Kapten Haddock var bra på att svära. Så bra att han fått en egen ordbok. ”Kapten Haddocks ordbok – från alabasterskalle till ökenråtta”– heter den. Jag skulle vilja använda många av de just nu. På hantverkare. Bladlöss och blodsugare. Eller deghögar och eländiga kryp. Eller huggormars avföda eller kanske lekstugefasoner. Han var duktig på att svära fint men tydligt.
Det gör jag nu. (I huvudet kanske det är ofint.) Svär som Kapten Haddock. Idag tidigt så satt maken och jag och väntade på att mattläggare skulle komma. Som avtalat i höstas. Jag ville de skulle komma redan förra veckan men det gick inte för då jobbade de inte. Så det blev idag. Idag skulle de komma och lägga in mattan i köket. På hela golvet, alltså under köksstommarna också. Nästa vecka (ev i slutet på denna) kommer köket.
Kl 09.00 ringer vi för att fråga vad som hänt? Svaret blir typ oj, men han som skulle komma till er är sjuk. Ja, just det. Det gällde ju köket hos er. Ja, men det går bra. Eller jag hör av mig snart. Så nu sitter jag här och är Kapten Haddock över hantverkare. Varför är det så svårt att skriva ner i en kalender att det är bokat? Han som skulle komma är inte sjuk. De har glömt bort oss. Jag gissar att mattan inte ens är beställd.
Kapten Haddock har varit så arg med så mycket svordomar så han har inte ens kunnat göra något annat. Igår sa jag till mamma att jag inte kom på besök idag för att mattläggaren skulle komma. Och hantverkare går inte lita på. Om man lämnar dem ensamma så kan vad som helst hända. Alltså måste jag vara hemma och ha koll. Mamma skrattade gott åt det. Vilket hon gjorde för att det är sanning i det. Om jag inte varit hemma så hade jag ju inte vetat att de inte kommit.
Anfäkta och anamma. Nu sitter jag här och väntar på att han ska ringa tillbaka. Fast det är klart att hitta en lösning på att lägga in en matta är inte så enkelt när man glömt bort det helt. Utan matta och utan läggare så är det svårt att lägga in en matta. Blixt och dunder och miljoner tyfoner.
Vi är i fas för köket. Det är jag som inte är så långt som jag hoppats. Men verkligen i fas. Om köket skulle komma imorgon så är vi fas. Förutom lilla detaljen att hantverkarna inte kommer när de lovar. Dessutom betala jag för att de ska komma. Sedan betalar jag att sitta och vänta på dem. Istället för att göra annat. Tänk om vi dessutom skulle vara hemma från jobbet för att de skulle komma. Nu jobbar ju maken hemma som tur är. Men han kan inte ringa några kunder: OM kanske han ringer tillbaka.
Jag har till och med fått upp tapeten. Vilket inte spelar någon roll för att lägga en matta. Men det är gjort. I eftermiddag ska jag måla. Om bara Kapten Haddock har lämnat huset. För nu går det inte. Ja, ja, det blir nog bra när det är klart.
Är du hantverkare? Hur gör du? Bokar du in med kunder utan att skriva upp det? Ringer du kunden och förbereder inför bokningen? Eller dyker du bara upp (eventuellt)? Nu är Kaptenen väldigt närvarande så tänk på vad du säger…
Jag glömde berätta igår hur det gick med sömnen hos mamma. Jag skulle ju sova lite tänkte jag. Det gick som jag trodde. Jag satt klarvaken och tittade på söta mamma. Innan det så övervakade mamma när jag plockade bort julen. Hon talade om att jag skulle ta uppe på hyllan också. Ändå glömde jag två snögubbar när allt var undanplockat. Så brukar det vara, för mig i alla fall. Att man hittar något man glömt ta bort när allt är klart.
Sedan fikade vi tillsammans och hade det jättemysigt. Hennes sambo var också med och fikade. Skönt att kunna ha lite vanliga stunder mitt i allt kaos.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon om inte Kapten Haddock har gjort papegojpaj av hela rasket.