Idag får vi en timma extra på dygnet. Väldigt skönt. Jag har hoppats dock att det skulle vara slutändrat på tiden. Varför ska vi hålla på att flytta tiden en timma fram eller tillbaka två gånger varje år? Det är ju helt vansinnigt. Ingen kan må bra av det.
Kossorna mår inte bra av det. Tänk att du måste bli miljard på en viss tid. Och helt plötsligt är det inte den tiden längre. Utan du måste vänta en timma till. Nu är det inte så farligt skifte, eftersom det blir en timma tidigare. Men varför? Helt onödigt. Jag hoppas att EU kommer överens och tar bort tidsändringen. Om det blir normaltid som nu eller sommartid spelar mig ingen roll, bara det får ett slut.
Om jag skulle få välja skulle jag nog välja sommartid. Vad skulle du välja? Vad är viktigt för dig? Mycket ljus på kvällen eller mycket ljus på morgonen? Som sagt, det viktigaste är att det upphör med ändringarna för min del.
Igår blev det fixat med stenen. Jag är så himla nöjd. Nu kanske det till och med kan få bli någon form av bänk eller gunga på den sidan. Så man bara kan sitta där och vila lite när man pysslar på den sidan.
Nu boende snart på plats.Väldigt smutsig. Behöver ett bad.Äntligen ren och fin.Nu pyntad med taklök, gräs och höstanemon.Från andra hållet.Med lite avstånd.
Jag är så himla nöjd. En stor sten som prydnad i trädgården. Jag tog dock ut meig helt och gick och halvsvimmade resten av dagen. Som tur är har jag väldens bästa make. Så han tg hand om mig med mat, godis och julmusik. Det blev dock inga popcorn. För det hade jag tänkt göra men orken var inte med mig. Fast skulle jag välja igen så hade jag valt stenen före popcorn.
Ta hand om dig. Njut av din extratimma. Vi hörs imorgon.
Jag är glad som ett barn på julafton. För jag har fått min sten! Bästa grävaren lovade mig en sten till veckan och en sten kom han med. Precis som han lovat. En liten prydnadssten till trädgården. Jag ska plantera lite runt och på den. Får se vad jag hinner idag. Det regnar nu och ska regna fram till eftermiddagen. Fördelen med regnet är att stenen behöver tvättas. Nackdelen är att jag inte vill vara i regnet.
Min lilla sten.
Jag har att göra hela helgen antagligen med min sten. Minstingen var inte så imponerad. När jag frågade med utropstecken visst är det fint, så svarade han nej. Men det kanske kan bli. Du kan nog göra det fint. Det är skönt att jag kan lita på min barn. Inga krusiduller och omlindanden. De säger som de tycker.
Inatt har varit en dålig natt så vi får se när jag orkar tampas med regnet och tvätta stenen. Jag fick sova någon timma på morgonen, vilket jag är glad för. Kanske skulle det vara bättre med olika sovrum för mig och maken. Vi har utrymmet för att lösa det men jag vill inte egentligen. Jag vet bara att jag försöker att inte störa maken när jag är vaken. Det är samtidigt väldigt mysigt att ligga och lyssna på när han snusar.
Det är nog inte smart att ha olika sovrum. Jag skulle nog sova sämre eller i alla fall vila sämre. För när jag ligger och lyssnar på honom så tänker jag inte på annat. När han inte var hemma så gick jag upp och grejade. Och då får inte kroppen vila. Jag får fortsätta med att inte vilja störa maken när han sover.
Ta hand om dig. Ha en skön dag så hörs vi imorgon igen.
Jag börjar tro att jag har någon på min sida. Kanske för att jag ska veta att det är bra att jag planterar en massa växter. Igår var jag hos mamma. Ännu en gång så planterade jag. Igår skulle det regna ganska mycket också. Men även denna gången hann jag färdigt med planterandet Innan regnet kom.
Igår var maken med. Han refererade allt jag gjorde till mamma. Hon fick dock inte se det färdiga resultatet. Hon har för ont i ryggen just nu. Hoppas att vi snart hittar orsaken till det. Och att det då går att göra något åt det.
Jag flyttade kärleksörten. Där blev det istället två klematisar och en alunrot till. På andra sidan blev det en alunrot till och rakt fram på blev det en höstflox samt då kärleksörten. Jag hoppas det blir fint till våren och när allt växer till sig lite.
Till höger om dörren. Två klematisar och en extra alunrot.Till vänster om dörren. En alunrot till bredvid gräset.Rakt fram från dörren. En höstflox och en kärleksört.
Nu känner jag mig nöjd. Ni kan jämföra hur det gick i måndags här. Det ser fortfarande kalt ut till vänster. Men nu är det chans för att det ska bli fylligt med klematisarna. En vit och en ljusblå.
Det blev lite skador i flytten. En gren från kärleksörten gick av. Den fick komma in till mamma på bordet. Den såg hon i alla fall. Men hon ser den inte. För när hon ligger ner nu så ser hon knappt ingenting. Tidigare så har hon på dagarna när hon velat legat lite upplutad. Nu ligger hon helt rakt på grund av ryggen.
Snart hittar vi en lösning på det. Det är ju någon som gillar mig. Igår när vi åkte från mamma kom regnet. Väldigt rejält. Det hade inte varit kul att vara ute i. Så ryggen kommer vi också hitta en lösning på.
Igår skulle det regna ganska mycket här. Det skulle börja på eftermiddagen. Jag gick ut vid lunchtid och började gräva. Regnet hängde i luften. Annars var det väldigt behagligt ute. Vindstilla och lagom varmt för att gräva i.
Jag tänkte att jag håller på tills regnet kommer. Jag fick ner alla växter innan regnet kom. Jag fick till och med jorden bortkörd till återvinningen. De växterna som fortfarande står i kruka men i hål är de som ska ner vid stenen. Stenen kom inte. Hoppas den kommer idag. Jag grävde ’ändå där för att kunna forsla bort grästuvorna. Nu får jag hålla tummarna för att stenen är så stor som jag vill att den ska vara.
Påbörjad rabatt framför den gjorda altanen.
En kameleontbuske en hortensia, några sockblommor och ett Ferner gräs fick komma i jorden här. Gräset kommer inte kunna vara där senare. Eller så blir det som maken vill. Inbyggt i altanten. Jag tänker att det är lättare att ha ett gräs i kruka än att bygga in det i altanen. Men vi får se hur det blir. Nu är det fint när man ser det från andra sidan.
Gräset sticker upp fint från andra sidan.-
Där var det två meters grävande. Och fyrtio djupt minst. Kanske femtio centimeter. Det kommer bli lite svårare att jobba där när det ska byggas. I värsta fall så får jag flytta dem. Jag planterade också i rabatterna. Höstflox, klematis och ännu mer sockblommor.
En ny klematis i familjen. Storblommig.Sockblommor i lilla tunnan. Höstflox på andra sidan tunnan.
Klematis har jag kämpat lite med. Jag får hoppas att den nya överlever. Den är en storblommig sort som kommer bli jättefin om den bara vill. I den andra rabatten så kommer det att ta sig. Där är frågetecknet hortensian. Jag klippte bort blommorna nu. Det är gröna skott på pinnarna som är kvar. Vet inte om det är ett bra tecken eller ett dåligt.
Något som är lite kul är att mina sommarblommor fortfarende lever. De står på vinterförvaring och verkar trivas väldigt bra. Jag vattnade igår då de var lite ledsna.
Sommarblommorna och förvaringen.
Jag har inte klippt bort något av det vissna. Eftersom de inte borde leva nu. Då hade de säkert blommat mera. Lite kul är det med tanke på att de inte fått någon näring på hela sommaren. Får se hur länge de står där och är fina. Allt där nere lever också och mår bra. Det är sådant som ska stå frostfritt men ljust. Det där är enda stället jag har. Det stället vill jag dessutom bygga bort och ha en trappa över. Nästa vinter vet jag inte hur jag löser det.
Utöver det så firade vi igår. Vi firade makens och min bröllopsdag. Vi firade ju med Afternoon tea för ett tag sedan. Nu firade vi lite till. Det blev god mat och god dryck. Och julmusik. Maken fick bestämma och då blev det julmusik. Vi slog på stort och åt potatisskalen som blev över från i tisdags. Riktig lyx. Fast om jag ska vara allvarlig så är det väldigt gott att fritera potatisskalen. De behöver bara vara rena och torra.
Supergott, billigt och miljövänligt.
Det var gårdagens strapatser. Och regnet det kom först på kvällen. Och sedan har det hållt i hela natten. Idag blåser det som sjutton och ser inget behagligt ut alls. Jag är glad att jag valde utomhusarbetet igår.
Det blev inte ett besök. Det blev två besök på favoritbutiken. Jag åkte dit för att kolla in lite mer åt mig men också åt mamma. Jag tyckte det blev lite kalt utmed den högra sidan hos mamma. Jag var inte ensam om det. Så det blev lite andra och byta med.
Jag köpte då två klematis till. Samt några alunrot till. Så när jag åker till mamma nästa gång ska jag flytta kärleksörten. Den kommer få flytta till rabatten rakt fram från dörren. Och stå bredvid en nyponros. Som någon tyckte var smart att plantera i en spaljé. Vem vill slinga in en taggig buske i en spaljé. Svaret är ingen. För det är jag som gjort det. Inte trädgårdsmästaren i alla fall.
När kärleksörten är borta så ska jag få ner två klematisar och flytta litet alunrot. Ytan att plantera på är så otroligt liten att det knappt går Men förhoppningsvis kan de växa över med rötterna på andra sidan.
Till mig själv blev det några sockblommor. En höstflox samt lite taklökar. När jag sedan kom hemmed allt och flyttade runt gräset till baksidan så blev det så himla fint stående bakom altanen. Där det ska bli altan i framtiden. Därför var jag tvungen att åka och köpa ett gräs till. Som jag får flytta på sedan när altanen kommer upp. Jag köpte också en kameleontbuske till.
Jag kanske vill flytta en björnbär. Den blir ju bara 2 meter hög. Och det kanske blir för mycket insyn på altanen då. Så jag tänker att det skulle bli fyra höga växter. Den kan bli upp till fem meter hög. Honan kan bli upp till fyra meter. Spaljén är knappt tre meter. Jag tror det blir bra.
Lite smått och gott blev det igår. Idag ska jag försöka få ner det mesta i jorden innan regnet kommer. Och jag hoppas också att stenen kommer idag. Då kan jag plantera allt som ska planteras.
Mamma kommer få sina växter i jorden i slutet på veckan. Fredag kanske. Det är ju städdagen. Jag plantera hellre än städar så det är kanske en bra dag. Vi får se hur det blir. Men ner i jorden måste dem hur som helst.
Jag önskar er alla en underbar dag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Igår blev det planterat. Hos mamma. Det känns bra både för att nu är det fint hos mamma men också för klimatet. Lite mer växter som får bidra till bättre luft åt oss.
Mamma fick på sig sitt stora duntäcke och låg i sängen men altandörren på vid gavel. Så fick hon ha koll på mig när jag röjde där ute. Hon tyckte det var mysigt. Jag fick fria händer att plantera hur jag ville.
Förebild till höger om dörren.Förebild till vänster om dörren.
Till höger fanns det mest utrymme att plantera på. Till vänster så är det en liten liten yta att få ner något i jorden. De har gjutit under stenen på något sätt. Den gjutningen går ut i rabatten och stjäl ytterligare en decimeter. Rakt fram visar jag inte på bild. Men där är det planterat och svårt att få rum med mera.
Det blev två prydnadsgräs. Som är vintergröna. Jag har själv blivit förtjust i gräs. Både de stora svajande gräsen och låga kullande. Kul att detta är vintergrönt. Det blev alunrot, tre olika sorter. Det blev en klematis. Storblommande blå. Hon har två klematis sedan innan och de är småblommande lite fransiga. I blå ton. Och en kärleksört. På utsidan av mammas spaljé så finns det nävor. Dessa hade trängt in på mammas sida. Så mycket så att jag trodde att de växte in där. Så var inte fallet. Det var bara att dra ut och låta dem vila mot spalten på andra sidan.
Efter till höger.Efter till vänster.
Det hade blivit knasigt att sätta in ett stort svajande gräs som täckt hela fönstret. Om det varit mammas fönster hade jag gjort det. Men det ena fönstret är till ett dagrum. Fördelen med det lilla är också att det inte ska klippas ner på våren. Lättare att sköta på distans alltså.
Den mörka alunroten syns inte så mycket just nu. Men jag tror det kommer bli väldigt fint när de växt till sig lite. Kärleksörten på vänster sidan kanske kommer få svårt att överleva. Det var så liten bredd att jag knappt fick ner den. Jag hoppas den kan sprida sig åt sidorna istället.
Mamma blev nöjd. Vilket är huvudsaken. Hon såg gräsen direkt. Men de andra fick jag peka ut lite. Svårt att se vad som är nytt och inte när man inte sett före precis innan. Mamma fick bara se efteråt. När vi fikade och hon fick sitt godis. Vilket är kaffe så klart. Det är godis (enligt mamma).
Det var en lång dag igår. Men kul att mamma blev nöjd. Om man är hos sin expert och letar efter blommor till mamma så kan det hända att man åker hem med en del till sig själv också. Kan hända. Kanske att man också blev lite sugen på annat. Kanske att man får ta en sväng till sin favoritbutik även idag. Kanske. Kanske. (Läs väldigt mycket ja.)
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Och då får vi se om det blev besök eller inte.
Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Mitt tålamod börjar att avta. Antagligen för att jag inte sover så mycket. Då finns inte orken för att ha tålamod. I vår lokaltidning har det stått om en ungdom som riskerar utvisning för att han inte hittat jobb efter skolan.
Varför kan det inte få skrivas en artikel om att en ung man har det svårt. Att han har ångest för att han riskerar att utvisas när han inte hittar jobb? Varför? Varför måste unga och gamla vita män kommentera denna artikel om hur deras situation är? Eller hur andra unga svenskars situation är? Jag orkar inte!
En ung kille som slutat gymnasiet har nu sex månader på sig att fixa ett jobb. Annars måste han åka tillbaka till Afghanistan. Han har till december på sig. Och han har inte hittat något jobb ännu. Han berättar om att han söker många jobb. Han knackar dörr hos dem som inte annonserar om att de behöver arbetskraft. Och alla säger nej. En tuff situation. Särskilt med rådande pandemi när många förtag har det tufft och inte kan anställa.
Kommentarer på det: ”Om det inte finns jobb till oss svenskar så finns det inte åt dom.” ”Varför skriver man inte om alla svenska ungdomar som har svårt att hitta jobb efter gymnasiet?” ”Jag har inget jobb och söker precis som han, men det är det ingen som skriver om.” ”Det är fritt för honom att åka hem och komma tillbaka igen, vad är problemet?” ”Jag ska flytta här ifrån för snart är vi minoritet i vårt eget land.”
Flera med samma innebörd också. Varför är det synd om honom när ingen tycker synd om mig. Det är mest män men faktiskt att någon äldre kvinna och har uttryckt sig i kommentarerna där männen får mothugg. Då är det mer av karaktären, jag har jobbat hela mitt liv och inte fått några bidrag. Nu är jag pensionär och kan knappt överleva.
Vad är det som gör att det blir ett sådant liv för att det skrivs om en ung man som kämpar för att överleva? Att ha rätten att få bo i ett av världens bästa länder. Varför kan vi aldrig lära oss av historien? Varför sitter en vit man och säger att han tänker minsann inte plugga för att skaffa sig ett jobb. Då får han skulder. Det vill han inte. Och det är en ung killes fel för att han inte får jobb. Lär av historien, säger jag bara. Plugga kanske är det som många behöver?
Det var samma visa när finnarna kom till Sverige. De var samma visa när italienarna kom till ABB som arbetskraft. Det var samma visa när bosnierna kom. De tar våra jobb. De kan inte språket. De är kriminella. De förstår vårt vackra land. Stick hem igen där du kom ifrån!
Nu är det, om de bara kom från europiska länder så skulle det inte vara något problem. Då skulle allt vara frid och fröjd. Då skulle vi komma från samma kultur. Och ni ser inte att det är några problem med dessa folkgrupper. Jag blir så trött. Alla dessa har fått uppleva precis samma sak som de som kommit hit nu. Att de inte är något värda och ska dra hem igen. Där de kom ifrån.
Migrationen till Sverige under 2010-2015 var, och det inkluderar då flyktingvågen som ”sköljde” in i Sverige: Asyl 21 procent. Anknytning 31 procent. Arbete 9 procent. Studier 4 procent. EU/ESS 19 procent. Återinvandring 16 procent.
Asyl 21 procent. Och vi har aldrig haft så hög asyl som 2015. Anknytning är ofta kärleken som lett någon till Sverige för att kunna leva ihop. Arbete är självförklarande. Någon har kommit hit för att de ska arbeta. Studier likaså. EU/ESS är vår fria rörelse över gränserna. De sköljer över Sverige. Jag vet inte hur vi ska överleva denna invandring. Återinvandring förklarar sig själv också.
Vi kan inte överleva utan invandring. Bara så ni vet. De som kommer hit gör rätt för sig. Och om det inte funnits en flyktingvåg 2015 så kan jag säga att min mamma hade varit utan personal där hon bor. Om vi ska utesluta all invandring så hade hon varit utan hälften av den hjälpen hon har idag. Många som dessutom pluggar samtidigt som de jobbar.
Jag orkar inte ha tålamod kring denna fråga längre. All okunskap från människor som vill att någon ska tycka synd om dem istället för någon annan. Varför kan det inte vara synd om båda? Jag kan också påtala att då det har skrivits om svenska ungdomar som har det tufft att få jobb, då är det tyst. Och inga kommentarer på den där dessa länkas till.
Skärp er! Klaga på det som händer dig. Om någon gör något mot dig. Klaga på. Men håll k**ten (rent ut sagt) när ingen har skadat dig eller förstört för dig. Du är inte utan jobb för att någon annan också är utan det. Du är inte utan jobb för att någon annan har tagit det. Du är utan jobb. Punkt. Fortsätt försök att hitta ett.
Nu är tålamodet slut. Ta hand om dig. Imorgon hörs vi igen och kanske har jag fått tillbaka lite tålamod.
Mammas specialitet, kantareller. Stekta, stuvade eller något annat gott med dessa små gula saker. Det är mammas grej. Igår fick hon mina kantareller. Stuvade och plockade av mig.
Jag kommer dit. Har fått låna minstingens bil för att åka till mamma. Vi vägrar att ha två bilar. För det första så är maken och jag nästan aldrig ifrån varandra mer än över dagen. För det andra, det är inte bra för miljön att alla har en egen bil. För det tredje, jag har ben. Tyvärr är det lite långt att gå till mamma. Så igår fick minstingen använda sina ben för att jag tog hans bil.
Bra för miljön, bra för hälsan och bra för plånboken. Väl på plats hos mamma så ska jag värma kantarellerna som jag gjorde hemma. Jag ska steka varsin macka. Jag har med kaffe så jag kan brygga åt mamma. Jag har med mig kastrull, stekpanna, smör, grädde och allt som vi kan tänkas behöva för att kunna äta tillsammans i mammas lägenhet. Allt för att följa rekommendationerna och inte vara ute i allmänna utrymmena.
Tror ni att mammas spis fungerar? Så klart inte. Den har fungerat. Jag har använt den. Jag vet hur man gör och vilka knappar som ska vridas på. Men den är död. Det är svårt att värma något utan värme. Så hur ska vi nu göra? Det är tre olika personer från personalen som försöker få igång spisen. Ingenting hjälper. Antagligen så har en säkring gått. Men det skåpet är låst. För alla, även personalen. Du behöver tydligen ha en särskild titel för att få röra det skåpet.
Det var lördag igår. Tror ni att den personen som har rätt titel jobbar på en lördag. Svaret är nej, det gör inte den personen. Så där står jag med halva mitt kök hos mamma utan att få någon värme. Det finns ju andra spisar att använda. Problemet är covid och att tänka på att inte sprida någon eventuell smitta. Och de boende rör sig i korridorerna. Då bör jag inte göra det som besökare.
Till slut kom vi fram till att det finns ett personalrum i källaren som inte används på helgerna. Dit fick mamma och jag gå med halva mitt kök för att göra våra mackor.
Kan du sluta ta bilder och låta mig äta nu?
Mackan blev gjord och mamma var nöjd. Och en hel termos med kaffe fick vi med oss. Så jag behövde inte brygga något. Men grädden var bra för det fick vi ingen. Och man måste ha grädde i kaffet om ni inte visste det.
Jag tog också bilder på mammas uteplats för att åka till min expert och se om hon tycker att vi ska plantera något nu, istället för till våren. Kanske en klematis till eller en kameleontbuske? Du kanske har några bra förslag. Jag vet inte men det ser tomt ut i rabatten. Så det ska vi göra något åt. Mamma undrar fortfarande om jag är hennes dotter, eller om det går att ha en bortbyting i vuxen ålder?
Ser alldeles öde ut i hörnet. Till höger om min skugga finns idag en klematis.
Mamma är nöjd över att jag har klimatångest. Att hon inte vet att jag är hennes dotter gör inget, för det är till det bättre. Enligt henne. Jag var inte dålig innan alltså. Bara bättre nu. Livet är för kort för att vi inte ska utvecklas hela tiden. Att lära mig saker är något som jag verklig uppskattar. Kanske mer nu när orken tryter. Att veta att jag fortfarande kan utvecklas är en fantastisk känsla.
Jag får dock jobba lite på tålamodet nu för tiden. Att ha ett starkt tålamod tillsammans med lite sömn är en bedrift. Och jag klappar mig på axeln varje dag för att jag klarar så mycket som jag gör. Jag klappar mamma på axeln varje gång jag är där för att hon klarar allt hon gör. Att hon orkar en dag till. Om inte för sin skull, så för vår skull.
Jag brukar säga att jag fått min envishet av henne. Men det är inte riktigt sant, för hon har sin kvar. Att vara envis är en styrka men kan också vara en svaghet. För om vi lägger envisheten på fel saker så blir det inte bra. Som när mamma envetet inte ville träna efter stroken. Ingen bra sak. Men när hon envetet bestämmer sig för att hänga i, det är en bra sak.
Igår blev det skratt som jag trodde. Lite frustration när spisen inte gjorde som vi ville. Och sedan kärleken till maten. Med stor aptit så njöt vi tillsammans av varsin macka. Och mamma flera koppar kaffe (med grädde). Allt som allt en bra dag!
Idag blir det att hålla igång tills maken kommer hem. Nu saknar jag honom oerhört. Att bara få snusa in i nacken när han kommer hem. Det längtar jag efter. Att få höra hans röst. Att bli försäkrad om att vi löser alla hinder tillsammans. Idag är en bra dag!
Åh, så skönt. Mammas hosta har lugnat sig. Hon är inte isolerad längre. Nu kan oron avta lite för att hon eventuellt har lunginflammation. För det skulle ingen av oss orka nu. Att äntligen få börja ses igen och då inte kunna. Men så är det inte. Idag ska vi ses.
Igår var jag ute och plockade svamp med en fin vän. Vi hittade inte så mycket men vi hade lika kul tillsammans för det. Jag frågade mamma om hon skulle vilja ha en kantarellmacka till fika när jag kommer. Och det var ett tydligt ja. Att hon ville. Jag ska försöka komma ihåg att ta med mig kaffe också. Så att hon får påtår. För den är det lite svagt med just nu. Påtåren alltså.
Antagligen beror det på att köket inte kan räkna så bra. För innan när det var tillåtet med besök så fanns det alltid påtår för alla som ville. Sedan kom besöksförbudet och då tyckte köket att de kunde brygga mindre kaffe. Eftersom inga gäster var välkomna. Problemet i den matematiken är bara att det aldrig kom speciellt många besökare. Så kaffet beräknat med besökare räcker lagom till dem som bor där.
Vi får se om de i köket kan vänja sig vid att besöksförbudet är över och att alla kan få så mycket kaffe de vill ha. Särskilt kaffelisan till mamma jag har. Hon har alltid druckit väldigt mycket kaffe. I alla fall så länge jag vet och kommer ihåg. Hon har kunnat dricka precis innan hon går och lägger sig och somna ändå. Sedan startade hon morgonen med kaffe (och en cigarett). När hon tagit ett par baljor så kunde en rostad macka få göra sällskap med ytterligare en kopp och ett glas juice.
Kaffet kvarstår. Mackan och juicen likaså. Mycket annat har ändrats. Idag blir det en kantarellmacka vilket det vara oftare förr när hon plockade själv. Det är härligt att ha dessa stunder tillsammans. Nu för tiden träffas vi väldigt ofta. Innan när mamma var frisk så träffades vi inte lika ofta.
Kanske för att vi bodde lite för nära varandra. Vi tog oss inte tiden att boka med varandra. För vi kunde ju när som helst. Nu är jag glad att vi bor så nära varandra att det tar mig fyrtio minuter att åka till mamma. Även om jag ibland behöver trixa för att ta mig dit. Det är det värt att få den tiden nu. Ibland skrattar vi. Ibland gråter vi. Ibland fnyser vi. Ibland är vi bara tysta. Det viktiga är att vi är tillsammans. Idag blir det nog skratt och kärleken till mat.
Kärleken till mat har jag från mamma. Hon har även lärt mig att man inte behöver recept. Hon har lärt mig massor av bra saker. En sådan är att lukta, smaka och klämma på maten innan man hänvisar den till soptunnan. För datumstämpel är inte det som säger när det ska i soporna. Det är jag mycket tacksam för att jag har fått från mamma. Om jag inte haft det och i kombinationen med klimatångesten som jag fått, det hade inte varit någon höjdare.
I helgen ska jag vara gräsänkling. Hur ska det gå? Ingen frukost på sängen. Eller det kan jag ju få men den blir inte serverad på sängen av maken. Jag måste gå och göra den själv då.
Idag blev det smörgås med julskinka, rödbetssallad och senap. Det heter inte julskinka ännu. Det heter helgskinka, men det lurar ingen. Det är julskinka. Den är inte någon fara att köpa som julälskare. Det är jobbigare med de som vill ha julmust nu. Den måste de köpa och vänta ett dygn med att öppna. Annars är risken att en som inte uppskattar att den finns att köpa i oktober har skakat flaskorna.
Igår när vi åt potatisgratäng, köttbullar med ingefära, prinskorv och julskinka så hade det kunnat vara gott med julmust till. Fast ändå inte. Det är rätt skönt att kunna ha något att se fram emot. Och julmust är det jag tröttnar på fortast. Så den måste väntas på. Allt annat går att ta fram tidigt och äta tidigt.
Jag har börjat planera för julpyntet. Vilket är svårt nu med tanke på att vi inte har en enda fönsterbräda i huset. Femton av tjugo fönster är inte klara. Fönstren i källaren har vi inte bytt. Så i källaren blir det kanske mycket jul i år. Jag ska kolla med mamma imorgon om hon vill att jag köper en rund julduk åt henne. Självklart begagnad sådan. Jag har ett antal alternativ och alla är runda. hon har ett runt bord och det är snyggast med rund duk då.
Hennes julpynt och samlande är snögubbar. Och i julklapp förra året fick hon en som snurrar och glittrar i en lykta. Den ser hon fram emot att ta fram. Vi har också kommit fram till att man kan ta fram snögubbar före tomtar. Så just den lyktan kommer nog komma fram lite tidigare än vanligt.
Jag får trösta mig med julen och mamma när jag nu är gräsänkling hela helgen. Minstingen är hemma men han jobbar i helgen så vet inte om jag kommer träffa honom så mycket. Det känns som att maken ska vara borta två veckor men det är bara två nätter. Jag ska nog överleva det. Även om det blir tufft.
