Idag tänkte jag att vi inte ska prata om vårt golv. Vårt golv som det inte händer så mycket med nu. Men som mattläggaren sa när han var här igår. Chefen kan inte träffa kunder men vi ska det. Nej, idag tänkte jag att vi kan prata om roligare saker. För en del. En av mina vänner uppskattar ämnet väldigt mycket.
Pruttar. Vi pruttar alla (inte jag då men alla andra.) 16 pruttar om dagen är tydligen det normala. När farmor började höra dåligt så pruttade hon mer. Antagligen för att hon inte hörde själv. Sådana där långa pruttar som bara kommer ut. Då fick man hålla masken. Mest för ljudet. De luktade nästan aldrig.
En annan som jag känner som jobbade som ortopedtekniker i Stockholm en tid pruttade en gång på jobbet. Antagligen fler gånger men bara en gång som det blev riktigt pinsamt. Har ni någongång varit bubblig i magen och inte kunnat prutta fast ni behövt. Och sedan kan det komma utan att du vill så var jag, eller just det någon jag kände som jobbade i Stockholm, en dag. Hade nästan som knip. Och även om jag försökte gå på toaletten och lätta på knipet så gick det inte.
På eftermiddagen när vi hade stängt för patienter (TACK och lov) så är jag med två av kollegorna och diskuterar något. Kommer inte ihåg vad. Vi blir färdig och jag går därifrån. I slutet av korridoren som var ganska lång. Fick plats med säkert fem patientrum i korridoren. Där kommer det en SMÄLLPRUTT. Eller en SMÄLLBOMB kanske är bättre ord. Det skallrar i väggarna av smällen. Vad gör man. Man vänder sig om till kollegorna och ber om ursäkt. Kollegorna sitter båda omvända med STORA ögon och bara glor med hakorna vid golvet.
Tur de satt ner så det inte var så långt till golvet. Det var oerhört pinsamt för personen i fråga. Luktfri bomb. Bara ljud. Men det ljudet, jag har aldrig hört något liknande. Och jag skulle bara vilja höra mina kollegor återberätta situationen medan de antagligen håller sig för att inte kissa på sig av skratt.
Men jag pruttar ju inte så jag vet inte hur det är att vara i prekära situationer. Maken däremot har kommit till en ålder där han pruttar på affären. Lite som farmor fast han hör fortfarande bra. Maken har aldrig pruttat offentligt innan. Antar att det ändå är åldersrelaterat. Kanske att man bryr sig mindre om vad andra tycker med åldern. Jag pruttar dock inte (än i alla fall) offentligt.
För er som skaffat munskydd så har maken hittat ett nytt användningsområde. Eller nytt och nytt. Det används fortfarande för att täcka mun och näsa. Tanken med munskydden är ju att man ska skyddas och skydda mot viruset. Maken har insett att det är bra som otrevliga lukter som man inte vill inandas. Jag säger inte att jag var hemma när det hände. Jag säger bara att maken har insett att om det släpps en stinkbomb inomhus så är munskydd effektivt för att överleva.
Jag har en del prutthistorer som andra gjort. Inte jag. Bara andra. Konstigt nog så är det roligt med pruttar och pinsamt. Om man inte heter maken. För han bryr sig inte längre. Pryd är han dock fortfarande. Det kanske släpper om några år. Jag lovar att rapportera om det om så blir fallet. Han har fortfarande bacillskräck också. Om den lättar så lovar jag att rapportera det med.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Kanske om pågående renovering då.