Kategori: Allmänt

Om jag någon gång hittar tips på bra saker så kommer jag gärna dela det här för alla som är intresserade.

Här är ett företag som jag gärna försöker hjälpa i dessa tider. Vill du ha snygga, unika och egen design på dina siffror till huset så ska du beställa på http://www.fasaddekor.se/ . Ända till 31 mars kommer du få 30 procent rabatt på hela sortimentet när du uppger Corona30 i kassan.

Jag försöker upprätthålla rutinerna. Idag har maken och jag haft en härlig promenad. Inte många som vi mötte på den turen. Men vi gick också en runda som vi aldrig gått innan. Nästan precis en timma var vi ute.

Även om vi inte kan bedöma att vi inte mötte så många på grund av att folk isolerar sig . Så fanns andra tecken på hur Covid-19 påverkar oss i vardagen.

Nu så är jag hos frissan och piffar till mig. Och när jag kom var hon i telefon med en bekymrad kund som ville veta att hon var frisk. Kunden visste alltså inte om hon skulle våga gå och klippa sig för frisören kunde vara sjuk. Jag försöker att göra vad jag kan för att vi alla ska överleva denna krisen. Och då menar jag den ekonomiska krisen.

Vet inte vad det är med mig och min relation till tåg. Det händer väldigt ofta saker när jag ska ut och åka. Det kan vara att elen slutar fungera ombord. Eller att krängningsfunktionen inte är med oss. Eller att toaletter är ur funktion. Väldigt ofta så blir jag också sen när jag åker tåg.

Att jag blir sen har jag lärt mig så jag bokar ofta med väldigt god marginal för ankomst. På det sättet så kommer jag i tid till det jag ska. Om det inte blir som förra året i början på februari, snökaos och mer än fyra timmars försening. Då blev jag sen på ankomstdagen. Som tur var skulle jag vara där hela helgen.

Idag skulle jag åkt till Stockholm. Jag skulle varit över dagen. Tror ni inte att jag fick vända hem i Nässjö igen. Och det var inte ens SJ:s fel. Jag fastnade med klacken i rulltrappan, så den gick av. Alltså hur stor är risken? Jag steg upp kl 04.00 för att hinna till tåget 05.57 i Nässjö. Inget större problem för mig att vakna den tiden. För jag är oftast redan vaken då. Det är dock skillnad på att kunna vara hemma och såsa mot att stiga upp och göra sig iordning och ge sig ut i kylan den tiden.

Även om någon butik skulle varit öppen så är det inte helt lätt att gå in och hitta ett par skor till mig. Maken erbjöd sig också sina skor till mig. Men även om jag har storlek 44 (oftast) så skulle det bli lite halkigt att gå omkring i ett par boots i storlek 47 en hel dag i Stockholm. Därför är jag nu hemma i Vetlanda igen. Och kommer få träffa de jag skulle träffa via datorn istället. Hoppas på att tekniken håller bättre än min klack.

Idag när maken och jag åker till Nässjö, i världens snöfall ska tilläggas, så kommer en ambulans långt bakom oss med blåljus. Det är många bilar emellan oss. Vi börjar närma oss första rondellen innan Nässjö. Det är halt, väldigt moddigt och mycket snö överallt. Maken förbereder för att vi ska stanna och köra åt sidan för att låta ambulansen passera. När det är en bil mellan oss så stannar maken. Efter att legat och kört ett tag ute i vägrenen så långt han vågar på grund av all snö.

DÅ kör bilen som är mellan om oss! Alltså på riktigt, hur är det med mänskligheten? Det kan finnas många anledningar, den ena, att bilföraren inte sett blåljusen i backspegeln. Det tror nog i alla fall ambulansföraren som slår på ljudsignalerna också. Tyvärr så flyttar sig fortfarande inte denna bilförare märkvärt. Utan mötande trafik stannar så att ambulansen kan komma om.

Det var en nyare bil av SUV-modell så att gå ut i vägrenen hade inte varit något problem. Det var inte heller någon ung förare, antagligen då inte ovan sådan. Alla dessa saker får mig att bli förundrad om mänskligheten. Vart gick det fel? Vad är det som gör att vi inte hjälps åt? Vad är det som gör att bara jag får mitt så bryr jag mig inte om andra? Är det jag som varit naiv hela mitt liv? Som trott att vi alla bor på samma planet med samma önskan om att vi ska få fortsätta våra liv på vår gemensamma jord?

Förundran fortsätter.

En film om vad vi kvinnor förväntas och inte förväntas göra. Generaliserad men talande. Se den gärna.

Be a Lady They Said from Paul McLean on Vimeo.

Idag är det Semmeldagen. Fet tisdagen när man får äta semlor. Jag tycker om semlor men tycker också om väldigt mycket annat. Då får man begränsa sig inte äta för mycket av det goda. Lagom är bäst. Ofta brukar jag ha ätit ett antal semlor innan fettisdagen. I år har jag inte det. Så idag får det bli en semla.

Kan man äta semla till middag? Jag kommer inte orka både middag och en stor semla. Det har skottats några ggr idag så för den delen så är det inget konstigt att äta extra kalorier. Men man ska ju orka. Frågan är då kan man prioritera bort middagen för en semla. Idag kommer nog svaret att bli Ja.

Vi har haft snö i vinter men inte så mycket. Två ggr så har den blivit liggande någon dag och sedan försvunnit. Nu har den kommit, två och halv decimeter hittills. Vi får se vart det slutar för det snöar än och de har lovat snö ända fram till söndag.

Jag älskar snön. Även när jag får skotta mycket. Den ultimata vintern är dock när det kommer mycket snö på en gång och sedan inget mer. Idag gick det ganska lätt att skotta. Det blir svårare när någon kört igenom snön. Då fastnar skyffeln och det hackar fram. Konstig nog så var inte snön så tung idag trots mildväder.

Sedan bilden togs så har det blivit dags att gå ut igen och skotta. Vi väntar på plåtslagaren som ska komma och kolla läckan på skorstenen. Maken som är duktig på att tänka ut en miljard scenarion tror inte att det kommer att vara någon som går på vårt tak idag. Tiden får utvisa om så är fallet.

Med mycket i bagaget så känner jag nu att jag behöver få skriva av mig lite. Varför inte via en blogg tänkte jag då. So here goes…

Jag kommer att blogga om:

– Min hälsa. Jag diagnostiserades med bröstcancer för drygt två år sedan. 

– Min familj som består av make, två söner varav en är autistisk, min mamma som haft en stroke och några till när det blir intressant.

– Mina intressen och det jag tycker är viktigt kommer såklart att vara i centrum. Något som är mycket viktigt är alla barn som lever i familjer i missbruk utan att få hjälp.

– Vår husrenovering (som lett till att jag är hatad av hantverkare).

– Klimatångest

Alla som vill hänga med på min resa är varmt välkomna! /Josefin Bogelid