummarna för att hon är förkyld. Och fingrarna i kors för att thujorna överlever. Jag tror på mamma och på hennes tro i mig. Mamma fixar detta och mamma säger att jag fixar plantorna. Bestämt!

Publicerat

Inte bara rubbat för mig

Att var autistisk innebär så många saker som är svåra att greppa. Det var inte bara för mig som helgen rubbade cirklarna för. Även äldsta sonen blev drabbad. Jag återhämtade mig någorlunda och thujorna kom i jorden. Men det får bli ett annat inlägg.

I lördags var vi och firade minstingen. Vi gick ut och åt tillsammans. Det var jag, maken, äldsta sonen, deras pappa (exmaken) och så minstingen så klart. Det hör inte till vanligheterna att vi är alla tillsammans. För äldsta sonen var senaste gången när vi renoverade hemma hos honom. Vilket är för två somrar sedan nu i sommar.

Det hör inte till vanligheterna att han går ut och äter. Det tillsammans med att vi då också var i en annan konstellation än vad som är vanligt, så blev det mycket utanför det ordinarie. Han var tillfrågad och förberedd på att var med. Han ville vara med. Han tycker om att klä upp sig och att äta god mat. Jag har förberett honom för detta. Alla aspekter som kunde bli och vara. Även kring aspekterna att det är en pågående pandemi. (Ja, vi satt tillsammans och upplevde det som att restaurangen hade koll på att sprida sällskapen för att hålla rekommendationerna.)

Igår när jag skulle väcka äldsta sonen som jag brukar så var han helt groggy. För när något ändras och inte är enligt hur det brukar vara så rubbas allt. För mig så skulle en festkväll kunna innebära att jag blir lite extra trött dagen efter. För någon som dricker alkohol så kan det innebära att en hel dag är körd. Men för någon som är autistisk så kan det innebära att flera dagar är körda. Och då inte för att kroppen är utslagen av gifter som du tryckt i dig. Utan för att kroppen är utslagen av anspänningen.

En del kan också vara att det ordinarie fortfarande behövs göras. Så när ”festen” är slut så kommer samma aktiviteter att göras. Vi var tillsammans i två timmar. Innan det behövde han förbereda sig på att klä sig och dylikt. Det kanske tog en till två timmar. Det innebär att det är upp till fyra timmar som gått åt till att göra andra saker utanför schemat.

För mig blir dessa fyra timmar förbrukade och jag kanske är trött för att det blev senare än vanligt. För äldsta sonen är dessa fyra timmar ett extra tillskott på dagen. Men de vanliga fyra timmarna behöver fortfarande att göras. Till viss mån. Detta gör att han blir helt ur balans. Och det medför fortsatt problem flera dagar framåt för att han ska kunna återhämta sig och samtidigt stegvis kunna göra allt som vanligt.

För att kunna göra allt detta så behöver han hjälp och ”godkännande” från mig. Godkännandet är för att han är osäker på om det är accepterat av samhället att till exempel ta lång sovmorgon när man är trött. Min hjälp är ofta bara att jag godkänner hans förslag på hur han ska göra. Men ibland också andra förslag på hur man kan göra. Vi tar ett steg i taget. Och att vara med och fira sin bror gör det värt att rubba sina cirklar.

Idag är vi ett steg närmre ordinarie cirklar. Imorgon kanske vi till och med är på banan igen. Om inte annat ytterligare ett steg närmre dem vanliga rutinerna.

Publicerat

Ingen ork

Idag kommer jag inte att orka vara här. Natten har varit hemsk. Jag har mer vatten än någonsin i kroppen. Fingrarna går knappt att böja. Jag har väckt maken i natt också. Det gör saken värre.

Om hjärnan blir mindre som bomull under dagen så kanske det blir en återkoppling på vårt arbete. Annars återkommer jag imorgon med hur det gått med vårt dike och firandet av minstingen.

Publicerat

Diket klart

En snabb uppdatering i thujahäcken. Diket är klart. Tungt att gräva. Tur vi hjälpts åt.

Innan.

Vi trodde vi kunde gräva hål för att sätta thujorna. Men experterna sa annat. Så idag har det blivit dike.

Efter.

Cirka 40 cm djupt. Imorgon ska thujorna ner i jord. För på måndag ska det tydligen regna massor. Vi vill ju inte att vårt fina dike ska förstöras.

Nu lite paus innan vi ska fixa oss inför kvällens firande av sonen.

Publicerat

Äntligen

Efter många om och men så ska nu diket grävas till thujorna. Vi har väntat på att de ska ringa från butiken för att säga när thujorna kommer in. Och om det gick att beställa större utan att man skulle bli ruinerad.

De ringde aldrig. Nu har vi i alla fall varit där. Så klart fanns det inne i butiken. Ingen större variant, för den kostade tydligen för mycket. Vi fick aldrig bestämma det själva, det gjorde de åt oss. Till veckan ska vi hämta nio stycken thujor. Då är det bäst att det finns ett dike att plantera i. Det ska ordnas idag.

Igår fick jag ett paket på posten. Alltid kul att få paket. Det var från svärmor. Tack!

Nu ska jag bara hitta tiden att hinna läsa lite också. Får bli i fikapauserna kanske. Denna boken vill jag gärna läsa. Jag ser fram emot att göra det när det väl blir av.

Vi ska fira minstingen också idag. Han fyller år snart och vi ska också fira hans matteprov som han klarade. Fullbokad dag idag också med andra ord.

Publicerat

Målningsvädret fortsätter

Väderprognoserna är nästan aldrig att lita på. De har sagt i flera dagar att det ska vara mulet och svalare. Det fortsätter att vara varmt. Och även om det inte varit klarblå himmel och sol så har det varit sol och en del moln. Dock inte grå moln utan vita.

Så idag blev det målning igen. Jag har målat i springorna som blivit sedan förra året. Det är svårt med ett mörkgrått hus och måla på vit grundmålad panel. När det torkar lite så blir det vita glipor. Inte jättesnyggt. Nu är det ifyllda på hälften av alla glipor i alla fall.

Jag har också hunnit med att testa den nya fönsterputsen. Jag är ingen städare eller fönsterputsare. Men jag kan säga att med den så blev resultat mycket bättre än om jag gjort det för hand. Jag kommer att få öva lite till sedan kommer jag att vara en expert.

Väldigt bra. Kärcher WV6.

Jag har hunnit med att hjälpa äldsta sonen att handla också. Eftersom man inte ska hålla på att åka till affären hela tiden så passade jag på att köpa lördagsgodis. Problemet var att jag var inte sugen på godis. Vad gör man då?

Lite choklad

Då köper man väldigt mycket av olika sorter helt enkelt. Får se om något faller i smaken imorgon.

Maken har satt upp lite fler knutbrädor. Snart är utsidan helt klar. Vi hann också med en lite fredagsmys på altanen innan middagen.

Fint sällskap, sol och snacks.

Nu är det filmkväll. Önskar er alla en härlig kväll!

Publicerat

Många lager på en lök

Mat är en viktigt del av livet. Utan mat så lever vi inte. Vi kan leva utan god mat men så mycket roligare det blir när den är det. Jag provar gärna nya saker när det gäller mat. Maken är inte lika nyfiken på det. Han tycker om det trygga.

Om jag beställer något annorlunda så ångrar han sig ofta när maten kommer in. Det händer att det inte är någon höjdare och då är han j nöjd med sitt trygga val. När jag gör ny mat hemma så är det aldrig någon som opponerar sig. Då vill hela familjen vara med och prova. Även äldsta sonen om han bara är preppad innan på att det inte är något han känner till.

Mat är också viktigt för det blir något annat att tänka på när man lagar den. Du kan inte tänka på allt som händer runt omkring för mycket. Det behövs nu. Men häromdagen så stekte jag lök. Och det har fått mig att tänka på Covid-19 lite extra.

Att steka lök för er som gjort det vet att det avger mycket doft. För mig så blir det en ljuvlig doft av lök. Så länge du håller på med maten och när du äter den. Men när den sitter i kläderna och på huden efteråt, då luktar det inte så gott.

Än mer luktar det när man steker mycket lök.

Om Covid-19 beter sig som lukten efter stekt lök så är det inte lätt att bli av med den. Lukten från denna stekta lök har suttit i många dagar. Trots frenetiskt handtvättande. Vi tvättar händerna så ofta här hemma så vi börjar att smula bort snart. Ändå sitter denna löklukt kvar.

Hur är det ens möjligt. Även om man steker mycket lök. Det tar ganska lång tid att få ner den till den underbart ljuvliga karamelliserade löken som jag vill åt. Men ändå, hur är det möjligt? Det verkar vara samma med Covid-19. Jag har flera i min bekantskapskrets som har varit isolerade i 35 dagar för att de haft Covid-19. Under denna tiden har de inte fått träffa någon för att de smittar.

35 dagar! Det är över en månad. Även om du då inte har symptom som är allvarliga så smittar du. Du tror du blir bättre men icke, Covid-19 har bitit sig fast och vägrar lämna dig. Precis som lukten från stekt lök. Nu har lukten börjat lämna mig och jag tror inte att den tänker komma tillbaka utan att jag steker ny lök. Vilket jag kommer att göra, men inte idag.

Idag blir det rester på chorizo och ugnsstekt potatis till lunch. Middagen är inte bestämd. Men det blir inte karamelliserad lök i alla fall. Nu vill jag vara luktfri några dagar.

Publicerat

Digital värld

Covid-19. Detta virus påverkar oss alla på ett eller annat sätt. Vi vet inte vad som sker när vi gör förändringar. En person blir permitterad. Avbokar sitt byte av tak. Helt förståligt men då har vi ännu en som blir påverkad. Den permitterade har inkomst fast en lägre sådan. Hantverkaren utan uppdrag blir utan inkomst och svårt att hitta nya uppdrag.

Alla våra beslut ger avtryck. Vi försöker att göra som vi gjorde innan fast annorlunda. Kanske är lättare för oss som har ett pågående bygge. Lättare att bygga lite mer än innan. Vilket också vädret tillåter mer av. Vi har gjort mer inköp än innan. Fast våra inkomster har minskat så försöker vi att hjälpa till med att köpa nu. Till exempel köpet av mattan till köket. Den är vävd av gamla tyger som återanvänds. Den väntar jag på spänning med.

Vi försöker att träffas fast digitalt nu. Det blir en hel del digitalt. Jag hade önskat att få träffa mamma mer på video men det är svårt. Eftersom hon inte kan göra det själv utan måste ha en från personalen med. Idag har jag fikat digitalt. Det var kul att träffa medlemmar i Junis runt om i landet. Det var kul så det blir en till som jag håller i själv den 29 april. Fika kan man aldrig göra för mycket, i alla fall inte om man frågar en från IOGT-NTO-rörelsen.

En fantastisk kvinna från denna rörelsen har varit väldigt påhittig. Hon är så cool. Hon har alltid mycket att göra. Hon har hängt i samma gäng som mamma med Centerkvinnorna. Hon har tilldelats Guldklövern för sitt fina arbete hos Centerkvinnorna. Hon har gjort fantastiska insatser inom IOGT-NTO. Hon är aktiv inom hembygdsföreningen på sin ort. Hon är aktiv inom integrationsprojekt. Hon har alltid haft tid att baka. Baka är tydligen inte jobbigt enligt henne. Det är avkoppling.

Hon har gjort massor kan jag konstatera. Hon har aldrig varit rädd för att prova nya saker. Och det skulle jag vilja påstå att hon har gjort nu i sin klurighet. Att våga starta en digital bakskola på Facebook är modigt även om man är duktig på att baka. Men det ska lösas rent tekniskt också. Vilket hon har löst med bravur. Kolla gärna in härliga Gunvors bakskola. En fantastisk förebild för oss alla.

Vi får försöka att göra som vi gjorde innan fast lite annorlunda. Och ibland mycket annorlunda. Jag håller på att knopar på hur vi ska kunna ha ett studentfirande men ändå följa rekommendationerna som är. Vi får se om vi hittar en lösning som blir bra. Minstingen ska få tycka till om tankarna också.

Nu fortsätter vi helt enkelt. Vi alla. Precis som innan, fast annorlunda.

Publicerat

Myror

Vi är som myror. Vi bygger och sedan bygger vi. Och så bygger vi lite till. Lite framåt hela tiden. Inte så mycket att vi bygger jättestort. Snarare lite i taget bara.

Rätt som det är så händer något som måste åtgärdas. Som att någon kommer och stampar sönder våran stack. Då bygger ju myrorna upp stacken igen. Som när någon kastade in något genom vårt fönster. Då blev det att alla fönster ska bytas.

Det kanske vi inte hade behövt men jag tror det var ett bättre beslut för både oss och vår planet att ha treglasfönster mot tvåglas som behövde renoveras. Vi har märkt en stor skillnad på värmen inomhus. Det är varmare men också sämre ventilerat. Jag vädrar varje dag nu. Jag tror inte jag har vädrat frivilligt sedan vi flyttat in här.

Maken har gjort det så bra istället. Framförallt på sommaren när det blivit varmt inne. Annars har det inte behövts för det har varit sådant drag i våra fönster. Det har inte kunnat stå levande ljus på fönsterbrädan. Då har det blivit stearin överallt. På brädan, fönstret och golvet. Det är borta nu. Därför behövs det vädras lite varje dag. För känslan av luft. Vi har massor av ventilationer så rent fysiskt behövs det egentligen inte.

Jag undrar om myrorna tänker att Sk*t också. Nu måste vi bygga om flanken på höger sida. Varför skulle det hända just nu? Typiskt, vi som har så mycket annat vi behövde bygga. Antagligen inte. Fast människor tänker så. Varför händer det just mig, eller just nu? etcetera. När vi istället borde fokusera på hur vi löser det. Finns ingen nytta med att älta varför något hänt. Nyttan ligger i hur vi går vidare.

Så vi fortsätter som myrorna här hemma. Vi bygger lite till.