Med dåligt samvete så njuter jag av solen och värmen som är här. Jag önskar att det kom regn på nätterna. Igår var en underbar dag med mestadels häng på altanen. Jag började dagen med att arbeta. Jag visade maskinerna på jobbet för de som ska hjälpa till i framtiden. Efter det så var det bara altanhäng.
Mitt altanhäng var tillsammans med syster och make. Jag hade också eget häng med alla mina växter. Jag kollade in om makens fågelskrämma fungerar. Han gjorde den i helgen. Efter tre dagars fågelbajs på samma ställe så var något tvunget att förändras. Med fågelbajs menar jag fågelbajs. Det var blaffor som täckte stora ytor. Inget man gärna skulle vilja råka kliva i.
När maken fått upp fågelskrämman så tvättade jag bort fågelbajset och hoppades på att makens dödsfälla skulle hjälpa med att få bort bajsmaskinerna. Igår inspekterade jag detta och det verkar fungera. Inget fågelbajs under installationen.
Makens dödsfälla
Nu kan jag tvätta rent kassetten till markisen också. Jag tror att det är en eller flera skator som suttit där och bajsat. Det är på pergolan som den satt under taket. Skyddat läge för många saker. Skönt att bajsmaskinen är borta. Att jag har löss på vissa växter är en annan sak. Dock på en av rosorna som sitter i skräphögen. Ingen jätteskada men ändå irriterande.
Någon som missar lössen?
Jag klippte av den och det bara rasade löss av den. Mycket otrevligt. Sedan sprayade jag den med mitt lusmedel till citrusträden. Så nu hoppas jag alla är döda. Grenen som blev bortklippt dog alla lössen på. Det var jag ute och kollade senare. Då var det bara en massa vita luslik på. Men bättre att det är löss på blommorna i skräphögen än de som står i rabatterna. Som på den magiskt fina pionen.
Naturen är fantastisk.
Förutom naturen som är fantastisk så var även helgen och gårdens helgdag det. En melonmilkshake tillsammans med syster och make på altanen innan hon åkte hem. Perfekt dag för en milkshake i skuggan. En toppenavslutning på en toppenhelg tillsammans med mina syskon.
Igår åkte vi alla hem till mamma och hennes sambo. Jag är så glad över att kunna åka till mamma och allt är precis som vanligt. Enda skillnaden är att mamma inte kommer in i rummet fysiskt. För närvarande är hon i allra högsta grad.
Vi åt lunch tillsammans med hennes potatissallad och kallskuret och varmt. Det var en perfekt lunch i knytisanda. Precis som mamma hade gjort så var det mängder av mat över. Rester är alltid bättre än att maten tar slut innan alla är nöjda. Vi var många som delade upp resterna efteråt. Det var en mycket mysig lunch hemma.
Mammas magnolia är magnifik. Den var jag och tittade på flera gånger. Den var speciell för mamma vilket gör att jag kommer lite närmre just där. Jag kommer ihåg hur hennes bror kom och berättade hur den var tvungen att ansas. Och mamma sa bara NEJ. Det blev inget med det. Det blev det heller inte. I alla fall inte det året. Sedan har den ansat några gånger och snart är den lika stor igen. Den är magisk.
Här är jag nära mamma, omgärdad av hennes magnolia.
Dagen avslutades med sång (fortfarande i förskott) för mig och present. Det blev paket från favoritbutiken i stan. Som också gör att jag är närmre mamma. Att plantera och att växterna frodas och mår bra, vet jag att mamma är mycket lycklig över. Saknaden är enorm och tårarna svämmar över. Just när tårarna är som tyngst så kommer mamma och tröstar. Igår var en fin dag hos mamma och hennes sambo.
Maken och jag har köpt både julklapp och födelsedagspresent för många år framåt. Det har jag skrivit om tidigare. Den är dessutom väldigt välanvänd sedan vi köpte den. Vi är båda mycket nöjda med vår nya grill som också har stekbord och eldas med ved. Maken har ju också lyckats hitta ved till den. Vilket är svårt som jag också skrivit om tidigare.
Nu är det så att maken ändå har skaffat en födelsedagspresent åt mig. Han gav den till mig i förskott för att vi skulle ha gäster i helgen. Igår blev det premiär för pizza i min nya present. Om man tar bort stenplattan så går den att använda som ugn på grillen. Eller så vänder man bottenplattan så blir det en stekhäll som ger grillränder. Vilket jag inte riktigt förstår syftet med när man kan använda grillgallret och få ränder på riktigt. Men det är en helt annan sak. Som pizzaugn eller allmänugn kommer den användas flitigt.
Som sagt igår var det premiär när mina syskon och svägerska var här. Jag hade köpt färdig pizzadeg från bästa pizzerian i stan. Vi hade färska champinjoner, färsk salsicciakorv, pepperonikorv, black garlic, ost och tomatsås naturligtvis. Sedan fick man lägga på vad man ville ha och skjuts in i ugnen.
Lånad bild av min kära syster som är fotograf.
Maken och bror skötte inskjutsandet. Eller maken öppnade och stängde luckan. Brorsan höll i pizzaspaden och tog i och ur pizzorna. Jag bakade ut pizzorna. Sedan hjälptes vi åt med toppingen. Ett mycket bra och trevligt samarbete. Där alla hade något att göra. Det kommer bli fler pizzakvällar hos oss, det var vi alla överens om. Pizzorna blev ljuvligt goda, med en touch av vedeldningen.
Idag blir det annan grillmat. Om ugnen används är inte helt bestämt. Men det blir ingen pizza. Det är bestämt. Sällskapet är detsamma, vilket är helt underbart. Att hänga med mina syskon med sambo är en ynnest. Tacksam för att livet och att vara här och nu.
Igår gjorde jag precis det som jag planerat. Sedan hade växterna behövt lite vatten men det orkade jag inte och var heller inte planerat. Det blev de som var akuta. Jag älskar min mätsticka som talar om hur torra, fuktiga eller blöta växterna är. Jag köpte den till insidans växter men den fungerar finfint på utsidan också.
Gästerna är välkomna idag. Allt är förberett. Rummen är städade och sängarna iordningställda. Det är en säng som inte är klar men den kommer gästerna ha med sig. (Hoppas jag). Det är sängen till hunden som också kommer och är gäst.
Ena rummet klart. Större rum och där får hunden plats med.Det andra rummet som ät lite mindre. Även sängen är mindre.
Jag gjorde melonglass som kommer förtäras under helgen. Vi har vanlig vaniljglass också. Får se vad som tas fram. Ligger i frysen och väntar. Allt är handlat som ska handlas. Innan gästerna kommer så ska jag göra potatissallad. Mammas recept. Allt är förberett som ska vara det. Gör inget om gästerna kommer när salladen görs heller. För den är till imorgon.
Igår fick minstingen sin födelsedagspresent. Han har redan fyllt. Han är inte helt lätt att hitta något till heller. Jag brukar lyckas väldigt bra. Men han brås tydligen på sin mamma, han har väldigt bestämd smak. I julas så frågade jag ju om en av hans julklappar och han fick den i förskott. Vilket han inte tyckte var lika roligt som att få den på julafton.
När han fyllde så kollade jag alltså ingenting innan. Om någonting. Han har också det mesta nu till sin lägenhet som jag skulle kunna skaffa. Jag kan inte köpa platsbyggda garderober till honom till exempel. Nej, det blev en upplevelse. Den skedde igår.
Han fick en antiktur med det primära stoppet i Mariannelund. Vi hade en fantastiskt fin dag tillsammans. Det ingick dessutom inköp om han hittade något på något av ställena. Vilket han gjorde. Han fick en upplevelse med fysiska presenter.
Solen sken och livet strålade också. Det var dock skönare i bilen än att vara ute. Vi satt inte ute och åt lunch direkt. Även om vi åt den i en sagovärld. Köttbullar och potatismos som allt var handgjort i Filmbyn i Småland.
Vår lunch med fin utsikt.
Den enda som inte hittade något igår var maken. För jag fyndade också. På flera ställen jag med. Även om minstingen fyndade mer än mig. Jag har bland annat en kran till min blivande regntunna nu. Lättar att vrida på en kran till vattenkannan än att trycka ner den i tunnan. Sedan var tunnan kommer att hamna, det vet ingen säkert än. Men kran har jag nu.
Sedan blev det jobb på kvällen. Och den månen på vägen hem var magiskt. Vilket avslut på dagen. Jag var tvungen att stanna och gå ut för att kunna ta bra bilder. Vilket inte alls går att jämföra med verkligheten. Jag kommer dock att komma ihåg verkligheten mycket bättre nu när jag har dessa bilder att gå tillbaka och titta på. Det var en supermåne, alldeles mörkt gul och stor. Den var synlig större delen av resan hem på 30 minuter dessutom. Svårt att hålla koll på trafiken med den månen som drog blicken till sig. Den tog över allt.
Magiskt
Ta hand om dig. Hoppas du fick se supermånen. Vi hörs imorgon.
Maken kallades långa farbrorn av hans vänners barn när de var små. Maken var då ganska ung. Han är lång och för barnen var han en farbror så helt rimligt. Och om man kommer Lilla Anna och Långa Farbrorn så ser han inte jättegammal ut som farbror heller. Han har mustasch och höghatt.
Idag så passar Långa Farbrorn in väldigt bra på min kära make. Han har blivit en riktig farbror. En sådan som låter och knorrar när han reser sig. En farbror som muttrar för sig själv. En farbror som är sur på personer som inte kör rätt eller är i vägen i butiken. En tvättäkta farbror helt enkelt.
Igår när maken och jag varit på jobbet så gick vi hem efteråt. Det var strålande solsken och ett underbart vårväder. Perfekt att gå hem och njuta av solen tillsammans. Det var makens förslag och jag njöt. Men jag fick skratta gott också. När jag promenerar så går jag gärna närmaste vägen. Maken gör också gärna det men…
Det finns ett stort men för han är farbror nu. En på riktigt-farbror. Han kan inte gå på ojämn mark. Han snubblar och vrider knäna ur led. Eller slår ut alla tänderna. Eller dö kan han också göra, så klart.
Där tog det stopp.
Jag vill gå rakt fram över grusplanen. Det ville inte maken. Han stannade och talade om att det var inte görbart. Alldeles för knöligt att gå där. Han kanske kommer ramla och slå sig. Han har såååååå ont i kroppen. Vi fick gå runt på den väldigt asfalterade gångvägen.
Och runt gick vi.
Han är så vansinnigt rolig min kära farbror. Att jag fick gå lite längre gjorde absolut ingenting. Jag fick mer tid med maken. Mer skratt MED maken. Mer sol på mig och lite mer motion. Finns bara positivt med just denna delen av farbrorn. (Farbrorns pruttar är inte alltid lika roliga.)
Äldsta sonen har en massa frågor om teologi. Alltså frågor som är typiska för äldsta sonen. Sådana som knappt går att besvara. Det har varit frågor om Jesus och korset. Hur vi hädar med att säga att vi är bäst. Varför heter kvinnor präst? Eller heter de det? De borde heta prästinnor. Hur kan en kvinna vara präst och gift samtidigt? En präst är överhuvudet av kyrkan. Men enligt bibeln så är mannen överhuvudet i familjen. Hur kan kvinnan vara överhuvudet av kyrkan men inte sin familj?
Vissa saker är helt omöjliga att besvara. Det finns inga självklara svar. Vilket det måste vara. Det finns inget grått, bara svart eller vitt. Man kan krångla in sig i frågor som blir svårare och svårare. Det är inte bara jag som får de svåra frågorna. Hela familjen får dem. Som när storebror frågar lillebror om han ska ha sex före äktenskapet?
Vissa svar vill inte äldsta sonen ha. Eller snarare han kommer argumentera till han förstår svaret. Om han kan förstå logiken så går det bra. Om inte så fortsätter diskussionen. Nu har vi bokat en tid med en präst. En kvinnlig sådan. Hon verkade väldigt glad över att få träffa äldsta sonen och mig. Hon har fått veta en fråga. Den om kvinna, präst och giftermål.
Jag tänker att hon är förberedd på att det kommer tuffa frågor. Det är en tid kvar tills vi ska ses. Vilket innebär att sonen kommer ha ett antal fler frågor än vad han har nu. Hans hjärna går på högvarv och han läser bibeln för att förstå. Om du inte älskar dig själv, hur ska du då älska din fiende? Om du älskar dig själv, kan du älska din fiende lika mycket? Eller mer?
Att leva med autism sin närhet är fantastisk. Man blir hela tiden utmanad att vara sitt absolut bästa hela tiden. Han sa något väldigt fint sist vi hade diskussion. Att mamma inte var i livet och inte tyckte om smörkräm längre. Men att vi minns hur hon tyckte om sakerna när hon fanns med oss i livet. Vi finns nu. Stanna upp och var här i detta nu och lev med kärleken.
Igår var det utflykt. Eller för mig var det uppdrag men maken passade på att få utflykt. Vi var på Öland. Maken har fördelen att han kan jobba lite var som helst i världen. När mitt uppdrag pågick så jobbade också han. Vi hade restid och vi fick lite tid innan vi åkte hem tillsammans på ön.
Om du inte riktigt har lärt dig min make än så är han höjdrädd. Utöver att han är paranoid och hypokondriker. Han har bacillskräck och är extremt klaustrofobisk. Det är alltså väldigt roligt att hänga med maken. Vi åkte till Öland. För att komma dit behöver man åka över en bro. Maken körde för att jag förberedde mig till föreläsning. Det har varit en pandemi och jag är lite rostig.
När vi kommer till bron så inser han att den är HÖG. Det är två filer hela vägen över och till vänster, får enbart bilar ligga och alla andra fordon tillsammans med bilar till höger. Det är knappt ett enda fordon på bron. Så fort vi kommer ut över vattnet så säger han med ängslig röst att han lägger sig i vänsterfilen. Jag påtalar att det får han INTE. Den filen är till för att kunna köra om långsamma fordon. (Vilket vi är med maken bakom ratten med höjdrädsla.)
Han gör som jag säger men Kalle Anka börjar komma fram. Varför i hela världen gör man höga broar? Det är som att köra på en kamelpuckel! Varför är filen så smal? Vi har för stor bil, JAG FÅR INTE PLATS! Nästan så han går upp i falsett. Han ligger så nära mittlinjen, att om det skulle varit trafik så kulle ingen vågat köra om. Vi kommer till andra sidan och både han och jag lever.
När uppdraget är slut så ska vi bara njuta lite av havet och havsluften. Ingen lång turiststund men väl så härlig. Tångluften som slår emot en. Havet som slår mot vågbrytarna. Det var en väldigt härlig stund. Självklart tar vi bilder. Både maken och jag. Maken tar bilder på mig, UTAN att kolla hur jag ser ut. Eller så tycker han på riktigt att jag alltid är fin. Ett exempel på hur jag ser ut när maken tar bild.
Inte bästa huvudpositioneringen. Jag vände mig om och fick en telefon i ansiktet.Tur jag älskar honom oavsett. (Jag är fotografen här.)Kamelpuckeln.
För det är dags för hemfärd så kommer nackdelarna med havet fram. Det finns en massa fåglar. En lägger en spillning (på den Nytvättade bilen). Naturligtvis mitt i synfältet för föraren. Jag säger till maken (som trots kamelpuckeln vill köra hem också) att den måste torkas bort. Jag tar fram våtservetter till honom och han har inget val. Jag ger honom fler servetter även en som inte är våt. Det är inte första gången som maken råkar ut för fågelbajs. Denna kom dock inte på honom. Bara i vägen för honom.
Han torkar med dubbla våtservetter och ändå lyckas han på något sätt smeta ut fågelbajsen och få det på händerna. Han hämtar fler våtservetter. Han torkar rutan. Han torkar händerna. Han torkar rutan. Han torkar händerna. Och händer igen. Och igen. Och bara en gång till. Till slut säger jag att han är klar och får inte fler servetter.
Vi kör över puckeln och vi överlever även denna gången. Maken har hittat en lastbil som han ligger långsamt och tryggt bakom. Han var mest nöjd över att lastbilen körde som maken hade velat köra om jag inte varit med i bilen. Han höll sig dock i filen. Lastbilen å andra sidan åkte över mittlinjen hela uppförsbacken på bron.
Maken hade också velat ligga på andra sidan mittlinjen.
Makens största bekymmer hela vägen hem är fågelbajsen på hans händer. Han kan hålla i ratten. Men han kan inte ta en halstablett. Han försöker att få i sig en tablett från en papperspåse som är folierad, utan fingrar. Han försöker att få upp en tablett med munnen utan att röra påsen. Ingen lätt uppgift. Han har en mun att använda men tydligen inte till att fråga mig om jag kan ta upp tabletten. Vilket jag till slut gjorde utan att han frågade för hans grimaser med en påse i munnen som är tillsluten var alldeles för rolig för att jag inte skulle göra på mig.
Inte bara jag överlevde utan även maken. Både hans höjdskräck, bacillskräck och hypokondri fick jobba för fullt igår. Paranoian var lite mildare, men det var ändå en släng av den med puckeln och att vi skulle dö i bilkrock för att bilen inte fick plats i filen.
Igår var det tungt. Igår var det två år sedan mamma lämnade livet. Igår sken solen för fullt och mamma försökte väl på det sättet göra mig medveten om att allt är bra. Mamma har det bra, mamma är med och ser på utan smärta, utan rörelsehinder. Mamma är med mig.
Igår började jag dagen med att ta hand om våra utemöbler. De ska impregneras en gång om året. Det får inte regna på 24 timmar efter behandlingen. Nu lovas strålande solsken fram till söndag. När vi satt ute och åt vår frukost så kände jag att idag blir det gjort. När de är behandlade så blir de också mjukare på ytan. Igår blev det gjort. Tog ju inte jättelång tid men skönt när det var gjort.
När jag var på jobbet så började kroppen bli tung. Jag kände verkligen att jag inte ville vara där. Jag ville inte göra en massa meningslösa saker som inte är uppskattat av någon. Vilket det är så bara en känsla. Det blev tömt på återvinningen, tvättstugorna sorterades upp, nya tvättlistor, blåst löv och lite annat. Det blev mycket gjort och jag kände bara att jag vill inte vara här. Jag skulle också ha sprejat mossan med grön-fri. Det gjorde jag inte. Jag gick hem istället.
Hem till trädgården och på det sättet till mamma. Trädgård var ett av mammas stora intresse. Hon delade ofta med sig om vad hon gjort och hur man kunde göra. Aldrig med förväntan om att jag skulle ta efter. Jag tror hon tyckte att jag var ett hopplöst fall. Som hon aldrig ändå gav upp hoppet om. Väldigt kul att vi fick några år tillsammans med delat trädgårdsintresse. Helst den sista tiden när mamma inte kunde göra något själv.
Igår fick vi en eftermiddag tillsammans i trädgården. Det var tungt men samtidigt en trygghet att gå där och påta. Jag fick bort allt det sista skrufset. Nu är björnbären redo för att växa. De börjar redan skjuta skott så det var i sista rappet. Jag fick bort allt gammalt i badkaret. Jag tog bort alla sista eklöven. Utom bakom tujorna så igelkotten har lite gott att sova i. Jag fick på näring på alla växter. Nu behövs lite täckbark för att fylla på där det multnat bort.
Rensat badkar. Brunneran kommer fint. Även stjärnflockan.
Jag testade att ta bort stenen vid förrådet. För att se hur stor rabatt jag borde göra. Först tänkte jag att den kanske ska vara hela väggen på förrådet och runt hörnet på baksidan. Det kommer ju vara ganska mörkt så jag måste hitta rätt växter i sådant fall. Men när jag tog bort stenen så blev jag mer in på att göra en rabatt på bakre kanten. Där kommer det vara lite ljus. Även när eken har löv.
Där solen är på bilden ränker jag att det kan planteras.
Kaprifolen som bara blev besudlad av ohyra tänker jag ge en chans till. Den skulle göra sig där på kanten och kunna växa fint upp mot väggen och kanske lite på taket. Där den är idag så har den aldrig haft någon ohyra. Den har dock inte heller blommat för den står lite mörkt. Men det kan vara fint även om den inte blommar. Värt att testa när jag ändå har en kaprifol som jag inte vet vart den ska vara. Eller så kan jag flytta en murgröna dit som växter upp på sidan.
Kaprifolen som bara är nertryckt efter jag klippte ner den efter att jag tjurade ihop på ohyran.
Något som gladde mig mycket och säkerligen även mamma var magnolian och en av julrosorna. Magnolian har knoppar som håller på att brista ut. En av julrosorna har fullt utslagen blomma. Det är lycka i solen och så välbehövligt när allt är så tungt.
Magnolian med knoppar som snart blommar.Julrosen i full blom.
Maken är duktig på att säga nej. Sedan går det ett tag så säger han ja. Ibland är det fortfarande nej efter han tänkt lite. Då kan det också vara så att jag har hunnit tänka lite och ändrat mig till ett nej med. Jag är ganska impulsiv när det gäller roliga saker. Ibland inser även jag att man inte kan säga ja till allt som är roligt. Inte ofta men det händer.
Maken säger nästan alltid nej. När det är roliga saker, tråkiga saker, meningslösa saker, allt är oftast nej. Mest för att han behöver hinna med. När det är meningslösa saker så ändrar han sig ganska fort. Som att ska vi åka och panta. Ganska meningslöst eller tråkigt men det blir ändå nej som ändras till ett ja. Förutsatt att han kan så klart. Svaret kan ju vara, nej inte just nu. Men när jag är klar så går det bra.
När det är tråkiga saker som att flytta trädgårdsskjulet så blir det inte nej för lyftandet utan att den ska flyttas. Han behöver hänga med hur det kommer att bli när det är flyttat. Just den delen slutade ju med att vi flyttade runt på det massor av gånger för att hitta rätt plats. Vilket vi gjorde. Det känns helt rätt när man kommer från olika håll. När man går eller kommer med bil, spelar ingen roll. Det känns rätt. Bra att maken säger nej ibland.
Häromdagen så pratade jag med kära syster. Vi har ju fått in en vana att träffas regelbundet vilket är väldigt mysigt. Det har ofta blivit hos oss för vi är mittemellan bor och syster. Inte riktigt men nästan. När syster då frågade om midsommar så sa jag att hon är så välkommen hit. Hon var dock tvungen att vara hemma på midsommardagen för hon skulle på konsert. Jag sa att det är ju bara två och halv timma hem så det var ju inget problem. Men vi kom fram till att det är lika långt åt båda hållen. Vi blev inbjudna till henne. Gissa vad maken sa? Nej.
Syster och jag fortsätter prata och jag säger att han kanske ändrar sig. För inte nog med att hon skulle på konsert, hon hade extra biljetter. Vi skulle alltså också kunna gå. En rolig sak, trevligt sällskap, sommar (och sol hoppas jag) och maken säger ändå nej. Han vet inte hur det blir och är just då. Jag säger till syster att hon kan ju vänta med att fråga andra. Jag säger att hon har ju också ett gästrum nu för tiden så vi kunde ju sova över. Maken måste bara fundera lite.
Jag hade förväntat mig ett nej även om det skulle gå några dagar. Konserten är Bruce Springsteen. Ingen som vi lyssnar på väldigt mycket. Ingen vi tycker är dålig men som sagt vi lyssnar mer på annat. Så jag sa till syster att det blir nog nej, men låt det gå några dagar så får vi se. Maken sitter och grimaserar och protesterar lite tyst för sig själv. Kärs syster hör honom muttra för vi pratar på högtalartelefon.
Rätt som det är så säger maken, är det den 24 juni? Ja, svara syster och jag i kör. En lördag, undrar han då? Ja, det stämmer säger syster. Då säger maken: Ska vi komma på midsommarafton och stanna till söndag 25 juni? Så var det bestämt. Vi ska åka och fira midsommar med syster. God mat och gott sällskap med härlig konsert dagen efter som en bonus på midsommar.
Ibland förvånar han även mig, kära maken. Ett nej blev ett ja på bara några minuter. Trots att vi ska sova hemma hos någon annan. Men han sa att det berodde på sällskapet som vi skulle åka och hälsa på. Nu har vi något att se fram emot, både sällskap och konsert. Extra kul att vi ses hos syster denna gången. För det är ju faktiskt precis lika långt för oss till henne som för henne till oss.
