Idag ska jag hämta vår matta. Idag, betyder alldeles strax. Äntligen. Ska bli så spännande att få se hur det blir när den ligger under bordet.
Som tur är så var det städdag igår. Så det är rent och fint att lägga in den. Så här var förslaget på hur färgerna skulle läggas. Självklart är jag motvals.
Rött, lila, rosa och svart var vad jag ville ha. Grått fick det bli också.
Det bästa är att allt är gamla lakan som inte används längre. Som nu är i vår matta. Eftersom jag vill ha färger som ingen annan, så fick jag bidra med en del av mina egna lakan. Jag hade en del som inte användes så de fick nytt liv.
Som sagt, det ska bli så spännande. Jag får återkomma med hur det blev. Minstingen tycker att förslaget var det bästa. Nu blev det inte det utan ett annat. Ni får se senare. Jag hoppas att jag har rätt och det bästa är mattan som kommer hem snart.
Ska vi behöva ha ångest? Varför har vi ångest? Vi bor i ett land med goda förhållanden. Allt kan så klart bli bättre men vi har det bra på det stora hela. Varför är det då så många som har ångest? Varför ska man må dåligt över något som inte är ett problem?
Min äldsta son har mycket ångest. Han kan inte göra någonting utan att ha ångest. Det är mycket som ska bearbetas. Det är mycket som han måste veta innan för att kunna utföra något. Även om vi har förberett allt så kommer ångesten.
Han kan tänka på vad som sagts. Gjorde jag något fel? Varför sa han (oftast den andra) eller jag på det sättet? Fast allt hade gått bra så finns tvivlet. Och det är tvivlet som ligger och gnager och ger ångest.
Om vi vore helt känslolösa. Om vi vore helt likgiltiga. Då hade nog ingen haft ångest. Det är våra känslor som bidrar till tvivlet och som ger ångest. Det är tacksamt att alla inte är likgiltiga och känslokalla. Vi får helt enkelt jobba på ångesten och förstå den bättre för att kunna hantera den.
Det är många som arbetar med att hantera sin ångest. Och det är aldrig något som syns utanpå. Du vet inte vem som mår dåligt eller vem som mår bra. Behandla alla som du själv vill bli behandlad. Då kommer vi alla att må lite bättre.
Uppdatering: Idag kom kommunen och hämtade helgens stödgods. Igår så hittade vi den. Den stod något kvarter längre bort på vägen. Vi la dit gallerhyllan som låg kvar hos oss. Vi flyttade in och la den ner på gräskanten. För det skulle blåsa i natt. Då skulle den inte orsaka trafikproblem. Nu kom de med en släpkärra från kommunen och hämtade den.
Stöldgodset
Skönt att det är tillbaka där den ska vara. Mindre bra att det behövdes läggas pengar på att återföra den. Tydligen så kostar det vår kommun mer än 464 000 kr varje år i skadegörelse. Det kan jag ha ångest över.
Med det önskar jag er alla en fantastisk dag! Jag önskar att värmen snart kommer tillbaka. Men som tur är (kanske) så är det inte jag som bestämmer det.
Det märks så tydligt för oss som bor centralt när det är lönehelg. Vilket jag upplever som tragiskt ur fler aspekter. Det första är att alkoholen är så viktig, så det första du lägger pengar på är alkohol och lite att umgås. Det andra är att människor inte har råd. Att det blir tydligt hur pengarna är slut långt innan lönedagen. Och det visar sig genom alkoholen.
Denna helgen som varit är ett tydligt exempel på detta. Grannarna har haft skrålande fest som avslutats på stan. När uteställena stänger så har vi ett stråk av fulla människor som passerar för att ta sig hem. De låter också gärna men då med ett mer påtagligt alkoholintag.
Strax innan kl två i natt så kommer sista släntrande gänget gående. Och de är inte ensamma. De har en vagn med sig. Det låter som en kundvagn. Så klart är maken uppe som en pil när han hör att det kan vara fara. Kundvagnen är en varuvagn med höga grindar. Det låter väldigt mycket.
En av grabbarna slänger in den i vårt staket. Han har tröttnat på att dra omkring på, vad jag förmodar, stöldgodset. En kompis som kommer lite efter vrålar att den ska med. Han vänder upp den och börjar dra med den. En gallergrind ligger kvar vid vårt staket.
Om det inte varit för att min make, Kalle Anka, var så pryd så hade de blivit rejält skrämda. Men nu är han en ärbar man, som så klart måste ha full stass på sig innan han kan ut och jaga fulla oduglingar. Kalle Anka satt kvar inne och spejade istället.
Alkoholen är så viktigt att det är det första du måste ha när lönen kommer. Självklart inte alla, men det är tillräckligt många och ett tydligt fenomen. Är det därför lönen inte räcker hela månaden?
Jag har också haft månader när pengarna inte räckt till. Och säkert många med mig där alkoholen inte är orsaken. Jag vet dock att det är alkoholen som är orsaken för många. Tyvärr kan vi inte förbjuda alkohol. Det tror jag skulle leda till andra bekymmer. Men jag vet att vi skulle kunna ändra på alkoholnormen. Och det skulle hjälpa.
När minstingen var på ett studentfirande så kom han på sig med att fråga: Kör du? Eftersom personen inte drack. Han berättade för mig att han ångrade den frågan. Och det är ett framsteg. Insikten om hur vi göder och föder normen kring alkohol. Vi samtalade kring det ett tag och kom fram till att vi kan göra något åt det. Vi behöver bara hjälpas åt.
Idag använder alla hjälm i skidbacken. När jag var lite använde ingen hjälm. Det går att ändra normer till det bättre. Vad tycker du? Är du för eller emot?
Ta hand om er! Jag önskar er en härlig söndag. Jag ska njuta hela dagen även när regnet kommer i eftermiddag. Om det nu kommer.
Igår hade maken ännu en ledig dag. Arbetet med huset går framåt om än lite långsammare just nu. Maken har också tagit tillvara på vädret. Egentligen inte så mycket för att njuta. Mer för att det blir för varmt att bygga.
Igår så började vi dagen med en promenad. För att njuta. En härlig promenad som var mycket i skogen. Inga myggbett på mig idag. Vilket är mycket ovanligt. Än så länge har maken inte hittat några fästingar heller. Även om han såg en prick på knät igår. (Snart så har han nog borrelia.)
Vi har många fina områden är i trakten.
Härlig promenad med maken. Vi går mycket och igår var den lite extra bra. Sedan har jag varit tvungen att ge lite extra uppmärksamhet åt min hortensia de senaste dagarna. Den fick lite för mycket vatten när det regnade så mycket i förra veckan. Eftersom jag inte har hål där under, (jag vill inte få äckligt vatten på altanen), så är den fortfarande mätt på vatten.
Specialbehandling
När skuggan släppte taget om platsen så fick min lilla hortensia lite egen skugga. Men kvar i värmen så den fortsätter att dricka mycket vatten. Alla sätt är bra, eller?
På eftermiddagen tog vi ytterligare en utflykt. Denna gången med bil och släp. Som vanligt så fick maken något extra för besväret. Jag lockade med fika så klart.
Fika som blev stor fika. Rabarberkompott inuti och någon vanilj-tjosan på.
Den var ypperligt god och det fanns skugga att avnjuta den i. Anledningen till släpkärran var att jag fyndat en fåtölj. Vi behöver egentligen ingen. Men den var så fantastiskt fin så jag gav ett bud. Jag var den enda som bjöd och vann. Nu är bara frågan vem oss som kommer att sitta i den. Den är inte bara fin utan väldigt skön att sitta i.
Nya favoritstolen för maken och mig.
Jag hittade också en fantastisk fin blomma på fiket. Den ska jag nu försöka hitta. Om inte till i år till nästa år. Det mest förunderliga av allt är att jag visste vad den hette. Inte på en gång men när vi gick därifrån så sa jag högt: Afrikansk marguerit. Jag googlade i bilen. Och mycket riktigt det är en sådan. Jag har ingen aning om hur jag vet vad den heter.
Aldrig sett i dessa färger innan.
Fin är den och jag skulle gärna vilja ha en i dessa färger. Jag har aldrig sett den i dessa färger. Jag bara älskar den och jag måste hitta en.
Jag börjar verkligen bli en hemlig trädgårdsmästare. Berätta inte det för någon bara. Det är lättare att inte vara det. Massor av arbete går ju åt till att ta hand om dem små liven. Igår hittade jag en hyacint i blomlådan. Jag tryckte ner den där från julblomman jag fick av bror och hans sambo i julas. Tänkte att den kommer kanske nästa år på våren. Den kom i år. Den är för djupt planterad. Den har inget utrymme.
En stackare som orkar kämpa på.
Men den bryr sig inte så mycket eftersom den har en hemlig trädgårdsmästare som tar hand om den. I denna blomlådan är den. Tillsammans med kaprifol och något annat som jag inte kan namnet på. (Inte ens när jag går till bilen). Och inte att förglömma alla döda (förhoppningsvis) bladlöss.
På vänster sida gömmer sig en hyacint.Lång där nere.
Den lilla blomman får kompensera alla uppätna kaprifolknoppar. Dumma bladlöss. Nu är den bara svarta, torra prickar. Rätt åt dem för att äta upp mina knoppar.
Tiden passerar och här njuter vi av den som är just nu.
Tiden är nog det mest rättvisa som vi har. Alla har tjugofyra timmar på ett dygn. Det finns inga pengar i världen som kan ge någon mer timmar att nyttja på ett dygn. Sedan finns det pengar som gör att du kan få läkemedel för att leva längre och på det sättet få mera tid. Men inte på ett dygn. Vi har alla tjugofyra timmar som vi kan använda.
Eller inte använda. Det är valet vi har. Oavsett så kommer tiden att gå. Jag tänker att det bästa vi kan göra är att nyttja tiden väl. Jag försöker att göra det. Och desto äldre jag blir desto bättre lyckas jag. Dessa två dagar som varit har jag lyckats väl. Att få njuta av solen (eller snarare värmen), Det är det bästa sättet jag har kunnat nyttja tiden.
Tiden gör att vi åldras. Eller inte tiden i sig. Utan att tiden passerar. Vi får ålderstecken på våra kroppar. Vi får mer kunskap i våra hjärnor. I alla fall om vi nyttjar tiden väl. Jag har sagt det innan. Jag tycker om att bli äldre. Jag vill bli äldre.
Jag vet att jag åldras men jag märker inte att tiden går. Därför är det så viktigt att vi påminner oss om att nyttja tiden väl. För vi märker inte att den passerar. Vi märker inte att vi åldras. När vi ser tillbaka på kort kan vi se att tiden passerat. Då ser vi förändringen som skett.
Det som gör att vi ser att tiden passerar i nutid är barnen. När de är små och utvecklas i en rasande fart så förstår man mer tydligt att tiden går. Även om inget händer med mig (vilket det såklart gör, du märker det bara inte), så ser man det på barnen.
Sedan blir barnen äldre och då märker man det inte längre. Nyttja tiden väl. Det är vad jag vill få fram. Vi lever varje dag. Varje dag har vi en ny chans att ta tillvara på tiden. Vi dör bara en gång. Inte flera. En gång. Döden kan vi inte göra om. Men livet, det har vi en ny chans med varje dag.
Idag ska jag njuta av värmen ännu en gång. Att bara få vara och känna hur tiden passerar på ett bra sätt. Ta hand om dig. Håll i, Håll ut och till slut så är tiden som den borde vara. Pandemifri.
Igår var nog den absolut mest avslappnade dagen jag haft på evigheter. Dagen bestod av att bara vara i solen och skuggan och bara njuta.
För att kunna vara i skuggan behövde jag sy lite. Jag köpte tråd och gjorde färdigt projektet. Sedan låg jag i mitt tält och läste bok länge. Jag är mycket nöjd med mitt tråcklande. Allt fanns hemma dessutom. Behövde lite tråd eftersom den tog slut. Skönt med återanvändning och upcykeling. Mest skönt för min klimatångest.
Väldigt nöjd med mitt solskydd.Naturligtvis var nätet på skuggsidan när solen kom dit.
Jag har många ställen att vara på altanen. I skuggan under solseglet. Då behöver man inte oroa sig för om det blåser. När det är lite blåst som igår och förrgår så är parasollen bra. Soffgruppen har ingen skugga förutom från sig själv. Thujorna kommer ge skugga i framtiden. De behöver bara växa på sig lite.
Skugga och inte skugga.Ibland vill man inte vara helt i skugga.
Igår var det verkligen stårlande vackert väder. Idag ska det bli ännu lite varmare. Vi ska åka och besöka mamma idag. Maken ska få utflykt och utelunch. Han är mycket nöjd över detta. Jag är mycket nöjd över att få åka till mamma.
Igår blev golvet klart i förrådet. Jag är glad men gladast är nog maken. Han har behövt amputera fingrar, händer och knän på den resan. Eftersom maken överdriver litegrann. Men han har skadat fingret dubbelt upp. Knät fick ett blåmärke så han har blivit skadad. Vi är bara inte helt överens om hur mycket just när skadorna uppstod.
Så här i efterhand är han glad att alla fingrar och tår sitter kvar. Både för att han inte åkte in och amputerade och för att han inte gjorde det oavsiktligt under bygget. Golvet är klart! Nu ska det byggas vägg. Får se hur många lemmar som kommer behöva amputation då.
Jag blev nästan färdig med mitt solskydd. Igår var det inte orken som tog slut. Det var faktiskt tråden. Det fanns inte ork eller lust att införskaffa ny tråd. Eftersom jag ändå ska till läkaren idag så blir det idag jag får köpa mer tråd. Sedan kommer bild på hur det blev. Jag hoppas det blir toppen.
Den behöver inte bli perfekt utseendemässigt. Bara den är funktionell. Det kanske blir för varmt. Sedan vill jag kunna gunga också. Senare idag så får jag veta om det blev som jag tänkt, om orken räcker till.
Jag har varit ”ledig” två dagar från att väcka äldsta sonen. Han har varit hos sin pappa. Och faktiskt att jag inte behövt släcka några bränder. För det brukar det bli. Jag är ingen väckarklocka då utan medlaren. Denna gången har jag varken medlat eller varit alarm. Idag är jag väckarklocka igen.
Vilket jag gärna är. Min kära bror meddelade när han var här att han gärna skulle ha en sådan väckarklocka också. Jag tackade nej till det. Jag ska hinna med lite annat också.
Nu ska solen komma för att stanna resten av veckan. Igår påbörjade jag ett solskydd och myggskydd till hängmattan. Det är ett av favoritställena för att bara slappa. Men det kan bli lite varmt. Jag tycker om att återbruka saker som inte används. Jag har ett gammalt myggnät som var till vår gammal parasoll. Och ett trasigt regnskydd till hängmattan.
Dessa tänkte jag göra om till kombinerat skydd. Igår sprättade jag bort en av dragkedjorna och sydde ihop. Sedan tog orken slut. Idag ska jag försöka klippa till och sy dit dragkedjan samt myggnätet. Jag är inte någon hejare på att sy. Men bättre att använda det man har än att köpa nytt.
När det regnar så är det lättare att hitta på saker inomhus. Men jag behöver stort golv för att kunna klippa och få till formen. Då passar vårt altangolv bra. Tur det ska vara varmt och mulet idag. Då kommer jag kunna göra färdigt, hoppas jag.
Om ni inte gjort lökgalette någon gång så kan jag tipsa om det senaste receptet i Buffé. Det är dock orimligt mycket lök i det receptet. Och en räcker långt. Receptet är på två. Jag använde en åttondel av vad receptet sa om lök. Gissar att det är ett skrivfel. God blev den hur som helst. Prova gärna.
I flera dagar har det varit att det ska regna massor i dag. Det började med att säga att det skulle komma 42 millimeter regn. Nästa dag var det 34 millimeter. Igår sa dem att det skulle komma 23 millimeter regn. Det skulle börja under natten.
Det har inte regnat i natt. Det är mörkt ute och kan absolut bli regn under dagen. Nu säger dem att det ska bli 8 millimeter. Frågan är om det alltid varit så här? Har man aldrig kunnat få en tillförlitlig väderprognos några dagar innan?
Eller är det att klimatet ändras så det inte är som förr? Jag läste igår att det varit 38 grader någonstans i Sibirien. Högsta uppmätta temperaturen sedan 1885. De förutspår att detta kommer bli det varmaste året någonsin. Jag tycker om värmen men jag tycker inte om sådan värme som beror på växthuseffekten.
Min klimatångest blir större och större. Det är kanske därför jag planterar mer och mer. Det är kul att se det det växa och det gör gott i själen att om jag kan så kan ALLA. Nu har det kommit bladlöss på kaprifolen. I tre dagar har jag sprejat den med såpa och t-röd. Nu är det en massa svarta prickar kvar.
Jag ska fortsätta spreja för att alla verkligen ska försvinna och låta mina knoppar vara. Grejen är att jag såg bladlössen. Kanske lite försent för det var ganska många. Men jag såg dem och gjorde något åt dem. Hade jag varit helt hopplös så hade jag aldrig sett dem.
Tänk om alla planterade en extra växt. En. Extra. Växt. Jag tror det skulle förändra klimatet. Jag tror på att vi tillsammans kan rädda världen. Idag kommer jag vara med mina tankar igen. Inomhus när det regnar.
Som ni redan märkt så är söndagen en vilodag. Jag gör allt på ett annat sätt. Även bloggandet. Frukost på sängen kvarstår. Snart får jag införa att jag gör något för maken. Kanske att gå upp och äta frukost tillsammans med honom. Det är hans lyx. Att få äta, med mig, vid köksbordet. Ja, det kanske blir söndagens lyx för maken.
Vi förändras ju som människor. Vårt utseende ändras. Vi får rynkor. Vi går upp och ner i vikt. Vi får gråare hår. Vi får mindre hår. Massor av saker händer med vår kropp. Vissa saker kan vi påverka. Vissa enkelt, vissa svårare.
Vi förändras också på andra sätt. Vi ändrar klädstil, oftast efter vad modet är. Vi förändrar också vissa av våra åsikter. Vi förändrar smak, både matmässigt och uttrycksmässigt. Vi förändrar vad vi tycker om att göra.
Är förändringarna bra? Vill vi förändras? Skulle du vilja vara kvar i dåtid? Många gånger anser jag att vi vill förändras. Jag vill även förändras och bli äldre rent utseendemässigt. Om vi stod still så hade vi inte varit där vi är idag. Om vi inte fortsatte att tänka och utvecklas så hade vi varit någon helt annanstans.
Jag har alltid velat bli äldre. Jag har alltid sett vad erfarenheten ger för möjligheter. Sedan kommer det ett backkrön där möjligheterna avtar. När du passerat femtiofem så är du inte lika attraktiv som om du vore trettiofem. Både på arbetsmarknaden som relationsmarknaden om du är arbetssökande samt singel.
Varför sker det? För vi vill ju förändras. Vi vill ha mycket erfarenhet. Vi vill utvecklas. Men rätt som det är kommer en punkt när det inte är bra. Fast det är bra. Jag har massor av människor i min närhet som passerat sjuttio (och några ännu mer) som är världens bästa kunskapsbanker.
Att bli gammal är inte något bra efter en viss gräns. Du blir rynkig och grå. Det är ord som sägs och då inte positivt. Om du är ung och färgar hårt grått då är du hipp. Om du är gammal och har grått hår då är du bara gammal.
Jag önskar att vi kan förändras och få förändras. Jag önskar att vi skulle kunna förändra världen till det bättre både mänskligt och för miljön. Jag önskar att jag kan lämna efter mig en värld som är fri från fördomar och med en vital hälsa för alla kommande genrationer.
En söndag som har tid för massor av tankar. Tankar om hur vi är och förändras. Jag har blivit äldre. Jag har mer erfarenhet. Jag tycker om andra saker mot när jag var yngre. En sak som jag fortfarande tycker om, det är att kunna sitta med mina tankar. Under en filt, inomhus när det regnar.
Jag önskar er alla en fortsatt underbar söndag. Vi hörs snart igen.
