Byggandet fortsätter. Han är duktig min make. Nu är det andra sidan som är byggandet. Där fanns badkaret med den numer stympade murgrönan. Jag hade hoppats att det gått att byta stolparna utan att flytta badkaret.
Mitt hopp hjälpte inte. Jag kan avslöja att det var inte ett en-mansjobb att flytta badkaret. Det var ett fem-mansjobb. Flyttat blev det och byggare-Bob kan fortsätta. När det är klart hoppas jag vi kan få tillbaka det igen. Och att murgrönan tar sig. Det hoppet ska fungera. För badkaret ska tillbaka. Och murgrönan går att ersätta.
För några dagar sedan blev jag getingstungen. Inte en gång utan två gånger. Den första var mitt fel kan man säga. Jag gick ut på morgonen och skulle gå ut och titta lite på mina blommor. Lutar mig fram och lägger vänster hand på benet som stöd.
Det tyckte inte getingen om som precis satt sig på mitt ben. Den stack mig precis emellan ringfingret och lillfingret inåt handflatan. Jag var tvungen att gå ut taggen med en pincett.
Det gjorde lite ont men inget farligt. Nästa dag var det helt borta. Det var inte det andra sticket som kom på eftermiddagen samma dag som första.
Då var det inte mitt fel. Vi satt ute och pratade. Rätt som det är gör det ont på högerhanden. Strax under pekfingrets knoge mot tummen till. Det gjorde också ont till en början men avtog. På kvällen ingenting.
Dagen efter gjorde det ont. Det började klia och var inget skönt alls. Första är som sagt helt befriat från smärta. Ytterligare nästa dag så har handen blivit svullen vid andra stinget. Det kliar och gör ont något vansinnigt.
Då börjar det också klia på vänsterhanden. Borde inte vänster börjat klia först? Den handen som blev stungen minst 8 timmar tidigare. Nej, istället börjar den ett dygn efter den andra.
Jag kan nu lägga allergi för getingar på listan med problem med mig. Som tur väl bara ont och svullnad. Hoppas jag slipper fler stick nu. Finn ett fel mellan bilderna.
Igår var jag på utflykt. Vilket var mycket trevligt. Förutom att den var trevlig så var den också lärorik. Vi åkte till en Bilkyrkogård i Ryd.
Där fanns mängder med kvarlevor av bilar. Det är lite oklart varför det finns så mycket bilar där. Det som är klart är att en man bodde där och gjorde torv på mossen. En liten, liten stuga hade han, men också alla bilarna.
Det var lärorikt och en hel del upprörande. Hur kan man låta hundra bilar, eller mer, bara ligga och förstöras i naturen?
Ännu mer lärorikt var att jag fixar fortfarande inte så mycket som jag vill. När jag kom hem trodde jag att jag skulle kunna vattna blommorna. Det fick vänta tills idag och jag hoppas de har överlevt alla dagarna i värmen utan vatten. En dag ska jag lära mig eller motbevisa mig.
I vårt hus så blir alla gäster väl bemötta och omhändertagna. Även dem som vi kanske inte uppskattar i allmänhet. Jag vet det låter hemskt. Fast jag tycker inte om djur.
Djur får finnas men jag vill inte ha ansvaret. Det är skillnad när en hund kommer och är gäst. Jag skulle inte skaffa hund. Jag tycker de luktar illa, de hårar ner, de slickar och äcklar sig på en. De har blöt nos. Vissa dreglar dessutom. Inget av detta uppskattar jag.
Ändå är alla gäster väl bemötta och deras behov väl omhändertagna. Igår hade vi gäster och en av dem var hund. Han fick blåbär med lite, lite kaksmet på. Han fick lite kyckling efter middagen. Han vet att det inte är lönt att tigga men han vet också att så fort jag går ut i köket efter maten så får han lite.
Igår tog han dessutom för sig när vi satt ute på kvällen och la sig i en av loungestolarna. När vi flyttade in lite senare så tog han den minsta av alla fåtöljer och la sig i. Fast han har en egen hundsäng hos oss. Han fick ligga kvar i fåtöljen till han åkte hem.
Minsta fåtöljen till minsta gästen.
Jag tror alla gäster var nöjda med eftermiddagen och kvällen. Maken och jag var nöjda och hade det trevligt även med en hund som gäst.
Igår blev det arbete. Som planerat. Men planen på att murgrönan skulle slingras loss gick helt åt skogen. Den bröts av redan halvvägs. Då blev det att jag kapade allt nertill.
Nu håller jag hoppet högt för att den ska komma tillbaka. Glömde en före-bild men jag har på när den är klippt. Där ser du också hur grov den blivit, vilket gjorde att de bröts av.
Det var en gång en grön vägg där.
Maken var rivar-pelle efter jag vandaliserat murgrönan. Nu är gamla räcket borta och nya ska upp. Byggare-Bob kan inte börja före torsdag, för idag jobbar han med sitt jobb. En sak i taget. Nu är vandalen och rivar-pelle klara. Det är bra.
Grå väggen också borta efter Rivar-pelle varit i farten.
Dagens ord: Snirklig. Jag är snirklig, mer än murgrönan om inte annat.
Efter vila kommer arbete. Vi har inte haft mycket regn men heller inte så mycket sol. Jag hoppas solen kommer imorgon som lovat.
Idag blir det arbete efter vilan igår. Maken ska ta bort ett gammalt räcke och nytt ska sedan upp. Jag ska försöka vara behjälplig med det jag kan. Murgrönan ska bort innan räcket sågas bort.
Murgrönan hoppas jag kan överleva och kunna komma tillbaka på det nya räcket. Imorgon vet vi om det gick eller inte.
Maken har många namn och ett är Byggare-Bob. Det heter han för att han bygger bra. Han har byggt en hel del i sommar. Det senaste är jag väldigt glad för. Inget stort projekt men stort för mig.
Vi har numera en hängränna som går till regntunnan. Det svåra i projektet var hur det skulle lösas. För över tunnan fanns inget att hänga rännan i. Min byggare-Bob har fixat det galant.
Nu slipper jag att tömma lilla vattensamlaren på altanen och har massor av vatten som jag kan använda till mina kära blommor. Tack Byggare-Bob!
Igår natt drömde jag att någon klippte bort alla blommor på mina fruktträd. I drömmar kan vad som helst hända. Allt blommade samtidigt. Persikor, mango, päron och alla andra fruktträd blommade.
Jag var så nöjd över alla blommor och hur mycket frukt det skulle bli. Och så var allt borta. Jag tittade ut och det var tomt. Jag fattade ingenting i drömmen. Så kom någon och kvittrade att den hade beskurit träden. Gissa om jag blev skogstokig!
Det var en hemsk dröm. Antingen var det en riktig hemsk mardröm eller så är det en sanndröm. Fast fruktblommorna är dahliorna. Att de blåser av eller någon som plockar allihop. Jag hoppas på en mardröm.
För att få bort den hemska känslan så fick krusbären bli plockade av mig. Ingen obehörig person eller fågel för den delen. Det kan räcka till en burk sylt. De är nu i frysen i väntan på att de ska användas. Maken vill ha en paj. Glad är jag oavsett vad det blir av krusbären.
Den som väntar på något gott. Det kunde man få höra när man var mindre. Ofta blev mitt svar innan vederbörande hann säga färdigt, väntar alltid för länge.
Denna gången skulle jag faktiskt kunna hävda att så var fallet. Jag har inte varit tålmodig i väntan på att dahliorna ska blomma. Tack och lov så har två levererat mycket i min väntan.
Men nu äntligen så har fler kommit. Fem stycken har fortfarande bara knoppar. Två har konstigt nog inga knoppar alls. En av dem är min fina penhill watermelon. Kanske det beror på att halva blåste sönder förra året. Knölen fick jobba för hårt då för att hinna blomma.
Jag vet inte varför, jag har hoppet uppe att den ännu ska hinna. Under tiden njuter jag av allt som har börjat blomma. Min syster sa att vi har en djungel på altanen. Jag kan hålla med och nu med blommorna så är det en oerhörd vacker fristad.
Bildkavalkad följer på allt som blommar än så länge:
Denna köpte jag som sommardahlia för fem år sedan. Blommar och blommar. Först av alla i år.Denna har du sett innan. Röda labyrinthen som mina fina svägerska gett mig.American beauty. Stor men ingen tallriksstor.en enkel lila.En kaktusdahlia.Denna är så cool. Kommer dock inte ihåg namnet.inget namn på denna heller. Men vacker är den.En liten röd som blommar rikligt. En gåva från en vän som jag ska ha äran att campera med i November.Ny för i år. Penhill dark monarch.En annan ny, som också är tack vare min bästa svägerska. Night silent.Honkey tonkey, är en annan cooling.Denna har ett tag kvar, fast jag räknar den den som utslagen. En labyrinth.
Igår kollade jag över skadorna efter Floris. Det blåste rejält men det har klarat sig ganska bra ändå. En stackars dahlia fick halva ge med sig för vinden. En välte helt. Den klarade sig utan skador eftersom krukan och blomma la sig ner.
Aprikoserna satt kvar på trädet. Tydligen så är det vanligt att de blåser ner innan de är klara. Om det blåser mycket. Vilket det gjorde i förrgår. Jag plockade en och delade med maken. Jag har officiellt en ny favoritfrukt. Aprikos direkt från trädet var ljuvligt. Fast konsistens, söt och saftig.
Första aprikosen. Förhoppningsvis massor med åren som kommer.
Igår var jag låg och Floris var en anledning. Fast mest beror det på att sömntabletterna inte hjälper längre. Det enda de gör är att ge mig en massa biverkningar. Dålig mage, huvudvärk och ont i lederna bland annat.
Jag hade ingen lust ens att vara i trädgården. Jag gjorde det ändå. Lite gödsel och vattning. Inget jobbigt och ändå var det supersegt. Jag blev lite gladare mot slutet när, inte bara en utan två, gav beröm för hur fint vi har det. Det är kul att andra också uppskattar det vackra.
