Med lite lirkande och tänkande

Igår så blev allt färdigt i höststädningen. Äntligen skulle jag kunna säga. Fast olivträdet har mått bäst utomhus fram till nu. Det har varit fina dagar och trädet mår tipp-topp. Eller det gjorde det tills igår. Snart får tiden visa om det mår lika bra även efter intagningen.

Det blev först sovmorgon. Massor av värme i fåtöljen innan jag maken och jag kom ut för att fixa det sista. Maken var med för att flytta in sakerna och trädet. Jag behövde också plantera temynta igen. Samt få ner lavendel som varit i kruka i jorden. Temyntan behövde ju komma upp lite på grund av sniglarna. Först togs sakerna in.

Att få ner möblerna från altanen var det enkla. Sedan blev det lite svårare med att pussla in allt i förrådet. Vilket jag löst ganska bra tycker jag. Maken vet att det är jag som ska pussla men han behöver vara och känna lite på allt för att se om det är stabilt. Han godkände det.

Det svåraste var att få ner olivträdet. Det behövdes både lirkande och tänkande för att lösa det problemet. Trädet är högre med krukan nu än innan. Jag planterade om det i våras. Det går alltså inte att bara lyfta ner det från altanen utan det måste lutas ner samtidigt som man lyfter ner det nästan en meter till marken.

Mitt fina olivträd med massor av oliver.

Maken och jag insåg att vi kommer inte att lyckas lyfta ner det två och en halv meter höga trädet med kruka själva. Inte utan att tappa det eller göra oss illa. Med en massa tänkande fram och tillbaka och en del försök så kom vi fram till att det smartaste var att låna hjullastaren för att lyfta ner det. Krukan är i plast för att det inte ska väga för mycket. Men det gör också krukan lite skörare för att greppa på sidorna. Vår plan var att skjuva på den på skopan för att sedan luta och ta ner skopan.

Maken hämtade hjullastaren. Väl där tror han att gafflarna blir bättre att få ner krukan med. När maken kommer så kommer också grannarna och kollar läget. Lastaren är midjestyrda så det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska köra emellan pelare. Allt slutar med att med hjälp av grannarna så har vi lyft ner trädet utan hjullastare. Två på marken och en på altanen. Vinkla och lyft ut. Trots vinklingen så blev trädets krona skrapad mot taket. Alla grenar höll så jag hoppas att allt gick bra.

På plats för vintern.

Nu är det på plats för vintern. Det är precis att det får plats på höjden. Nästa år får jag klippa det lite på höjden för att det ska få rum. Det får helt enkelt bli ett brett träd istället för ett högt. Jag tror att jag behöver skaffa en lampa till. Det har blivit mycket större under sommaren så det behövs nog en lampa på sidan där möblerna står. Det viktigaste är att det är på plats. Tack vare snälla grannar samt lite lirkande och tänkande.

När det var klart kunde jag börja plantera. Maken dammade medan jag grävde. Det blev en ny liten rabatt för kärleksörten. Den höll på att ta över klematis och lavendel. Sedan behövde jag ju också får ner tre lavendel till någonstans. De vill ha mycket sol så bästa stället var där den andra lavendeln var. Därför fick kärleksörten och luftlöken flytta.

Nya platsen för kärleksörten.

Det kommer bli jättefint nästa år när det är krukor till höger om kärleksörten. Det har jag haft i år. Då blir det blommor lite hela tiden. För kärleksörten är bara grön på våren och sommaren. Det är först nu som den slår ut i sina fina rosa blommor. Och då finns inga krukor kvar längre. Jag är mycket nöjd.

På håll och med nya lavendel mitt emot i andra rabatten.

Nu är allt färdigt och inga blommor behöver flyttas eller gräva ner eller något annat inför vintern. Temyntan fick flytta till en kruka på baksidan som stod ute förra vintern och bör då klara även denna. Där fanns en alunrot som blivit jättestor. Den fick flytta till skärphögen. Precis som luftlöken fick plats i skärphögen. På det sättet så kan jag sätta dem någonstans senare när jag vet vart jag vill ha dem.

En bra dag igår och det bästa är att olivträdet är på plats för vintern.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken och jag är oense

Igår var en fin höstdag. Med massor av blåst, precis som det ska vara på hösten. Det var lite sol och lite regn också. Maken och jag hade en dag med att komma ikapp lite. Vi båda jobbade vid datorn. Vi gjorde en lunchutflykt annars var vi inne hela dagen.

Det var först på kvällen som vi blev oense. Det handlade inte om hur dagen varit eller hur vädret blåste på utsidan. Inte heller om att jag är ofärdig med vinterförvaringen eller att vi inte städat på länge. Vi var heller inte oense om att jag glömt tvätten i maskinen och att den luktade lite surt. För det var vi väldigt överens om. Lite ättika och gurka löste det problemet.

Nej, vi var oense om hur man gör stuvade makaroner. Som alla vet vi detta laget så gör maken den mesta maten. Han bakar inte, det gör jag. Dock inte så mycket nu då jag jobbar mer än jag orkar. Igår skulle det bli stuvade makaroner och falukorv till middag. Mycket gott (på mitt sätt) och ganska enkelt.

Maken frågade om han fick göra de stuvade makaronerna eller om jag ville det. Jag vet hur han vill göra så jag sa att jag ville göra dessa små godingar. Maken vet hur jag vill göra och sa självklart att han kunde göra på mitt sätt om jag ville. Inte så oense om det alltså. Det blev jag som gjorde stuvningen och maken resten. Det är själva sättet vi är oense om.

Maken tycker att man kan stuva makaroner genom att koka dessa i mjölk. För mig är det inte stuvade makaroner. För mig är det makaroner kokade i mjölk. De blir inte krämiga och goda utan de blir rinniga med en bränd smak. För det går aldrig att koka makaroner i mjölk utan att bränna vid i botten. Totalt värdelöst om du frågar mig. Mycket bra om du frågar maken. Men han tycker ju också om pulvermos så…

Jag tycker att man gör en bechamelsås som en stuvning. Man kokar makaronerna i vatten som vanligt. Bara lite kortare tid än om man ska äta direkt. Man häller av allt vatten och sedan på med stuvningen. Stuvningen ska ha salt och svartpeppar i. Makaronerna behöver vara gammaldags ideal och inget annat. Det blir stuvade makaroner, om du frågar mig. Om du frågar maken så tycker han att det också är stuvade makaroner. Bara annorlunda. Men han tycker ju om hemgjort potatismos också så…

Hur gör du stuvade makaroner?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Glad överraskning

Igår blev lite bättre än tänkt trots att regnet kom tidigare än lovat. Eller att det kom mer än vad det skulle enligt SMHI. Jag hann inte klart med det jag skulle. Det blev gjort mycket men inte klart. Kompostkvarnen blev inte använd till exempel.

Det som blev gjort var planteringen av julrosorna. Jag tog bort temynta från hallonbusken. Jag flyttade en alunrot till platsen där jättedahlian varit. Jag klippte ner alla krukdahlior och fick in i förrådet. Alla växter som ska in för vintern har kommit in, utom en. Det stora olivträdet.

En julros.
Så här såg det ut i lördags innan julrosen.

Idag eller imorgon ska vi försöka få in olivträdet. Det är 255 centimeter högt. I förrådet är det 255 centimeter högt. De kommer gå in men som den glad överraskningen sa, jag kan toppa den så den får plats på höjden även i framtiden.

När regnet kom så avbröt jag och gick in. Alla utemöbler är kvar ute tillsammans med olivträdet. Det får bli en annan dag. olivträdet är det som är viktigaste delen att lösa innan det blir för kallt. Möblerna lär överleva, även om de tar lite stryk.

När jag väl kom in för att regnet öste ner så hade jag meddelande på telefonen om att en fin vän skulle komma till stan. Det hade kommit mycket tidigare och ärendet pågick när jag svarade att de var mycket välkomna på kaffe om de vill innan de åkte hem. Det blev inget kaffe bara ett besök. Så härligt med spontanbesök. Tack Gunvor och Lasse för besöket! En mycket glad överraskning.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ångesten fortsätter

Jag är ganska ny på trädgård. Eller jag kanske inte kan säga det längre. Jag började för fem år sedan, eller sex men inte mer. Jag började i väldigt liten skala. Thujorna sattes som häck runt vår altan. Det var inte jag som gjorde jobbet då. Det var mammas sambo som jag anlitade till det. En riktig expert. Bra blev det också och tujorna frodas och är nu mer än tre meter höga. De började på ca nittio centimeter.

Sedan tillkom en liten rabatt vid postlådan och nu har jag rabatter runt om hela trädgården. Maken är ju orolig att han ska behöva sälja sin fina gräsklippare för att jag gör rabatter överallt. När jag började hade jag ingen ångest över klimatet. Däremot så tänkte jag på klimatet och ville hjälpa till.

Sedan blev mamma sjuk och vi fick något som vi kunde ha tillsammans. Där jag fick hjälp av mamma fast hon inte kunde hjälpa fysiskt. Jag vet att mamma var mycket glad över att jag påbörjat min resa till trädgårdsmästare.

I år har jag inte haft så mycket tid för min trädgård. Jag har knappt rensat ogräs. Lite beror det på att jag inte har mamma att dela den med. Men mest för att jag jobbat mycket hela sommaren. För mamma har varit med mig när jag varit där, vilket också gjort det jobbigt att bli påmind om att mamma inte finns ett telefonsamtal bort. Jag har fortfarande inte tagit bort mammas nummer som favorit i telefonen.

Igår var det dags att göra höstrensning. Då kom ångesten. Att klippa ner fullkomligt fantastiska växter känns tufft. Frågan är om det beror på klimatet eller om det bara blir så ibland. Alla mina dahlior frodas och mår bra. Lite frostnyp på vissa bara. Som denna orange jag fått av en fin vän. Visst är den magisk! Man ser inte ens att det står ett bord och en soffa bakom. Man skymtar en av stolarna. Den rosa-vita har också blommor som står till höger. Blommorna är vända åt andra hållet. Skymtar en till vänster i bild.

Visst är den fin!

Är min ångest befogad eller borde jag barra vara glad och tacksam och njuta av vad blommorna ger mig? Stockrosorna blommade också innan jag klippte bort dessa. En röd dahlia som blivit ett jättemonster och tog upp halva rabatten är också borta. Idag ska knölarna grävas upp. Rubeckiorna är de flesta borta. En är kvar som jag inte vet vad jag ska göra med.

Min skräphög som ska få påhälsning av kompostkvarnen idag. Kolla stockrosorna.

Jag planterade gräset jag fyndade i måndags. Jag planterade dock inte julrosorna. För jag blev ambivalent var jag vill ha dem. Gräset blev precis där det var tänkt. I stora krukan bredvid altanen. Murgrönan har överlevt från förra året men det gjorde tyvärr inte det gamla gräset. På samma bild syns min nya skräpkorg. Mycket enkelt att nu klippa allt och sedan ta till skärphögen. Innan tog jag det i famnen eller skottkärran. Mest praktiskt att den kan stå ute året runt och är galler så den bör inte blås iväg någonstans.

Härligt med högt gräs som vajar i vinden. Syns inifrån vår myshörna. Hoppas det överlever vintern.

Idag ska städandet fortsätta och jag måste hitta plats till mina julrosor. Olivträden ska flyttas in och resten av alla dahlior ska bort. Ångesten dämpas med julmusik och klimatet gör jag vad jag kan för att vi ska överleva.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det lilla räcker ibland

För dig som missat det så ÄLSKAR jag julen. Idag börjar julmusiken. Det är vårt magiska datum. Inte innan 1 oktober. Igår ville maken fuska men det blev det inget med. Idag börjar julmusiken.

Jag fuskade däremot med annat igår. Ingen julmusik men julpynt. Årets första julnissar är inköpta. Jag samlar på Nittsjö Luvnissar. De släpper två varje år. Årets har nu kommit hem till mig. En sittande Luvlisa och en liggandes Luvlisa.

Liggandes Luvlisa
Sittandes Luvlisa

Igår fick jag årets luvnissar. Idag får jag julmusik. Det lilla som gör allt mycket bättre.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Fördelar som väger upp

Det är många fördelar med att köra serviceresor. Som att man mår bra i hjärtat av att hjälpa andra. Kunderna är glada över att komma hem eller dit de ska, vilket gör att nästan alla är tacksamma och trevliga. Man har många bra samtal om både då och nu. Ibland är det helt tyst och det är också skönt ibland.

Jag trivs väldigt bra. Jag kommer inte bli miljonär i pengar men i känsla blir jag det varje gång jag kör. Det är alltid någon som ger lite extra energi, någon man känner lite mer för, någon som lär en något speciellt. Det finns många fördelar men när man inte sover hundra så blir man ändå trött.

Jag kommer behöva vila lite nu och jag har ingen körning förrän i slutet på oktober. Det kan ändras om någon blir sjuk eller vill ha ledigt. Jag behöver inte vila så länge men jag kan inte köra de datum som de hade att erbjuda. Jag ska var ideell samt se till att planera med maken om framtiden. Vi ska också hälsa på svärmor som var alldeles för länge sedan.

Som tur är väger alla fördelarna upp så mycket så att tröttheten är uthärdlig (och jag kan köra säkert). Att åka omkring i länet så här på hösten och verkligen se alla färger som förändras på löven är en stor fördel. Att öppna bilen och känna krispig luft med lite regnstänk i. Det är är härligt! Många fördelar som väger upp för min trötthet.

Då jag kör så finns inga bildbevis på alla härliga höstfärger vi har just nu. Du får gå ut och njuta i naturen och få dina egna bilder.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Doftar

Det doftar gott hos oss nu. Jag hade faktiskt ingen aning om att citronblommor doftade så mycket. Jag har ändå gått och sniffat på de få blommorna jag haft tidigare. Jag har inte känt någonting alls. Det har varit utomhus och som sagt bara ett fåtal blommor.

Nu har trädet en miljon blommor. En liten överdrift men det är knoppar på varje gren, i klasar. Då jag bestämde mig för att inte vinterförvara citrusarna ute i förrådet i år utan i garderoben så håller nu blommorna på att slå ut just där.

Några av de utslagna blommorna.

När man kommer upp för trappan så slår nästan doften emot en. Det är citrusdoftande men mycket djupare och muskigare. Det doftar gott men jag hade inte kunnat haft den i sovrummet. Det hade varit för starkt att sova i.

Vi har inte så mycket insekter inomhus så jag leker humla. Jag går med en pensel och penslar alla blommorna. Det blir fler och fler varje dag. Jag har ingen aning om vilka som penslats innan så det blir antagligen många penslingar på varje blomma. Fast om jag varit en riktigt humla så hade den också landat på varje blomma flera gånger. Jag gör som humlor gör, tänker jag.

Nu håller jag tummarna för att det var rätt beslut att ta in och sedan att gulla med träden i garderoben.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Makens lycka (och min)

Igår höll maken på att stöka i köket. Lagade mat och plockade undan disk och höll på att skramla. Vi hade på Frank Sinatra och vi båda nynnande nog med lite. Jag satt i fåtöljen och slappade och rätt som det är frågar maken: Är det 1 oktober på lördag? Jag svarar att det är det. Han tittar ut nöjt på mig och säger: Då vet du vad som gäller!

Vilket jag visste. På lördag får vi börja lyssna på julmusik. Maken längtade visst lite mer än mig i år. Även om jag är glad att det kommit fram julsaker i butikerna så hade jag inte kommit på att snart får vi lyssna på julmusiken. Vi har ibland börjat redan i september men har sedan flera år bestämt att vi inte får börja före 1 okt. På lördag får vi alltså. Vilket fick maken på humör. Så nynnandet fortsatte lite högre där ute i köket.

Jag var också extra glad. Fast redan innan maken kom på att vi får lyssna på julmusik på lördag. För igår så kom jag äntligen iväg till min favoritbutik i stan. Jag har varit på väg länge men det har inte blivit av. Mest för att jag inte haft ork efter jobb. Eller som i helgen att vi inte var hemma.

Det visade sig att de firat 15 år i helgen. I lördags hade det varit stojhej med firande. Hamburgare, popcorn, godis och annat roligt som inte brukar finnas i butiken var där för att fira deras 15 år. Synd att jag missade det. Dock så blev jag väldigt glad att firandet hade med sig erbjudande. Mina julrosor och japanska gräs var 30 procent på. Int nog med att jag fick köpa fina växter i favvobutiken så fick jag också himla bra pris.

Julrosorna och gräset

Till helgen ska de ner i jorden. Gräset ska i stora krukan på baksidan där det dött. Det har bara tagit hela våren, sommaren och halva hösten innan det blir ersatt. Nu ska det bli. Julrosorna ska denna gången planteras i marken. Jag har dödat för många julrosor i krukor. Denna gången ska de överleva. De ska vara vid klematisen. Där jag också inte ersatt den döda rudbeckian. En ersättning och en flyttning. Vart jag ska göra av den levande vet jag inte än.

Igår var en lyckad dag och så även lycklig dag. Snart blir det julmusik och blommor i jorden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken har varit med

Alltid när man är ute och reser med maken så är det ett äventyr. Det händer samma saker som vanligt men det blir lite roligare när det händer. Särskilt de jobbiga sakerna blir roliga när han är med. Som att vi var ute och reste men en sopsäck. Fylld sådan.

Det är nog inte det vanligast man har med sig när man reser. Men om man ska ha med sig en stor födelsedagspresent så måste man hitta lösningar. Om jag slagit in den snyggt i kartongen så hade vi inte fått plats med den på bagagehyllorna. Ovanför sätena var inte ens att fundera på utan kartongen.

Inte så snyggt men med en liten rosett.

Vi hade en resväska tillsammans och då denna sopsäck. Maken hade världens bestyr med att hålla reda på att vi fick med oss vår sopsäck och inte någon utav SJ:s sopsäckar. Inte för att det är så vanligt att det ligger en massa sopsäckar att ta fel ifrån men jag visste att detta skulle bli ett problem för maken. Notera det lilla bandet med en rosett på.

Flera gånger var han tvungen att dubbelkolla att det inte var fel säck. Varje gång kollade han att det fanns en liten rosett på. SJ förvara heller inte sina sopor i bagehyllorna men det spelade ingen roll. Det var precis att den fick plats på hyllorna. Vilket var skönt annars hade den fått åka i knät.

Sopor på vift.

När vi sedan hoppade på bussen så fanns ju oron att någon skulle vilja ta denna fina present. För det är klar man vill ta en sopsäck. Självklart tror man det är något fint där i och vill ha den. Den fanns kvar även när vi var framme på slutdestinationen. Födelsedagsbarnet blev också glad för sin present även om den kom inslagen som den gjorde. Brukar man inte säga att det är tanken som räknas? I detta fallet blir makens alla tankar upphöjda till två och mycket som räknas.

Utan soppåsen.

Nu är vi hemma igen och maken slapp en sopsäck på vägen hem. Vi njöt av vyerna utanför fönstret innan det blev mörkt. Hösten är här och då även alla härliga färger.

I väntan på tåget. Höstfärger och sol som värmde på perongen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Underbar helg

Det har varit en fantastisk helg. Maken och jag har haft ledigt för andra gången. Denna gången en hel helg tillsammans med underbara vänner. Vi har båda blivit ompysslade och bortskämda.

Det började med att vi fick lyxmiddag med korv som är makens favorit. (Självklart därför vi får middagen på detta.) Korvplanka. En kombination av tunnbrödsrulle gjord som en plankstek.

Korvplanka med hemgjort mos

Vi har åkt tåg genom Sverige och kom faktiskt fram i tid. Trots att SJ AB (läses baklänges) var 38 minuter försenade med en bytestid på 41 så hann vi med vårt nästa tåg. Bussen kom fram med oss i tid. Buss brukar leverera bättre en SJ. Inte bättre än alla tåg, för krösatåg och regionaltåg brukar kunna leverera också.

Från att vi har kommit fram till att vi åker så har vi blivit ompysslade. God hemlagad mat och bjuden på lyxrestaurang med utflykt som avslutades hemma med fortsatt godsaker. Jag är så tacksam för allt och för den lediga helgen som har gett massor av ork. Då menar jag inte ork från att slippa göra fysiska saker. Utan ork från den energin som vi fått av vännerna.

Är du i Sundsvall så kan du gärna besöka Blackstone. Där du får tillreda ditt protein själv på en lavasten. Det var en rolig upplevelse, god mat och bäst av allt sällskapet. Vi har skrattat, varit allvarliga och bara allmänt njutit av hela helgen.

Blackstone
Efterrätten


TACK för denna helgen! Vi får se till att göra om det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.