Författare: Josefin

Publicerat

Vi behöver staket

Vi har inte haft något att rama in vår trädgård med på många år. Vi hade häck innan. Jag är inte den bästa trädgårdsmästaren som finns. Därför var inte häck något bra alternativ.

Något som jag tycker är tråkigt är att vi behöver ha något som skärmar av trädgården. Under denna tiden som vi inte haft det så har det försvunnit grejer från oss. Stegar, cykel och annat. Inte jätte mycket men det har ändå försvunnit. Många av sakerna har vi hittat igen. Vilket innebär att någon bara har tagit det för tagandet skull. Inte för att de behövde saken.

I natt så har det varit någon som förstört vår kant som ska gå runt gräsmattan. Vi ska göra ett staket. Men för att slippa ogräs och lättare kunna klippa gräset så har vi bestämt att sätta en plåtkant och sedan ha sten under staketet. Självklart med ogräsduk under stenen. Den har nu blivit söndertrampad på vissa ställen.

Maken blir som Kalle Anka. Han lugnar ner sig fort som tur är. Det jag inte förstår är varför ska det behövas ett staket för att folk ska låta bli att gå i vår trädgård? Det är tydligt avgränsat men inget som sticker upp. När vi hade häcken, som inte var speciellt hög, så hade vi inte dessa inkräktare. Jag har inga problem med om någon bara skulle gå i min trädgård. Det jag har problem med är att de tar med sig saker som tillhör mig. Eller förstör saker som är mina.

Vi behöver helt enkelt få upp vårt staket.

Publicerat

Mat är livet

I vår familj så älskar vi mat. Mat i alla dess former, konstiga och mindre konstiga. För oss är mat viktigt. Det har kommit fram i mina tidigare inlägg. Att samlas kring mat är något som är värdefullt. I många kulturer så tror jag att maten är något som binder oss samman. Bara för att vi älskar mat så betyder inte det att vi inte tycker om snabbmat. För det gör vi också.

All mat är bra mat. All mat är god mat eller mindre god mat. Vi använder oss aldrig av äcklig mat. Med det sagt så finns det ett ställe som jag gärna undviker. Ett ställe som jag verkligen inte uppskattar maten på. Det stället är McDonalds. Jag har svårt att förstå att det är så populärt. Även om man har barn. Mina barn har aldrig haft det som favorit.

En fördel med McDonalds är att maten smakar lika vart du än är i världen. Det är bra om man har en autistisk son. Bara att kunna ha McDonalds som alternativ om man ska äta ute är bra. Man säger till äldsta sonen om du inte gillar maten på denna restaurangen så går vi till McDonalds och köper åt dig sedan. Vilket har lett till att han har alltid provat. Och vi har Aldrig behövt nyttja kortet med McDonalds för att sonen inte ryckte om maten på första stället.

Det är dock två saker på deras meny som jag faktiskt gillar. Det är deras milkshake samt ÄPPELPAJEN. Äppelpajen är magiskt god. För många, många år sedan bytte de ut milkshaken. Så den är odrickbar nu. Minstingen och jag sitter och pratar om hur han följer med en kompis ibland just till McDonalds. Kompisen tycker det är väldigt gott och minstingen tycker att det är tråkigt om de inte ska äta tillsammans. Och jag beklagar mig för hans skull men påpekar att han kan ju i alla fall ta en äppelpaj.

Mamma den är ändrad. Den smakar inget gott längre. AHHHH, men hur länge sedan är det. Nu kommer det ju inte finnas någonting som jag kan beställa om jag skulle bli tvungen. Vi googlar lite och inser att det är två år sedan de bytte recept. Jag lugnar ner mig lite och får stilla mig i att om jag inte ätit där på två år (och antagligen några år till) så är det ingen fara för mig.

Däremot så kommer det nu att experimenteras här hemma för att se om jag kan få till en god äppelpaj som man friterar. Vi får se hur det går.

Publicerat

Så mycket att göra

Långsam start idag. Älskar det. Sedan blev det en powerwalk till Stenbutiken. Där tittade vi på lite plattor till carporten. Och sedan gick vi hem igen. En promenad på ungefär en timma. Längre om man räknar in buitkstittandet.

Nu jobbar maken på med att sätta panel över vår nya yttervägg. Det ska bli skönt när allt är klart. Frågan är om det blir klart. Det är nog snarare så att det kommer vara dags att börja om när man tror man är klar.

Kommer bli fint när det är klart.

Jag är dock väldigt nöjd med att vi har nya fönster. Det ska upp plåtar och lite annat innan det är klart men det kommer. Med två fönster istället för fyra till höger om dörren så känns det nästan som att man sitter ute. Vi har matbordet precis innanför där.

Syns inte så tydligt alla fönster. Men så här var det innan.

Trots allt som behöver göras på vårt hus. Så kommer jag att njuta av vår altan i massor i sommar. Och om man skulle få tråkigt på altanen så är det bara att göra något av allt som behöver göras.

Publicerat

Ändrade rutiner

Denna veckan har inneburit många brutna rutiner. Vi har inte tränat en enda gång till exempel. Det har det inte funnits utrymme för när det har varit gipsdamm överallt. Vi har ätit lunch i källaren för att vi inte kunnat vara i köket. Vi plockade fram vår micro och ställde i källaren för att vår hantverkare skulle kunna värma sin mat.

En annan mycket viktigt sak som ändrats är att vi har ätit frukost nere i köket. (Efter allt städande varje kväll så kanske det var skönt att få använda sitt kök en gång per dag i alla fall.) Mycket besvärande för mig att behöva gå ner till köket för frukost. Jag är van att alltid få frukost på sängen. Varje dag så gör maken frukost åt mig som han tar med upp till sovrummet. Jag är bortskämd, jag vet. Det är den bästa starten på dagen. Att få vakna långsamt och äta frukost.

Detta började maken med för så länge sedan så jag kommer inte ihåg när. Det var inte när nyförälskelsen var. Eller nyförälskelsen håller ju på fortfarande. Men jag fick det inte när vi bodde i Västerås. Jag gissar att det pågått i ca tio år av våra snart femton år tillsammans.

Att han ger mig det varje morgon är mest av omtänksamhet för mig men också lite för att han är hungrig. Vi gör det mesta ihop. Äta måste vi göra ihop. Och maken blir (som jag sagt innan) hungrig före mig. Så för att vi ska äta ihop så gör han mat åt mig och vi äter i sängen. Annars skulle han behöva vänta på min långsamstart innan han får mat.

Varje morgon, eller varje morgon när vi är hemma, får jag det. Ibland händer det att dessa rutiner ruckas. MEN idag så är det som vanligt igen. Frukost på sängen och en långsam start!

Publicerat

Att planera ett årsmöte när Covid-19 pågår

När man måste ha ett årsmöte för att kunna fortsätta sitt arbete. Hur gör man då när Covid-19 härjar? Här spånas det för fullt för att kunna genomföra ett beslutsmässigt årsmöte utan att behöva träffas.

Digitalt tänker alla. Men riktigt så enkelt är det inte. Alla har inte tillgång till att kunna vara med digitalt. För att göra det möjligt för alla att kunna vara med så ska en bemannad station upprättas. Där ska alla handlingar finnas. Det ska vara separat ingång och utgång. Ingen ska behöva träffa någon. De som bemannar ska hålla ett avstånd på minst två meter. Det ska finnas möjlighet att ringa in istället för att komma.

Vi har många fler smarta saker som vi kommer fram till. Det känns bra det här. Att vi är kreativa och kan lösa saker fast på ett annat sätt.

Det är en bra dag idag!

Publicerat

En ny dag

En helt ny dag att se fram emot. En helt ny dag som jag bestämmer hur den ska bli. En helt ny dag och solen skiner.

Utsikten just nu. Genom ett nytt fönster. Där satt det två innan.

Igår blev fönstrena putsade. Men ingen städning efter sista fönsterbytet. Den orken fanns inte. Eller orken fanns inte till fönstrena heller. De blev dock putsade men inte bra. De är alldeles flammiga men det viktigaste är att vi ser att det inte är några skador på fönstrena till besiktningen.

Denna dagen är min. Denna dagen ska njutas. Även om den kommer innehålla städning av kontoret. Jag ska njuta varje sekund. Det har jag bestämt. Denna veckan har varit en av de jobbigaste på väldigt länge. Jag har sovit extra dåligt. Den timman som jag brukar få sova på morgonen har jag inte kunnat då vi har haft arbete med fönstrena. Jag är hur trött som helst. Kroppen vill inte riktigt lyda. Det värker och är bara tungt. Jag kan välja att vara i det. Att allt är jobbigt. Men jag väljer att inte vara i det jobbiga. Jag väljer att njuta och att se hur mycket jag får gjort trots krämpor.

Jag väljer att vara stolt över mig själv och vad jag presterar. Jag väljer att vara glad. Jag väljer att vara nöjd med vad jag har. Och det är så mycket lättare när solen skiner, eller hur. Idag är en bra dag!

Publicerat

Tar inget ansvar

Vad händer när skolan säger att de inte tar ansvar för äldsta sonen på skoltid? För det var vad vi fick till oss. Att han var DUM I HUVUDET och att de inte tog ansvar för honom. Det skrev jag om i Skolans idioter. Vad händer om arbetsgivaren inte tar ansvar för den som är anställd på arbetstid?

När detta sker går han andra terminen i sexan. Det vi gjorde var att vi höll sonen hemma från skolan. Självklart svar för mig. Jag hade heller inte gått till jobbet om min arbetsgivare inte tog ansvar för mig på arbetstid.

Vi har ju skolplikt i Sverige. Om jag håller min son hemma så måste jag på något sätt agera. För att inte få problem från annat håll. Vi ringde Skolverket och frågade hur vi skulle göra i detta läget. Det blev ett kort svar: Anmäl skolan till Skolinspektionen. Det gjorde vi.

En anmälan tar några dagar innan det kommer till skolans kännedom att det har gjorts en. När skolan fått det till sig, då kom det ett samtal (väldigt upprört sådant). Specialpedagogen (eller specialagent som vi kallar henne) ringde och talade om att om det var krig vi ville ha så var det KRIG vi skulle få! Varpå jag svarar att vi hade inget alternativ än att göra anmälan då de inte tar ansvar för sonen på skoltid. Hon är så upprörd så jag ser framför mig hur spottloskorna flyger när hon pratar: Men han är ju välkommen till skolan. Det är ju ni som inte låter honom komma hit!

När jag tänker tillbaka på allt som min son fått vara med om så känns det ibland som jag bara har drömt det. Hur kan vuxna människor som jobbar som pedagoger säga det ena och inte förstå vad konsekvensen är på andra sidan. Jag frågade om hon gått till jobbet om hennes arbetsgivare inte tog ansvar för henne när hon var på jobbet? Nya spottloskor: Klart jag inte skulle. Men det är ju inte samma sak.

Tyvärr är inte allt en dröm. Det har hänt på riktigt. Och händer fortfarande på skolor runt om i Sverige. När skolan förstod att vi inte skulle låta sonen gå till skolan utan att de tog ansvar för honom, eller dra tillbaka anmälan, så började det hända saker.

Han blev erbjuden en egen lärare för hemundervisning. Fast självklart kunde vi inte vara hemma hos oss. (För det hade varit ett förslag från oss tidigare. Klart de inte kan göra något som vi tyckte.) Anledningen till det är att ingen, INGEN, är bekväm med att jobba hemma hos någon. (Stora ord med tanke på att det finns massor av människor som jobbar hemma hos någon, ett exempel är personliga assistenter.) Platsen där undervisningen skulle ske blev på Musikskolan. Det var en lärare som inte jobbade som det just för tillfället, som skulle undervisa sonen. En helt ny person utan relation till varken sonen eller skolan.

Då var det sex veckor kvar i skolan. Han hade varning i alla ämnen. Han skulle inte bli godkänd enligt skolan. Detta för att han var dum i huvudet. Efter tre veckor så hade äldsta sonen och läraren hämtat in hela sexans kursplan. Sonen var godkänd i alla ämnen. De resterande veckorna så läste de Robinson Cruse. Den läraren var en av de ljusglimtar som finns i skolans värld. Men han jobbade ju heller inte som det då. Hur som helst, han förstod. Och han lyfte sonen. Han förstod också att det var inte läge att säga till skolan att de var klara på tre veckor. Då blev det högläsning av en bok som kunde intressera båda i följande tre veckor.

Eftersom skolan gjorde dessa ändringar och därmed tog ansvar för sonen på skoltid så fick de inga anmärkningar från Skolinspektionen. I överlämningen till sjuan så blev det samma visa igen. Han kan ingenting. Han är inkompetent vad gäller matematik. Han är en bråkstake. Han måste gå i särklass för han är underbegåvad. Och så blev det. Sonen fick börja i särklass i sjuan. Men det är en annan historia för en annan dag.

En sak är säker, min son är inte dum i huvudet! Att jag är ett pain in the a… Det är en helt annan sak.

Publicerat

Vad hände Minstingen?

Ja, Skolans idioter är många. De har även drabbat minstingen som jag skrivit om innan. Han går Teknikprogrammet. Vi visste från början att det skulle komma att krävas mycket plugg för honom. Men det fanns inget annat han ville gå.

Redan i årskurs ett så kom svårigheterna. Vi satt på möten med skolan som absolut tyckte att detta skulle han fixa, om han bara fick lite hjälp. Han var inte ensam om att behöva hjälpen. De hade massor av bra planer för att det skulle ordna sig. Jag ställde ändå frågan: Tror ni att detta kommer att fungera? Det är dumt att slänga bort en massa år som inte kommer att ge något. Men nejdå, det kommer han att lösa. Med hjälp från oss på skolan.

Det som var svårt var mest matten. Alla andra ämnen var inget problem. Men det var matten som var mest av, och som gör Teknikprogrammet till just det. Han klarade matten i ettan. Inte för att han fick speciellt mycket hjälp från skolan. Mer envishet skulle jag säga.

Tvåan kom. Det svåraste året av tre år. Vi hade dialog omgående kring matten. Skolan hade skulle minsann finnas och hjälpa. Inför höstlovet så hade vi ett möte där rektorn var med. När han ställde frågan till minstingen om han gör läxorna, och svaret blir nej. Då tappade rektorn allt intresse för att hjälpa sonen. Han såg honom som en latmask som bara var där för att jag tvingat honom. Mötet fortsätter och jag måste avbryta för att ställa en följdfråga till minstingen. Varför gör du inte läxorna? Och det gäller ju matten. För alla andra ämnena gör du läxorna i. Svaret var: För att jag klarar inte av det. Och jag har ingen som kan hjälpa mig hemma.

Hur svårt är det att ställa en följdfråga? Svårt, tydligen. Men då kunde han minsann se till att minstingen skulle få lovskola på påsklovet. PÅSKLOVET! Detta var på hösten före höstlovet. Så två lov skulle försvinna. Jag påpekade det, men oj, ja, fast vi har ingen som kan ha lovskola innan. F*** O**! Så trött jag blir. Men sa jag, det måste ju finnas andra som inte klarar detta och som behöver hjälp. Vill inte de ha lovskola också? Och, men, fast, kanske, det är ju svårt. För alla andra har ju slutat och bytt till annat program.

Påsklovet kom. Minstingen hade fått en timma extra i veckan att sitta i pluggrummet. Men där är det också andra som är samtidigt. Och när du behöver hjälp hela tiden så funkar inte det. Vi hade höga förhoppningar på lovet. Tre halvdagar. Det är lovskolan. Tror ni man hinner i kapp med avancerad matte och fysik på TRE HALVdagar? Svaret är NEJ.

Men det är fortfarande inga problem enligt skolan. Vi kan ju alltid förlänga studietiden. Då får han ett år till på sig. Han kan välja bort matte och fysik i trean och läsa tvåans då. Okej, vi fortsätter att traggla. Det finns en plan. Sommarlovet börjar närma sig.

Ingen hör av sig. Sommarlovet kommer och jag hör av mig för att kolla om det blir någon lovskola på sommaren? Och då när? Grejen är att minstingen har nu fyllt 18 år. Jag får inte längre någon information. Tyvärr så har inte heller sonen fått någon info.

Svaret är: Nej, det blir ingen lovskola. Det finns inget syfte med det. Han kommer ändå inte klara det. Så slutbetyg är satt. För att läsa upp så får han nu lösa det själv. Vi kommer inte hjälpa från skolan mer.

Psykbryt från mig. Hemma. Jag besvarade inte ens det mejlet med dessa svar. Utan nu letade jag upp en privatlärare. En fantastisk sådan. Han bor inte på samma ort som oss. Vi, jag och privatläraren, hade uppdrag i Junis tillsammans på sommaren och efter en tid förstod jag att han var lärare i matte och fysik. Yes! Han vill jättegärna hjälpa minstingen. Han älskar verkligen att få jobba med att lära ut.

Perfekt. Digitala träffar tre gånger i veckan från september fram till februari. Den 6 mars så var provet som behövde klaras för att bli godkänd. Då var alla delar för hela tvåan i ett enda prov.

Studie- och yrkesvägledaren på skolan hade meddelat minstingen när han började trean att du kan visst få hjälp från skolan. Det är fel att vi släpper dig. Han fick fortsatt en timma i veckan med att träffa en lärare ensam. Efter några gånger så meddelar sonen att han inte blir hjälp av den hjälpen. Starkt gjort av min (alldeles ibland) för snälla son. Som alltid vill att alla ska må bra och att han inte är till besvär. Han meddelar också att mamma hittat en lärare som hjälper mig. Som jag verkligen får hjälp av. Trots att han meddelar det till SYV så fortsätter han med sina träffar en gång i veckan på skolan. Fast det då är bortslösad tid.

Nu måste vi hitta på något för att tacka minstingens fantastiska Tutor. För den 6 mars kom och passerade. Han blev GODKÄND! Underbart! Minstingen är så nöjd över att få visa att han kunde visst. Hans mamma är nog än mer nöjd.

Vi har haft mycket samtal här hemma om hur vi agerat i detta med tanke på vår erfarenhet från skolan med tanke på äldsta sonen. Minstingen har också massor av erfarenhet kring sin äldre bror och skolan. De har ju så klart gått på samma skola. Minstingen har sett hur hans bror har blivit behandlad. Han som vill alla väl och nästan aldrig uttrycker något dumt eller elakt om någon. Säger (om ände försiktigare ord än mig) hur illa det är ställt i skolan för vissa barn.

HAN HAR KLARAT MATTEN! HAN HAR KLARAT MATTEN! S*** O* T***!

Publicerat

Städat

Nu har vi städat. Gipsdamm är hemskt. Nu har vi ett rum kvar. Det ska bli nya fönster där imorgon. Och det kommer ju bli lika hemskt där. Sedan ska skräphögen bort. Det blir lite skräp vid fönsterbyte. Mer än man kan tro. Utöver alla fönster som blir över också.

Mycket skräp blir det. Allt detta har varit runt våra gamla fönster.

Minstingen har varit snäll och hjälp till idag. Tur han hade lång lunch så han hann hjälpa till. De var tre stycken som bar in fönstrena. Tydligen ganska tunga. Jag kan ju skylla på att jag inte får lyfta tungt ännu. Eller jag kanske inte kan det när det gått en dryg månad sedan operationen. Men det är kallt ute. Jag måste sätta på mig så mycket kläder för att komma ut.

Hade varit svårt att få in med en persons kraft.

Jag är helt slut. Tvättstugan börjar bli full men den finns det ingen ork för i nuläget. Imorgon kanske jag kommer orka att putsa fönstrena. Men det kanske inte behövs? Eller vad tycker ni?

Är det dammigt?
Publicerat

Stort hål i väggen

Nu är snart alla sex fönsterna på plats i kök- och matplatsdelen. Ska bli skönt att få städa bort dammet på riktigt. Efter tre dagar med att det bytts fönster i ”samma” rum.

Kallt är det också. Förutom dammigt.

Byte har även skett på toaletten. Där är det klart. Nu är bara kontoret kvar för denna omgången. Sedan är det en massa fix som måste göras kring bytet. Mest med ytterväggen som gjorts ny. Där ska panel på och sedan målas. Det är för kallt att måla än så länge. Husrenoveringen fortgår trots Covid-19.