Hittat rätta platsen

Igår blev det lite span i trädgården. Jag gjorde inget stort utan gick mest och kollade runt för att se hur jag skulle ha saker och ting. Jag fick också ett fint samtal med en som var ute och rastade hunden. Det är inte bara jag som uppskattar vår trädgård. Det är kul att jag kan glädja fler med mitt arbete ute.

Igår lyckades jag dessutom hitta den perfekta platsen för ”krukan” som blivit över. Det var ett av målen med min spaning. Det var också det enda som blev gjort förutom mitt spankulerande i trådgården. Krukan blev flyttad till sin plats. Den har ju inga fötter så jag behöver hitta något lämpligt att fixera den med. Just nu har den två stenplattor som är lite stora.

Krukan vid gamla mjölkvarnen. Soffan stod där innan men är nu på andra sidan.

Soffan har fått flytta runt litegrann. Den har varit på altanen, den har stått där den står nu och den har stått där krukan nu står. När krukan väl är fylld så kommer den inte flyttas. Dit kommer alltså inte soffan igen. Soffan är väldigt fin på sin plats där den är nu. Dock så är det inte lika mycket fint att titta på när man sitter på den.

Jag får se till att plantera något väldigt fint i krukan så kommer det bli fin utsikt däråt med. Det är den stora frågan nu, vad ska planteras i krukan? Om jag inte redan planterat rosmagnolian på andra sidan så skulle det kunna vara något. Nu hoppas jag innerligt att den överlever på andra sidan, men om inte, skulle det kanske vara något. Jag skulle kunna plantera en fin japansk lönn. En sådan som dog för mig i värmen. Det jag vet är att den kommer stå tom i vinter. Jag ska grunna på vad jag vill ha i den.

Förutom att jag hittade den perfekta platsen för min sista stora kruka så tränade jag med minstingen på eftermiddagen. Det är prio ett att orka med. Vi gjorde armar igår och jag börjar känna att det har gett effekt med våra träningspass. Även om det inte är anledningen till att jag tränar utan det är att jag ska må bra.

Efter middagen så orkade jag också med att slå in några paket. Paket som ska ges bort och fick vanligt papper på sig. Alla julklappar är klara för i år. Nu ska allt bara slås in och lämna till mottagaren om vi inte ses på jul. De jag har till julafton på mig kommer göras sist alltså.

Några av paketen som blev inslagna igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Förändring av sömn

Igår skrev jag ett sent inlägg om min glömska. Den har jag levt med några år men nu har den blivit lite värre. Vilket beror på att jag just för tillfället genomgår en sömnbehandling. Under många år har jag nu legat på tre till fyra timmar per natt. Ibland så händer det att jag sover så mycket som sex timmar. För mig är även det för lite. Mitt utgångsläge var att jag mådde bra av tio timmar per natt.

Jag kunde överleva på mindre men behövde så sova lite mer någon annan gång. Nu har jag fått lära mig att klara mig på mycket mindre sömn. Om sömnen inte är tillräcklig så är det annat som får lida. Kroppen fungerar inte som den ska och minnet är inte det bästa. Jag behöver skriva upp nästan allt för att inte glömma saker. Jag har också maken som påminner mig om saker. Som att komma ihåg att borsta tänderna.

Den här behandlingen som jag genomgår innebär att jag inte får använda mina tekniker som jag lärt mig själv. Jag får egentligen inte ligga i sängen på natten när jag inte sover. Men eftersom jag sover mindre än fem timmar så ska jag ligga de där fem timmarna i sängen men inte mer.

Jag får inte ligga i mitt mörka rum och vila hjärnan och kroppen. Jag ska vara vaken som på dagen fram till 02.00 och sedan får jag gå till mitt mörka rum och sova det jag sover. Sedan ska jag stiga upp kl 07.00 och ha dag igen. Det är inte jättestor föändring på hjärnan mot innan även om jag glömmer lite mer. Den största förändringen är att kroppen inte orkar lika mycket.

Jag slår in mer saker med olika delar av min långa kropp. Jag misstar när jag kan svänga runt bordet till exempel. Då slår jag i ett ben på hörnet. Jag har lätt för att få blåmärken så jag blir också påmind hela tiden över min klumpighet och då även hur inkapabel jag är på att sova. Jag har också konstant huvudvärk nu. Jag trodde de här sovrestriktionerna skulle vara en vecka men det stämde inte. Behandlingen är totalt på åtta veckor och jag har gjort två.

Om det hjälper i slutändan så är det värt det. Om inte så vet jag inte vad jag kommer känna. Det enda jag vill är att kunna jobba heltid, träna ett antal gånger i veckan. ha lite fritid tillsammans med maken. Maken kan vara med på jobbet, han kan vara med och träna och han kan vara med i trädgården. Prioriterat är alltså jobbet och träningen, det är vad jag vill. Vara en vanlig fungerande person som orkar mer än en sak om dagen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Glömsk

Jag glömmer en massa nu. Men det får du veta mer om imorgon. Nu fick du bara veta att jag är glömsk. Därför kom inget inlägg i morse. Men imorgon kan du se fram emot ett inlägg om varför jag glömmer.

Mer rostigt

Min syster sa till mig en gång, för ganska länge sedan, att man kan ha för mycket rostigt. Jag vet inte om jag håller med. Jag tillför i alla fall mer rostigt till trädgården fortfarande. En dag kanske jag håller med henne. Men den dagen är inte här ännu.

Igår blev det lite mer rostigt i trädgården. Det rostiga har jag haft några år men inte vetat var eller hur jag skulle använda det. Igår hittade jag hur och kanske var. Jag har dessutom en ring till som skulle kunna inkluderas. Det blir dock svårare med tre än två.

Jag är nöjd med två för nu. Platsen kan ändras och mer rostigt kan tillkomma.

Vad tycker du? Tre eller två ringar? Jag fick också ner alla lökarna som behövde planteras. Det fick bli i flera små krukor. Jag hade ingen stor som jag kunde undvara och ingen bra plats i rabatten. Fast vem vet, det kan bli som med allt rostigt jag har. Tills lut hittar det sin plats även om det tar några år.

Krukorna med lökarna. De står i förrådet och väntar på våren.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Återförening

Minstingen har blivit ett Kent-fan. Maken är ett fan sedan tidigare och jag blev det med när jag lärde känna maken. Jag har aldrig varit på någon konsert. Maken tror jag inte heller har varit på Kent live. Men han är ju också klaustrofobisk och tycker inte om att stå eller sitta tätt med andra människor. Man vet inte vilka bakterier man kan få då. Man kan bli sjuk och dö, eller hur.

Hur som helst nu när minstingen har blivit ett fan av Kent så fanns ju inget annat val än att försöka få tag på biljetter till en av de tre annonserade konserterna för deras tillfälliga återförening. Det gick så där kan jag säga. När jag suttit i kö i en dryg (mycket dryg) timma så var jag precis på väg att få köpa biljetter när en skylt kom upp med att alla biljetterna var slut.

Efter en timma så fanns fortfarande hoppet om att få tag på biljetter till helgen.

Min kära svägerska hade lyckats få tag på två biljetter till lördagens konsert. Hon kom fram efter en dryg halvtimma. Men som sagt hon fick inte tag på mer än två biljetter. Vi var några fler som ville följa med. När även onsdagens extra konsert började bli fullsatt så släpptes en till torsdagen. Just då när jag kom fram och skulle få köpa till lördagen.

Nu blev det jakten på torsdagens biljetter istället. När jag kom fram så var jag livrädd att vi inte skulle få tag på tillräckligt för alla som ville gå. Min bror och hans familj ville gå. Syster med hennes nära ville också gå och så vi då. Ett gäng med andra ord. Jag försökte alltså köpa så många man fick, 8 stycken. Vilket gick!

När jag håller på att betala så ringer bror och säger att han köpt 6 st biljetter till torsdagen. Istället för att vi alla nu kan gå på lördagen kan vi alla gå på torsdagen. Med råge. För nu har vi för många biljetter. Även om min underbara svägerska inte lyckats med de där två på lördagen så har vi minst 3 biljetter många. Nu har vi minst 5 st biljetter för många.

Om du är ett Kent fan och skulle vilja gå på konsert i mars nästa år så kan du alltid kolla med mig om jag har någon kvar. En hel eftermiddag gick det åt och nu var det värt det. Om jag inte fått tag i några biljetter alls så hade det varit bortkastad tid.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Förväntningarna

Alla har förväntningar. Den stora frågan är om förväntningarna är uttalade. Om man har förväntningar på en annan person så är det extra viktigt att dessa är uttalade. Jag har kommit på mig själv med att jag har massor av outtalade förväntningar av min kära make.

Det är olika saker, vissa väldigt enkla en del äckliga. Jag har förväntan på min make att han rensar avloppen. Det tycker jag är äckligt. Det gör han med men jag tycker ändå att det är hans uppgift. Lite taskigt att inte säga det till honom att jag har den förväntningen. Kanske ännu taskigare att jag tycker han alltid ska göra det.

Jag förväntar mig att han alltid tömmer soporna. Inte så äckligt men det har blivit en sådan sak som jag och han tycker att han ska göra. Han, maken, har förväntningen att jag ska tömma matavfallet i komposten. Det tycker han är äckligt. Jag tycker inte det är jättemysigt heller men gör det ändå. Mest för att jag vill ha jorden som blir i komposten.

Förväntningar är svårt, det kan vara sådant som växer fram eller vara med från början. Om man har förväntning på att det ska bli på ett sätt och det inte blir det så kan frustrationen bli stor. Om man då inte pratar om varför det blev frustration så kommer allt bara växa och bli värre.

Maken och jag har många saker som är uttalade på hur vi vill ha saker och ting. Vissa saker har vi också beslutat att den ena ska göra. Om man gör sådana överenskommelser så är det viktigt att stämma av ibland om man vill ändra något.

Att jag har kommit på att jag har förväntningar på min make som är outtalade är bra. För om man är medveten så kan man göra något åt det. Numera vet maken att jag vill att han rensar avloppen. Han vet också att han får döda spindlarna inomhus. (Trots att jag skriker mindre än honom när jag ser spindlar.) Utomhus så dör de av mina händer, fötter eller redskap som jag råkar hålla i. Ibland får de till och med leva, bara de springer åt rätt håll. Vilket är bort från mig.

Det viktiga är att komma ihåg att vi alla har förväntningar. Om båda skulle tycka att den ena gör en sak så blir inget gjort och båda blir tjuriga. OM man inte pratar om det. Det är tur jag har maken som kan stå ut med att jag har förväntningar på honom som inte är så trevliga. Ännu mer tur att han står ut med att jag inte alltid får fram vad jag har för förväntningar på honom.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Fler krukor

Jag måste eventuellt skaffa fler krukor. Jag hade tänkt plantera de sista lökarna emellan thujorna. Nu har jag börjat tvivla, mest för att en av hålen mellan thujorna är inte längre något hål. Om jag då sätter hyacinter och tulpaner mellan dem andra så kommer jag kanske snart behöva flytta dem.

Vilket innebär att jag kanske behöver minst en ny kruka. För jag har ingen annan plats för lökarna. Jag har en stor rabatt på baksidan men då räcker nog inte solen till för vårlökarna. Jag vet inte. Jag velar. Tanken var att de skulle komma i jord igår. Det blev inte så mest för att jag velar men också på grund av ett äckel.

Dessa fyra behöver planteras. (Jag tänker inte tala om att vissa är fler än en påse lökar.)

Äcklet som gjorde att jag inte planterade igår var en hund. Jag älskar inte hundar. Men jag vill heller inte att de ska lida. Om en hund då behöver hjälp så kan den få vara hos mig. Igår var jag/vi hundvakt över dagen. Han kom på morgonen och åkte hem på eftermiddagen. Han är en gammal hund och borde inte ha så mycket ork.

Det första han vill göra 06.30 när han kommer är att busa. Han fick en promenad. Sedan blev det frukost för att följas av bus och sedan en ny promenad, fast denna gång en lång sådan. Han ville ändå BUSA när vi var tillbaka. Då fick han inte det. Jag totalvägrade och var mer envis än honom. Det lilla äcklet. Gos ville han ha med. Det fick han det med. Så mycket att när hans husse kom så var han inte helt glad i att åka hem. Men han fick en liten spark där bak så han gick ut genom dörren. Där blev det stopp igen, husse fick hämta honom på trappan och bära honom till bilen.

Han tyckte inte att det var nödvändigt att gå hem.

Äcklet är välkommen tillbaka. Så länge det inte är på heltid. Men jag är inte ledsen att han inte är här idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Sova naken

Jag har sovit naken nästan så länge jag kan komma ihåg. Mamma sov naken. Pappa sov, tyvärr även på husvagnssemestern, naken. Jag har även begåvats med en sju år äldre syster som talat om hur bra det är för hela kroppen att sova naken

Jag har alltså med mig från uppväxten att sova naken. Jag har varit mycket nöjd med detta. Tills nu. För lite sedan så köpte jag ett nattlinne. Inte för att ha hemma utan för när jag skulle resa bort. Det kan var trevligt om man behöver stiga upp på natten att inte gå naken till toaletten. Eventuellt att man delar rum med någon annan, då är det också trevligt med någon form av nattplagg.

Jag ville  prova detta nattlinne innan jag reste bort och gjorde det således hemma. Nu sover jag lika mycket med nattlinne som utan. Fördelen med något på sig när man sover är att man inte behöver två täcken. Jag har länge haft två täcken på vintern. Nu räcker det som sagt med ett täcke och nattlinne.

Egentligen skulle jag klara mig med en polokrage, ett par ärmar och ett par strumpor. Då skulle jag kunna ha några tår utanför täcket och mer än nästippen skulle kunna titta ut. Men nattlinne är kanske enklare. Hur som helst så är jag nöjd med att jag har ett nattlinne som jag kan ta till när det är kallt. Maken är lika nöjd han som slipper mina kalla lemmar mot hans varma kropp.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Halshuggningen

I förrgår så hade vi storm. Om jag ska var ärlig så vet jag inte hur mycket det blåste men man kan ju hoppas att det var minst storm, för blåsten halshögg min vän. Om det inte var minst storm så borde den stackaren inte ha dött. Han har överlevt massor av blåst. Inte minst i somras. Men i förrgår så gick han vidare. Jag hoppas att han snart kommer tillbaka. Det måste han, för stackarn hade ju inte ens fått något namn innan han dog.

Stackarn som dog i stormen

Den fina fågeln har jag haft i flera år som hängt på min björnbärsspaljé. Den har klarat så många blåsiga dagar och nu klarade den inte mer. Jag har fått upp hoppet efter kontakt med hans skapare om att hans liv ska gå att återställa. Jag lovar att han ska få ett namn när han är tillbaka hel och i livet igen. Kanske du har ett förslag?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Satinbröllop

Igår firade maken och jag satinbröllop. Vi har varit gifta i 18 år. Tiden går fort när man har roligt. Vi har dessutom känt varandra längre. När man ser bakåt så är det så himla kort tid. 18 år framåt är så lång evighet att man inte kan greppa det.

Igår hade vi en god middag tillsammans med minstingen på det nyöppnade stället i stan. Det har varit stängt ett antal år och har nu öppnat med nya ägare. Kul när någon vågar satsa. Vi kommer att komma tillbaka även när det inte är högtidsdagar.

Maken och jag

På tal om långt fram i tiden, jag kan se till vår porslinsdag. Vi kommer fira den lite för tidigt det året. Jag har stora planer på vad vi ska hitta på. Jag ska få med maken på det också, fast jag tror inte han är svår övertalad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.