Igår var det regn hela dagen. En gråmulen höstdag som skulle kunna vara vilken som helst som andra. För mig blev det en dag där kroppen bara sa stopp och jag låg i sängen hela eftermiddagen. Släckt och nerdraget.
När kroppen säger så är det ganska skönt med en regnig höstdag. När man kan ligga och lyssna på hur regnet smattrar på fönstret och känna att trots allt så är allt ganska bra. Jag finns, jag har tak och på utsidan finns inget som lockar. Det är okej att ligga i sängen.
Jag kom upp och var social på kvällen men jag var inte utanför dörren på hela dagen. Ibland får man ta sådana dagar. Ibland ger kroppen dig sådana dagar. Ibland så är det bara att ge vika. Ibland kan man härda ut. Ibland känns det riktigt bra.
Idag ska bli en bra dag. En dag med mer social närvaro.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.