Kategori: Allmänt

Julens sista dag har passerat. Det har legat och grott lite där bak om hur det ska bli och hur man ska känna. Känna av att inte få vara med mamma. Alla högtider eller alla gånger vi träffats så har allt kretsat kring mat.

Särskilt vid högtider. Det har alltid varit fullt organiserat kaos. På något sätt så har mamma fått fram alla mat så att alla kunnat äta när det varit utsatt tid. Då trots att det verkar som att inget ska vara klart i tid. Inte riktigt så illa men ibland har det varit upplevelsen.

Men maten har alltid gått före, att mamma själv har varit i ordning. Hon har gått in i duschen fem minuter innan det är bestämt att gästerna ska komma. Kanske tio minuter innan men absolut inte mer. Då har allt stått och småputtrat på spisen eller i ugnen och mamma har kommit nyduschad tills det är dags att äta. På pricken klockan som det var bestämt.

Ungefär så har vi haft det under helgen. Vi har haft fullt organiserat kaos. Som blivit klart i tid men sett ut som att det inte skulle bli riktigt klart när det var tanken. Nu börjar resterna sina. Och julen är över. Idag kommer det bli lutfisk till lunch. Mammas älskade lutfisk. Inte älskad av alla men jag och min bror tycker om det också.

Mamma är med oss. Snart är det nyår. Det blir en annan högtid som kommer bli konstig utan mamma. Men det får bli en annan gång. Nu ska jag fokusera på att vi ska äta lutfisk och tillsammans ska vi göra precis som mamma brukade göra. Kallt ska det vara också. Riktigt härlig vinterdag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det verkar som alla hade en ganska lugn juldag här i stan. Det var fint väder med strålande sol och minus tio grader ungefär. Det kändes i kinderna men var samtidigt härligt att vara ute.

Det var många som var ute och promenerade i det fina vädret. Maken och jag hade också en lugn dag. Vi passade på att ta hand om skottningen där det behövdes i solskenet. Vi fick motion men inte så lång promenadsträcka.

Det var jätteskönt. Solen sken och det var lagom kallt för att inte bli jättesvettig. Både för att man blev kyld hela tiden men också för att snön är så lätt när det är riktigt kallt ute. Enda nackdelen (om det måste finnas en) var att snön kom till julafton och många hade ”använt” snön. Det är svårare att få bort nedtrampad- och nedkörd snö, än orörd.

Det är inget stor bekymmer. Det var skönt att få röra på sig lite efter massor av god julmat. Vi har rester för några dagar till. Vilket är en av de saker som jag gillar med julen. Resterna. Att man har god mat under en tid som är enkel att värma på. Maken tröttnar fortare på Janssons än rotlådan. Jag tror dock att vi klarar oss utan att han hinner tröttna på Jansson i år.

Efter det så blev det flera fåtöljer och i varje fåtölj filten. En fantastisk uppfinning för en frysen själ. Först var vi i vardagsrummet och hade julmusik, godis och mys. Sedan var vi i TV-rummet och hade julfilm och godis och mys. Det blev middag framför TV:n under filten till och med.

Juldagen var precis lika fridfull som julafton. Massor av tid för återhämtning, inga måsten och krav. Även om vi klarade av skottningen så blev det istället för en promenad och det är säkrare för alla boenden.

Vi får se vad dagen har med sig idag. Kanske lika fridfull om inte annat lika uppskattad. Hoppet finns med mig för en lyckad dag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Om det är anledningen till att tomten ger en paket så är jag för snäll. Den delen av året som tomten kollar på i alla fall. Jag fick många paket och bara bra saker. Även det som inte fanns på önskelistan.

Vår julafton var precis så fin som den kan vara på TV. I sådana där filmer där allt händer. Men efter en del fnurr på tråden så löste sig allt till just det där som man vill ha på jul. Julefrid med mycket skratt från gott sällskap och mycket god mat.

Tindrande ögon hade vi nog alla när vi försökte lösa smällkaramellernas metallpussel. Vi var fem men jag hade bara hittat fyra olika så maken och jag delade på ett. Sedan turades vi alla om. Det är en som vi fortfarande inte har löst. De tre andra har vi alla fem lyckats lösa. En del tog längre tid på sig än andra. (Säger inga namn.)

Mina barns familj på andra sidan har som tradition att öppna ett paket i taget. Jag tycker det är en fin tradition och i år hade vi också tiden för det och ändå tid över att få testa sina nya presenter. Minstingen har fått hintar om att han snart är redo att flytta hemifrån. Så hans är inte testade än. All mat var färdiglagad och uppäten när vi öppnat. Fanns inget att testa på.

Alla hade varit snälla tror jag. Alla var nöjda med sina paket. Jag är väldigt nöjd. De finaste jag fick var örhängen och ring. Jag har nu både armband och halsband i samma. Lily and Rose.

De varmaste för utomhus bruk var ett par mamelucker i merinoull från Damella. Äldsta sonen frågade under maten när jag blev tant? Nu skulle jag kunna säga när jag fick mameluckerna. Men det var många år tidigare så det skulle vara en lögn. (Jag är tant för att jag bakar och gör trädgårdsarbete.)

På önskelistan fanns en borste som är smidig när man är ute och reser. För på önskelistan finns faktiskt mer resande än vad som har varit de senaste två åren. Borsten kom i ett paket, resandet får jag lösa själv.

Jag fick mer från önskelistan. Ytterligare en varm present som också är en tantpresent. En elektrisk filt. Som också har lite storlek. De vanligaste är ganska små. Denna är två meter lång. Kommer nog aldrig att behöva lämna stora fåtöljen i källaren mer.

Jag fick också presenter som inte fanns på önskelistan men som är perfekta. De vassaste presenterna är en grensåg och en morakniv. Det måste man ha, eller hur?

Nu är frågan hur länge måste man vara snäll. Är det hela året fram till julafton. Kan jag vara stygg fram till 1 januari och det räknas inte? Eller gäller det från idag. Måste man var snäll varje dag 365 dagar per år? Räknas inte den 29 februari då?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lär vi oss bäst när vi pluggar till något eller när vi faktiskt gör något? Om man ska lära sig ett språk till exempel, lär vi oss bäst genom att läsa böcker eller genom att prata språket hela tiden? Om man åker till landet där du måste tala språket hela tiden, då lär du dig bäst, enligt min åsikt.

Så är det väl med allt? Om man vill bli duktig på något så är övning bästa sättet. Om du inte kan laga mat så lär du dig av att laga mat. Om du då misslyckas och förstod varför så är väl det bästa sättet? Eller? Du glömmer aldrig felen du gjorde men har svårt att komma ihåg det som gick bra.

Kanske att det blir lite av båda när det gäller matlagning. För om du gjort något bra så kommer du att göra det igen med stor sannolikhet. Svårigheten för mig är ju att jag aldrig använder recept. Eller som maken börjat med, att ha ett recept som inspiration och ändå göra som man vill.

Oavsett så kommer man kanske inte ihåg till nästa gång hur man gjorde. Äldsta sonen gillar min lasagne. Vi har lagat den tillsammans flera gånger. Varje gång har han meddelat att så gjorde vi inte förra gången, i något moment. Vilket stämmer, eftersom jag går på känsla. Han gillar den varje gång så något blir ju ändå rätt. Idag skulle han säkert tycka att han gör bättre än mig.

Någon gång måste vi lära oss och då måste vi också tillåta oss att göra fel. Om vi inte tillåter oss det så kommer vi aldrig att komma framåt. Att misslyckas och göra fel är ibland det bästa vi kan göra. Vi kan aldrig se ett misslyckande som förlorad tid. Inte så länge vi lär oss vad som gick fel.

Jag lär mig bäst när jag gör. Vad det än är så lär jag mig bäst när jag utövar det jag ska lära mig. Det spelar ingen roll om det är att lära sig att sminka, eller göra en protes. Det bästa är att försöka själv. När jag håller så, händer si. När jag uttalar så, förstår någon si. Allt blir bättre när man utövar det. Och för att bli ett proffs krävs tiotusen timmar av utövande.

Jag har några timmar kvar i bakning gissar jag, innan jag är proffs. Men jag har haft personer som sagt att de tycker jag ska börja sälja mina kakor. Något rätt har det blivit och mycket tack vare alla missar på vägen. Nu gör jag inte samma kakor hela tiden vilket gör att det blir några fler timmar än tiotusen som krävs.

Det viktiga är att komma ihåg att misstagen är lika viktiga som att vi lyckas. Du mår dessutom mycket bättre när du väl lyckas efter att försökt ett tag. Maken lärde sig fort att toalettdörren stannar innan den slår i väggen. Inga tänder utslagna och han är nöjd över att den INTE tjongar upp så fort. Han är väldigt nöjd med att HAN kom på den smarta idén att dra ner mattan lite.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Eller finn ett fel kanske jag ska säga? Maken bråkar med mig igen. Nu om något helt annat. Igår försvann vår soffa från garderoben. Och fåtöljen i vardagsrummet. När mammas fåtölj flyttade in så blev det lite trångt. Mammas fåtölj kommer aldrig att flytta. Då fick det bli något annat.

Soffan har också stått i vardagsrummet innan. Men som sagt mammas fåtölj flyttade in och det blev lite ändringar i huset. Soffan flyttade till garderoben och min stora fåtölj flyttade därifrån ner till TV-rummet i källaren.

Jag tycker verkligen om den lilla gruppen av soffa och fåtölj så det har inte blivit av att jag lagt ut det till försäljning. Det svider lite nu när de har flyttat. Men det var det rätta beslutet. Vi har mer plats i garderoben. Vi kommer ut på balkongen. Ingen soffa för dörren. Samt mer plats nere i vardagsrummet.

Så här långt är maken helt överens med mig. Vi har väldigt mycket möbler och då kan vi göra oss av med en del. Vissa saker måste vara kvar, som mammas fåtölj. Hur mycket plats den än tar. Lika med min stor fåtölj i källaren. Maken har också vissa saker som han aldrig skulle sälja. En stol från hans pappa bland annat.

Eller jag vet inte. När vi träffades skulle allt slängas för att köpas nytt. Även om det är många år sedan så finns det lite kvar av dessa tankar hos maken. Även om släng har bytts ut mot sälj och skänk istället. Stolen från svärfar, kanske att den skulle få hänga med oss oavsett vad som händer i framtiden.

Nu kommer felet. När vi fick bort soffan så kunde vi lättare justera mattan. Som låg väldigt långt upp och låg på foten till barbordet. Som är mitt hörnbord med myslampor på. (Till vänster i garderobsbilden). När soffan försvann så syntes det väldigt mycket. Och jag ville dra bort den från foten. Enligt nedan.

Om den är längre ner på ena sidan så blir den även det på andra sidan. På andra sidan är vår toalettdörr.

Fel, fel, fel enligt maken. Så kan vi inte ha det. Dörren går i mattan. Enligt mig så fungerar det alldeles utmärkt. Fördelen är att dörren inte kan tjonga upp i murstocken och metallpelaren som gör den stuv. Det blir mindre ljud på detta sättet.

Maken demonstrerade då alla olika scenarion som kommer att hända. Hur kan inte kommer få upp dörren och kommer gå in i den. Alla tänder kommer så klart att slås ut. Alla scenarion slutade med att maken blev sönderslagen på ett eller annat sätt.

Som ni ser på bilderna så går det att öppna dörren. Den tar knappt i mattan. Än så länge ligger mattan som jag vill att den ska ligga. För mattan kommer inte försvinna från huset. Jag älskar mattan. Att ha det mjuk och gosig under fötterna när man klär på sig är underbart. Färgen är härlig och den är stor.

Mattan är kvar, frågan är bara i vilket läge. Maken har säkerligen inte bråkat färdigt med mig. Han kan vara ganska envis på vissa saker. Detta förutspår jag är en sådan sak. Kanske sliter vi ut golvet när vi håller på att fösa mattan fram och tillbaka?

Vad tycker du? Skulle du kunna ha mattan på mitt sätt eller skulle du föredra makens? Att mattan är i vägen för dörren alldeles så minimalt eller uppe på foten så den böjer sig uppåt och täcker en kvarts del. (Om du frågar mig HELA foten).

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ibland har jag en miljard saker som jag kan skriva om här. Små saker, stora saker, saker som jag bara tycker är roliga eller värda att komma ihåg. Igår var en sådan dag. Jag hade verkligen en massa saker som jag skulle vilja skriva om. Men…

Men när jag väl sitter här och ska skriva så kommer jag inte på en enda sak att skriva om, mer än att jag hade en miljard bra saker tidigare. Som igår, dagen började med att det inte fanns något varmvatten för 123 lägenheter. Som jag ska lösa. Jag löste det tillsammans med en rörmokare. Innan klockan var 09.00. Grejen är att det var så mycket roligt och tänkvärt som jag och röris sa. Som sedan försvann. Flera gånger tänkte jag att detta måste jag komma ihåg.

Ofta skriver jag ner en liten kom ihåg. Men när man är runt i flera pannrum med flera pannor och felsöker är det inte läge att ta upp telefonen och anteckna. Nu får jag minnas att vi hade det roligt under tiden vi letade fel och att vi hittade felet ganska fort. Jag får vara nöjd med det.

Sedan åkte jag bil. Jag fixade lite saker och löste bland annat en julklapp åt sonen. Inte till honom, åt honom. Jag gjorde som jag blev tillsagd helt enkelt. Nu gissar jag att jag också kommer få slå in den när han väl har godkänt att det var rätt. Vilket jag gärna gör för jag älskar julen. (Om någon har missat det).

I bilen så hade jag tid för mina egna tankar och det var en massa saker som jag tänkte, detta ska jag komma ihåg. Men igen, inte läge att ta upp telefonen och börja anteckna. Jag har inte sådan kläm på Siri att det skulle bli en säker resa med det fipplet. Jag kan säga till Siri att sms:a och det fungerar någorlunda bra. Men anteckna kan jag inte. Inte heller via Messenger. Men det kommer kanske en dag. Igår så kunde jag inte och nu är en massa roliga tankar borta.

Igår var en bra dag även om jag inte kommer ihåg det jag vill komma ihåg. Det jag kommer ihåg och som jag kan rekommendera är filmen som maken och jag såg. Jag älskar julen och då även julfilmer. Det är nu man ska se julfilmer inte efter julen. Kanske på men innan är bäst. Detta vet maken så han ser på det för min skull. Inte hans genre egentligen. Han gör ju dock mycket för mig. Nästan allt om man inte räknade in maten.

Igår valde han en film från min lista på att se filmer. En lista med massor av julfilmer. Vi har inte haft Netflix på många år, så det har kommit till ganska många julfilmer. Igår valde maken en film från 2019. Den heter Last Christmas. Den går att se fram till 22 december på Netflix. Om du inte har sett den, så gör det. Inte för att det är en julfilm i den vanliga kategorien. Det var en väldigt tänkvärd film med oväntad twist så jag (och maken) storbölade i slutskedet. Verkligen en fin film. Med mycket skratt och igenkänning.

Ibland händer det att jag kommer på saker senare som jag hade glömt. Vi får se om några av min miljard bra saker dyker upp. Jag återkommer i sådant fall. Det viktigaste är kanske att jag hade en väldigt bra dag igår. Det kommer jag ihåg. Även om jag inte avslutade med min lakrits. Kanske för att den hade 2,2 miljoner scoville. Vågade inte chansa på att dagen skulle få ett annat betyg.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken och jag har jobbat ihop i nästan lika många år som vi har varit tillsammans. Vi tycker om att vara tillsammans. Vi har lärt oss att ha egen tid även tillsammans. Eller lärt oss, vi har alltid haft det. Det händer att vi gör saker ifrån varandra men det vanliga är att vi är på samma plats.

Även nu när jag gör detta uppdraget som fastighetsskötare så är vi tillsammans mycket. Mycket kan jag göra hemma. Som att svara i telefon och göra allt annat administrativt. Ibland händer det att jag ska byta en propp eller lampa och det tar inte så lång tid. Inte så länge vi är ifrån varandra. Inte länge nog för att fråga hur har din dag varit?

När han är med på uppdraget så är det verkligen inte så att man kan fråga hur har din dag varit? Om han är med och skottar så vet han hur det går och jag vet hur det går för honom. Hur gör vi då när vi jobbar ihop. Vad pratar vi om och vad frågar vi om för att visa att vi bryr oss om varandra?

Ja, maken frågar mig om det gick bra att bajsa? För han är inte med inne på toaletten. Även om vi gör det mesta ihop. Det är alltså något han inte vet och kan fråga om. För att visa att han bryr sig om mig. Jag frågar inte honom lika ofta men jag vet ändå precis lika mycket om hans toalettbesök som jag vet om mina egna.

Är inte det kärlek och omtanke? Att prata bajs? Eller har jag missuppfattat något kanske. För att förtydliga det är bara mellan oss. Övriga familjen får den sedvanliga frågan hur har det varit på jobbet/skolan idag?

Den frågan är viktig. Hur har din dag varit? Vi har hittat ett annat sätt att kommunicera om vår dag som vi inte redan kan svaret på. Att visa omtanke om varandra är en stor del i att man mår väl. Vi kan inte glömma bort att visa uppskattning och omtanke. Vi kan inte vara i ekorrhjulet och inte se varandra. Då kommer förhållandet att dö till slut.

Vi har andra saker som vi gör också för att visa varandra omtanke. Jag tvättar all tvätt, för det är ingen uppskattad sysselsättning för maken. Maken å andra sidan gör allt annat, inkluderat att diska. Även efter mina bakningar så diskar han ofta.

Vi säger till varandra att vi uppskattar att soporna (bara jag som säger eftersom jag aldrig tar ut soporna) är slängda. Vi frågar ofta om det är något vi kan göra för den andra. Även jag, fast det är inte så ofta jag får det.

När man jobbar ihop och spenderar så mycket tid tillsammans som jag och maken gör så får man hitta de små sakerna och värdesätta dessa. Det kan vara bajsprat precis som det kan vara en lång kram i köket innan man äter middag. Det kan också vara att man håller handen när man tittar på TV.

Som i vårt fall blir att maken klappar på min fot, istället för att hålla handen. För jag sitter i min älskade stora fåtölj och han sitter i soffan bredvid. Maken är välkommen i fåtöljen. Han får plats gott och väl. Maken tycker dock inte lika som mig. Vilket är kärlek i sig, han får sin egna yta och jag min men nära så vi kan röra vid varandra.

Ibland så trycker jag ner mig i soffan hos honom. Antingen så somnar han eller så skruvar han på sig. Han försöker låta bli så jag inte ska märka det för han vill ju att jag ska ha det bra. Jag märker det alltid och struntar i det nästan lika ofta.

Ta hand om varandra. Vi hörs imorgon.

Vi har haft en tid med lättare restriktioner. Nu kommer det fler och fler. Om smittalen fortsätter uppåt så kommer de inför ännu flera. Vad har framtiden åt oss? Finns det en framtid utan pandemi? Eller är den här för att stanna? Det har aldrig skett innan. Att en pandemi har stannat för gott. Jag hoppas inte denna gör det heller.

Även om pandemin inte stannar för alltid så har Covid-19 gjort det. Vi kommer få leva med detta viruset för alltid. Frågan är bara hur? Kommer vi kunna umgås utan att vara rädda för att bli sjuka? Kommer vi kunna gå på julbord, bufféer? Kommer vi kunna resa igen? Även om det förhoppningsvis blir ett restriktivt resande med tanke på klimatet.

Smittspårning pågår och fler och fler blir sjuka. Många har blivit sjuka på julfester som jobbet håller. Julbord som man alltid har haft. Detta året fick vi göra det igen. Nu blir många sjuka efter just ett julbord. Vilket resulterar i att fler och fler avbokar sina julbord för att inte riskera att sprida smitta.

Här blir jag kluven. Det är bra att avboka men samtidigt, vad händer med restaurangerna? Klarar de ett år till utan de stora intäkterna som julbord brukar vara? Klarar de det när de dessutom redan har förberett en massa mat som nu inte blir uppäten och betald för?

Det finns några som jag sett har avbokat julbordet men istället har beställt jultallrik att ta med hem. Och då två stycken så man kan äta tillsammans med en sammanboende. Det gör att avbokningen inte slår så hårt mot restaurangen. Samt den anställde får lite uppskattning för året även om det blir hemma med en man bor tillsammans med istället för med jobbarkompisarna.

Jag har valt bort julmarknader i år. Även om jag har suktat efter att få gå. Jag har kollat på tio-i topp-listor. Jag har kollat på bilder från våra tidigare besök. Som när mina barn önskade sig en resa i julklapp. En resa som blev en julmarknadsresa till Budapest. Julklappen blev utdelad före jul och den var fantastisk. Vi drack massor av varm choklad och betygsatte de alla. Många bra blev det.

Jag kommer inte resa på samma sätt som innan men julmarknader finns på närmre håll än Budapest. Jag hoppas pandemin får ett slut och att det blir möjligt att röra sig fritt igen. Jag hoppas att vi alla snart kan andas ut och slippa vara rädda för viruset. Att man ska kunna vara förkyld utan att man måste testa sig för att se vilket virus man har. Det ser jag fram emot. Jag hoppas det är så det blir.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vad behöver man i livet? Vad behöver man alls? Nu är det kallt så jag skulle börja med tak över huvudet och värme. Om man har ett hem så blir allt lättare efter det. Det räcker dock inte med tak och fyra väggar. Även om du inte fryser ihjäl så behöver du vatten och mat också. För att inte svälta ihjäl.

Det är grundläggande saker. Saker som många tar för givet. Vilket vi kanske också borde ta för givet. Ändå finns det många människor som faktiskt inte har mat för dagen eller tak över huvudet. De flesta har det som tur är. Räcker det då med att ha tak och mat för att det ska vara bra i livet. Nej, det behövs mer ändå även om det är en bra start.

Du behöver kärlek. Utan kärlek så blir livet inte bra. Kärleken behöver inte vara ett parförhållande. Kärleken kan vara mellan två människor, vilka som helst. Kärleken kan vara mellan många människor vilka som helst. Det vi behöver är att inte vara ensamma och då behövs kärlek.

Det räcker inte att vara med andra människor om kärlek inte finns. Att vara i ett rum tillsammans med andra människor som inte bryr sig om dig gör saken värre än att vara ensam. Har du varit med om det? Att du varit någonstans och du har blivit ignorerad? Om ja, så vet du att det är väldig jobbig känsla.

Allt kräver arbete. Att få kärlek och att ge kärlek, att ha tak över huvudet samt att skaffa mat, allt kräver arbete. Det är inte smärtfritt och det är inte alltid enkelt. Att leva tillsammans kräver en massa kompromisser. Det viktiga är att det alltid ska ge mer än det kostar. Om inte, så är det fel kompromisser.

Att ge kärlek behöver inte alltid kräva något. Att ge ett leende till en annan person kostar dig ingenting. Även om du har en jobbig dag så är det leendet bara en påminnelse bort. Även om du har en dålig dag så behöver du inte sprida den till andra. Det är kärlek. Att orka bry sig om andra när man själv inte mår så bra. Det är vad vi behöver, kärlek.

Med kärlek finns medkänsla, ödmjukhet och förståelse. Med kärlek finns det förutsättningar för att vi ska ta om hand av varandra. Med kärlek överlever vi längre än om vi inte har tak över huvudet. Med kärlek vinner vi livet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.