Gårdagen innebar alldeles för mycket arbete för att kroppen skulle orka ut i skogen. Det blev tid på altanen istället. Nu när det är lite sommar igen så måste man passa på att pausa och njuta av lugnet också. Även om det är lugn i skogen så är jag helt borta när det gäller lokalsinne. I alla fall i skogen. Där finns inga riktmärken för mig. Allt ser likadant ut. I bebyggelse har jag full koll på riktmärkena. Om inte så är jag helt borta även där.
Mitt lokalsinne existerar inte. Dä får man ta till andra saker som är bra. Som att lägga märke till saker som gör att jag kan lokalisera mig. Även att åka i motsatt riktning, alltså åt andra hållet, har jag blivit duktig på. För när man tar sig tillbaka igen så ser allt helt annorlunda ut. Om jag är med någon annan som jag vet hittar, då har jag ingen aning om någonting. Är jag ensam, full koll. Men inte i skogen. Det är svårt när man inte har något att utgå ifrån. När allt är grönt och inget sticker ut så blir det svårt att hitta lugnet i skogen.
Därför blev det ingen skog igår. Hade mamma varit med så hade det varit lugnt. Mamma hittade alltid. I skogen såg mamma alla skillnader och kunde hitta hem eller dit hon skulle lätt. Om några år kanske jag är där med. Jag är ju en trädgårdsmästare enligt mamma. Då kan jag också bli skogsmästare.
Igår blev det istället flytt av lite växter från olika platser i trädgården till malen. Den som inte längre mal havre utan är en jättestor kruka. Den är också stöldsäker. Med den vikten så är det knappt att den går att välta ensam. Så förstörelse är inte heller med på agendan för saker som kan hända min stora kruka.
En och en halv säck jord ryms det i den där tratten. Jag tänker också chansa på att växterna överlever utan isolering. Om inte så är det inga av mammas växter i. Bara mina och det gör inte lika ont om de skulle gå vidare. Det finns dock en riktigt stor chans att de kommer överleva där i. Vintergrönan överlevde förra inte ute oisolerat, likaså kantnepetan. Övriga har varit i jorden så där kan det finnas risk. Jag håller tummarna, eller jag frågar mamma. Mamma svarade alltid att det går bra. Vilket det alltid gjorde när jag frågade henne. Det går bra!
När jag satt på altanen så såg jag den fina citrusblomman. Det lilla trädet har hur många frukter som helst. Nu har den en blomma och två knoppar. Den trivs helt enkelt hos oss. Blomman är ljuvlig. Knopparna är rosa och är väldigt fina. Ser nästan ut som frukter. De tar också lång tid på sig att vara knopp innan de slår ut. Fina både som blomma och knopp.
Det blev ingen svamp. Men det blev lugn i själen. Mamma var med mig i tanken under hela dagen. Vart jag är spelar ingen roll. Mamma är alltid med och kommer alltid vara.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.