Kategori: Allmänt

Eller blåbären blir hämtade åtminstone. Förhoppning är att de också byter plats med kaprifolen. Den som bara har bladlöss och är allmänt skruttig. Ni kan vara lugna. Jag ska flytta den till ”skämsstället”. Jag har en plats på baksidan där alla växter jag inte vet för tillfället vart de ska. För att jag skäms att jag inte vet vart de ska.

Igår hade jag hoppats hinna/orka hämta blåbären. Det gjorde jag inte. Jag har lagt undan två så jag vet att de finns. Igår städade jag bland sakerna som är från min vän och mamma. Allt har bara tryckts in i förrådet i par och kartonger. Snart får det inte plats där längre för sommaren tar slut och altanens möbler ska stoppas in där.

Sommaren är inte över än. Men min energi räcker inte hur länge som helst så jag behöver tid på mig. Igår gick jag igenom ett antal av alla påsar som står där. Idag ska en del till tippen och en del till Erikshjälpen. Det jobbiga med tippen är att det är foton och annat som ska slängas. Jag kan inte spara en massa kort på människor jag inte känner. Jag har lovat att göra det men det känns fortfarande lika jobbigt. Det känns som att jag ska slänga någons liv. Tack och lov finns överenskommelsen om att jag lovat göra det åt henne.

Då när jag lämnar grejerna på Erikshjälpen så kommer blåbären att följa med hem. Får se om jag då också har ork för att göra bytet. Det vore kul om det blev gjort. Fast det kan också vara så att jag måste hitta en annan plats för blåbären. För att krukan inte räcker till. Vi får se vad experten säger idag. Blåbär vill jag ha. Om de inte blir i krukan så blir det någon annanstans. Frågan är då vad jag ska ha i krukan.

Vad ska du hitta på för kul idag?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Av inomhus växter. Jag har aldrig fått några växter att överleva inomhus. Eller det är inte sant. Jag lyckas med orkidéer. De klarar att inte få vatten. För det är det jag är så dålig på. Och att ge näring. Och att plantera om. Och vart de gillar att stå. Okej, jag är dålig på allt vad gäller växter.

Jag lärde mig om utsidan. Och det har fungerat. Mycket bra, om jag får säga det själv. Det är väldigt få växter som dör. Rosor och kaprifol vill inte bo i min trädgård. Bladlössen vill däremot gärna bo i min trädgård på dessa två sorter. Så de går bort. Kaprifolen ska få sätta livet till snart. Till förmån för en blåbär har jag bestämt.

Annars så överlever det mesta. Jag har lärt mig massor om hur och vart de vill stå. I vilken jord och vilken näring. OCH jag vattnar. Jag har koll på när och hur mycket. När jag kommit så längt så tycker man att jag borde kunna ta hand om växter på insidan också, eller hur!

Men icke sa nicke. Jag har ärvt en del blommor. Två monstera, en annan grön växt med spetsiga blad, en liten palm, en fiolfikus, en porslinsblomma, någon rödbladig liten med korvig stammar, en garderobsblomma och någon annan fetbladiga variant. De enda av dessa som mår bra är lilla palmen och den fetbladiga.

Den fetbladiga har fått flytta ut tillsammans med paletterna. De trivs jättebra. Trots lite lite vatten. Men de frodas och mår jättebra. När jag hade de inne så var de inte så glada. Jag och inomhusväxter. Det går inte. Fiolfikusen går så där. Övriga har dött eller håller på att dö.

Nu kan jag inte säga att det är för lite vatten. Jag har vattnat. Jag har planterat om. Jag har gett näring. Inte mycket men mer än alla andra växter i mitt tidigare liv. Jag plockar blad som är hängiga. Vad gör jag för fel? Jag byter plats och försöker hitta rätt solstyrka. Inget hjälper.

Monsteraorna har fått flytta ut på altanen. De har fått något kryp (antagligen) på sig. Jag ser inga kryp men bladen blir bruna och krullar ihop sig typ. Även de nya bladen. Till och med jag fattar att något är fel. Nu hoppas jag att de ska regna bort. Vilket de antagligen inte gör. Båda har fått krypet. Jag får klippa mer och mer blad. Snart är det bara stumpar kvar som sticker upp. Först trodde jag det var ljuset som var problemet. Det var det inte.

De har aldrig stått ihop heller. Inte förrän nu när det kommit ut på altanen. Så hur de kan ha fått krypet båda förstår jag inte. Porslinblomman kanske också lyckats få det, men det har i alla fall varit i närheten av en av monsteraorna. Porslinblomman har inte flyttat ut (än).

Varför måste jag mörda alla blommor på insidan? Alla utom palmen och orkidéerna. Jag får väl vara glad för att det gröna överlever på utsidan. Jag vill inte vara en mördare. Har aldrig velat. Jag har försökt men inget har gått. Jag har inte försökt så mycket innan. Då var det inte så konstigt. Men nu, jag FÖRSÖKER verkligen. Varför?

Ja, ja, jag mördade inte bullarna. Bullarna blev jättegoda. Enkelt att göra också. Använda gammal fil istället för mjölk. Jästen var också gammal. Jag använde gammal grädde till vaniljkrämen. Här ska inget gå till spillo. Perfekt väder att baka i också. Regn. Växterna behövde inte vattnas. Utsidan går bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När det är dags att gå och lägga sig och sova. Eller i mitt fall gå och lägga sig och vila. Hur skönt är det inte när det är nystädat och man känner att man hann med allt som man skulle. Inte mer och inte mindre. Jag tycker det är hur skönt som helst.

Igår städade vi, som vanligt. Jag hade hela dagen på mig. Jag kunde göra allt i min egna takt. Väldigt bra på alla sätt. Det blev storstädning. Eller dammandet blev det storstädning i. Sedan blev det vanlig dammsugning som jag inte behövde tänka på så mycket. Merparten gjorde maken.

Det brukar alltid vara en massa andra saker som måste göras just när vi städar. Igår var det inte så. Jag hade sett till att slänga allt som skulle återvinnas innan. Jag lyckades blunda åt de oputsade fönstren. Vilket vara ganska lätt eftersom det regnade så mycket. Det enda jag gjorde utöver städningen var en sallad och hämta handlingen åt sonen.

Idag ska jag försöka att inte göra för mycket. Jag har ju yogat nu väldigt länge (enligt mig). Jag har under en vecka eller lite drygt haft väldigt ont i kroppen. Jag vet inte varför. Yogan borde inte ge mig ont. Men jag har också känt mig hängig. Maken tror att det är biverkningar från vaccinet. Jag tror mer på att kroppens försvar är nedsatt. Frågan är om jag ska låta bli yogan? Jag har yogat alla dagar ända sedan jag började utan fyra dagar. Den enda dagen var i veckan när jag verkligen inte orkade. Frågan är om jag skulle struntat i det resten av veckan. Vad tror du?

Idag är det lördag. Jag har i flera veckor velat göra pariserbullar. Kanske det blir att jag gör det. Troligare nu när jag skrivit det. Med våra ugnar som är hur bra som helst så kan jag jäsa bullarna hur bra som helst. Maken kan vädra hur mycket han vill och bullarna står i fyrtio grader och jäser. Det är en lyx. Att ha ett bra kök som gör bra saker. Som is till kall dryck på varma dagar. Eller jäsning, när det ska vara öppet hela tiden för att få luftgenomströmning.

Eftersom maken lagar så mycket god mat åt mig hela tiden så får jag baka lite som kompensation. Igår gjorde han grillad flapsteak men smashed potatoes. Jag gjorde salladen, viktigt. Det är inte första gången han gör potatisen. Inte heller sista, för det är mycket gott. Du har kokt potatis med skal. Du trycker sönder den på en plåt. Vitlökssmör och olja. Salt och peppar. In i ugnen. Gör gott. Du kan variera det i massor. Prova om du inte gjort det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår blev det en filmdag. Det kom regn. Som utlovat. Först kom det på natten. Kl 01.30 så hoppade maken upp och stängde fönstren. Vilka stod på vid gavel för att det var varmt inne. Det roliga i detta är att jag låg vaken och hann inte reagera fortare än maken som låg och sov. Han stängde fönstren. Inte jag. Jag kan inte ens skylla på att han har fönstren på sin sida. Jag borde hunnit före.

Det regnade från då ända till morgonen. Det kom massor av regn. Vissa stunder så hällregnade det verkligen. På dagen så var det helt okej väder. Det var varmt (för alla andra utom mig som hade långärmat och byxor) och skönt ute men moln. Alla växterna hade överlevt hällregnet. Alla utom en av de rosa höstfloxen som låg avknäckt på marken.

Jag hade tvättat allt som fanns att tvätta. Vilket var skönt eftersom det inte var hänga ute väder. Dock så höll sig regnet borta hela dagen. Det kom först på eftermiddagen som de också utlovat från Smhi. Då kom det rejält och tillsammans med åska. Inte så mycket dunder och brak. Mest muller på distans. När jag hade film på så hörde jag knappt åskan. Så jag blev väldigt förvånad när strömmen gick helt plötsligt.

Den var inte borta länge. Det blinkade till i stort sett och sedan var den tillbaka. När man inte har tablå-tv så är det lite jobbigare. Även om TV:n går på igen så gör inte man tittade på det. Det man tittade på måste letas upp och sättas på igen. Om det händer en gång så är väl inte det hela världen. Men det hände tre gånger igår. Vilket är ovanligt att strömmen går för oss här. Vilket jag inte kan påstå att den gjorde med tanke på att det bara blinkade.

Trots åskan så blev det mycket tittat. Först tittade jag klart på Syndarnas hus på SVT. En serie om London på mitten av 1700-talets liv för kvinnor som livnär sig på att sälja sin kropp. Den var bra. Har du inte sett så kan jag rekommendera den.

Sedan såg jag Djävulen som bär Prada. Den har jag sett många gånger innan. Den är lika bra idag som då. Pretty Woman är en sådan annan film som är lika bra idag som då. Den står på listan över filmer som ska ses igen. Den blev det inte igår. Det blev en diger filmtittardag igår. Det var mycket skönt. Mysigt att höra åskan när jag väl gjorde det. Även om det var när det blinkade eller pausades för att pudra näsan. Det åskade länge så jag hann med att lyssna på den också.

Idag är det fortsatt ostadigt väder. Jag har inga planer för dagen. Får se vad den bjuder på.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

…måste finnas online. Är det så? Jag själv bloggar om allt (nästan allt) jag gör. Det ligger online för vem som helst att läsa. Om jag inte skriver i bloggen, exixterar det då inte? Har det aldrig hänt om jag inte har skrivit om det? Vad är det som gör att vi vill lägga ut så mycket om oss själva för alla att beskåda?

När jag var liten fanns inte sociala medier. Då var det tidningar som gällde. Jag har inga belägg men jag tror att insändarna var fler när jag var liten. Om inte annat så var kontaktannonserna flera. Idag hittar du kärleken online. Allt vi gör är online. Om nätet går ner så tar det inte lång stund innan någon kommer och frågar vad som är problemet. Eller nätet är nere, lös problemet.

Är det därför som vi måste finnas online även med livet. För vi gör så mycket där med allt. Idag ringer vi med nätet. Tittar på Tv med nätet. Vi gör allt med nätet. Det absolut mest effektiva att slå ut samhället med är att slå ut nätet. Enklast kanske genom att slå ut elstationerna. Eller virus, vilket drabbade Coop för inte länge sedan. De behövde stänga för inget fungerade. Att ta betalt kontant hjälper inte. Inte när allt sköts digitalt bokföringsmässigt.

Är det därför vi måste finnas på sociala medier eller som i mitt fall online via en blogg. Är det bara en inbillning för mig att jag upplever det som en hjälp att skriva av mig lite. För om det bara vore att skriva av mig lite så skulle jag kunna göra det utan att vara online. Skyller jag på att det har varit skönt att kunna hänvisa till bloggen istället för att berätta allt en gång till? Jag tror inte det.

Det har varit skönt att kunna hänvisa till bloggen. Det har varit skönt att kunna skriva av sig. Både för mig men också för att det kanske jag vara hjälp för någon annan. Det har varit skönt att vara online men på mina villkor. På sociala medier så känns det som att det är på någon annans. Men ändå är jag här, online.

Det är skönt att kunna gå tillbaka och läsa om vad som hänt. Att kunna ser skillnaden i trädgården. Det kommer bli än mer skillnad nästa år. När allt vuxit upp lite till. Utan bloggen så har jag inte haft det. Minnena på Facebook är roliga att se. För si eller så många år sedan så hände detta just denna dagen. Som att vi dränerade runt huset för ty åtta år sedan. Problemet är att det är bara dagens datum som visar minnena. Inga andra datum. På bloggen kan jag se vilka minnen jag vill.

Tiderna förändras. Något som aldrig förändras är att människan är ett flockdjur. Vi vill vara i grupp. Att då finnas online ger oss en tillhörighet till flocken. Och det finns en plats för alla. Jag har valt bloggen. Jag kommer fortsätta att leva i bloggen. Jag kommer fortsätta att leva utanför också. Där jag gör saker som jag inte skriver om. Ändå så existerade det jag gjorde. Jag lovar.

Bara för att vara helt säker på att trädgården är fin så kommer en bild på en av mina härliga rudbeckior.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

På Facebook för 6 år sedan skrev jag att jag var tacksam. Jag skrev så här:

Är tacksam för så mycket att jag kan inte lista det ens. En sak leder till en annan och vi vet aldrig vart vägen svänger. Om jag lyssnat mer på mitt inre och mindre på min omgivning hade många saker varit annorlunda. Idag är min omgivning en som litar på mitt inre. Är tacksam för alla stockar och stenar jag behövt gå över, runt och igenom. Mer tacksam för hindren än något annat. Utan hindren hade jag inte varit där jag är idag! Allt detta har jag att vara tacksam över av en anledning och enbart en! Drömmar! Mina drömmar bygger jag på och jag kommer att uppfylla var och en av dem. För det är jag som bestämmer över mitt liv, min omgivning och mitt inre.

Jag är fortfarande tacksam. Tacksam för alla hinder som kommer på vägen. Jag är tacksam för att jag bor i Sverige och har alla möjligheter att kunna vara tacksam. Just idag är jag tacksam för att jag har min trädgård.

Ta hand om dig vi hörs imorgon.

Det är ordet som jag kan skriva som bäst beskriver gårdagen. Det är inte hela sanningen men det är det som blev resultatet. För lite sömn gör det i kombination med att göra mer än man orkar i kroppen. Med det sagt så var det en sak igår som nog en av de roligast som jag har gjort. På länge. På lång tid framåt.

Jag kan inte berätta vad jag gjorde. För det är hemligt. Ett tag till. Det innefattade att jag var på utflykt. Vilket var det som tog musten ur mig. På utflykten ensam så var det en massa minnen som var överväldigande. Minnen med mamma som aldrig kommer göras igen. Saker som vi gjort, sett eller pratat om. Och som vi inte kommer göra igen.

Jag lyssnade på Denise Rudbergs sommarprat i bilen. Det väckte en massa. Om hur precis tvärtom min barndom var. Hur lycklig jag är som hade min mamma. Mamma som alltid stod upp för mig i alla lägen. Hon kanske inte alltid gjorde rätt sak, men hon fanns alltid där vid vilken tidpunkt som helst. Och gjorde någonting, vilket alltid är det rätta. Att finnas.

Denise Rudberg hade inte den barndomen. Det berättar hon om i sitt sommarprat. Hon berättar om hur hon till slut bröt med sin mamma och aldrig hade en relation igen. Hon gick inte på hennes begravning. Hennes barndom gjorde att hon flydde. I hennes sommarprat i P1 berättar om hur hon har ägnat sitt liv åt att fly från verkligheten. Om du inte lyssnat på det så gör gärna det. Här finns det att ladda ner. https://sverigesradio.se/avsnitt/denise-rudberg-sommarprat-2021

Den dagen igår gör att det idag inte finns utrymme för något annat än vila. För hjärnan kommer inte att vara med mig. Detta som jag har skrivit nu har autokorrigerats hela tiden. Jag har säkert missat saker när jag korrekturläst. För hjärnan är inte med mig. Sömnbrist gör det med dig. Att hålla någon vaken hela tiden är ett sätt som används i tortyr. Varför vi torterar varandra är en annan sak för ett annat inlägg.

Idag ska jag glädjas åt att jag hade världens bästa mamma. En mamma som var en fantastisk pappa också ibland. Det ska jag glädjas åt. Jag ska också glädjas åt att jag bestämt att det ska bli mer böj på stenhögen vid lönnen. Då räcker inte navkapslarna så får se vad som händer med det. De är ju ändå inte rostiga som allt annat i trädgården. Glädjas är ordet för dagen. När hemligheten får avslöjas kan jag också säga ordet för den delen.

Ta hand om dig. Lyssna på dig själv. Lyssna på din familj. Lyssna på dina vänner. Lyssna på dem du möter i vardagen. Ta hand om dig och sedan alla andra. Vi hörs imorgon.

Nu ska vi prata om något väldigt viktigt. Något som kan vara avgörande, eller kanske inte, men intressant ändå. Hår. Hår har många olika arter i världen. Människan har hår. Djur har hår. Människan har hår på typ hela kroppen medan djur definitivt har hår på hela kroppen.

Håret har vi för att vi ska hålla oss varma. Eller? Djuren tror jag det är så med: Eller det är ett skydd både mot kyla och värme. Nu kommer vi till det spännande. Varför växer håret olika? Alltså varför växer håret på huvudet hur långt som helst när håret på benen inte växer mycket alls?

Varför har vi inte hår på armbågarna eller knäna? Sliter vi bort det? Då till nästa fråga. Om vi går i shorts året om, får vi längre hår på benen då? Om jag skulle använda långärmat hela året skulle håren på armarna bli kortare? Jag tror inte det. Vi har ju olika längd på ögonfransar. Vi har olika mycket hår på kroppen. Varför?

Varför blir håret i näsan grövre med åldern? I öronen och ögonbrynen samma sak. Särskilt på män, varför? Kvinnor får hår på hakan som är tydliga och behöver ryckas. Varför? Håret i näsan har vi för att skydda oss. Att det filtreras bort saker innan det kommer till lungorna. Enkelt. Men om det då klarar sig med en tjocklek i början på livet så borde det klara sig med samma tjocklek när man är gammal. Eller?

Vad är det som gör att håret blir en viss längd? Eller inte vad, varför? Vad är syftet? Lejon har päls på hela kroppen. Lejonhannar har en stor man medan honorna inte har det. Det skulle ju kunna vara att man lättare ska känna igen de olika könen. Det är lättare att spana in en hotlady för hanen om han vet att det är en hona. Fast det fungerar ju inte så. De vet det ändå.

Annars skulle ju alla arter vara olika. Björnar ser vi nästan ingen skillnad på. Det finns många arter som är väldigt lika till utseendet mellan könen. Så håret är inte det som avgör det. Varför växer håret med olika längd på kroppen?

Sådana spännande saker avhandlas vi vårt köksbord på middagarna. Mycket googlas vid vårt bord. Så att vi inte får fel fakta. En del saker går inte att söka reda på. Även om internet har de flesta svaren. Detta svaret försökte vi inte ens med. Vad diskuteras runt ditt bord när ni samlas?

Idag fortsätter arbetet i trädgården. Japanska lönnen ska planteras idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

i natt har jag drömt om jul. Jag älskar julen. Det spelar ingen roll om jag är ensam eller tillsammans med familjen. Julen är underbar. Kanske för att alla är lite gladare. (Vilket de inte är, bara mer stressade.) Jag är gladare. Allt pynt som alla tar fram. Musiken. Alla adventsljus. Jag älskar verkligen julen. Det är många som inte gör det, jag är inte en av dessa.

I natt har jag drömt om julkalendrar och förberedelserna för att göra kalendern. Jag har drömt om julbak och julmat. Det har varit konstiga drömmar men härliga. Varför jag drömmer om det nu vet jag inte riktigt. Det beror kanske på att det är första midsommar utan mamma. En högtid som jag inte har så stort problem med att vara ensam. Julen kommer däremot bli väldigt jobbig.

Jag påbörjar sorgen med att inte åka till mamma på jul. Idag bli heller ingen resa till mamma. Mamma är med i andetagen. Midsommar för mig är inget speciellt. Det mest speciella är väl färskpotatisen och jordgubbarna. Jordgubbar är en stor favorit med grädde och socker. Alltid socker oavsett hur söta gubbarna är. Men det är inte alltid jag har jordgubbar på midsommar. De kan jag äta hela sommaren, så det är inget heligt för mig. (Som jag vet det är för många andra).

Mamma hade alltid jordgubbar. Det spelade ingen roll om de kostade 60 kr liter så köpte hon. Kanske inte så många då men det fanns jordgubbar. Idag får vi se om det blir några. Jag ska göra en pinocchiotårta. Det kan likaväl vara sylt eller blåbär i den om det inte blir färska jordgubbar. Det blir sill och färskpotatis till lunch. Kanske grillat ikväll. Det beror på vädret. De har varnat för 18-46 mm som ska komma just i vår kommun.

I natt så regnade det utan dess like. Så den mängden kanske redan har kommit. Jag har ingen regnmätare så jag kommer aldrig få veta. Det jag kan göra är att se på prognosen om det blir mer regn i kväll. Det är det mest midsommaraktiga vi ska göra. Vi kommer inte ställa ut maten för att äta ute och sedan gå in när regnet kommer. Det kommer aldrig hända. Är vädret osäkert så äter vi inne.

I övrigt så är det samma rutiner som vanligt. Vi har städdag och ska städa idag. Jag ska hjälpa äldsta sonen innan han åker till sin pappa för att fira midsommar. Det blir en vanlig dag med annan mat. Inte lyxigare bara annan. Det är okej att inte ha stort midsommarfirande och vara nöjd med det.

Ta hand om dig. Glad midsommar! Vi hörs imorgon.

Snart är det midsommar. En högtid som man ofta firar med familjen och vänner. För oss som har vänner och familj. Övriga som inte har det är ensamma, ännu en högtid. Det finns så många människor som är ofrivilligt ensamma. Vad behöver vi som inte är det tänka på?

Jag och maken är kollegor. Vi tar hand om varandra på jobbet. Vi ser till att ingen behöver fika ensam om vi inte vill det. Men gör alla det? Det tror jag inte. Jag tror det finna massor av personer som är ensamma på jobbet fast de inte vill. Ansvaret ligger inte bara på personen som är ensam. Ansvaret ligger på alla.

Det är svårt att ta kontakt och vara en del av gemenskapen. Särskilt som du är lite udda. Eller luktar lite. Eller pratar högt. Eller inte pratar alls. Det finns alltid ett skäl till varför någon är ensam på jobbet. Vilket ofta betyder ensam på fritiden. Det kan helt enkelt vara så att man inte vågar vara med de andra och då tror de andra att man vill bli lämnad i fred.

Moment 22. Jag skulle önska att alla frågade, hur mår du? Vad ska du hitta på i helgen? Det behöver inte vara mer än så. Det kan fortsätta om du upptäcker någon som alltid svara ensamhet. Midsommar är ett perfekt tillfälle att bjuda in ensam är ensam. Då är man med familj och vänner blandat. Det är rimligt att en person till kommer. Bjud in din kollega som är ensam. Kanske ofrivilligt så.

Detta behöver vi bli duktigare på. Särskilt när vaccinet är på plats. Nu ligger ansvaret på kollegorna, för om man träffas på jobbet så kan man träffas på fritiden. Ibland. Särkilt när någon är ensam.

Jag hoppas också att detta är något positivt som vi lärt oss med pandemin. Att v måste tänka mer på varandra och ta hand om varandra. Jag hoppas att vi senare kan fråga personen som vi vet är ensamma att komma hem på en fika. Eller kubbmatch. Eller en promenad tillsammans. Jag hoppas.

Snart är det midsommar och där ute finns det ensamma personer som kommer ha ångest över att de inte med. Att de är ensamma medan sociala medier och media överfylls av glada bilder med kransar i håret på alla lyckliga människor som har någon att vara med. Denna helgen är värre än förra helgen. Även om man var lika ensam då.

Ta hand om dig. Se personerna runt omkring dig. Vi hörs imorgon.