Författare: Josefin

Publicerat

Julmusik

Igår var det julmusik på hela dagen. Äntligen. Vi började egentligen försent. Om de har hunnit börja sälja julmust i butiken innan julmusiken är på så är det försent. Vilket har skett i år. Vi har satt den 1 oktober som gräns för att få börja. I år blev det den 4 oktober vi började. Underbart. Glädjen som infinner sig med julmusiken. Finns mycket som är bra och det är en av dem sakerna.

Christmas Lights med Coldplay bland annat.

Vi försöker att blanda gammal och ny julmusik så mycket det går. Vi kör både färdiga spellistor och gör egna. Julmusik är så enkelt att göra listor på. Om jag ska försöka göra en spellista annars så brukar det inte bli bra. Jag kommer inte ihåg vad artisterna heter. Jag kommer inte ihåg vad låtarna heter. När jag ser ett namn eller låt så kommer jag ihåg. Det är därför det är så lätt med julmusik. För man söker på jul och alla låtar med artister kommer upp. Bara att välja och vraka.

Det har inte blivit någon julmust ännu. Det kommer antagligen dröja nästan till december. Julmust tröttnar jag på. Men inte julmusik. När julen är över, då försvinner julen fort. Den överlever inte förbi nyår oftast. Jag har den länge innan. Det är mycket mysigare.

Eftersom julmust redan börjat finnas i butiken så är det antagligen många som handlar. Jag antar att många mer med mig längtar efter glädjens tid. Och att längta efter den hoppas jag gör människor mer glada och sprider mer kärlek på vårt klot.

Idag står det insamling av alla växter på schemat. Idag ska det vara upphåll hela dagen. Så då passar jag på. Jag är ingen vän av regnet även om jag numera har bra kläder för det. Jag ska försöka isolera lite runt dem också. Vi får ser hur det går.

Förhoppningsvis kan jag få tag på en stor sten till trädgården också. Det får vi också se om det lyckas. Jag vill ha den i hörnet innanför staketet. Även om jag får tag i en sten så kan det vara så att den inte går att leverera för att staketet är i vägen. Vi får se hur det går med det också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Beteende

Vi är olika. Vi beter oss olika. Det är inte alla beteenden som man uppskattar. Det är inte alla som uppskattar dina beteenden. Ibland så är vi inte medvetna om vårt beteende. Ibland gör vi saker utan att veta om att det är ett problem. Ska vi då säga något?

Om någon är väldigt skarp i sitt uttryck och jag vet att det egentligen inte ska vara så skarpt, ska jag säga till den med uttrycket? Eller ska jag mildra intrycket för den som tog illa upp? Om det varit min äldsta son som var skarp så hade jag sagt till honom. Självklart. För han hade jag vetat att han inte visste och han hade inte lärt sig om han inte fick veta.

Antagligen är det så med alla andra också. Ändå så säger vi inget. Vi tar för givet att alla vet hur de agerar och beter sig. Varför då? För att vi vill inte vara den som rättar någon? För att vi vill inte göra någon illa? Eller är det bara på grund av oss själva, vi orkar inte konflikten?

Man kan säga till på olika sätt. Jag var i ett beteende för många år sedan som jag inte var medveten om. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt. Jag gjorde vad jag kunde för att ta mig upp ur det hålet. Jag började att cykla. Då rensade jag huvudet och tröttade kroppen. Efter tag så började jag cykla tillammans med en annan. En som var van cyklist och hade dessutom rätt utrustning. Jag cyklade på min mammas gamla cykel.

När vi varit ute tillsammans ett antal gånger så började personen att alltid cykla om mig när vi kom till korsningar. Vilket var enkelt då jag inte kunde cykla så fort på min cykel. Men jag började ändå fundera över beteendet. Varför skulle hen alltid om mig innan en korsning?

Jag ställde till slut frågan om omcyklingen? Svaret blev allt annat än vad jag hade förväntat mig: Jag cyklar om dig innan varje korsning, för du ser dig inte för. Du cyklar rakt ut. Och jag vet inte om du skulle cykla ut när en bil kommer.

Det var en chock. När jag fick svaret så visste jag att det var sant. Jag brydde mig inte vad som hände för att jag mådde så dåligt. Jag var inte medveten om att jag gjorde det dock. Jag behövde att någon berättade det för mig. Sedan tänkte jag på det. Jag tänker på det än idag faktiskt. Att se mig för så att jag inte tar skada.

Jag var inte medveten om mitt beteende. Jag behövde att någon berättade för mig. Hur ofta är det så? Att någon måste göra oss medvetna om vårt beteende fast ingen gör det? Alldeles för ofta, skulle jag tro.

Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte hade blivit medveten om mitt beteende. Kanske inget. Kanske allt. Kanske hade jag blivit medveten vid en nästan krock och då ändrat mig. Jag är oerhört tacksam för att jag blev medveten innan något hemsk hände.

Vi vet ju aldrig vad för hemskt som kan hända. Och att vi mildrar för den som blir utsatt för ett beteende som inte är helt okej, det är bra. Vi vet inte vad som händer annars. Men vi kanske också ska ta modet till oss och våga säga till den som beter sig illa. Den personen kanske faktiskt inte är medveten om sitt beteende.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Jag lovar.

Publicerat

Sovmorgon

Jag fick frågan vad det är som gör att jag inte sover. Svaret på det är två ord. Dj**ulens påfund eller Tamoxifen som den heter. Den tar bort östrogenet i kroppen. Tanken med det är att skydda mig från cancer. Sedan att en av biverkningarna är livmoderscancer, det kan vi vara tysta om.

Hur som helst jag blev alltså satt i klimakteriet via medicin. En av biverkningarna i klimakteriet är att man sover dåligt. Kanske inte en så konstig biverkning när kroppen har spunk och ändrar hur kroppen ska fungera i fortsättningen. Det är anledningen till att jag inte kan sova. Att kroppen har tokfnatt. Den vet inte hur den ska jobba för att fungera.

Jag har också fått vallningar. Att jag blir varm utan förklaring. Vilket är ett tokfnatt som kroppen gör i klimakteriet. En del får så att så att svetten forsar och en del märker det inte alls. Jag har märkt det men väldigt lite. Från att alltid frysa (nästan) så är det ibland att jag faktiskt inte fryser. Ibland på natten kan jag till och med ta av mig täcket på delar av kroppen.

Det är alltid då jag vaknar. Jag är lite varmare när jag vaknar. Sedan tar det många timmar innan jag kan somna igen. Att jag inte somnar för kvällen är inte i samband med en vallning. För då är det värmehjälpmedel som behövs. Alltså som vanligt. Men det är fortfarande tokfnattet från Tamoxifenen som gör att jag inte kan sova.

Idag fick jag sömnen på morgonen. Och jag är glad att jag får sova alls. Jag är glad för många saker. Bland annat att jag bor i Sverige. Jag är glad att hösten är här. Jag älskar hösten. Som dessutom har börjat väldigt fint. Jag är glad för att jag får besöka mamma igen. Jag är glad för att vitvarorna är lösta. Bästa butiken Elon i Tranås har hjälpt oss. Trots att inget blev som det var tänkt så har jag hittat en lösning som jag är nöjd med. Och Elon i Tranås kunde lösa allt. Trots att de inte hade allt i sortimentet. Det är jag mycket glad för.

Det blir ju nästa år som vitvarorna kommer. De är beställda och förvaras av Elon i Tranås tills vi ska ha dem. Allt för att inget ska utgå ur sortimentet. Det spelar ingen roll om det kommer en flashigare modell, jag vill ha dessa och köket är anpassat efter måtten på dessa. Nästa år blir det nytt kök.

Jag önskar dig en fin dag. Grattis på världsnykterhetsdagen! Ta hand om dig så hör vi imorgon.

Publicerat

Snål, miljövänlig eller bara gammal

Jag tror att jag börjar bli gammal. Jag har alltid varit snål. Eller ekonomisk. Miljövänlig har jag försökt att vara och har nyligen fått klimatångest. Jag kanske är alla tre.

Jag har alltid tänkt på pengar. Jag har alltid sett till att jag har kunnat köpa det jag vill ha. Så snål kanske blir fel. För jag snålar för att kunna spendera. Köket är ett bra exempel. Nu finns ingen lyx utöver köket. Lyxen är att kunna byta kök. Jag har alltid anpassat mig efter mina inkomster. Jag tycker inte att jag är snål mot andra men det är inte jag som ska avgöra det.

Jag har alltid tänkt på miljön. Det är från mamma. Mamma har sagt det ena och det andra vad som sker och hur det påverkar. Jag är uppvuxen på landet. Då behövs bil. Men om man glömt något så fick det vänta. Det har blivit mer och mer med åren i takt med att klimatet försämrats. Och jag har alltid tänkt att vi alla hjälps åt. Att alla gör litegrann för att hjälpa miljön. Nu har jag klimatångest för att jag har insett att ingen gör litegrann. Det är få som gör det. Så nu måste jag kompensera för alla som inte gör något.

Därav alla växter i trädgården. Att vi har vårt sedumtak på carporten/förrådet. Det är ändå drygt 77 kvadrameter. Det borde bidra lite. Vi har fått gräshoppor, nyckelpigor och annat som vi inte haft innan på tomten. Mer av bin och humlor för det finns mat åt dem nu. Som sagt jag gör vad kan för att hjälpa världen. Och det går inte ihop med snålheten. För det är mycket pengar spenderat på trädgården.

Varför börjar jag då bli gammal? Klart att inte få sova bidrar. Kroppen känns ibland som att den är hundra år. Jag börjar också bli gammal. Men man behöver inte bli gammal i sättet för att man åldras. Det är väl bra om man följer med sin ålder. Och inte agerar som man är tjugo när man är sjuttio.

Jag dricker te. Jag använder gärna tepåsen flera gånger. Är jag gammal, snål eller miljövänlig? Jag sparar pengar på att inte ta ny påse. Jag sparar på miljön med att inte ta ny påse. Men mest är jag nog gammal när jag inte tar ny påse. Vad tycker du?

Jag har ju dock inte blivit vuxen nog att dricka kaffe. Så det ligger för mig. Då är snål och miljövänlig kvar. Jag väljer nog att vara miljövänlig. Det blir bra.

Ta hand om dig. Tand om vårt klot. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Sex månader

För sex månader så kom besöksförbudet. Maken hade koll på nyheterna för vi visste att snart kommer förbudet. Jag var i trädgården när han kom utfarande med beskedet. Jag släppte allt jag hade och åkte till mamma i arbetskläderna. Trädgårdshandskarna i bakfickan och jord på knäna. Nu har sex månader passerat utan att vi fått vara inne hos mamma. Idag är dagen då vi får ses igen.

Idag är dagen vi ska sätta upp tavlan på väggen. Vi ska fixa på rummet i inredningen. Så som mamma vill ha det. Idag är dagen då maken ska få sova bredvid mamma i fåtöljen. Det är nog det mamma har längtat efter mest. Maken med. Jag längtar efter att få vara nära. Även om jag inte kommer kramas så bara få vara nära, det längtar jag efter.

Det finns glädje i mycket. Idag är det mamma som står för den. Igår var den stora glädjen att jag fick paket. Ett paket med luftlök. Det ska bli så spännande och se vad det blir av den. En vänlig själ som jag inte känner har skickat luftlök till mig. Eftersom det inte finns att få tag i att köpa så jagade jag reda på det på annat sätt. Då är sociala medier bra.

Luftlök som är ganska nere på marken

Jag visste jag skulle få några lökar. Men några är olika många för olika människor. Jag fick massor av lökar. Så nu har jag planterat lite överallt i rabatterna. Förhoppningsvis så trivs den någonstans i alla fall. När den väl trivs så är den tydligen som ogräs och sprider sig lätt. Vi äter mycket lök så för min del går det bra.

Även om det inte var med glädje så blev det ett beslut igår. Nu har jag kompromissat och det blev beställning av ett kök. Det känns bra att veta att kök nu är på gång. Jag tror också att det kommer bli bra. Men kompromissat är det på många sätt. På fler och andra sätt än vad jag hade kunnat förutse. Det kommer först i januari. Så jag har lite tid att fixa runt omkring. Det är bara köksstommar och luckor som är beställt.

Resten ska lösas. Bänkskiva, handtag, vitvaror är kvar. Och kakel, element, golv och tak. Det kommer ju först nästa år. Ugnar beställde jag dock igår. Och de lovade att kunna förvara dem åt mig till januari. Annars skulle risken vara att dem försvinner. Och det vill jag inte. Bänkskiva och resten av vitvarorna kan inte vänta så länge som till nästa år. Men jag har lite tid på mig innan det måste ske. Sju veckor behövde kylskåpet så en månad har jag minst innan jag behöver ordna det.

Även om jag inte är glad över det så är det väldigt skönt. Skönt att beslutet är taget och att vi rullat bollen. Nu är det bara att fortsätta. Men det var igår. Idag är det mamma som gäller. Att bara få vara och pyssla om henne. Det är planen, att njuta av sällskapet.

Ta hand om dig. Njut av tiden, vi hörs imorgon.

Publicerat

Idag är sista dagen

Det är sista dagen på september. Nu går vi in i en höstmånad på riktigt. Löven har börjat bli röda och gula. Många har redan ramlat av. Min expert säger att det inte är någon fara med kaprifolen eller den nya thujahäcken. Jag skrev om det i förra veckan. Det kan du läsa om här. Vilket är skönt. För häcken ser anskrämlig ut.

Det är sista dagen på september. Det innebär att jag behöver packa in sommaren. Både i minnet och de blommor som inte klarar kylan. Flera har tappat bladen och vill bli ompysslade. I helgen ska det regna. Då hoppas jag att orken finns för att fixa. Det borde den göra eftersom det ska regna.

Det är också sista dagen för att ta ett stort beslut. Ett beslut angående köket. Det har jag skrivit om så många gånger att jag kan inte länka er. Idag är sista dagen för att göra en beställning. Imorgon ökar priset med 18500 kr. Jag vet inte om jag är redo. Redo att besluta om de kompromisser som blir. Desto mer jag kollar ju fler kompromisser måste jag göra.

Jag säger jag, för maken vet inte vad han vill ha. Han vet vad han vill ha när jag ställer frågorna. Men han vet inte vilka frågor som behöver ställas. Han vill ha ett kök. Ett kök med skåp, bänkar, spis, ugn, diskmaskin, diskho och kylskåp. Han kan tänka sig en frys men det är inget krav. Han hade kunnat tänka sig öppna skåp, alltså hyllor, i hela köket. För att det är lätt att se allt.

Vi har en öppen stor hylla i köket idag. Jag gissar att han uppskattar den med tanke på hans förslag. Det räckte med att jag nämnde städning så tog han tillbaka sitt förslag om öppna hyllor. Jag kan gärna ha öppna hyllor. Men där kan bara saker som används väldigt ofta finnas. Annars blir det väldigt smutsigt.

Idag är det sista dagen…

Jag har ingen aning om hur vi ska göra. Jag har ingen aning om vad jag vill kompromissa med. Det jag vet är att det blir minst 18500 kr dyrare om jag inte bestämmer mig. Det är mycket pengar. Som tur är inte pengar allt. Som tur är tiden viktigare. Hur vi mår och vem vi delar vår tid med. Beslutet kanske blir att det inte blir något alls.

Det skulle innebära mycket pengar i fickan. Ett litet kylskåp i ett för stort hål i köket. En frysbox i källaren. Och ett i övrigt lite trasigt kök. Och tiden, glöm inte tiden. Den skulle också vara vår.

Ta hand om dig. Med eller utan beslut så hörs vi imorgon.

Publicerat

Inget annat

Idag finns inget på schemat. Jag laddar för att vara med mamma hela dagen på torsdag. Imorgon finns det en del på schemat. Men jag ska ladda då också. Laddning och inget annat är det som gäller. Nu ser vädret ut att bli hyfsat på torsdag. Men som vi sa när vi skiljdes år förra veckan. Oavsett fint eller dåligt väder så ska vi ses inne hos henne.

Vi ska sätta upp födelsedagspresenten på väggen. Mamma vill ha ny duk på bordet. Jag har tagit dit två dukar men inte kunnat lägga påför att se om hin tycker om någon av dem. Vi ska titta på Discovery-channel. Makens favorit. Han ska sova i fåtöljen och mamma i sängen. Vi ska göra precis som vi vill. Självklart ska vi tänka på restriktionerna. Vi ska gå in via mammas altan för att inte behöva gå igenom boendet.

Om vi förutsätter allt sådant så ska vi göra precis som vi vill. Jag längtar. Mamma längtar och jag tror till och med att maken längtar lite. Fast han måste ändra sina arbetstider. Fast kanske viktigast han har ingen tid för att bygga den dagen. Trots det så tror jag han längtar lite. Att få sova i fåtöljen hos svärmor.

Inget annat är viktigt. Än vår tid tillsammans. Ändå så är det så mycket annat man jagar i livet. Jag jagar kök just nu. Men det är inget viktigt. Inte om man jämför. Tiden vi har tillsammans överträffar allt. Och att då inte välja den är otänkbart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Något att se fram emot

Det är viktigt att ha något att se fram emot. Just nu är det det. Mitt tålamod prövas. Både med att jag inte kan sova men också med det icke blivande köket. Jag försöker hitta lösningar till att kunna installera ett kök. Det är bara fler och fler saker som inte finns eller är görbara. Kanske det är för att testa mitt tålamod. Kanske är det för att någon gått vilse i min hjärna.

Om ni sett Inside Out så förstår ni liknelsen. En Pixar-film som en kollega pratade om för ett tag sedan. Jag blev nyfiken och i helgen har jag sett den. Den handlar om känslor. Hur känslor fungerar inuti hjärnan. Glädje försöker rädda allt och det går bara mer åt skogen. Glädje och sorg kommer bort och har svårt att ta sig tillbaka. Alla känslor riskerar att försvinna och då blir allt ännu värre. Så klart reder allt ut sig. Och den som räddar dagen är sorgen.

En bra film. Som tydligt visar på hur viktiga våra känslor är. Just nu är det många känslor här och en som behövs är glädje. Glädje att se fram emot något. Jag har två saker att se fram emot nu. Det första är att jag har bokat julbord. At last. Nästan så jag inte hann innan september var slut. Det är ju bara tre månader kvar till julafton. Och julbord måste ätas innan. Missade det nästan. Skämt-å-sido jag älskar julen. Minstingen har startat en tradition att vi ska äta ett julbord ute tillsammans varje år. Det är en osäker tid så skönt att vi kan göra det även i år.

Check på julbord. Egentligen så är nästa det som bokades först. Maken och jag firar snart bröllopsdag. Det ska vi göra med att äta Afternoon tea på en herrgård här i närheten. Den var lite svårare att få till. Det är max femtio per bokning och många som törstar efter att få komma ut att göra saker. Det blev att vi fick fira vår bröllopsdag lite tidigt. Men det gör inget. Vi har något att se fram emot. Vi håller oss på hemmaplan utan resor. För både julbord och bröllopsdags-firande. Det känns bra.

Jag har mer saker att se fram emot. Ibland är det extra viktigt att lyfta vad som är där och vad som är glädje. Ibland är det extra viktigt att lyfta fram sorgen. Idag är inte en sådan dag. Idag är det glädje. Glädjen att vara frisk. Glädjen att snart är besöksförbudet över. Det är något att se fram emot. Kortvarigt men glädjen kommer fortsätta efter den första oktober också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vi är alla olika

Som tur är så är vi det. Olika. Även personer med autism är olika. Det går inte att sätta en dekal på som säger då är jag så här. Vi kan inte behandla alla lika. Det måste vi acceptera. Sedan måste vi behandla alla med respekt. Det är nog där det svåra kommer in.

Oavsett vem vi är, med vilka diagnoser eller inte, så vill vi alla ha kärlek. Vi vill ha samhörighet och gemenskap. För vissa är det svårare än för andra. Det är skillnaden. Inte att man inte vill ha alls. Det kan vara rädsla inblandat. Det kan vara mycket, men kärlek, det vill vi alla ha.

Är det inte konstigt att när barnen är små så finns vuxna med hela tiden? Men när de är unga vuxna så avtar hjälpen från vuxna. Varför? För att barnen ska lära sig bli vuxna, säger du då. Ja, i vissa fall kanske det fungerar. Men i andra inte. Jag vill till exempel att min minsting ska höra av sig om han är ute med kompisar. Jag vill att han ska meddela när han är hemma även om jag inte är vaken. Man kan var med fast inte på samma sätt.

När du är autistisk så lär du dig på ett annat sätt. Du behöver mer hjälp och hjälpen kan inte ske innan det händer. Så en ung vuxen med autism som vill träffa någon att dela sitt liv med, måste få hjälp då. Inte när han är barn. Varför försvinner vi vuxna när barnen är unga vuxna? Hade det inte varit bättre för alla om vi fanns kvar som vuxna?

Jag är fortfarande barn ibland. Jag ber mamma om hjälp än. Jag får inte den hjälpen jag vill ha idag. Men fram till mamma blev sjuk så fick jag det. Nu hjälper vi varandra mera. Jag har ändå passerat en ålder så jag borde kunna klara mig själv. Men vi kan inte allt för att vi är vuxna. Vi behöver hjälp. Ändå så är vi dåliga på att ge varandra hjälpen. Framför allt till våra unga vuxna. De borde veta bättre än att bete sig på fel sätt. Eller? Jag kanske har fel.

Jag kanske bara är trött och har en hjärna som tappat tålamodet. Jag öskar att alla blir behandlade med respekt. Jag önskar att alla kan få hjälp efter de förutsättningar de har. Av vem som helst. Om mamma eller pappa inte finns, så önskar jag att det finns andra vuxna som kan gå in och hjälpa.

Att hitta kärleken är svårt. Det är så många saker som måste passa. Och att då vara autistisk och inte veta att du måste gå igenom en massa svårigheter och avvisande, det är tufft. Utan hjälp skulle det vara omöjligt. Det är också därför många med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte hittar kärleken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ibland blir det inte alls som man tänkt sig

Så är det väldigt mycket just nu. Jag hade inte planerat att bli sjuk. Steg ett. Jag fick bröstcancer. Det var inte det värsta. Då var inställningen att den tar vi bort och så fortsätter livet som vanligt. Fast utan en del av mig är med. Steg två. Så blev det inte. Det blev medicin från hel**tet som gjorde mig jättesjuk. Jag kämpade på länge.

Steg tre. Sjukskrivning under lång tid och pågår fortfarande. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag förstår det och jag tar att man inte kan planera allt. Då får man anpassa sig. Vilket jag gör fortfarande varje dag. Igår på läkarbesöket så tog han mitt blodtryck. Han kom fram till att jag inte är någon ”högtryckare”. Jag hade 95/60. Det är ändå inte det lägsta jag haft. Han föreslog att jag skulle salta lite extra på min tallrik när jag åt. Det höjer blodtrycket.

Jag tycker inte om salt. Jag saltar väldigt lite även när jag lagar mat. Familjen får salta extra på tallriken. Det är inte något jag hade tänkt att göra. Men nu kommer det att finnas i tanken så klart. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag fick en förklaring på varför äldsta sonen gärna saltar sin mat mycket. Han har salt på bacon. Det kan bero på att han har lågt blodtryck som mig. Hans kropp känner helt enkelt det och försöker kompensera.

Jag är mycket för att planera. Jag ser gärna vad som ska ske framåt. Jag har målbilder och anser att om man tänker det så sker det. Men ibland blir det inte som man tänkt. Jag tänkte jag skulle bli av med cancern. Den är borta. Sedan hade jag ingen behandling i tanken mer än bort. Då kom andra och tänkte och jag blev sjuk. Ibland måste man låta andra tänka och anpassa sig på vägen. Jag tycker att jag är ganska duktig på det också.

Det är jag tack vare min äldsta son. Eftersom han är autistisk och inga förändringar får ske. Då har jag blivit en mästare på att anpassa mig för att han inte ska behöva. Resultatet har blivit att han också är en mästare på att anpassa sig. Vilket är fantastiskt då man brukar säga att autism är en omgivningsdiagnos. Det är omgivningen som måste anpassa sig. Då fungerar allt perfekt.

Trots det så blir inte allt som man tänkt sig. Nu står jag här långt in i steg tre och har haft nya steg som tillkommit. Det senaste är att jag inte kan få det kök jag vill ha. Det kan ni läsa mer om här. Klart att man måste kompromissa. Inget konstigt. Nu kommer vi till nästa steg. Jag hade färdigt vilka vitvaror jag ville ha. Jag har köpt diskmaskin efter vilka vitvaror som skulle in fortsatt. Det var kylskåpet som bestämde vilken diskmaskin det blev. Den gick ju sönder för elva månader sedan.

Tror ni att det går att beställa kylskåpet nu när jag vill göra det. NEJ! är svaret. Det går inte. De har stoppat tillverkningen och vet inte om de ska fortsätta. Det är covid-19 som är del av den orsaken. I januari eller februari nästa år ska de besluta om de ska fortsätta tillverkningen. Det finns inte ett enda kylskåp i hela Europa att finna. De har försökt. Ibland blir de inte som man tänkt sig. Nu står jag här med en diskmaskin, utan kylskåp eller andra vitvaror.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Nu måste jag försöka hitta en lösning så att det blir som jag tänkt. Jag vet bara inte hur än så länge.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.