Kategori: Allmänt

I veckan kom det ett brev. Det är inte så ofta brev kommer i postlådan längre. Inte ens räkningar. Det blir mer och mer via e-post, digitala brevlådor eller e-faktura. Så post är ovanligt. Hos oss, kanske inte hos andra. Maken är ofta den som tar in posten. Som han även gjorde häromdagen.

Det var ett brev till mig. Ett omärkt brev. Det var helt vitt, till och med utan frimärke. Han hade lagt brevet åt mig på bordet. Så som vi brukar göra. Jag lägger åt honom om jag tar in posten. Vi lägger åt minstingen om det är något åt honom. Ett tag så var det en del från högskolor som vill att han skulle söka till dem. Nu är det mest en lönespec en gång i månaden till honom.

Detta brevet låg där på bordet till mig. Maken sa inget. Jag rörde inte brevet på hela dagen. Jag var inte så nyfiken. Så kom då stunden när jag rörde brevet. Jag vred runt det på bordet. Maken direkt: Vågar du röra det? Han brukar aldrig bry sig om när jag öppnar min post. Men nu var han bredvid mig på sekunden. Maken: Det är något skumt med det där! Det kan vara Anthrax i.

Jag sitter fortfarande med fingret på brevet som jag snurrat runt. Jag tittar på honom med stora ögon och undrar om han på riktigt menar allvar eller om han skojar med mig. Han skojar inte. Det är något skumt med brevet. Jag frågar varför och säger att han får gärna öppna det om han är så orolig.

Han tar brevet från bordet som jag fortfarande håller fingret på. Han är inte direkt varsam som om det skulle vara risk för att vi kunde få mjältbrand. Han skakar på brevet på brevet och man hör hur det rasslar. Lite som en maracas. Han frågar om jag hör? Om jag hör anthraxpulvret i brevet? Klart det är något farligt som vill ta livet av oss. Det är den absolut första tanken hos alla människor, eller hur.

Hos maken är det första tanken. Ett omärkt brev med rassel när man skakar det. Då är det någon som vill ta livet av oss. Sedan att det finns så mycket lättare sätt att göra det på, det spelar inte så stor roll nu när vi har ett rasslande brev framför oss.

Nu öppnar han brevet. Faktiskt lite varsamt. Och skickar in försiktigt. Han inser att faran är över och sliter ut det på bordet. Det är ett reklamblad tillsammans med en fröpåse. Förra året så var hans fru ganska aktiv i trädgården. Hon planterade massor av nya rabatter. Han och hans fru pratade till och med om att skaffa ett växthus. Så hon kunde ha någonstans att sitta när det är kallt och att vinterförvara växter i

Eftersom vi hade en grävare till framsidan så gjorde vi även plan på baksidan. Där vi ska kunna gå in smidigt till huset. Och eventuellt ställa ett växthus någon gång i framtiden. Då skickade hans fru efter en broschyr för att se vad kan ett växthus kosta för oss. Som i år tycker att vi borde köpa ett växthus och plantera lite fröer. Därför skickade de lite reklam till oss i ett omärkt brev.

Maken har inte fått mjältbrand. Jag har inte fått mjältbrand. Ingen i vårt hus har fått mjältbrand. Däremot så har tankarna startat på om vi ska ha ett växthus eller inte. Det blir inte i år. Men sedan vet man inte.

Ta hand om dig. Om du får ett omärkt brev så är det antagligen inget farligt. Vi hörs imorgon.

Vi har blivit utsatte för ett eventuellt terrorbrott. Var kommer all ondska ifrån? Eller snarare varför vinner den onda på axeln över den goda? Det har alltid funnits ondska i världen. Det har alltid funnits människor som anser att de har rätt att göra någon illa. Då menar jag inte de som är sjuka eller gör något i en olycka. Jag tänker på de som gör medvetna onda handlingar.

Äldsta sonen är mordvittne. Det var för några år sedan. Där var det ondska som utspelade sig. Mördaren hävdar (så klart) att det var självförsvar och inte meningen. Men alla vittnen och bevisen hävdar annat. Sonen var inte med och såg det. Han var enda vittnet som inte var med i sällskapet och var utanför och såg händelserna runt omkring. Mördaren fick 18 år i tingsrätten. Som sedan sänktes i hovrätten till 16 år. Han dödade en människa och är frihetsberövad 16 år. Som antagligen kommer bli färre antal år bakom galler.

Vad är det som gör att ondskan vinner? Det finns och har alltid funnits ondska. Frågan är hur vi hanterar den. Hanterar vi den med hat och ännu mer ondska. Tar vi till krig? Eller skjuter vi för att skydda andra. Hur hanterar vi ondskan som finns? Det är det viktiga. Hur vi gör i ett sådant läge.

Omtanken som finns runt omkring oss med att fråga hur vi mår är fantastisk. Att så många hör av sig för att kolla läget. Det är det goda. Det goda är så mycket större än det onda. Det är sättet som vi borde använda. Att tänka på andra och skydda. Vi får inte glömma det. Vi är så många fler som försöker att sprida gott i världen mot de som försöker söndra den. Vi mår alla bra och vi är mycket glada för omtanken.

Vi behöver tänka på varandra. Vi behöver visa omtanke för varandra. Mer nu än någonsin. All isolering som vi är utsatta för i denna pandemi. Som inte är över på länge antagligen. Den gör oss galna. Den kan göra att det onda på ena axeln vinner striden mot vår goda sida. Att visa omtanke för andra som vi vet är ensamma kan hjälpa den striden så att det goda vinner. Vi behöver hjälpas åt. Hjälpas åt att sprida det goda i världen.

Ta hand om dig. Dig och andra. Vi hörs imorgon.

Alltså söndag och fint väder. Det är en underbar kombo om det inte vore för att vi behövde städa. Jag HATAR att städa. Det finns verkligen inget värre. Jag ser allt som måste göras och då skulle vi aldrig bli färdiga. Efter flera månader med renovering och fullt upp med en flyttning så har städningen verkligen blivit eftersatt. Och med alla kartonger med grejer som stått överallt så har det också varit väldigt svårt att städa bra.

NU ÄR DET STÄDAT. ÅHHHHHHHH, vad det var jobbigt. Det blev lite undanröjt i gästrummet också. Jag flyttade lite tavlor som blivit stående. Som inte får plats i vårt kök längre. Nu är det klart. Vilket är skönt. Dessutom så får bilen sig en tvätt också. En miljötvätt. Det är första gången vi provar det. Hoppas det blir bra så vi kan fortsätta med det. Snart är vi tillbaka i gängorna.

Vi städar ju på fredagar. Men nu har fredagar blivit en styrelsedag. Och jag orkar tyvärr inte mer en sak per dag. Och igår kunde vi inte städa eftersom vi var hos mamma och läxade till det. Mamma var nöjd med besöket och maten. Den försvann och tallrikarna blev rensade. Vi orkade inte kakan också. Så den blev lämnad till senare och till idag när hon har besök av sambon. Hoppas att den uppskattades.

Därför blev det städning idag. Maken dammsuger och jag dammtorkar. Det är en bra fördelning. Särskilt eftersom dammtorkning tar längre tid så då får maken också ta toaletterna. Tur jag har en sådan snäll make. Vi moppar inte golven varje gång. Idag blev det definitivt inte gjort. Nu är det denna utsikten som gäller resten av kvällen.

Ledsen att ni fick inlägget så sent idag. Men om jag inte hängde på maken när han började städa så hade jag aldrig börjat. Det är liksom bara att bita i det sura äpplet. Men jag har ju så svårt för det. Jag tycker inte om sura äpplen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Jag lovar att det blir tidigare då.

Det är mycket som har ändrats för många under pandemin. Även för oss. Men något som har ändrats under vår renovering är frukosten. Jag vaknar gärna långsamt. Och då med frukost på sängen. Även om jag gör den själv så äter jag gärna i sängen. Det har ändrats då inte för att vi är i en pågående pandemi utan för att vi har renoverat köket. Det var liksom så krångligt allting så det blev frukost i fåtöljerna. Den enda delen av huset som varit fredat under hela renoveringen, vår fåtöljhörna.

Något som är väldigt mysigt är att det också blivit så att vi äter frukost med minstingen. Han har fått ändrade tider på jobbet. En dag i veckan jobbar ha kväll och då äter vi tillsammans. Vi kokar ofta ägg till frukos. Det gör han aldrig. Då blir det lite extra för honom och vi har en stund tillsammans.

Inte för att vi inte har tid tillsammans. Vi äter middag tillsammans varje dag. Där ingår dagens genomgång. Hans kompisar undrade tidigt hur det kan komma sig att han är borta så länge? När de går och äter tar det tio minuter. När han går och äter tar det minst en timma, ofta längre. För så gör vi i vår familj. Inte nödvändigtvis att vi äter långsammare, (absolut inte maken, han äter på en minut.) utan vi pratar om vad som hänt under dagen eller annat och det låter vi ta tid.

Att äta och umgås har alltid varit viktigt i vår familj. I hela familjen. Om vi ska ses så innefattar det alltid något att äta. Och jag äter gärna och umgås alla dagar i veckan. Extra mycket nu. Eftersom en av de största sakerna som ändrats är att man inte ska umgås. Men frukosten intar jag gärna några dagar i veckan i sängen. Och de rutinerna börjar komma tillbaka. Jag har fått serverad frukost flera gånger nu.

Igår blev jag även serverad middag. Minstingen bjöd på rårakor och fläsk. Mycket mumsigt. Att ändra sig och förändra sig är inte alltid dåligt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

At last! Det är klart. Lägenheten är tömd. Och idag ska städningen börja. Kanske att den blir klar tidigare än beräknat. På onsdag så ska nycklarna lämnas och den besiktas. Nu är det bara att hålla tummarna för att det går bra med städningen och att det inte blir några påföljder på onsdag.

Även om det inte har varit ett heltidsjobb så är det så skönt att det är över. Framförallt då det inte varit mina saker som jag hanterat. Det har varit svårt att veta vad man ska göra med allt. Vad ska vara kvar. Vad ska försöka säljas. Det som man trott varit värt något eller inte. Vi har heller inte tyckt lika jag och personen som bott i lägenheten. Fel har det också blivit. Som båda kommer att få leva med. Det är verkligen skönt att det nu är tomt i lägenheten.

Nu finns en heldel i mitt förråd. Och massor av skräp som ska köras till tippen. Vi har ingen släpkärra med godkända däck för vinterväglag så det får vänta. Precis som vårt gamla kök väntar på att på skjuts till tippen. Med allt från lägenheten och vårt så gissar jag på att det är fyra vändor med kärran till tippen. Och då är det inte vårt som tar mycket plats. Även om vi har ett helt kök. Vi hade inte så mycket skåp tidigare så det är en kärra med hela köket.

Igår firade vi med att köpa hem mat, eller firade, vi orkade inte laga mat efter flyttröjandet. Trots att vi numera har ett komplett kök att laga mat i. Komplett bortsett från att fläkten inte är uppe än. Men spis, ugnar, kyl och vatten finns. Vi har köpt utemat ungefär en gång under dessa åtta veckor. Vi har levt på färdigrätter. Igår när vi hade alla möjligheter så blev det utemat. Dyrt, men värt det.

Jag ska njuta hela helgen av att lägenheten är tom. Nu kanske vi också kan försöka få tillbaka fokuset på att få klart vårt kök. Och få lite ordning i kaoset av saker som är överallt. Bli av med ett skåp som är sålt. Så arbete finns kvar att göra. Inte så mycket inkomstbringande men arbete finns det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Men den räcker inte till just nu. Fast det gör den ju. Det är jag som behöver göra för mycket saker på för kort tid. För tiden den är rättvis. Det finna lika många timmar på dygnet för alla. Ingen förfördelas. Jag hade velat ha lite mer tid för vila. Bara ett tag. Som tur är så finns det det efter imorgon.

Imorgon är dagen då lägenheten ska städas så då måste det vara klart och tömt. Vilket det också nästan är. Vi har lite skärp att hämta idag. Och några kartonger med böcker. De tog inte Röda Korset emot. De får slänga böcker en gång i veckan för att ingen köper böcker. Vilket är spännande i sig.

Ett skåp står redan här hemma på golvet mitt i rummet. Det är sålt. Men kan inte hämtas förrän i helgen. Och vi är så vana att vi har kaos så att ett stort skåp står vägen för allt det gör inte så mycket just nu. Vi har lyckats rensa av halva köksbordet. Vilket innebär att allt det står nu på köksbänkarna. Inget har kommit i lådorna (ÄN! men snart kanske).

Igår fick vi också bort allt från kökssoffan. Så igår gick det faktiskt att sitta vid köksbordet att äta. Det fick minstingen och maken uppleva. Jag hade ett digitalt möte med påverkansutskottet i Junis. Det är kongress i sommar. Då ska handlingar finnas. Vilket vi jobbar på nu.

Jag fick äta min middag tillsammans med påverkansutskottet och minstingen och maken fick känna känslan av att äta vid matbordet. Jag längtar tills lunchen och jag också kan känna den känslan. Att kunna använda gaffel och kniv utan att riskera att tippa allt i knät. Härligt!

Minstingen och jag har också kommit fram till att vi måste köpa en semla till innan säsongen är slut. Han tyckte också att det var den godaste semla som han ätit. Vi kommer nog också övertala maken om att han måste prova en. Vi får se hur det går med det.

Ta hand om dig. Förvalta din tid väl. Vi hörs imorgon.

Man ska inte klaga. Det är ett utryck vi använder oss av ganska mycket här i Sverige. Man ska inte klaga. Ska man inte klaga för att någon kan ha det sämre? Ska man inte klaga för att man har det jättebra? Ska man inte klaga för att det är halvbra? Inget av de alternativen gör att det är ett bra uttryck. Man ska inte klaga.

Är det för att vi inte vill klaga och inte vågar säga att något är dåligt? Jag vet inte vad som är anledningen. Jag vet dock att vi inte får säga när något är bra. Men inte heller berätta när något är riktigt dåligt. Därför tänker jag berätta att jag ser fram emot framtiden. Då när allt har lugnat ner sig. För nu är det hektiskt.

Igår fick jag min semla vid tjugo över nio. 21.20 inte 09.20. Då fanns det tid för mig att få en semla. Det var så sent så att minstingen ville inte ha sin. Han sparade den så klart tills idag. Men då hade han ju inte behövt vänta utan tagit den själv igår. Igår var min dag bestående av tidigt uppstigning. Ordna med det som måste ordnas kring köket. Akut. För att åka till apoteket och hämta medicinlista. Vidare till en käkoperation. (hämtade semlor på vägen). Vilken tog några timmar. Handla åt och skjutsa hem patienten.

Nu är det snart kväll. Hämta maten från onlinehandlingen. Minstingen jobbar kväll och dessutom över så han kommer hem när mitt onlinmöte har börjat. Jag hann äta middag innan. Lunchen åt jag kl 10.30 för att hinna till operationen i tid. Mötet är slut strax efter nio. När man inte sover på nätterna så är det inget bra tempo på en dag.

Idag började dagen med att jag måste åka hem till äldsta sonen. När jag ringer går det direkt till telefonsvararen. Vilket innebär att den antagligen inte är laddad. Ibland kan det hända. Man kanske inte glömmer och ladda. Men tekniken fungerar inte. Sladden är inte i tillräckligt eller något annat. Som tur var så fick jag frukost på sängen idag. Snart är vi tillbaka i rätt rutiner. I framtiden när allt lugnat ner sig lite.

Semlan var god. En lyxsemla. Den hette så. Jag trycker om semlor men denna är nog den godaste jag har ätit. Det var en frasig (men mjuk i) bulle, kanske wiener, mandlar på hela. Den var liksom lite knackig. Gick väldigt bra till mandelmassan. Som innehöll mandelbitar. Ett lager vaniljkräm under mandelmassan och så grädde. Den var verkligen väl komponerad i smakerna. Ett bra avslut på dagen. Även om jag hade kunnat haft mer tid för att njuta.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. (Om jag har ström i mina enheter.)

Maken gör verkligen allt för mig. Han har dock stor integritet så det han gör, gör han också med sig själv intakt. Han gör det han gör för mig för att han älskar mig och älskar att ta hand om mig. Då mår han också bra. Jag visar också min kärlek till honom på många sätt. Även när jag skrämmer honom genom att lura bakom toalettdörren.

I förrgår var dagen då vi skulle visa kärlek särkilt mycket. Jag tycker att den ska visas till alla med hjärtan. Inte bara par emellan. Maken visar alltid sin kärlek och extra då i lördags. Med att verkligen uttrycka sin kärlek till mig. På alla hjärtans dag så var det jag som fick visa min kärlek lite extra. Genom att hålla avstånd.

För maken är det väldigt viktigt med eget utrymme. Det är viktigt att han får fokusera på en sak. När han kramas så gör han det innerligt. När han bygger så bygger han. När han tränar så tränar han. Då finns inte utrymmer för att kunna göra något annat. Att då ha en fru som är närgången är inte alltid uppskattat. Han tar det. Han säger inget men jag vet att det stör hans fokus.

I söndags så var det hans favoriträtt (ÄNNU EN GÅNG, vad gör man inte för kärleken), korv med bröd till middag. Denna gången tillagad i vårt (inte helt) färdiga kök. Allt som behövdes ställdes upp på köksön för att kunna bereda sina tillbehör på korven. Maken börjar. Vilket han aldrig gör. Han tar alltid sist. Minstingen och jag var inte tillräckligt alerta så maken tröttnade och började.

Som vanliga människor så ställer vi oss alla och sträcker oss efter tallrikar, bröd, korv, ketchup, gurka etcetera. Problemet nu är att jag är för närgången med maken. Jag lutar mig lite för nära honom. Jag lyfter hans tallrik för att ta en egen. Jag sträcker mig ÖVER hans för att nå något av tillbehören. Maken tar resolut sin tallrik och flyttar runt på kanten till köksön. Nu kommer min kärleksförklaring. Jag följer inte efter. Jag låter honom gå och jag står kvar och minstingen sträcker sig över mig.

Minstingen och jag skrattar lite i smyg åt makens starka fokusstörning. Distraktionen får inte störa när han tar mat. Om man inte äter så dör man, så stör mig för allt i världen inte! Jag älskar maken så jag håller då avstånd när jag märker att han inte kan fokusera. (Ibland i alla fall och på alla hjärtans dag var en sådan dag).

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Om du har ett hjärta så säger jag Grattis till dig idag. För idag är det ALLA hjärtans dag. Det innebär att alla som har ett hjärta firas. Det är min tolkning. I år än viktigare än tidigare. För alla som sitter ensamma och inte kan få dela denna eller alla andra dagar med någon. Vad kommer du göra för alla hjärtan idag?

Jag ska fira med ett fysiskt styrelsemöte. Vi ska sitta i en stor lokal med mer än två meter emellan oss. Jag ska se till att ha med mig fika för att fira att vi har hjärtan. Hjärtan som slår och gör att vi lever. Det är värt att firas. Jag ska också fira med maken och minstingen ikväll. Jag ska fira och verkligen uppskatta att mitt hjärta slipper ensamheten. Det är också värt att firas.

Idag är det många som är ensamma. Mer än innan jag hoppas att vi alla kan tänka på att göra något för andra. Även om det inte kan ske fysiskt nu. Så kan vi alla göra något. Om det så bara är ett ge ett leende till någon på promenaden. Jag har som vana att hälsa på personer som jag möter på promenader. Det kommer alltid ett hej tillbaka men det är ofta med förvåning. Det händer att någon hinner säga Hej till mig först. Då blir jag glad. Glad för att vi uppmärksammar varandra.

Innan pandemin så var vi för isolerade. Efter pandemin kommer det vara ännu värre. Vi har isolerat oss så mycket så att vi inte vet hur vi ska bete oss. Mjukisbyxor är plagget som har sålt bäst under 2020. Det visar på att vi inte har så mycket sällskap. Och på jobbet visas vi i bild från midjan och upp, så mjukisbyxorna kan vara på då med.

Jag hoppas du får en fin alla hjärtans dag. Jag hoppas du ger någon ensam lite uppmärksamhet just idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.