Jag kommer inte ihåg något bra ska jag säga. Jag vill heller inte komma ihåg det jag kommer ihåg från resan. Eller så är det för att jag inte ska ge mig ut med husvagn igen.
Nu är det sista dagen på resan. Jag och syster hade egentid i början och nu vad det dags för pappa och hans fru för detsamma. De ska gå ut och äta middag. Ingen klubb för dem. Det är klart de ska få gå ut tillsammans utan barn på semester. Vi ställer upp som barnvakt och den minsta. Inga problem så långt.
Som vanligt gällde ingen camping. Om det blev ännu viktigare efter vattenpumpsdramat i Geiranger vet jag inte. Men det hade säkerligen varit billigare att byta pumpen innan resan startade. Oavsett så blev det ingen camping på den sista natten heller.
Det skulle ätas middag och ingen camping, var ställer man sig då? Pappa åkte in i centrala Oslo och letade parkering för natten. Om någon tror att det är lätt att hitta plats för bil och husvagn mitt i Oslo har fel. Det var jättesvårt. Men rätt som det är hittar pappa flera platser lediga. Även med två efter varandra. Nöjda och glada så hörs husvagnen klar med stödben och allt. Vi har några timmar innan det är dags för middag och pappa och hans fru att gå ut på restaurang. Vi andra tre skulle äta i husvagnen. Det var nästan som att den sista kvällen skulle bli en bra avslutning på resan.
Pappa och hans fru går iväg. Inte långt efter så knackar det på dörren. Vi blir lite fundersamma, för pappa och hans fru skulle ju inte knacka på. Äldsta syster öppnar. Utanför står en man och frågar, vad kostar det?
Anledningen till lediga parkeringsplatser hade sin förklaring. Vi har parkerat på h*rgatan i Oslo. En svenskregistrerad bil med svenskregistrerad husvagn på gatan där torskarna rör sig. Ingen bra kombination. Det slutade med att vi stod med stekpannan redo.
Man hade kunnat tro att detta är allt elände som var på vår resa, men det är bara det mest traumatiska. Jag hade en jättefin Gotlandsring innan jag åkte. Den blev uppäten av husvagnen. Inget direkt trauma. Flera småsaker hände men det kommer alltså inte beskrivas här. Det är full tillräckligt med de trauma som jag har berättat om. Allt från en och samma resa.
Dagens ord: överlevare. Jag är en överlevare.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.