Författare: Josefin

Publicerat

Det är tufft

Att komma till mamma och hon hostar. Det är tufft. Jag är inte så orolig för att hon har covid. Snarare så blir jag bekymrad över att hon nu blir isolerad tills de har svar på om det är covid. För alla andras skull. Att vara begränsad i sin rörlighet, sitt tal och bara träffa andra vid fika och måltider är svårt nog.

Att då bara få träffa personal några gånger om dagen. Det är ingen höjdare. Att äta alla måltider på rummet. Att inte få någon miljöändring alls. Jag var hos mamma igår. Så då fick hon sällskap när hon åt middag. Idag kommer hon inte ha sällskap.

Mamma är rosslig och har lite slemmig hosta. Inte mycket men den finns där. Igår hostade hon mycket. Den stora oron är att det är lunginflammation igen. Det är lätt att få det när man inte rör sig så mycket. Mamma kände sig inte sjuk. Det sa hon tydligt. Men hon var inte så med i samtalet. Vilket tyder på att hon kan vara trött.

Mamma har haft lunginflammation innan utan att ha feber. Det är bara vi som är nära som har märkt att något är fel. Och inget har gjorts förrän det nästan har gått på tok. Denna gången hoppas jag att de lyssnar på oss och ser till att det inte är varken covid eller något annat.

Vi bestämde igår att det blir fler besök denna veckan. För att hon ska slippa vara helt ensam. För det är inte kul, att vara ofrivilligt ensam. Idag firar de dessutom måltidens dag med nygräddade våfflor. Jag hoppas att de kommer in med det till mamma. Det är inte säkert. För det är en aktivitet som innebär att man gör våfflorna tillsammans i dagrummet. Och om man inte är med så har man valt att man inte vill ha. Men det tänker de säkert på. Personalen är bra som jobbar med mamma.

Jag fick visa mamma lite bilder på hur fin en av mina klematisar är. Den planterades i våras. Den blev bara en liten kort stängel. Min expert tyckte jag skulle klippa ner den i slutet på juli. Det har kommit två en aningens längre stänglar på den. Och nu har den massor av blommor. Den är liten men väldigt vacker. Med flera knoppar dessutom. Jag undrar om de hinner slå ut också.

Min fina klematis med flera knoppar. Samt en maskros till höger. Den kommer dock inte överleva.

Jag har höstpyntat på trädgården. Jag har planterar lite ljung. Jag passade på i det fina vädret. Mamma tror inte att jag är hennes dotter längre. På ett bra sätt. Bara att hon aldrig trodde att jag skulle börja med att plantera så mycket. Tänk vad klimatångest kan göra. Och med en mamma som man kan fråga så går det mesta.

Återbruk av plåtfälg som kruka.
Hösten är här.

Jag har planerat några julrosor också. Hoppas att de kommer överleva. De ska in i mina jättekrukor senare. De som jag inte kan plantera i förrän jag vet var de ska stå på heltid. De går knappt att flytta med bara lecakulor i botten. Så nu är de i en kruka som går att flytta. Tillsammans med höstsliverax och murgröna. De trivs på platsen så hoppas att även julrosorna gör det.

Julrosorna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vad styr oss?

Tror vi att vi tänker själva? Om vi tror det så vill jag påstå att vi har fel. Det är världen som styr oss. Samhällena som är runt omkring oss. Idag mer än någonsin. Den digitala världen gör att allt kommer närmre och snabbare.

Innan så spreds mycket av normer och värderingar av film. Och bilder. Men film gjorde nog störst påverkan. Då kanske det inte är så konstigt att vi är som vi är, om man tänker efter. Vad är det som får oss till att ha de åsikter vi har. Det är klart att jag överdriver när jag säger att vi inte tänker själva. Men jag tror inte vi är medvetna om hur mycket vi blir styrda åt ett håll eller annat.

Man brukar säga att det kommer hemifrån. Och så är det. Men var hemifrån. Det är både föräldrar, film, internet och syskon. Sedan kommer allt utanför hemmet.

Jag har ett bra exempel: Vad tänker du på om jag skriver styvmor? Tänker du på en bullbakande och snäll styvmor? Eller tänker du på en vacker och elak styvmor? Antagligen förknippar du styvmor med elak. Anledningen till det är filmer. Hans och Greta. Elak styvmor som ville pappan skulle lämna sina barn i skogen för att dö. Snövit. Elak styvmor som ville jägaren skulle döda henne i skogen. Askungen. Elak styvmor som lät henne jobba på godset som piga.

Jag kan fortsätta med fler exempel. Detta är vad vi blir inpräntade. Styvmodern är elak. Hon ser ofta bra ut. Men hon är aldrig snäll med barnen. Mannen gör alltid som styvmodern säger, eller så är han död. Och framstår ofta som den snällaste i hela världen.

Det är bara ett exempel på hur vi blir styrda. Detta exempel är nog bara så enkelt svar som att man vill inte att mamman ska vara den elaka. Mamma kan inte vara den som vill döda sina barn. Då fick det bli styvmodern. Lika fullt så blir vi påverkade.

Hur är det då med allt som är digitalt idag? Allt går så fort. Informationen kommer så fort. Det blir ingen automatisk filtrering. Innan när allt tog lite längre tid så filtrerades det på vägen. Någon hann reagera på att detta kan vi inte förmedla och det försvann. Idag när allt är i realtid så blir det svårt med filtreringen.

Har du koll på vad dina barn tittar på? Har du koll på vad dina barn utvecklar för åsikter? Självklart ska de få utvecklas till egna individer. Men vet du vad och åt vilket håll dina barn styrs? För det är inte bara egna tankar som utvecklar våra barn.

Vissa egenskaper föds man med. Som empati, det är ofta något som kommer inbyggt. Men det kan man lära sig om man inte har det. Du behöver bara finnas där som förälder och styra rätt.

Jag vill inte låta mina barn se på världen genom värderingar som säger att alla styvmödrar är elaka och alla fäder är snälla. Jag vill att mina barn ska se helheten och vara medvetna om vad som formar dem. För att då kunna styra sina egna tankar. Att kunna utvecklas tillsammans med världen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Beslut, lätta och svåra

Livet består av beslut. Hela tiden måste man ta en massa beslut. Ibland enkla och lätta att välja. Ibland väldigt svåra som man inte vet hur man ska göra med. Det är stort och smått.

När man ska börja gymnasiet börjar de svåra valen och sedan fortsätter det. Vart ska livet leda någonstans? Vilket val man gör då tror man att man ska leva med reste av livet. Fast vi som är äldre vet att det inte är så. Man kan ändra sig i sina val. Känns inte så ibland bara.

Jag står inför ett lätt val som är svårt. Vi har fått en KitchenAid köksmaskin. Vi har fått den som gåva för att vi köpt vitvaror. En kampanj som pågår ännu. Grejen är att jag har en redan.

En sådan här har jag. I metallic röd som på bilden. Som är från kitchenaid.se

Jag har haft den ett tag nu. Jag bytte upp mig till denna och sålde min andra som jag haft i många år. Jag fick den i julklapp av maken. Den jag sålde är en med uppfällbart drivhuvud och lite mindre skål. Denna jag har nu, har en stor skål och höj- och sänkbar skål. Jag trivs väldigt bra med denna. Den kommer antagligen hålla hela mitt liv. Nu till mitt lätta men svåra beslut. Ska jag behålla den vi får? Eller ska vi sälja den?

Om jag säljer den skulle jag kunna köpa till en extra skål till den jag har. För det är ganska ofta som jag behöver två skålar för att det ska blandas och vispas. Tyvärr får jag inte vad den är värd även om jag skulle sälja den helt oanvänd. Är det värt det? Eller ska jag använda den vi får som extra skål och då kunna vispa och blanda olika saker samtidigt.

Det ska tilläggas att den vi får kommer med en extra skål också. Som är lite mindre. Vilket kan vara praktiskt ibland. Jag vet inte vad jag vill. Om den ska säljas borde färgen kanske vara neutral. Om vi behåller den vill jag ha en kul färg, eller samma som vi har. Maken tycker vi ska ha två stycken och den nya ska vara lila.

Bild från kitchenaid.se

Vårt nya kök kommer bli svarta luckor och ljusa väggar. Samt en stenbänkskiva i någon grå nyans. Alltså inte så mycket färg. Vi har idag rött golv i köket. Kommer nog att fortsätta med det. Vi har lila, rosa, rött och oranget som accentfärger. Våra andra maskiner i köket är röda eller grå. Om jag håller med maken om att vi ska ha två maskiner. Håller jag då med om lila? Eller vill jag har röd eller kanske rosa?

Bild från kitchenaid.se
Bild från kitchenaid.se

Som ni ser finns det två rosa. En blank och en matt. Så många val. Så många beslut. Jag vet inte hur jag ska göra. Som tur är behöver jag inte bestämma mig omgående. Vad tycker du? Även om det är ett helt oviktigt beslut så behöver det göras. Och ibland är det både kul och svårt att välja.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Tröttsamt

Att vara sjuk är tröttsamt. Att inte kunna sova är tröttsamt. Att inte kunna sova gör en sjuk. Nu är jag trött på det helt enkelt. Att också få urinvägsinfektion hela tiden är tröttsamt. Denna gången känns det tveksamt att jag kommer kunna bli av med den själv.

I natt har det inte blivit någon sömn. I natt har det varit feberfrossa och toalettbesök. Fast jag vet att det inte hjälper att springa på toaletten så gör jag det ändå. Det blir liksom en mental sak. Det blir en frihet att sätta sig och tro på att nu kommer jag slippa att känna mig kissnödig. För nu är jag på toaletten. Men så blir det inte.

Idag blir det vetekudden och värme hela dagen. Jag behöver försöka vila. För det blev ingen vila i natt. När jag inte sover annars så blir det ändå vila för kroppen. När jag bara ligger och inte tänker på någonting. I natt blev det ingen vila. För i natt har jag tänkt hela natten.

Jag är tacksam för den stunden som blev med sömn nu på morgonen. Den kommer göra att jag orkar tills ikväll och då kanske kan sova. Det får bli mycket citron idag. Jag håller tummarna för att jag kommer lyckas att behandla det själv. Och få lite mer en en stund till sömn.

Det är tröttsamt att hela tiden få ge avkall på en massa saker som man vill göra. Avkallet idag blir omplantering av blommor. Palettblad som jag fick i början på sommaren. De vill planteras om och komma in. Just nu står de ute och hoppas på bättre tider. De har till och med slagit i blom. Så trivts har de gjort. Och då jag inte kan något har jag så klart läst på. Och även knipsat av blomställningen.

För er som inte vet så tappar bladen färg om man inte tar bort blommorna. Eller snarare de kan tappa färg. Jag vill inte chansa. Jag har en som är mörkt röd. Och en som är mörkt rosa. Vill gärna behålla dem så. Om jag bara lyckas plantera om dem vill säga. Så de kan flytta in.

Nu ska jag återgå till att vara tröttsam. Ta en alvedon mot febern och smärtan. Bädda ner mig igen och ha värmen med mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Rutiner

På söndagar är det inte alls samma rutiner som övriga dagar. Söndagar är dagen då vi gör allt precis som man ska. Det är sjunde dagen och vilodag. Eller kanske inte precis som man ska. Vi äter frukost vid matbordet. Medan alla andra frukostar är i sängen. Där jag blir serverad. För andra kanske det är tvärtom.

Vår söndag är frukost tillsammans vid köksbordet. Ingen skillnad på vad vi äter bara platsen. Maken tycker det är väldigt mysigt att äta frukost tillsammans vid bordet. Så då gör vi det, en dag i veckan. Vi har ofta långfrukost också. Oavsett vad vi äter så ta vi tid på oss. Det är en mysig rutin även om jag måste gå upp ur sängen. En fördel är att jag också förstår hur bortskämd jag är av maken som ger mig frukost på sängen alla andra dagar.

Igår firade vi våran bröllopsdag. Lite för tidigt men det fanns ingen ledigt när vi firar. Tänk att han har orkat med att skämma bort mig i så många år. Maken anser att vi har firat (snart) vår 15:e bröllopsdag. Medan jag anser att vi firat vår 14:e.

Det var ett av diskussionsämnena igår när vi var på Afternoon Tea. Det var väldigt mysigt. Vi njöt av både omgivning och tilltuggen. Det var en perfekt dag med lite sol och inget regn. Krispigt i luften men inte kallt. Färgade löv på träden som lös upp. Herrgården ligger vid vattnet och det är väldigt fint. Det är skogsdungar och det känns nästan lite trolskt.

Wallby Säteri, väldigt vackert.

Då är frågan vad firade vi (snart)? 14 eller 15 år? Elfenbensbröllop var det vi firade, alltså 14 år som gifta. Maken anser att det är vår 15:e bröllopsdag. Vilket stämmer på hans sätt. För han räknar vår bröllopsdag som en. Dagen då vi gifte oss är vår första bröllopsdag. Då blir det att vi firar vår 15:e bröllopsdag. Men det är ju inte så man räknar. Det som man firar är ju åren som gifta. Vilket då blir 14 år.

Vi har däremot varit tillsammans i 15 år. Fast det räknas inte. Jag vet. Vi har haft lång tid tillsammans och vi trivs fortfarande tillsammans. Vi skrattar mycket tillsammans. Flera gånger varje dag. Vi kan gråta tillsammans. Inte varje dag och nog oftare jag som gråter ensam i hans famn än tillsammans.

Det är det viktigaste, vår tid tillsammans. Vi försöker att fira mycket. För att hylla oss. Vår tid. Vårt liv. Vi hyllar också oss som enskilda. Vi är noga med att ge varandra tid för oss själva. Även om vi inte vill nyttja det ofta. Det var en av de saker som kom upp tidigt, till och med innan vi blev ett par, hur viktigt det är för oss att ha egentid. Att kunna få vara med sig själv. Det var viktigt för oss båda.

Det blev inte riktigt så. Vi har nästan all vår egentid tillsammans. Vi kan verkligen vara som vi är tillsammans. Tillsammans klarar vi allt. Ensamma är vi inte lika starka. Det ligger något i det. Att vi behöver styrka från varandra för att kunna övervinna allt. Bara vi har lite tid för eftertanke och egentid så blir det komplett.

Ta hand om dig. Njut av vilodagen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Städningen är klar

Städningen är klar och vi var hos mamma. Jag tycker fortfarande inte om att städa. Men nu är den gjord och det är skönt. Och det var också kul hos mamma. Så dagen igår blev som jag trodde.

Det har varit extra kul hos mamma några gånger nu. Hon har kunnat starta ett samtal. Och fortsätta det. Även om jag måste tyda en hel del och ibland också gissa så är det ett samtal. Sist pratade vi om valet i USA som närmar sig. Det var ett jättebra samtal. Hon sa spontant att hon inte förstod hur någon kunde rösta på den galningen. Vilket gör mig lycklig. Att så mycket av mamma är intakt.

Nu får vi hoppas att han inte blir vald i början på november. Eller jag hoppas. Mamma brydde sig inte så mycket egentligen. Hon kommer inte märka vem som är president i USA. Fast jag skulle märka vem som är det. Och det påverkar större delen av världen vem som är president i USA. Och om det då är en galning, då har vi en galen värld.

Det är så skönt att kunna ha spännande samtal igen. Att inte bara hålla en monolog med lite ja och nej som respons. Eller ett skratt. Även om skratten alltid är mer uppskattade än ja och nej. Samtal och skratt är det som är det bästa.

Igår var maken med. Då blev det andra typer av samtal. Samt att tv:n är på. Han tycker om discovery-kanalen. Vi har ingen tv hemma om det inte är gratis streamtjänster. Därför vill han gärna sätta på tv:n när han är hos svärmor. Vilket hon gärna låter honom göra. Igår var det en skillnad. Att tv:n var på när vi pratade. Den brukar vara på när hon ska vila. Det blir för mycket intryck med både samtal och tv. Men igår gick det bra. Hon hängde med på vad som sas och kunde strunta i tv:n.

Mammas nya tröjor.

Hon hade dessutom en av de nya tröjorna på sig. Denna gången valde hon allt åt det gröna hållet. Och en beige fick följa med också. Hon var mycket fin. Nu måste jag nog börja leta efter lite buffar. För hon vill gärna matcha den hon har kring halsen med kläderna. Hon har en gråbeige. En Junis-buff. Sedan har hon en blå från Folkhälsomyndigheten, en svart, röd och skogsgrön utan logga från någon på samt en Makita-buff i svart och vitt.

Hon skulle behöva en tealgrön, en röd samt kanske en rosa. Junis-buffen har hon tagit från mig. Den blå har hon också behållit från mig. Men det räknade jag nästan ut innan så jag ordnade två. Och jag har tagit kläder från mamma när jag bodde hemma så jag kan inte protestera. Det är bara att betala tillbaka nu.

Det är roligt att kunna vara med mamma igen. Det är skönt att veta att jag kan hjälpa henne igen. Även om det är att hämta ett glad vatten. Nu kan jag det för vi får vara inomhus. Vi njuter varje gång vi ses. Vilket jag talat om för henne att jag skrivit i bloggen. Så då måste hon göra det. Då skrattade hon gott.

Ta hand om dig. Njut av dagen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart helg igen

Ännu en fredag har kommit till oss. Ännu en dag med städning. Jag tycker verkligen inte om att städa. Det har aldrig varit min grej. Tur att det finns andra saker som är min grej. Jag vet varför det inte är min grej också. Inte så mycket för att man behöver dra om kring på en dammsugare. Inte dammandet heller.

Problemet är att jag är så noggrann. Jag kan liksom inte göra något utan att ta allt. När jag var liten och skulle städa mitt rum så blev det ofta en genomgång av alla lådor och skåp också. För det ingår liksom i städningen (enligt mig). Fast det gör det ju inte. Men när jag rensade undan för att kunna städa så såg jag hur stökigt det var i lådan. Den behövde städas.

Det slutade ofta med att allt låg på golvet och jag satt och sorterade bort det som kunde sorteras bort. Sedan in med allt i lådor och skåp igen. Vid det laget så hade tiden försvunnit och det var dags att lägga sig. Dammandet var påbörjat med men inte klart. Ingen dammsugning gjord. Därför tycker jag inte om att städa. Det tar så lång tid för mig. För jag ser allt som borde göras.

Maken tycker inte heller om att städa. Men mer av den gamla vanliga orsaken. Att det är tråkigt tid att lägga på. Det behövs ju liksom göras snart igen. Jag dammar alltid. eftersom maken inte tycker det är kul tid så kan han gå över vissa områden lite snabbt. Och det förstår ni att det fungerar inte med mig. För att inte skapa konflikter så är det min uppgift att damma.

Vi kompletterar varandra väldigt bra. För han dammsuger då. Och om jag är för långsam så kommer han och dammsuger innan jag är klar. Och det går inte heller. Det måste dammsugas upp efter det är dammat. Vilket innebär att jag måste faktiskt ta mig framåt. Jag måste kunna blunda för att vissa saker inte hinns med.

Jag har fått lära mig att vissa saker dammas bara varannan gång. Jag är inte nöjd med det men det får gå. Och vi blir klara med städningen. En sak som jag är nöjd med. Att vi blir klara med städningen. Nu när jag inte är så pigg så händer det dessutom ganska ofta att maken får damma i källaren för att jag behöver vila. Inte för att jag behöver städa lådor. Så jag kan både släppa lådorna och att maken kanske går lite snabbt förbi vissa områden.

Vi lär så länge vi lever. Och om vi är medvetna så är det lättare att lära sig. Jag längtar till städningen är klar. Idag blir det på eftermiddagen. För idag ska vi göra något kul innan. Vi ska åka till mamma. I onsdags så var jag ensam. Idag kommer vi båda på besök. Jag levererade nya kläder då. Får se om hon har någon av dem på sig.

Jag önskar dig en fin dag. Jag önskar att du tar hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Utryckning

Det händer ibland att det behövs. En utryckning med hjälp. Oftast är det mat som behövs. Igår kväll behövdes en utryckning. På det sättet så är det ju bra att jag sover så lite. Jag finns liksom mer (eller inte). Äldsta sonen behövde något att äta och affärerna hade stängt.

Anledningen till att han inte kunnat äta var att hans schema hade rubbats. Han hade haft en spelsession med rollspel tidigare i veckan. Den hade något hänt på. En person hörde av sig igår om det som hänt. Och då var allt förstört. Det är inte så viktigt egentligen om vad eller varför. Det som rubbade schemat var att personen hörde av sig.

Det var inte med i schemat från början. Sonen var nu tvungen att agera på något som inte fanns i planerna. Till en början fungerade det men ju längre dagen gick desto mer fel blev det. Efter mycket om och men så ringer han mig och vet inte hur han ska lösa det. Han tycker att han klarar sig på det han ätit under dagen. Men han har inget till frukost. Hur ska han göra?

Efter en lite pratstund så kommer vi fram till en lösning. En som han inte ville men som är den enda rimliga. Jag kommer förbi med något från frysen med en gång och jag åker och handlar imorgon. Han mår alltid lite dåligt varje gång han inte klarar sig själv. Men om man ska se på hela hans dag igår och hur han löste varje steg, så är det fantastiskt. Han hade diskussionen med personen. Via text inte tal. Och eftersom han är grav dyslektiker så var det en svårighet. Och utöver det ska han försöka leta efter nyanser om vad som sägs egentligen.

Amazing. Han är amazing. Enligt mig så hade han tolkat allt som jag tolkade det efter han förklarade det för mig. Och som sagt det spelar ingen roll om det är ett gräl eller en kul argumentation. Sonen vet inte hur han ska tolka signalerna. Han får lägga massor av energi på att tyda ord, kroppsrörelser och tonläge för att ha en liten chans på att tolka rätt. Och igår var det bara ord han hade att tolka via skrift. Dubbelt upp alltså.

Som sagt han löste det enligt mig och hans återberättelse. Vilken så klart är väldigt exakt. Min utryckning gjordes. Han fick något att äta. Även om han inte var hungrig så har hans förnuft lärt honom att kroppen och hjärnan mår bättre när den får energi. Idag ska jag ordna resten av maten åt honom.

Han har skickat ett mejl med vad han behöver. Precis som vanligt så är listan skriven så att jag kan plocka varorna eftersom jag passerar i butiken. Det har jag skrivit om innan. Det kan du läsa här om du glömt. Eftersom jag handlar ganska ofta åt honom nu för tiden så händer det att jag säger att han kanske ska handla något som inte står på listan.

Som för två veckor sedan när det var extrapris på köttfärs. Och på pizza av hans märke. Jag frågade om jag skulle köpa det fast det inte stod på listan. Svaret var ja, det kan du göra. Vad tror du hände då? Skulle det förändra något för någon annan? För sonen blev det att han kom sent till skolan senare den veckan.

Vilket var mitt fel, som alltid. Jag hade köpt för mycket mat. Vilket resulterade i att han inte behövde handla en gång till innan skolan. Vilket i nästa steg blev att han inte körde bil och såg att bilen behövde tankas. Så på skoldagen när han skulle ge sig iväg så upptäckte han det och behövde då tanka innan han åkte. Därför blev han sen till skolan.

Det går inte förändra något för då ändras allt. För mig är det inget svårt, för sonen kan det innebära livsförgörande saker. Denna gången betydde det att han blev sen till skolan. Vilket är ett framsteg. När han var liten kunde han inte gå till skolan om han blev sen. Det skulle då ha varit en livsförgörande sak. Han kunde inte gå på hela dagen. För det är inte okej att komma sent, enligt samhället. Nu har han lärt sig att inte okej kan ha flera olika betydelser fast det är samma.

Ta hand om dig. Köp inte för mycket mat. Bunkra inte så hörs vi imorgon.

Publicerat

Framtidsfullmakt

Vad händer i framtiden? Vi vet inte hur det ser ut imorgon. Vi vet inte vad som händer med oss. Vad händer med din ekonomi om du blir oförmögen att ta hand om dig själv? Eller ännu värre du går bort? Jag har tänkt att som gift så är det löst av sig själv. Men det är det inte. Min make får inte tillgång till något från banken bara för att vi är gifta.

Kanske är det för att jag blev sjuk som jag tänker på det. Det kan vara många saker som är anledningen. Maken har tänkt på att det ska finnas pengar om han går bort. Men det är inte det viktigaste för mig. Det är att man kommer åt pengarna. Även om det inte är så mycket det handlar om.

Säg att något skulle hända mig. Hur blir det med mina räkningar som är inlagda på mitt konto? För min man har inte rätt att utföra något åt mig. Även om han skulle ha min kod så har han inte rätt att göra något. Om någon anmälde honom så skulle han aldrig få rätt. Om jag var helt oförmögen att uttrycka mig.

Därför har jag nu upprättat två framtidsfullmakter. En för mig och en för maken. Det är en fullmakt till banken som ger mig rätten att gå in på maken konto och vice versa om något skulle hända oss. Det är alltså en fullmakt som börjar gälla först när det behövs. En fullmakt som vi ger nu när inget har hänt. Nu när vi kan uttrycka oss och det är tydligt att det är detta vi vill. Så att ingen kan bestrida det i framtiden.

Varför finns inte den frågan när man skaffar ett konto? Vill du ha en framtidsfullmakt? Det är ingen som går och tänker på hur blir det med banken om något händer med mig? För inget ska ju hända med oss, eller hur. Vi är oövervinneliga. Vi kan förbruka allt, tugga det och spotta ut det. Inget spelar någon roll, vi kan inte dö, vårt jordklot kan inte dö. Det viktigaste är här och nu.

Jag tycker att det är något som borde ingå. Och det kan vara så att det inte finns någon som du kan ge en framtidsfullmakt. Men då har du i alla fall fått tanken. En dag kanske personen finns där som du vill ge fullmakten. Och om du ger den till någon och ni sedan bryter, då är det bara att säga till på banken att den inte är giltig längre.

Jag har ordnat för oss nu. Nu kvarstår dilemmat om något händer med oss båda. Fast vi kan inte täcka upp för allt. Vi får hoppas att inget händer med någon av oss. Något annat vi har täckt upp det är adressändring av vår adress.

Vi har spärrat den på Skatteverket. Inte i fall något händer med oss. Utanför att ingen ska kunna ändra vår adress utan att vi är medvetna. Det börjar bli vanligare idag att man blir kapad på sin identitet och då ändrar adress för att få paket skickat till sig själv fast i mitt namn. Nu har vi spärrat den möjligheten.

Som sagt om det är för att jag blev sjuk eller inte det vet jag inte. Antagligen en kombination av flera saker. En sak är säker i alla fall. Jag har börjat bli lite nojig. Ännu ett tecken på ålder. Kanske ett bra tecken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Toalettlock

Brukar du fälla ner toalettlocket när du besökt toaletten? Brukar du dessutom göra det innan du spolar? Om svaret är ja på båda, så tycker jag du ska fortsätta med det. Till er andra: Vet du varför det finns toalettlock? Jag vet varför det finns. Det är för att man ska fälla ner det INNAN man spolar efter sig. Om man inte fäller ner så har du alla bakterier i badrummet istället för nedspolade.

I ett gram avföring, vi bajsar ofta mer än så, finns det hundratusen bakterier. Om du inte fäller ner locket så spyr dessa ut i hela badrummet. De hamnar på handduken, mattan, golvet men kanske värst ändå, tandborsten. Dessa bakterier kan överleva i veckor på toaletten. I veckor. Inte konstigt vi blir sjuka.

Vi snackar alltså miljontals bakterier som kan spruta ut upp till sex meter från toaletten om du inte stänger locket efter dig. Som lever i flera veckor efter en spolning. Och om inte det är nog att et lägger sig på allt. E-coli-bakterien är i luften i upp till sex timmar efter en spolning med locket öppet.

Mysigt. Du kan alltså gå in på toaletten och andas in lite mysiga bakterier som gör dig sjuk. Du kan vara hur paranoid som helst. Inte röra något någonstans. Eller använda handskar. Tvätta händerna. Det spelar ingen roll, för där svävar de omkring så fint i luften. Sedan när du tvättar händerna så torkar du av dig på bajsbakterierna på handduken.

Fäll ner toalettlocket. Det är inte för att vi kvinnor inte ska sätta oss direkt på ringen. Det är för att bakterier inte ska vara i hela badrummet. Enda anledningen. Den enda viktiga anledningen. Att vi inte ska bli sjuka av miljontals bakterier som flyger ut och omkring i vårt badrum.

När mina barn var små hade vi lite bekymmer med detta toalettlock. Jag hittade en film som visade på problemet. En man som går på toaletten och kissar. Han spolar, tvättar händerna och går ut. Sedan går de in och lyser med ultraviolett ljus. Mannen är med. Den sidan som är mot toaletten på mannen är täckt i bakterier. Det är överallt. Om det går så långt som sex meter kan ni själva tänka hur det såg ut. Det finns inte många toaletter som är större en sex meter på bredd, djup, längd och höjd. Det fanns alltså även i taket.

Efter de sett den filmen så har alltid toalettlocket varit stängt vid spolning. För mig har det alltid varit självklart att stänga locket. Kanske det är min mamma som lärt mig. Kanske jag bara gjort det för att jag tycker det sett trevligare ut. Kanske jag gjort det bara för att det finns ett lock. Oavsett så har jag stängt locket, alltid. Jag hoppas du gör det också. Särskilt med tanke på att det säger att de kan mäta Covid-19 i avfallsvattnet.

Ta hand om dig. Sprid inga bakterier. Vi hörs imorgon.