Igår var snuttefilten tillbaka. Han har ”bara” mått illa i helgen och känt sig trygg utan sin snuttefilt. Men igår behövdes den alltså. Eftersom det var mer än illamående.
Jag är orolig och så klart påverkar det mig och hur jag mår. Jag är rädd att maken inte lyssnar på sig själv, sin kropp eller för den delen mig. Jag är rädd vad konsekvenserna blir. Att springa på toaletten och kräkas eller klökas hela tiden är svårt att få till ett liv i övrigt med.
Jag mår inte bättre av att veta att det är till stor del jag som orsakat det. Allt han fått göra för att jag inte kan. Först fick han ordna lön åt oss båda och sedan hand om mig och på det ett hus att sköta.
Nu är vi där hans kropp har lagt av på grund av stress. Han skulle behöva få stanna ett tag och bara andas. Vilket är svårt som egen företagare där den ena parten, jag, är ute ur bilden.
Månaderna har gått innan han sökte hjälp. Månader har passerat efter han sökt och hjälpen blev medicin. Medicin är bra men vad hjälper det i slutändan om inte stressen tas bort? Jag är orolig för honom och han för mig. Den blinde hjälper den döve…
Dagens ord: Svårt. Svårt att hitta dagens ord just nu.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.






