När man vill mer än huvudet klarar av så är det svårt att lyssna på kroppen. Eftersom jag vill hinna med och vet att jag har hunnit med så gör man ibland bara ändå. Eller JAG gör bara ändå. Jag borde lyssna mer på kroppen.
Som att min psoriasis aldrig är symptomfri längre. (Jag har dock fått den till att bli lite bättre). Som att jag är förstoppad nästan hela tiden. Som att kroppen är tung mest hela tiden. Att jag går upp i vikt. Det finns många tecken och jag bara gör ändå.
Maken är den som får täcka upp för mitt frånfall. Och jag vill inte det. Våra fönster behöver putsas och det är jag som brukar göra det. (Mest för att jag är pedant och inte klara av fläckar när det är gjort. När jag gjort det själv är det jag som får klagandet och inte maken.) Maken städar allt själv för tillfället. För jag hinner inte vila. Jag försöker hinna med att tvätta. Vilket går sådär. Tur det går att köpa nya underkläder. (Maken skulle aldrig be mig tvätta och han vågar inte göra det själv för att jag inte ska bli ledsen.)
Vikten har jag försökt att justera genom att ändra kosten. Men det hjälper inte. Jag måste träna. Hur ska jag få ekvationen att gå ihop? Antingen får jag jobba eller så får jag träna. I lördags tog jag hand om trädgården. Idag borde jag jobba. Men igår räckte inte. Jag behöver mer vila. För nu orkar jag inte mer. Kroppen vill inte.
Varför ska man vara så duktig hela tiden? Jag är det för att maken inte ska dö. Dö för att hinna allt jag borde gjort, ovanpå allt han redan gör. Trots det har jag mage att säga till honom att han MÅSTE göra en trappa åt mig. Om han inte gör det så gör jag den själv.
Trappan är för att underlätta livet i trädgården. Förra året fick vi till stenläggningen på baksidan. Vilket innebär att vi nu kan gå till baksidan och vara där. Problemet är att man måste gå runt hela huset då vi inte har någon trappa åt det hållet. Där är ett hål ner till källartrappan.
Mitt hot med att jag skulle göra det själv var effektivt för att han vill inte att jag ska göra det. Till stor del av orsakerna ovanför, att jag har inte ork till det. Den största orsaken är att han vill göra det själv. Att han vill att det blir perfekt och han får användning för alla sina verktyg. Så han har påbörjat arbetet med trappan.
Idag tar jag vila från allt. Även från ultimatumen. Maken kommer fortsätta som vanligt med att ta hand om mig och om huset och om arbetet och om sitt egna arbetet och om mina barn och…
Idag tar jag paus för igår räckte inte.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.