Hår

Nu ska vi prata om något väldigt viktigt. Något som kan vara avgörande, eller kanske inte, men intressant ändå. Hår. Hår har många olika arter i världen. Människan har hår. Djur har hår. Människan har hår på typ hela kroppen medan djur definitivt har hår på hela kroppen.

Håret har vi för att vi ska hålla oss varma. Eller? Djuren tror jag det är så med: Eller det är ett skydd både mot kyla och värme. Nu kommer vi till det spännande. Varför växer håret olika? Alltså varför växer håret på huvudet hur långt som helst när håret på benen inte växer mycket alls?

Varför har vi inte hår på armbågarna eller knäna? Sliter vi bort det? Då till nästa fråga. Om vi går i shorts året om, får vi längre hår på benen då? Om jag skulle använda långärmat hela året skulle håren på armarna bli kortare? Jag tror inte det. Vi har ju olika längd på ögonfransar. Vi har olika mycket hår på kroppen. Varför?

Varför blir håret i näsan grövre med åldern? I öronen och ögonbrynen samma sak. Särskilt på män, varför? Kvinnor får hår på hakan som är tydliga och behöver ryckas. Varför? Håret i näsan har vi för att skydda oss. Att det filtreras bort saker innan det kommer till lungorna. Enkelt. Men om det då klarar sig med en tjocklek i början på livet så borde det klara sig med samma tjocklek när man är gammal. Eller?

Vad är det som gör att håret blir en viss längd? Eller inte vad, varför? Vad är syftet? Lejon har päls på hela kroppen. Lejonhannar har en stor man medan honorna inte har det. Det skulle ju kunna vara att man lättare ska känna igen de olika könen. Det är lättare att spana in en hotlady för hanen om han vet att det är en hona. Fast det fungerar ju inte så. De vet det ändå.

Annars skulle ju alla arter vara olika. Björnar ser vi nästan ingen skillnad på. Det finns många arter som är väldigt lika till utseendet mellan könen. Så håret är inte det som avgör det. Varför växer håret med olika längd på kroppen?

Sådana spännande saker avhandlas vi vårt köksbord på middagarna. Mycket googlas vid vårt bord. Så att vi inte får fel fakta. En del saker går inte att söka reda på. Även om internet har de flesta svaren. Detta svaret försökte vi inte ens med. Vad diskuteras runt ditt bord när ni samlas?

Idag fortsätter arbetet i trädgården. Japanska lönnen ska planteras idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Julen kommer snart, eller?

i natt har jag drömt om jul. Jag älskar julen. Det spelar ingen roll om jag är ensam eller tillsammans med familjen. Julen är underbar. Kanske för att alla är lite gladare. (Vilket de inte är, bara mer stressade.) Jag är gladare. Allt pynt som alla tar fram. Musiken. Alla adventsljus. Jag älskar verkligen julen. Det är många som inte gör det, jag är inte en av dessa.

I natt har jag drömt om julkalendrar och förberedelserna för att göra kalendern. Jag har drömt om julbak och julmat. Det har varit konstiga drömmar men härliga. Varför jag drömmer om det nu vet jag inte riktigt. Det beror kanske på att det är första midsommar utan mamma. En högtid som jag inte har så stort problem med att vara ensam. Julen kommer däremot bli väldigt jobbig.

Jag påbörjar sorgen med att inte åka till mamma på jul. Idag bli heller ingen resa till mamma. Mamma är med i andetagen. Midsommar för mig är inget speciellt. Det mest speciella är väl färskpotatisen och jordgubbarna. Jordgubbar är en stor favorit med grädde och socker. Alltid socker oavsett hur söta gubbarna är. Men det är inte alltid jag har jordgubbar på midsommar. De kan jag äta hela sommaren, så det är inget heligt för mig. (Som jag vet det är för många andra).

Mamma hade alltid jordgubbar. Det spelade ingen roll om de kostade 60 kr liter så köpte hon. Kanske inte så många då men det fanns jordgubbar. Idag får vi se om det blir några. Jag ska göra en pinocchiotårta. Det kan likaväl vara sylt eller blåbär i den om det inte blir färska jordgubbar. Det blir sill och färskpotatis till lunch. Kanske grillat ikväll. Det beror på vädret. De har varnat för 18-46 mm som ska komma just i vår kommun.

I natt så regnade det utan dess like. Så den mängden kanske redan har kommit. Jag har ingen regnmätare så jag kommer aldrig få veta. Det jag kan göra är att se på prognosen om det blir mer regn i kväll. Det är det mest midsommaraktiga vi ska göra. Vi kommer inte ställa ut maten för att äta ute och sedan gå in när regnet kommer. Det kommer aldrig hända. Är vädret osäkert så äter vi inne.

I övrigt så är det samma rutiner som vanligt. Vi har städdag och ska städa idag. Jag ska hjälpa äldsta sonen innan han åker till sin pappa för att fira midsommar. Det blir en vanlig dag med annan mat. Inte lyxigare bara annan. Det är okej att inte ha stort midsommarfirande och vara nöjd med det.

Ta hand om dig. Glad midsommar! Vi hörs imorgon.

Ensamheten

Snart är det midsommar. En högtid som man ofta firar med familjen och vänner. För oss som har vänner och familj. Övriga som inte har det är ensamma, ännu en högtid. Det finns så många människor som är ofrivilligt ensamma. Vad behöver vi som inte är det tänka på?

Jag och maken är kollegor. Vi tar hand om varandra på jobbet. Vi ser till att ingen behöver fika ensam om vi inte vill det. Men gör alla det? Det tror jag inte. Jag tror det finna massor av personer som är ensamma på jobbet fast de inte vill. Ansvaret ligger inte bara på personen som är ensam. Ansvaret ligger på alla.

Det är svårt att ta kontakt och vara en del av gemenskapen. Särskilt som du är lite udda. Eller luktar lite. Eller pratar högt. Eller inte pratar alls. Det finns alltid ett skäl till varför någon är ensam på jobbet. Vilket ofta betyder ensam på fritiden. Det kan helt enkelt vara så att man inte vågar vara med de andra och då tror de andra att man vill bli lämnad i fred.

Moment 22. Jag skulle önska att alla frågade, hur mår du? Vad ska du hitta på i helgen? Det behöver inte vara mer än så. Det kan fortsätta om du upptäcker någon som alltid svara ensamhet. Midsommar är ett perfekt tillfälle att bjuda in ensam är ensam. Då är man med familj och vänner blandat. Det är rimligt att en person till kommer. Bjud in din kollega som är ensam. Kanske ofrivilligt så.

Detta behöver vi bli duktigare på. Särskilt när vaccinet är på plats. Nu ligger ansvaret på kollegorna, för om man träffas på jobbet så kan man träffas på fritiden. Ibland. Särkilt när någon är ensam.

Jag hoppas också att detta är något positivt som vi lärt oss med pandemin. Att v måste tänka mer på varandra och ta hand om varandra. Jag hoppas att vi senare kan fråga personen som vi vet är ensamma att komma hem på en fika. Eller kubbmatch. Eller en promenad tillsammans. Jag hoppas.

Snart är det midsommar och där ute finns det ensamma personer som kommer ha ångest över att de inte med. Att de är ensamma medan sociala medier och media överfylls av glada bilder med kransar i håret på alla lyckliga människor som har någon att vara med. Denna helgen är värre än förra helgen. Även om man var lika ensam då.

Ta hand om dig. Se personerna runt omkring dig. Vi hörs imorgon.

Värmen slog till

Den ska fortsätta vara hela helgen. Igår hade vi 27 grader. Idag och imorgon ska det bli 32 grader. Värmen har slagit till. Det ska bli åska och regn nästa vecka så midsommar är lika osäkert med regn eller inte regn. Precis som det ska vara. Denna helgen är det extrem värme och jag ska njuta hela helgen.

Idag ska jag hjälpa äldsta sonen. Förra fredagen var jag där och bara var tillsammans en stund. Idag blir det mer praktiskt med att hjälpa till med att skriva. Det skulle vi gjort förra fredagen också men han kände inte för det så då blev det att vi bara hängde. Det var mysigt att bara hänga lite.

Växterna behöver en massa vatten nu när det är så varmt. Jag har slang som jag går med och vattnar. Igår gick jag med kanna och vattnade. Mest för att jag inte vill att vattnet ska ta slut. Det har varit bevattningsförbud i många år nu på sommaren. Därför tänker jag att det är smart att inte vattna mer än nödvändigt. Mina nya träd och annat som planterats får lite extra omtanke. Och jordärtskockorna. De lever än.

När det är så här varmt så är det inte så gott att äta tycker jag. Jag vet inte varför men matlusten avtar. Jag dricker alltid för dåligt med vätska vilket kan bli ett problem när det är så här varmt. Jag måste påminna mig om att jag behöver dricka. Det är svårt när man inte blir törstig. Att inte ha matlust är ingen fara. Men törsten kan vara farligt. Tur att jag har förnuftet kvar.

Igår gjorde maken jättegod middag. Som passade perfekt en sådan varm dag. Hemgjord kebab med yoghurtsås. Gott och svalkande i värmen. Med massor av persilja på också. Det är gott med persilja. Särskilt i värmen. Vet inte varför men gott är det.

Makens egengjorda kebab.

Ta hand om dig vi hörs imorgon.

Vi har en bit kvar

Caroline Seger har nu gjort 215 landskamper och är den person som gjort flest någonsin i Europa. Både på dam- och herrsidan. Hon har gjort 67 st fler än Anders Nilsson som har gjort flest på herrsidan i Sverige.

Det är supercoolt på alla sätt. Hon har gjort 215 landskamper. Bara tanken på hur hon har klarat det är hisnande. Att ha fysiken att orka. Att vara skadefri så hon är den som spelar. Det är så många aspekter på det hela. Helt fantastiskt helt enkelt.

När Anders Nilsson gjort flest landskamper på herrsidan 2013 så fick han en bil från fotbollsförbundet. Samma år var det Therese Sjögran som lyckats med 214 landskamper. Hon fick ingenting av fotbollsförbundet. Då var hon inte ensam i Europa, det var faktiskt en kvinna till som gjort 214 landskamper.

Hon var alltså BARA ensam i Sverige och den som gjort flest landskamper genom tiderna. Fler än Anders och det är Anders som åker hem med en bil för sin bedrift. Nu har vi en tjej som lyckats slå Therese rekord och dessutom vara bäst i hela Europa på både herr- och damfotbollen. Vad fick hon?

Ännu värre än Therese. För Caroline hade ingen från fotbollsförbundet som var med när det uppmärksammades. De var på EM i Spanien. De hann inte hem för att uppmärksamma Caroline. Tydligen är herrarna viktigare, för de spelar ju EM.

Vi har en bit kvar innan det är jämställt. För åtta år sedan fick fotbollsförbundet en hel del kritik för att de gjorde sådan skillnad på dam- och herrprestationer. Där herren dessutom inte klarat av att prestera lika bra. Nu åtta år senare så visar det sig att fotbollsförbundet inte hade lärt sig någonting. Tragiskt.

Caroline Seger är värd en bil och inte minst uppmärksamheten från topparna på förbundet. Hon fick inget av det. Jag grattar och håller tummarna för att det blir någon form av utdelning för prestationen.

Vad tycker du? Går EM före Carolines fantastiska prestation? Här kan du läsa mer om det: https://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/har-blir-seger-storst-overraskas-av-familjen/

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Köpa ut…

Det har varit ett antal artiklar om att vuxna köper ut åt minderåriga. Den senaste om en mamma som dömts för att hon gjort det. Den kan ni läsa här: https://www.expressen.se/kvallsposten/krim/mamma-kopte-ut-sprit-till-sonens-kompisar/

Att någon blir dömd är för mig nytt. Jag vet inte om att det har hänt tidigare. Jag hoppas det har hänt. Jag gissar att nyhetsvärdet inte har varit så stort tidigare. För det är något som så många har kunnat tänka sig att göra.

Jag vet inte varför det inte skrivits om tidigare. Jag vet inte om det är så att fler döms idag. Det jag vet är att jag har noterat det i tidningar vid flera tillfällen nu på kort tid. Jag blir ledsen över att det finns vuxna som tycker att det är rimligt att de köper ut åt barn. Det jag blir glad över är att det bli konsekvenser. Att den vuxna får straff för sitt brott.

Är det jag som är för hård? Är det rimligt att man som vuxen köper ut åt barn? Barn är du så länge du är under 18 år. Är det rimligt att köpa ut åt en som fyllt 18 men inte 20 år?

För mig är det helt orimligt. Våra barns hjärnor växer tills de är 25 år ungefär. Alkohol är lättlösligt och tar sig in överallt i kroppen, också hjärnan. Vill vi förstöra möjligheterna för våra barn att göra det absolut bästa av sitt liv, med de bästa förutsättningarna?

För mig är det helt orimligt att köpa ut åt någon. Den som är 20+ kan köpa åt sig själv och det räcker. Maken var på systemet för ett tag sedan. En son och hans pappa var där inne. Sonen sa till sin pappa att han kunde gå ut och vänta så tog han allt. Med tanke på smittrisk och pappans ålder så var det smart.

Problemet uppstod vid kassan. Sonen hade inte sin legitimation med sig. Han fick inte handla utan den. Sonen säger att han då fick be sin pappa komma in och köpa det. Att han var utanför. Svaret blev att det går inte, eftersom de visste att sonen skulle ha också.

Han fick snällt lämna och åka hem utan alkohol. Pappan också. Jag tycker detta är rätt. För hur ska personalen kunna vet hans ålder utan leg? När de också har hört att de är till båda så kan de inte agera annorlunda. Jag gissar att han åkte hem och hämtade sitt leg och handlade det de skulle ha. Det blev alltså bara lite jobbigare för honom, ingen katastrof.

Vad tycker du? Ska de vara lite justa på Systembolaget? Beror det på situation till situation? Elller är våra regler bra? Du får inte handla om du är under 20 år. Du får inte handla till någon annan som är under 20 år. Det är reglerna, är det för hårt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tråkigt blogginlägg

Ibland har man tråkigt. Inget händer och man har inget att göra. Då har man heller inte så mycket att skriva om. Vilket kan leda till tråkigt blogginlägg. Faktum är att det är bra att ha tråkigt ibland. Det är bra att inte hela tiden vara stimulerad.

För om du aldrig har tråkigt så har du heller aldrig roligt. För du skulle inte vet att du hade roligt då. Jag ska fortsätta ha tråkigt idag. Jag ska njuta av att ha tråkigt. Jag ska också njuta av att vädret är bra. Att det är lagom varmt och att livet lagom just nu. Lagom tråkigt.

Vi hörs lite senare. Ta hand om dig under tiden.

Vad gör oss fina

Jag har en kund som vid varje leverans de två senaste åren har frågat mig de om jag har sminkat mig? Jag har svarat nej, om inte alla, nästan alla gånger på den frågan. Då kommer motfrågan: Varför inte då?

Ja, varför inte då? Vad är det som gör att vi sminkar oss? Är det för att göra oss fina för andra eller för oss själva? Inget illa om min kund. Hon undrar bara. Hon är alltid själv sminkad och skulle aldrig någonsin kunna tänka sig att vara utan smink. Inte hemma ensam eller utanför hemmet. Hon har alltid smink. Det är helt okej med mig.

Frågan är vem vi sminkar oss för? Jag har aldrig sminkat mig speciellt mycket. Sedan började jag med att sälja hudvård och makeup. Då började jag använda mer och mer makeup. I början sminkade jag mig mycket för att prova. Det är svårt att sälja något när man inte vet hur det fungerar. Men jag har alltid sålt mest hudvård. Om du tar hand om din hud så behöver du inte så mycket smink.

Efter en tid så hade jag provat det som behövde provas och hittat det jag tyckte om och fortsatte med det. De senaste två åren har det inte funnits ork till att sminka sig. Jag har inte alltid haft ork till att tvätta ansiktet heller. Men det märks. Som om man låter bli att borsta tänderna. Ansiktet har alltså prioriterats i att tvättas mot att sminkas. Bara av orkes skäl.

Igår sminkade jag mig lite grann. Lite rouge, lite fransar och lite ögonbryn. Inget på läpparna. Sedan bjöd maken på middag ute. Vem sminkade jag mig för? Vi gick ut och åt för första gången på jag vet inte när. Sminkade jag mig för alla andras skull eller för min egen? Jag satte på en fin blus och höll på att gå med sneakers till det. Men hejdade mig och satte på mig ett par finare skor.

Jag skulle vilja påstå att allt gjorde jag för min skull. För att jag mår bra av att få piffa till mig lite. Problemet är att jag har antagligen fel. Antagligen så mår jag bra av att piffa mig och få göra mig fin för att andra ser mig. Även om jag skulle vara hemma och vara piffad så kan någon komma och ringa på dörren. Vilket gör att jag mår bra med att vara i ordning för oförutsedda saker kan hända utan att jag bryr mig om mitt utseende.

För det är andra som gör att vi bryr oss om oss själva. Det är för att vi bryr oss om oss själva som vi bryr oss om andra. Lite hönan och ägget, vad kom först? Mest är det nog för att andra bryr sig. Vi har vuxit upp med att människor påverkar oss på olika sätt. Mamma påverkade mig till att sträcka på mig. Men andra negativa saker som kunde komma från andra räcker med en gång så sitter det för resten av livet. Uppsträckningen krävdes många tillsägelser. Giraffen satt kvar men inte resten av livet. Inte flaggstången heller.

Saker påverkar oss till att vi vill se fina ut. Vi vill inte att någon ska ge en kommentar om vårt utseende om det är negativt. Jag skulle inte gå till en kund i trasig mjukisbyxor för att leverera produkter. Jag kan åka osminkad med rent ansikte men inte smutsiga och trasiga kläder. Jag kan åka och handla smutsig om det är i mina trädgårdskläder. Då vet alla varför jag är smutsig. Så svaret är att vi gör det för andra. Frågan är vad vi är bekväma med att andra ser oss i?

Mitt svar är varje gång till min kund: För att jag är fin med smink och jag är fin utan smink. Hon har svårt att förstå det så nästa gång vi ses igen kommer jag antagligen få frågan ännu en gång. Det viktiga är att jag är nöjd med mig själv och jag tycker att jag är fin som jag är. Även i smutsiga trädgårdskläder.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Varför kan vi inte vara sams?

Vi har tittat på Raya och den sista draken i helgen. En fantastisk film. Om du inte sett den så gör det. Alla borde se den. Den handlar om människor mer än drakar. Drakarna är med som en kit för att hålla ihop mänskligheten.

Så är det på många sätt. Vi kan inte hålla sams utan att någon är med och medlar. Kanske inte alltid men det känns så ibland. Alla krig mellan månniskor. Vi krigar för att vi har olika religioner. Vi krigar för att vi har olika hudfärg. Vi krigar för att vi vill ha makt. Varför kan vi inte bara vara sams?

I Raya så var det väldigt fint berättat. Hur människor på grund av drakarna kunde hålla sams men när de försvann så började de bråka. Mycket bra sensmoral i den filmen. Vilket det ofta gör i Disneys filmer.

Varför kan vi då inte hålla sams. Kanske är det som Hjalmar Söderbergs sa:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.”

Allt vi gör är för att vi vill bli älskade. Det är det enda som vi vill i världen. Att bli älskad. Om vi ser på min äldsta son så visar det hur svårt det kan vara. För att bli älskad så måste man passa in. Det finns så många sociala koder som måste fungera innan du har en chans att bli älskad. För om du inte passar in så åker du ut.

Du blir nästa steg att få bekräftelse på att man kan och är bra. Om du åkte ut så måste du bevisa att du är duktig. När du inte kan det så går du in och mobbar. Om det inte fungerar ja, då behöver alla veta att du finns. Eftersom du inte är älskad så får det bli genom förakt. Bara någon vet att du finns.

Jag hoppas att vi alla kan stanna och tänka till ibland. Vad är det som gör att den andra människan agerar som den gör? Vad är det som gör att personen beter sig som en hemska människa? Har det hänt något? Hur ska jag då göra? Vi kan inte älska alla kanske. Men vi kan se till att inte avsky någon. Vi kan se till att alltid lämna en möjlighet för alla att hitta rätt väg.

Nästa gång du möter en person som beter sig illa, tänk på Hjalmar. Vad är det som gör att personen inte blivit älskad. Försök att se det positiva och lämna situationen utan att bete dig illa tillbaka.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kärleken

Den kommer i alla former. Precis som människan kommer i alla former. Lika mycket sk*t som våra kroppar få ta, får kärleken ta. Allt är tillåtet att kommentera när det gäller våra kroppar. Hängbröst, hängrumpa, stora magar, valkar, alldeles för smala, knotor som syns, långa halsar, stora öron… Precis allt är okej att kommentera.

Inte direkt till personen men ingen skäms om det skulle vara så att personen det berör hör. Som om en med övervikt sitter och äter på en snabbmatsrestaurang, då kommenteras det gärna högt om varför den personen väljer just det stället att äta på. Kanske av samma anledning som många andra, det går snabbt.

Kärleken blir som sagt behandlad på samma sätt. Man är för ung, man är för gammal, man är girig, man är fattig… Om du träffar någon som är tjugo år äldre än dig och du vet att det är den äkta kärleken, ska du du låta bli den? Eller när man är under femton så kan du inte veta vad kärlek är. Det kommer aldrig hålla för att man är för ung. Eller man är ute efter pengarna för det är inte möjligt att man kan älska den fula personen.

Jag blir så ledsen. Maken är åtta år äldre än mig. Det är socialt acceptabelt. På gränsen. Men om han varit tolv år äldre än mig så hade det inte spelat någon roll. Jag hade inte kunnat välja bort kärleken för tänk om. Tänk om han går bort? Tänk när ni är gamla och han dör före dig. Det enda vi inte vet är när man dör. Det kan hända precis vad som helst när som helst. Ska jag låta bli kärleken för tänk om.

Jag fick cancer. Tänk om jag dör före min make. Jag förstår så klart varför alla säger som de gör. Om någon är tjugo år äldre så är det självklart att tiden är ett problem. Fast tänk så här: Jag avsäger mig kärleken för jag är rädd för att jag ska bli ensam. Jag väljer att försöka hitta en annan. Det kan ju sluta med att jag för alltid istället är ensam. Barnen som hade kommit med kärleken finns inte. Bara ensamheten.

Eller att jag väljer att vara med någon som jag inte riktigt är kär i. Kanske ändå värre än att vara ensam. Detsamma gäller unga som som väljer att inte lita på sina känslor. De kanske aldrig hittar den rätta kärleken efter det. Vi ska inte gå in på alla fördomar kring äldre kvinnor med yngre män. Det finns så mycket som vi inte kan styra. När människan inte kan styra så försöker den på sig det ändå. Genom att prata illa om andra.

Alla som får uppleva riktig kärlek är välsignade. Jag hoppas att vi i framtiden kan låta kärleken få avgöra istället för form, ålder och alla andra fördomar. Jag kan inte låta bli kärleken för att jag kanske dör.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.